Författare: Einar

Burg till Ödeshög

2008-09-28

Det var ganska mulet ute, men inte så kallt, när vi vaknade.

Några andra husbilar hade också övernattat på ”stellplatzen”. Efter frukosten åkte vi till Calle’s ”grenz-shop” för att handla. Vi kom dit ungefär 30 minuter innan man öppnade, men det var redan ca: 20 personer som stod i kö. Folk var ganska stressade, eftersom man får pengar tillbaka av färjerederiet om man åker tillbaka inom en viss tid.
Vi tog god tid på oss. När vi kom till kassan hamnade vi bakom en ung kille i 25-års åldern, som nog hade alkoholförsäljning som bisyssla. Han köpte ungefär 100 ”bag-in-box” och minst 50 plattor öl. Med det vi köpte till Mattes födelsedagskalas och det vi handlat i Moseldalen var vi nog uppe i cirka 160 flaskor vin totalt. Så husbilen gick lite tyngre när vi väl kom därifrån. Vi fortsatte med färjan från Puttgarden till Rödby och sedan vidare upp genom Danmark. Det blev Öresundsbron även på hemvägen. Vi åkte upp till en rastplats utanför Ödeshög där vi övernattade.

Brauneberg till Burg

2008-09-27

Den här  natten var det ännu kallare (+3 grader), märkligt att det kan skilja mer än 20 grader mellan dag- och natt-temperatur. Vi kände oss ganska pigga trots festandet igår (berodde nog på att vi tog det ganska lugnt med alkoholförtäringen och inte var uppe så länge efter 12-slaget). På vägen ut växlade vi några ord med ett svenskt pensionärspar som
satt och solade utanför sin husbil. Det var inga problem att hitta vinbutiken, så vi köpte på oss ännu fler flaskor Rieslingvin. Sen bar det iväg mot autobahn, kändes lite jobbigt att veta att det var cirka 160 mil hem till Knivsta. Men vi hade ju haft en toppenvecka så det var bara att köra på.

Vi bestämde oss för att försöka åka till Burg auf Fehmarn, en sträcka på drygt 70 mil. Vi körde i ett sträck och stannade bara för att tanka och äta. För att det inte skulle bli så långtråkigt lyssnade vi på talböcker. När vi kom fram till ”stellplatzen” i Burg var det ganska sent, så det var bara att krypa i säng.

Brauneberg

2008-09-26

Det var bara +4 grader inatt, men vi hade tjocka täcken så det var inga problem. Men det var riktigt soligt och varmt när vi åt frukost i husbilen. Vi satt och slöade ett bra tag innan vi gick upp till festområdet (ca. 50m från husbilen). En hel del av stånden var redan öppna, så man kunde köpa både mat och dryck. Alla vingårdar i trakten hade ett eget vinstånd där man kunde köpa ett (eller flera) glas av deras olika sorter. Ett glas på 20cl kostade ungefär 1 Euro. För att glasen inte skulle komma bort fick man betala 1 Euro i pant för dem. (Panten fick man tillbaka då man lämnade in glaset.)

Vi köpte varsitt glas i ett av stånden och satte oss i solen och njöt.

Det var redan en hel del besökare på området. Gatan som festen skulle hållas på heter valnötsallén, kan bero på valnötsträden som växer utefter den.

Ingen av oss hade en aning om att valnötter växer på träd, påminner lite om hur kastanjer växer.

Det hade kommit husbilar hela tiden, så det var säkert minst 350 husbilar där. Temperaturen hade stigit en hel del och enligt husbilstermometern var det +24 grader ute (kändes riktigt skönt).

Det var en hel del småorkestrar som kommit till festområdet. 3 man som blåste säckpipa hördes riktigt bra.

En del orkestrar hade ganska ovanliga instrument.

Till och med en äkta positivhalare, med apa och allt fanns med (vi tror att positivet nog var både gammalt och värdefullt). Det var verkligen trevligt att gå runt och lyssna på orkestrar och körer. Vi stannade till lite här och där och köpte både mat och dryck.

Framåt kvällen var det otroligt mycket folk och grillar och annat gick på högvarv. Vi blev ganska imponerade av orkestrarna som orkade spela hela tiden.

En del av orkestrarna kom från andra länder, som t.ex. den ovanför som kom från Holland. På ett ställe hade man ett dansgolv och ett band som spelade dansvänlig 70-80 talspop. Tyskarna dansade något som påminde lite om svensk bugg, så vi gick upp och dansade lite bugg. Det gick riktigt bra, fast det var lite trångt. Vi hade provat vin från en hel del olika vingårdar, men lustigt nog var det den första vingården (Licht-Stadtfeld) som vi handlat av som hade det godaste vinet. Så vi gick dit och bad om adressen till deras butik inne i byn, så att vi kan åka förbi imorgon och köpa några flaskor. (Det kostade hälften så mycket att köpa vinet i butiken, man motiverade detta med att man fick betala en hög hyra för platsen på festivalområdet).
Fast festen var i full gång kände vi att det räckte för oss, så vi gick ner till husbilen för att sova. Trots säckpipor och annat som hördes så somnade vi ganska snabbt.

Cochem till Brauneberg

2008-09-25

Vi åt frukost med utsikt över Mosel. Solen glimtade fram mellan molnen, men det var inte så varmt på morgonen.

Vi står som nummer 4 i raden av husbilar på ”stellplatzen”. Efter frukosten gick vi över till andra sidan floden. Vi gick in på Weinstube Hieronimi, där vi provsmakade och köpte några flaskor vin.

Eftersom det var riktigt fint väder promenerade vi utefter floden.

I gästhamnen låg en båt som förmodligen var ute på en liten semestertripp utefter Mosel. Einar gick tillbaka till husbilen med vinet medan Bettan var iväg och köpte vykort. Det hade blivit ganska varmt så man behövde definitivt ingen jacka längre. Butiken som sålde vykorten hade inga frimärken, så vi fick promenera bort till posten (som låg inne i en cykelaffär). På andra sidan gatan såg vi en linbana, som vi åkte upp med.

 

 

När vi kom upp var det väldigt varmt (när man var i lä). Man hade fin utsikt över stan och Mosel.

Vi fortsatte utefter Mosel fram till Zell, där vi stannade för att leta efter lite ”Zeller Schwarze Katz”. Inne i Zell gick vi in till Weingut Theo Engel eftersom butiken såg trevlig ut. Damen som stod i butiken berättade att man börjat skörda druvorna och att hela familjen (utom hon) var ute och plockade druvor. Hon berättade en hel del om deras viner. Hennes föräldrar hade haft ett bageri, så hon var inte uppvuxen på en vingård utan ”ingift”. Hon verkade vara lite av en mångsysslare, för hon jobbade även som översättare när hon inte höll på med vingården och butiken.

Nästa stopp var Bernkastel-Kues. Vi parkerade i utkanten av Kues, mitt emot en gammal borg. Eftersom det var en bit in till centrum tog vi cyklarna. Vi tog oss över bron till Bernkastel där vi först provsmakade och handlade vin från Patrick Lauerburg’s vingård. Sen gick vi vidare och provsmakade och handlade från weinhaus Schnitzius, men vi kom fram till att vi föredrog smaken på vinerna som vi köpte i Zell (dock var det definitivt inget fel på smaken på Bernkastelvinerna). Vårt nästa mål var Brauneberg, där det skulle vara gatufest i 3 dagar. Det var visserligen först på fredag kväll som festen skulle börja, men vi bestämde oss för att åka dit redan på torsdag eftermiddag. I Brauneberg var det gratis husbilsparkering på ett jättestort gärde bredvid floden.

Trots att det bara var torsdag var det säkert ca. 75 husbilar på gärdet. Vi parkerade utefter vattnet. Det var soligt och varmt så
vi satte oss och kopplade av med något gott att dricka (notera det fina drinkbordet). I bakgrunden ser man en pråm som glider förbi, de var verkligen tystgående. Vi gick runt och tittade på området där gatufesten skulle vara och det var febril aktivitet med uppsättning av bardiskar, restaurangbord, grillar m.m. Vi blev lite småhungriga av att gå runt och titta, så vi gick till en restaurang i närheten och åt middag. Det var billigt och gott. Efter middagen var det ganska mörkt ute så vi gick till husbilen och slöade lite innan det var dags att sova.

Koblenz till Cochem

2008-09-24

Vi åt husbilsfrukost i lugn och ro. Gunilla, en av Einar’s jobbarkompisar, hade tipsat om en golfbana i närheten av Boppard.
Eftersom det var bra golfväder, mulet och uppehåll bestämde vi oss för att åka dit och kolla läget. Det var ju dessutom inte så långt från Koblenz. Efter lite sepentinvägar kom vi fram till golfclub Jakobsberg. Det var lite ont om tider, men vi fick en tid 10:00. Mannen vi pratade med sa att vi skulle få gå själva, men när vi kom fram till 1:a tee stod det 2 nybörjare där. Vi sa att det var OK för dem att följa med.

Ovan ett kort från hål 1, i bakgrunden syns ett litet slott. När vi pratade lite mer med nybörjarna visade det sig att det var 2:a gången de var ute på en golfbana. Till slut hade vi hålat ut alla 4 och vi gick ner till hål 2 där Einar gjorde sig beredd att pegga upp. Precis då han gjorde sig beredd att sätta ner peggen kom en ganska kraftig äldre (tysk) man ner för backen vid 1:ans green och ropade att han måste slå ut före oss eftersom vi var nybörjare. Vi blev lite snopna,
men kom oss inte för att protestera. Så han slog ut och kom ungefär 15 meter. Detta kommenterade han inte alls utan ropade istället upp mot 1:ans green. Där kom en ännu äldre man stapplande och hörde uppenbarligen till samma boll som den förste mannen. Han hade med sig sin fru, men hon berättade att hon hade ont i axeln och inte
ville spela idag. Einar hade hunnit pegga upp för att kunna slå ut när den förste mannen kommit iväg. Vi frågade om Einar skulle ta bort sin boll och pegg innan den andre mannen slog ut. Men han sa att det var OK. Han fick iväg ett riktigt kanonutslag. När det var dags för Einar att äntligen slå ut såg vi att mannen tagit med sig Einar’s boll (och pegg). Varför vet vi inte riktigt, eftersom vi såg honom pegga upp med en egen boll. Banan var riktigt trevlig så vi bestämde oss för att njuta av den och försöka fokusera på golfen. Vi spelade hyfsad golf, men det gick lite sämre för nybörjarna. När vi slagit ut på hål 6, ett ganska spännande hål där man måste slå ut över en ravin, kom ytterligare ett tyskt par som också började ropa till oss när vi skulle slå slag 2 på våra bollar. Vi blev lite förvånade över beteendet men lät dem slå ut innan vi slog slag 2 på våra bollar. Vi väntade in dem på 7:ans tee och lät dem slå ut före oss. De ursäktade sig lite och sa att de varit tålmodiga och väntat länge innan de ropade till oss. Vi hade haft ganska bra koll bakåt och tyckte att de överdrev en hel del, men vi sa inget.

När vi kom fram till hål 7 så hade det blivit riktigt vackert väder och ganska varmt. Einar spelade riktigt bra golf och gjorde flera par efter varann, Bettan hade spelat bra hela tiden. När vi slagit ut på hål 9 och gått ner till våra bollar blev det jobbigt igen. Precis när Einar skulle slå slag 2 kom ett nytt par upp på tee och ropade att de måste få slå ut. Einar blev så distraherad att han nästan missade bollen. Nu var vi rätt trötta på ropande tyskar så vi ignorerade deras ropande. Som tur var skulle nybörjarna bara gå 9 hål. När vi spelade själva
gick det betydligt fortare för oss.

På hål 10 trodde vi ett kort ögonblick att det stod folk vid vattenhindret, men det var statyer. När vi kommit till hål 16 hade vi 2 tomma hål mellan oss och paret som ropat att de måste förbi (det kändes rätt bra).

 

Dessutom hade vi kommit ikapp paret som gått förbi oss tidigare, så vi passade på att ta lite kort. När vi spelat 18 hål var vi riktigt hungriga och gick till restaurangen för att äta. Vi passerade receptionen på vägen dit och fick höra att det var heldagsgreenfee så vi bokade en ny tid, så att vi skulle kunna spela hål 1-9 i lugn och ro.
Men först gick vi till restaurangen och åt. Det var fantastiskt gott och dessutom jättestora portioner. Att det var ganska billigt gjorde inte saken sämre. Vi spelade bra golf bägge 2 efter skrovmålet.

När vi kom fram till hål 3, som är ett par 3 på 195 meter med ett träskliknande vattenhinder, såg vi att man lagt en krokodil (konstgjord) i hindret. När vi kom fram till hål 6 kom vi ikapp en 3 boll, men vi sa att vi kunde vänta. Så vi tog lite kort medan vi väntade.

Även den här gången fick vi till bra utslag som gick över ravinen. Utsikt från gul tee ovan. Lite snett till höger ovanför mitten, på andra sidan ravinen, skymtar man bollen framför oss (kortet togs innan vi slog ut).

Det stod en lite skum staty bredvid tee, ingen naturlig position för en golfare. Efter att ha spelat 27 hål var vi ganska nöjda och efter en dusch åkte vi mot Koblenz igen.

Från Koblenz följde vi Mosel förbi massor av campingplatser.

Vi såg också massor av sluttningar med mogna vindruvor. När vi kom fram til Cochem hittade vi en skaplig ”stellplatz” nära Mosel, där vi stannade för att övernatta.

Vi pratade lite med ett tyskt par som var på hemväg, efter att ha åkt runt i Moseldalen under några veckor.

Praforst till Koblenz

2008-09-23

Då vi vaknade på morgonen var det väldigt dimmigt och mulet. Vi åt vår frukost i lugn och ro och hoppades att det skulle klarna upp. Tyvärr började det regna rätt ordentligt istället. Så vi hoppade över golfrundan och bestämde oss för att åka mot Moseldalen via Rüdesheim. Det är visserligen inte närmaste vägen, men vi hade inte bråttom. Rüdesheim är visserligen en riktig turistfälla, men ganska trevlig att vandra runt i. Vi träffade en svensk busschaufför som satt och väntade på att hans passagerare skulle shoppa färdigt.
Det var mulet, men inget regn, så vi strosade runt och tittade på stan.

Det var en hel del turister som kommit med buss eller båt. Som vanligt låg det en hel del ”kryssningsbåtar” vid kajerna.

Gick förbi en trädgård som någon lagt ner en hel del möda på. Vi handlade lite vin från Weingut Dr. Nägler som vi handlat av tidigare
(naturligtvis provsmakade vi innan vi handlade).

Bettan på väg mot husbilen med lite gott Rieslingvin. Vi följde floden Rhen fram till Koblenz, där vi hittade en riktigt fin gratis ”stellplatz” som låg bredvid en sporthall. Einar gick runt och kollade läget. I ett hus, som var upplåst, fanns det ett ganska stort kök. Einar tyckte att vi kunde gå upp dit och laga vår middag. Bettan gick upp och kollade lite noggrannare och kom underfund med att det var en missionskyrka (som i och för sig var öppen). Vi bestämde oss för att laga middag i husbilen istället. Det gick alldeles utmärkt det också och smakade riktigt bra. Efter lite yatzy var det dags att krypa i säng.

Burg till Praforst

2008-09-22

På morgonen blev det en traditionell husbilsfrukost och sen iväg.

Då vi tidigare tittat på weather.com hade det sett ut som om det skulle kunna bli skapligt väder på tisdagen, i området runt Kassel, så vi bestämde oss för att åka mot ”vår favoritgolfbana” i Praforst. Vi passerade både strålande sol och regn på vägen ner. Då vi kom fram var det inte speciellt roligt väder. Vi bestämde oss ändå för att övernatta på campingen bredvid golfbanan. Eftersom vi verkligen gillar Golfclub Hofgut Praforst hoppades vi att det skulle klarna upp under natten.

Værløse till Burg

2008-09-21

Det märktes att vi var längre söderut, eftersom det inte alls var lika kallt på natten. Efter en trevlig frukost hjälptes vi åt med att flytta några lådor som Eva och Dennis inte hunnit ta hand om än. De har en stor vind som man säkert kan fylla med massor av ”bra att ha saker.” Vi såg att det skulle vara fint väder på söndagen, men bli lite sämre sedan, så vi tittade i golfhäftet efter banor utefter vägen. Vi bad Dennis ringa till Rønnede golfbana och kolla om det fanns lediga tider. Men han kopplades bara runt hela tiden så vi chansade på att det skulle gå att spela.

När vi kom fram till golfbanan var det ”shorts-väder” så klädseln var given. Vi hade tur och fick sällskap med ett par hemmaspelare. Det var lite svårt att förstå vad de sa i början. Men det gick bättre efter ett tag (eller också pratade de långsammare). Banan var riktigt trevlig med en del riktigt svåra hål.

Einar puttar på hål 16 (ett ganska svårt par 3 hål).

Vi passade på att ta ett kort då vi passerade 1:ans green på väg mot hål 17. Efter en trevlig runda tog vi en snabb dusch och åkte sen vidare mot färjeläget i Rødby. Vi hann tanka på en Statoil mack precis bredvid färjeläget, sen var det bara att åka ombord på färjan.
På färjan passade vi på att äta en sen middag. Det var mörkt då vi kom till Puttgarden, så vi åkte bara in till en ”stellplatz” inne i Burg för att övernatta.

Karlskrona till Værløse

2008-09-20

Det var bara några få plusgrader på morgonen när vi vaknade. Eftersom vi sover uppe i alkoven hade vi inte frusit utan sovit riktigt bra.

Vi hade fått låna Eva och Dennis ”brokort” så vi åkte vidare mot Malmö. (Med brokortet får man kraftig rabatt på överfarten.) Efter ett kort stopp i Malmö åkte vi mot Köpenhamn. Här blev det lite trassel, eftersom vägen som Eva och Dennis bodde på inte fanns på så många kartor ännu. Vi lyckades dock hitta en väg med samma namn inne i Köpenhamn, men det var ju inte rätt. Men efter ett kort telefonsamtal hamnade vi på rätt spår igen. Till slut kom vi fram till området där Eva, Dennis och Linus bodde. Hela området hade varit en gammal garnison.

Man hade sparat grundstommen av byggnaderna, men gjort om resten helt och hållet. Det såg nytt och fräscht ut.

Precis utanför fanns en liten lekplats med gungor. Vi tog en långpromenad runt området och tittade. Det var väldigt lugnt med mycket grönområden.

Efter en god middag var det dags för Linus att bada. När man badar är det viktigt att ha med sig så mycket saker som möjligt. Huset var verkligen fint, både invändigt och utvändigt.

Eftersom de hade fått bredband passade Einar på att titta på lite väderinfo på internet.

Till Karlskrona

2008-09-19

Eftersom vi inte varit längre söderut än Malmö på vår sommar-semester hade vi bestämt att vi skulle åka ner till Moseldalen i slutet av september och samtidigt passa på att hälsa på Eva, Dennis och Linus i deras nya hus (utanför Köpenhamn). Nu var det äntligen dags.

Bettan hade tagit ledigt från jobbet på fredagen och Einar jobbade hemifrån så att vi skulle kunna komma iväg i skaplig tid. Eftersom hela torsdagskvällen gått åt till att packa husbilen var mycket gjort. Så när Einar jobbade tog Bettan hand om det sista. Vid 15-tiden hade Einar jobbat klart så då var det dags att åka.

Eftersom vi hade med oss en del saker som skulle till Sandra’s lägenhet i Karlskrona åkte vi inte E4 Det var inte många plusgrader ute och vi var lite oroliga för om vi skulle få gå omkring med mössa och vantar på på vår lilla extrasemester. Vi gjorde några korta stopp för att fika och äta middag. Resan till Karlskrona gick bra och vår GPS hjälpte oss att hitta rätt med en gång. Lägenheten i Karlskrona var oväntat stor och lite ödslig eftersom det inte fanns så mycket möbler. När vi lämnat sakerna åkte vi vidare. Det var nära att resan slutade tidigare än beräknat eftersom vi råkade ut för en förvirrad
dam som lyckades placera sig på fel sida om en refug då hon körde av huvudleden som vi skulle upp på. Som tur var såg vi henne i tid och fick stå och vänta tills hon lyckades ta sig därifrån. Efter denna lilla incident åkte vi några mil och övernattade på en nybyggd (inte helt färdigställd) rastplats.