Tandådalen februari 2023

I början av februari åkte vi upp till husbilen igen. Var inte alls lika mycket snö som då vi åkte hemåt i januari. Ungefär i höjd med Borlänge var det lite snö i naturen, men absolut inget snötäcke.

Åkte ”vanliga vägen” upp och stannade för lunch vid Fänforsen.

Var först då man kom upp på fjället som det var rejält med snö i naturen. Var också rejält dimmigt då man kom längre upp.

Då vi kom fram till husbilen var det inte nyplogat, men det var bara ett tunt snötäcke som kommit sen sist vi var upp. Tog bara drygt 5 minuter att skyffla bort. Temperaturen var runt nollan och det blåste rejält, så det var skönt att komma in i en varm husbil.


Vinden ökade rejält i styrka under natten och i byarna lät det som om tältet skulle flyga bort. Var dock knappast någon risk med den skog av pinnar som håller upp ett vintertält. Dessutom var ju tältet förankrat i trallen. Blåste fortfarande rejält på morgonen då vi åt frukost.

Eftersom det klarnade upp tog vi en promenad bort mot Hundfjället. Funderade inte ens på längdåkning eftersom det blåst så mycket, spåren brukar vara fulla med barr, kvistar och lavar då det blåst mycket. I området som döpts till ”Fjällsåsen” var det lätt att se vilka som bodde i stugorna. Blev en promenad på drygt 5 km innan vi var tillbaka på campingen.

Om man gick bort mot Hemköp kunde man se att flaggorna vid rondellen var rejält sträckta av den kraftiga vinden.

Tittade man åt andra hållet såg man backarna skymta längre bort. Var inte så mycket folk som åkte utför fast himlen var blå (blåste nog en hel del i backarna).

Fick en blåsig dag till och sen drygt 10 cm nysnö, så blev lite snöröjning igen.

Var skapligt väder så det blev lite utförsåkning i Tandådalen. Inte så mycket folk, men många backar blev ändå ganska slagiga.Trysil skymtar i bakgrunden och i mitten syns en skidåkare som tog en selfie liggande i en snödriva (med skidorna på).

Då det blev dags för middag plockades grillen fram.

Bettans syster Eva hade hyrt en lägenhet i Tandådalen då hennes barn hade sportlov. Var roligt att träffa henne och barnen, blir inte så ofta eftersom det är långt till Köpenhamn.

Einar följde med ut i backarna då det var dags för skidåkning.

Bettan satt hellre i solen, som värmde riktigt bra.

Som vanligt då det varit vackert väder blev det en fin solnedgång.

Dan efter var det också vackert väder och det blev en tur till backarna i Trysil för de som ville åka utför. Eva, Ida och Einar står i liftkö och väntar på att börja åka. Linus och hans kompis, Theo, hade redan gett sig iväg. Vi blev lite fördröjda av parkeringsstrul, som berodde på att man börjat ta betalt för parkeringen (precis som i Tandådalen).

Einar är beredd att ta sig nerför en av de långa nerfarterna.

Efter några timmars åkning tog vi oss upp i Skihytta ekspress, och vid toppen kan man blicka ut över en del av fjället.

Vi var hungriga så vi tog oss ner till Høyfjellssenteret och restaurangen Spiseriet. Där åt vi lunch, som smakade bra men det strulade lite då vi skulle få vår mat. På bilden ser man i alla fall två som är mätta och belåtna.

Åkte sen upp i Familletrekket, som är en 1,7 km lång ankarlift.

Man kom ganska långt upp med den liften och var faktiskt högre upp än en av topparna.
Fortsatte sen att åka i lite olika nerfarter ända tills liftarna stängde och det var dags att åka tillbaka till Sverige.
På kvällen blev det en favorit, nämligen taco/burrito-afton, i lägenheten.

Dan efter hade vi tänkt åka en skotertur upp på fjället, men det var rejäl dimma. Vände om innan skoterleden gick upp på fjället. Blev bara totalt 10 km skotertur.

Efter att vi sett Sveriges damer ta guld och silver i skidskytte-VM tog vi en liten promenad. Var rejält dimmigt i backarna och det verkade vara fler som satt på after-ski än som åkte i backarna.

Dan efter skulle det bli skapligt väder i Trysil, så vi åkte dit igen.

Var inte riktigt lika klart och fint som några dagar tidigare, men absolut helt ok att åka utför i backarna. Einar och Eva fick åka själva eftersom Linus och Ida hittat kompisar att åka med. Gick inget vidare, eftersom Einar och Eva inte kollade tillräckligt på pistkartan och hamnade i barnområdet. Blev mycket köande i olika liftar innan de lyckades ta sig därifrån.

Einar, Eva och Ida åt lunch på Taste mat & vinhus. Maten var helt ok, men inte riktigt prisvärd. Då vi ätit lunch hade det klarnat upp betydligt. Bilden är tagen då vi var på väg upp i Skihytta Express.

Sen fick vi ganska många fina åk i backarna. Funkade jättebra att åka ner till Fjellexpressen och ta den sittliften upp och sen åka ner igen. Einar på bild innan ett av åken och Ida står till höger i bild.

Ibland var det rejäl kö i liften, men det flöt ändå på ganska bra.
Då det började bli lite sämre sikt tog vi oss till restaurang Laaven och tog varsin varm choklad med vispgrädde.

SMHI hade varnat för att det fanns risk för snökaos nästa dag. Einar åkte Kalven runt i snöyra och sen hjälptes vi åt med snöröjningen.
På kvällen blev vi bjudna på middag hos Eva och barnen.

Dan efter blev det mycket skidåkning i Tandådalsbackarna. En del vind var det, men också mest blå himmel.

Blev gemensam middag på ”Ubbes” . Einar försökte sig på att föreviga middagen. Kanske inte bästa kortet han tagit, men alla kom i alla fall med på bild.

Nästa dag var det blå himmel och inte lika mycket vind. Vi tog skotern upp på fjället, kort stopp några hundra meter innan Hemfjällstugan för att ta ett kort.

Stod bara en skoter vid Hemfjällstugan så vi stannade där. Tog som omväxling inte gulaschsoppa utan istället varm choklad med vispgrädde och en ciabatta med ost och skinka.

Tog ett kort innan vi gav oss iväg upp på fjället. I mitten av bilden skymtar ett tiotal skotrar, hade kommit lite fler efter oss. Konstaterade att det var både kortare och snabbare att åka mot nordväst över fjället än att åka tillbaka via Snögubben. Blev totalt drygt 30 km på skoter.

Vi kom tillbaka till husbilen precis då sista tävlingarna i skidskytte-VM skulle avgöras. Blev otroligt spännande då svenska herrarna tog både guld- och silver-medaljer i masstarten över 15 km.
Då det var dags för damernas masstart över 12,5 km blev det lika spännande då Sverige till slut tog guld-medaljen.

Snöade och blåste rätt mycket på natten, så efter frukost ägnade vi oss åt snöröjning.

Sen var det skönt att sitta ute i solen och pusta ut.

Efter lunch blev det lite mulet, och då tog sig Einar ut i längdspåren. Blev Kalven runt, som vanligt, med start i skoterleden (för att komma fram till spåret). Tyvärr blev det 12 jobbiga km utan ordentliga spår att åka i.

Var inte så mycket folk i backarna dan efter, fast Mälardalen hade sportlov. Einar åkte lite utför i Tandådalen. Vissa backar var helt folktomma, Åsbacken på bilden ovan. Vi konstaterade att det var mindre folk än vad det brukar vara då det är sportlov även inne på campingen.

Eftersom det var fettisdagen var det givet att vi åt varsin hetvägg då det var dags för lunch.

Åkte hem dan efter i snöyra, som upphörde efter att vi passerat Vansbro. Då vi åkte upp i början av februari var det inte så mycket snö utefter vägen, men nu var det ett snötäcke hela vägen hem.

Vi bodde i husbilen 14 nätter i sträck under februari.