Den här säsongen hade vi bestämt att husbilen måste ställas upp i god tid. Förra säsongen blev det ju alldeles för sent. Redan 5 oktober tog Einar husbilen upp mot Tandådalen.
Stannade till vid rastplatsen i Sala, där det var trångt och lite rörigt. Man höll nämligen på att sätta upp laddstolpar och hade spärrat av en hel del. Fick dock plats bakom lastbilen.
Nästa stopp blev vid Fänforsen, där det fanns en fin plats vid sidan om den lilla vägen som går förbi forsen. Var så pass avskilt att det nog skulle fungera utmärkt att övernatta där, om man ville.
Västerdalälven flöt stilla fram ovanför själva forsen.
Kom upp till campingen i god tid, och började ställa husbilen på plats. Efter att ha fått placeringen godkänd var det dags att ställa bilen i våg.
Tack vare hydrauliska stödbenen gick det ganska bra. Gjorde inget mer den dagen.
Nästa dag skulle det komma regn på eftermiddagen, så jobbade på bra med att få trallen på plats, och i våg.
De som hade husvagn hade lite lättare att komma på plats. Traktorn hade en lång stång med dragkrok som man satte fast husvagnarna på.
Jobbade på bra och blev klar med trall och snöpinnar innan det kom något regn.
Tog en liten promenad bort mot Tandådalstorget. Skoterleden, förbi campingen, var (förstås) helt snöfri den också.
Även Specialen (svart backe) var helt utan snö.
Kalvenspåret var rejält blött och gick inte ens att promenera i.
Vi hade köpt ett nytt ljusträd till baksidan, så att man ser vad man gör då grillen används där. Dagtid är det ju förstås tillräckligt ljust ändå.
Dagen efter sattes förtältet provisoriskt på plats. Behövde absolut finjusteras, men det var ju ingen brådska.
Bettan kom upp i personbilen och hjälpte till med att finjustera förtältet. Vi passade också på att ladda personbilen, var ju billigare än att nyttja Mer´s laddstolpar.
Behövde handla lite, och eftersom ICA nära inte öppnade förrän säsongen var igång var det Hemköp som gällde. Om man tittade bort mot campingen såg man att det var många som redan ställt upp sina ekipage.
Tog omvägen förbi Tandådalstorget då vi gick tillbaka till campingen. Var en rejäl dimma bara några tiotal meter upp i backarna.
Tänkte gå bort till Hundfjället och kolla läget. Gick inget vidare att gå Stjärnvägen bort, eftersom man höll på med markarbeten och hade spärrat av vägen.
Dagen efter hade dimman lättat och vädret var riktigt skönt. Då säsongen startat på allvar brukar det vara en hel del bilar på P-platsen bakom Bettan. (Man ser att det var långa skuggor redan vid 12-tiden.)
Einar ville absolut hålla på traditionerna och gå upp för en slalombacke. Einar vid den vita pilen. Testade att gå upp för Specialen, istället för Familjebacken. Var rejält brant mot slutet, gick ändå bra fast det var ungefär 270 meters höjdskillnad.
Fortsatte sen bort mot Östra Tandådalen, innan det var dags att vända tillbaka.
Blev ett kort från lite högre höjd, innan promenaden nerför Familjebacken påbörjades. Campingen syntes tydligt, till höger om mitten i bilden.
Det gick ingen nöd på Bettan medans Einar var ute och promenerade i backarna.
Efter några sköna dagar var det dags att vända hemåt.
Fast vädret inte varit så bra hela tiden hade vi i alla fall promenerat drygt 20 km under dagarna vi var där.