Tandådalen april 2024

Den 1:a april (annandag påsk) var det riktigt härligt väder igen.

Einar åkte bort till Långbackarna i Hundfjället och fick många härliga åk innan det var dags för lunch. På bilden ovan är det samma vy, mot norska fjällen, som några dagar tidigare. Trysil skymtar lite mellan de 2 träden längst till vänster.

Gick utmärkt att sitta i solen på vår lilla trall vid bakdelen av husbilen och äta lunch.

Töade rejält i solen på campingen.

Vi passade på att hacka rännor runt husbilen för att få bort smältvattnet, eftersom det frös till på nätterna.

Lite sämre väder dan efter, men eftersom tältet var torrt passade vi på att plocka ner det.

På kvällen klarnade det upp lite och det blev en fin himmel.

Fortfarande fint väder nästa dag, så det blev några åk i backarna innan det började bli ”sorbet”.

Skoterlederna var ju fina och vädret var fortfarande helt ok, så Einar körde sen ner skotern till sommarförvaringen i Lindvallen.

Då skotern var inlämnad passade vi på att ha lite AfterSkoter på trallen utanför husbilen. Sen var det dags att plocka ihop trallen.

Vi hade bundit upp kablarna till våra utomhuslampor, men tyvärr hade det lossnat. Gjorde att kablarna var rejält infrysta i is. Einar hackade försiktigt loss all is med hammare och flatskruvmejsel.

Efter att ha fått loss alla kablar var det dags för säsongens sista kort från ovan. Bara en liten del av campingen på bilden, men man ser ändå att det är lite tomrum här och var efter ekipage som lämnat campingen.

Torsdagen den 4:e april började Einar plocka bort all pallning och saxdomkrafterna som vi stabiliserat husbilen med. Plockade också bort det isolerande täcket som vi täckt framrutan med.

Framåt kvällen blev det riktigt trist väder och det blev TV-soffan resten av dagen.

Var inte helt nöjda då vi tittade ut på morgonen och såg att det snöat rejält och dessutom blåst ihop halvmeter djupa drivor.

Einar gick runt och tog bort snö där det behövdes. Grannens förtält hade fått ett rejält snösjok på taket. Bestämde oss för att vänta 1 dag till med att lämna campingen.

Då det var dags att lämna campingen startade husbilen snällt och vi tog säsongens sista kort på campingen.
Blev 6 övernattningar på campingen under april månad.

Hade bestämt att vi inte skulle åka hela vägen hem och ville övernatta utefter vägen. Anette och Hasse hade tipsat om gratis ställplatsen hos Tumbo husvagnar och husbilar, som i och för sig var en liten omväg.

Var ganska skönt att inte ha så långt hem och vi hade gott om tid att plocka ut alla vintergrejor ur husbilen. Konstaterade att det var rätt mycket saker som hörde till vintern (allt syns inte på bilden ovan).

Vår vintercampingsäsong 2023-2024 varade från 24 november – 6 april. Vi hade övernattat 56 nätter i husbilen, de flesta från januari och fram till säsongsavslutet. Kostnaden för el var låst till 2,20 kr/kWh och snittkostnaden blev 105 kr/dygn. Vi hade använt gasol för värme i mycket större utsträckning än tidigare, men all uppvärmning av mat gjorde vi med el (utom då vi använde gasolgrillen). Har också laddat personbilen med el från campingen, eftersom det var billigaste alternativet. Under säsongen gick det åt drygt 3 st PA11 gasolflaskor. Lite oklart vad vi betalat för varje flaska.

Blev inte så mycket skoteråkning den här säsongen, var ju batteristrul i februari, men åkte ändå cirka 25 mil. Blev bara drygt 12 mil på längdskidor för Einar uppe i Dalafjällen, men det åktes ju även längdskidor på hemmaplan. Lite mer utförsåkning än vanligt för Einar, fick ihop 217 åk enligt Skistar appen.

Om man ska sammanfatta säsongen kan den absolut beskrivas som väldigt snörik, även på hemmaplan. Tyvärr blev det bara några få dagar i november och december, trots bra snötillgång. Vi har ändå haft många fina vinterdagar med långpromenader i strålande sol, men även flera dagar med dis och dimma. Tror att vi röjt undan mycket mer snö än någon av de tidigare säsongerna, fast det var vi absolut inte missnöjda med.

Tandådalen mars 2024

Var några veckor sen vi var uppe i Tandådalen, men då det började närma sig påsk var det dags att åka upp igen. Trist väglag med blöta vägar på vägen upp. Testade att åka E4 upp mot Gävle och sen vidare mot Sandviken. Kändes som om det flöt på bättre än vanliga vägen. Fast Vasaloppsvägen var ingen höjdare, eftersom den var under upprustning. Hade kommit 20-30 cm snö sen vi var uppe sist, men det var töväder då vi kom fram.

Fast vår plats var nyplogad var det en hel del snö att ta hand om.

Vi hade inget minne av att det blivit så högt med snö någon av de tidigare säsongerna. Vajern som elkablarna hänger i var delvis nere i snön, så vi fick hyvla av lite snö.

Dan efter tittade solen fram och vi grävde fram skotern för att kunna ta en liten tur.

Var dags för lunch så vi åkte bort till restaurang Snögubben. På skoterparkeringen såg vi dessa veteranskotrar, som deltog i ett veteranskoterlopp. Tyvärr var det knappt ståplats inne på restaurangen, så vi åkte vidare till Hemfjällstugan.

Syns inte på bilden, men det var nog ett 50-tal skotrar parkerade utanför.

Var förstås mycket folk där också, men vi hittade lediga platser och beställde jättegod gulaschsoppa. Mätta och belåtna åkte vi mot Tandådalen. Skoterleden hade varit ganska fin fram till Hemfjällstugan, men det var rejält skumpigt fram till avfarten mot Vålbrändan. Vi åkte istället rakt fram och konstaterade att de som sett till att leden var skumpig inte åkt samma väg som oss. Blev i alla fall några mils skoteråkning.

På eftermiddan fick vi besök av Anette och Hasse, som kommit med sin husbil till campingen.

Framåt kvällen var det rejäl snöyra, och det kom säkert minst 10 cm tung blötsnö.

Nästa morgon blev det lite snöröjning och sen flyttade vi in vår lilla personbil för att göra plats för Sandra och Stefans bil. De hade bokat lägenhet i grå byn 1 vecka, men fick inte tillgång till den förrän efter 15:00. De fikade en stund hos oss och gav sig sen ut i skidbackarna, fast vädret inte var det bästa.

Dan efter var det betydligt bättre väder och inte alls mycket folk i backarna. Sandra är beredd att ta sig ner för Stora Backen i Tandådalen.

Einar blev också fotograferad innan det var dags att åka nerför Stora Backen. Åkte även lite i östra Tandådalen, där Gusjöbacken var nästan folktom och i jättefint skick.

Då det var dags för lunch tände Stefan en brasa i ett av vindskydden nedanför backen. Sen var det bara att vänta på grillglöd för korvgrillningen.

Två som väntar ivrigt på att korvarna ska vara färdiggrillade. Efter luncen blev det mer utförsåkning. Var så fina förhållanden att Einar, som bara brukar åka 10 åk per dag, fick ihop totalt 25 åk.

Alla var jättenöjda, och lite trötta, efter en fin dag ute i friska luften.

Dan efter hade Wilma riktig otur då hennes ena skida skar iväg, så att hon ramlade omkull. Blev en resa till vårdcentralen i Sälenbyn. Efter noggrann undersökning gipsade man hennes vänstra arm. Eventuellt hade hon en liten spricka i armen. Blev en jättestor klubba för att få upp humöret lite. (Hon klagade dock inte speciellt mycket.)

Det kom en period med mindre roligt väder, men det gick förstås att vara ute i alla fall.

Einar åkte Kalven runt i dimma. Ovan ser man vy upp mot backarna i östra Tandådalen.

Var ganska disigt även i Kalvenspåret.

En dag ville Anette testa om hon fortfarande kunde stå på ett par slalomskidor. Två pensionärer i backen på bilden ovan.

Bettan gjorde en insats och gräddade våfflor till alla.

Firade att det snart var påsk med varsitt glas bubbel till våfflorna.

Efter lunchen la sig dimman över backarna, så det blev bara några åk innan det var färdigåkt för den här dagen. På bilden ovan skymtar Einar och Anette uppe i dimman.

En av dagarna bjöd KABE på korv i samband med att man hade en visning av campingfordon. Vi konstaterade ganska snabbt att vår plånbok inte tillät nåt köp.

Sen var det dags att fira en femåring. Bettan och Sandra hade fått en beställning på tårta med Valle och skidbacke, och de lyckades riktigt bra.

Susanne, Jerry, Emma och Edvin, följde med till AfterSki som hölls nedanför Värdshuset. De bodde precis ovanför backen på Fjällhotellet.

Var riktigt bra drag när Partypatrullen rockade loss på scenen.
Sen följde vi med till Fjällhotellet, där vi hade en trevlig kväll med småprat och sällskapsspel.

Dagen efter var det dags för Caravanloppet, nere på myren. Wilma ville absolut vara med, fast hon hade gipsad arm. Hon tog sig runt på 800 metersslingan utan alltför mycket problem.

Några timmar senare var det dags för påsklunch, som vi kunde avnjuta utomhus. Alla var garanterat mätta och belåtna efter maten.

Efter lite vila var det dags att åka bort till Trollskogen, som ligger i Hundfjället. Wilma hade inga problem med att åka omkring med gipsad arm.

Hon testade också att manövrera en ”Trollvo T-22”.

Passade på att åka lite i Långbackarna, men efter ett tag var det på väg att bli lite sämre väder. Tog ett kort mot norska fjällen innan det var dags att återvända till husbilen.

Dimman låg tät över backarna nästa dag, så ingen utförsåkning för pensionärerna. Sandra tog ett kort då de satt i liften, och det var minst sagt dålig sikt.

Blev 10 övernattningar i husbilen under mars månad.

Tandådalen februari 2024

Det hade gått 3 veckor sen vi var uppe sist, och eftersom bl.a. danskarna hade sportlov åkte vi upp igen. Planen var att umgås lite med Eva och barnen, eftersom de hyrt lägenhet i Tandådalen.

Hade riktigt fint väder under hela resan upp. Då vi åkte förbi startplatsen för Vasaloppet såg vi att det jobbades för fullt med förberedelserna, fast det var 25 dagar kvar till start.
Då vi kom till husbilen var det en hel del snö att ta hand om. Bestämde att vi bara skulle ta det värsta och sen fortsätta dan efter.

Dan efter var det bara att sätta igång med att flytta flera kubikmeter snö, som låg runt husbilen.

Efter snöröjningen gick vi på promenad i det fina vädret. Trots fint väder var det väldigt tomt i backarna. Berodde säkert på att sportlovsveckorna skulle börja först kommande vecka.

Fina vädret fortsatte, så vi tänkte ta en skotertur. Tyvärr var batteriet i skotern nästan tomt. Vi kom på att batteriet måste vara minst 7 år gammalt, eftersom skotern var begagnad då vi köpte den. Det var nog dags för ett byte. Einar konstaterade snabbt att man lyckats placera batteriet så att det behövde meckas en hel del för att kunna byta ut det, kändes inte så lockande ute i snö och kyla. Kontaktade Leonarden i Lindvallen för att höra om de kunde göra bytet, och det skulle vara möjligt om vi kom dit med skotern.

Vi hade förut pratat om att det skulle vara bra att ha en starthjälp i husbilen, och nu hade vi ytterligare en anledning till att skaffa en. Såg att Biltema hade en som verkade duga bra. Tyvärr var närmaste butik i Mora, men vi bestämde att det passade bra med en shopping dag. Var närmast att åka vasaloppsvägen som var under reparation, så det tog lite extra tid. Bron som delas med järnvägen på bilden ovan.

Köpte starthjälpen ovan, som innehåller ett 10Ah litiumbatteri. Dessutom har den USB uttag, ficklampa samt även trådlös mobilladdare.

Testade att starta skotern med starthjälpen och det fungerade perfekt. Ville ändå testa att det gick att köra, så det blev en tur upp till restaurang Snögubben. Vädret var inte det bästa.

Gick inte in utan körde bara tillbaka mot Tandådalen, efter ett kort stopp.

Det verkade vara bättre väder på gång, för det ljusnade vid horisonten. Blev ett antal mil på skoter, som gick utan problem.

Sportlovsveckorna började med mulet väder, men det var i alla fall uppehållsväder och alla liftar var igång. Efter lite utförsåkning var det after-ski och taco-buffé i lägenheten.

Eva och Ida på väg upp i Norrliften.

Eva ville ta ett kort i backen och sa åt Ida och Einar att se tuffa och häftiga ut. (Gick väl sådär).

Då det var dags för lunch bjöd vi på grillad korv utanför husbilen.

Då det var dags att åka till Leonarden var vädret riktigt skapligt på vägen dit. Man såg dock att det var sämre väder på väg från söder. Efter ett lyckat batteribyte var det bara att åka tillbaka.

Skoterleden var i riktigt fint skick, så det var en njutning att köra.

Kom jättemycket tung ”blötsnö” under natten och det var inga problem att hålla värmen när det var dags för snöröjning.

Då det lovades fint väder ville utförsåkarna åka till Trysil. Efter att gränsen mot Norge passerats kunde man se fjället med alla backarna.

Var rejält blåsigt på en del ställen, fast det gick att hitta backar där det var lä. Danska skidåkarna på bilden ovan.

Einar ville också vara med på bild. Vi höll mest till i backarna som man nådde med Fjellekspressen (sittlift). Vi ville testa att åka upp med Skihytta Ekspress, men den var avstängd p.g.a. stark vind. Efter några timmars åkning åt vi lunch (norrmännen tar bra betalt för maten).

Efter lunchen såg vi att Skihytta Ekspress var öppen och tog oss upp åt det hållet. Hade tänkt åka ner och ta den liften, men vi konstaterade att det blåste rejält. Var nästan så att man stod still i vinden, fast backen lutade neråt.

Vi bestämde oss snabbt för att inte åka ner i motvinden, utan åkte tillbaka åt det håll vi kom ifrån. Efter en riktigt härlig dag i backarna var det bara att åka tillbaka till Sverige. Dan efter var det dags för Eva och barnen att åka tillbaka till Danmark.

Då vädret var skapligt åkte Einar lite i backarna. Var låga moln över Tandådalen ibland.

En dag då det var riktigt fint väder bestämde vi oss för en långtur på skoter.

Åkte mot Hundfjället och tog oss sen till Vålbrändan, där vi gjorde ett kort stopp.

Uppe på fjället var det flera som åkt lite överallt, men vi höll oss till skoterleden.

Vi åkte bort till Storfjällsgraven för att äta lunch. Fanns en del att välja på, både för hungriga och törstiga.

Vi nöjde oss med våfflor. (Tog en halv våffla i var av varje sort.)

Var gott om orörd snö precis utanför restaurangen.

Då vi var på väg därifrån kom det flera som åkt hundspann upp. Åkte lite annan väg tillbaka, så att vi även såg flygfältet. Totalt blev det en skotertur på cirka 8 mil innan vi var tillbaka. Einar passade på att åka ett varv runt Kalven då vi kom tillbaka.

Dan efter tog Einar på sig en ryggsäck och åkte skoter ner till ICA Kvantum i Lindvallen.

Var riktigt oväder en dag, så det blev mest TV tittande (skönt att bredband ingår i säsongsavgiften).

Eftersom det var pubkväll passade vi på att äta middag i storstugan.

Blev ganska bra drag då en trubadur började sjunga och spela.

Då det var dags för bl.a. Stockholm och Dalarna att ha sportlov blev det lite fler på vår lilla gata. Vi hade varit helt ensamma innan.

Då vi var tvungna att åka hemåt var det riktigt fint väder, som man kan se på vyn mot Hundfjället.

Fast det var så fint väder, och sportlov, var det inte så mycket folk i backarna.

Blev ett kort på husbilen innan vi åkte hemåt. Var riktigt nöjda med vår februarivistelse, vi hade sovit 19 nätter i sträck uppe i Tandådalen. Kan inte ens gissa hur många kubikmeter snö vi tagit bort från vår plats och grannarnas förtält, fast det var inget som vi var missnöjda med.

Tandådalen januari 2024

Vi hade bestämt oss för att fira jul och nyår hemma den här vintern. Hade kommit snö även där vi bor så att det räckte och blev över. Var faktiskt så att det gick alldeles utmärkt att åka längdskidor i december även på hemmaplan, både i eljusspår och på golfbanor.

Fick en bild från våra grannar på campingen, den 1:a januari, då de var bussiga och rensade bort snö från vårt förtält. Var 3 veckor sen vi var där sist och då tog vi bort all snö från förtält och husbil precis innan vi åkte hem. Det hade absolut snöat en hel del sen dess.

Några dagar senare bestämde vi oss för att åka upp. Var vinterväglag, och ganska kallt, hela vägen. Bilden ovan är tagen då vi började närma oss Tandådalen.

Var inte så mycket snö på tältet, men husbilen hade ett ganska tjockt snötäcke. Var knappt 20 minusgrader ute, så snöröjningen gick snabbt.

På kvällen sjönk temperaturen ännu mer, kollade med KIA-appen vad personbilen tyckte.

Var soligt dan efter, men rejält kallt.

På eftermiddan var det inte lika kallt, så vi tittade till skotern som var lite insnöad.

Fortfarande soligt nästa dag, men betydligt varmare ute.

Blev lite längdåkning, bilden ovan är tagen från pulsenslingan.

På söndan var stora backen helt tom, berodde nog på att skollovet var slut dan efter. Sandra, Stefan och Wilma hade hyrt stuga hela veckan, och vi tyckte det var kul att träffa dem igen.

Blev lite utförsåkning i Hundfjället dan efter.

Måste förstås åka i Trollskogen.

Fina vädret fortsatte, vy från liften East Express i Hundfjället. Syns på träden att temperaturen var ovanför nollan, mycket snö hade ramlat av. Blev till och med så att det blev riktigt varmt att sitta ute i solen utanför husbilen, när termometern visade 3 plusgrader.

Eftersom det inte var så kallt blev det en kort skotertur framåt kvällen.

Gott med fika efter skidskolan.

Ibland blev det en fantastisk himmel då solen var på väg ner.

Var inte så fint väder alla dagar.

Om man var tidigt uppe fick man backen för sig själv.

Många som gick i skidskola. Ovan pågår dragkampen mellan skidlärarna och eleverna, som fick hjälp av Valle. Utgången var given på förhand.

Ibland låg det ett dimmlock över Tandådalen, bilden tagen från Hundfjället.

På skotertur kan man sitta och ta en kopp choklad med vispgrädde och mini marshmallows.

Fin himmel då vi var på väg tillbaka till Tandådalen med skotern. Dan efter åkte Sandra, Stefan och Wilma hem. De hade verkligen prickat in rätt vecka, med behagliga temperaturer utomhus.

Kylan var tillbaka, men trots det kom det minst 10cm snö och kraftig vind. Detta gjorde att det var riktigt jobbigt att åka Kalven runt, i riktigt sträva spår. Där vinden legat på var det dock inga spår alls.

Då det var dags att åka hem var det -18 grader och en hel del iskristaller i luften.

Märkligt nog blev det bara kallare ju längre ner vi kom. I Tandö var det -26 grader, och vi var glada över att sitta i en varm bil. Då vi kom hem var det -14 grader ute, men det kändes som om det var mycket kallare än vad vi upplevt uppe i Dalafjällen.

Blev 12 övernattningar i husbilen under januari månad.

Tandådalen december 2023

Efter att vi fått vaccinationer mot covid-19 och säsongsinfluensa såg vi att temperaturen skulle hålla sig runt 5 minusgrader på dagarna, vilket kändes mer lockande än 10-14 minusgrader. Vi ville fixa några småsaker och kolla att husbil och tält var ok, så vi åkte upp 7:e december. Vägarna var välsaltade så vi stannade till vid självtvätten hos Bilkompaniet i Malung. Fast klockan inte var så mycket var det mörkt ute då vi kom fram till campingen. Blev ändå lite snöröjning innan vi kunde ta det lugnt.

Tack vare att det var mulet höll sig temperaturen på behagliga nivåer, och all snö gjorde att det ändå var ganska ljust ute. Bilden ovan är tagen en kväll vid 8-tiden.

Rakade bort lite snö från några av förtälten som stod i närheten av oss. Vi som är grannar brukar ju hålla koll på varandras tält, så att det inte är onödigt mycket snö på dem.

Passade på att skotta fram skotern och ta en kort tur bara för att kolla att den fungerade.

Tog ett kort i farten, som man ser var det definitivt ingen brist på snö. Tyvärr var skoterleden rejält skumpig, så det var ingen behaglig tur.

Vallade längdskidorna och gick bort till infarten för att kunna följa skoterleden fram till spåret som går runt Kalven.

Var riktigt fina längdspår och mycket snö. Lite disigt ute, men ingen vind och bara 5 minusgrader.

Efter några sköna dagar var det dags att åka hemåt igen. Det hade varit lite typiskt decemberväder, mulet och inte så kallt. Blev ett kort från ovan innan vi lämnade campingen.

Resan hem gick utan problem fram till Avesta, då började det regna fast temperaturen låg på 4 minusgrader. Ganska jobbigt, eftersom det frös till is på framrutan om man inte körde fläkten på fullt blås. Det gick ändå åt en hel del spolarvätska. Stannade till i Sala och fick skrapa bort ett rejält lager med is från strålkastare och extraljus. Kom ändå hem i skaplig tid.

Blev bara 5 övernattningar i husbilen under december månad.

Tandådalen november 2023

Av olika anledningar skulle det dröja innan vi kunde åka upp med husbilen till Tandådalen. Var 7:e säsongen som vi hade säsongsplats på Caravan Club´s camping.

Vi kollade in campingens väderkamera lite då och då. Hade aldrig varit snö tidigare då vi ställt upp husbilen, inte ens i början av december, men den här säsongen kom vintern tidigt.

Hade bett en granne ta ett kort på vår plats, i slutet av november, och man såg att ”vår” plats inte var riktigt förberedd för uppställning av en husbil.

Fredagen 24:e november kunde vi i alla fall äntligen åka upp.

Var skapligt väder och riktigt bra väglag fram till Fänforsen, där vi stannade och åt. Resten av vägen var det, tyvärr, kletiga och nysaltade vägar så bilarna blev riktigt skitiga.

Då vi kom upp till Tandådalen var det mörkt ute och termometern stod på 14 minusgrader, så vi bestämde oss för att övernatta utanför campingen.

Martin, som plogat vår plats, hade hyvlat bort massor av snö. Vi bestämde oss för att försöka få bort all packad snö, så att bilen skulle stå direkt på marken.

Var rätt mycket snö att ta bort, så vi ställde husbilen bredvid för att se var vi behövde rensa bort packad snö. Var glada över att vi tagit med oss ett spett, som det gick att hacka loss decimetertjock packad snö med. Sen var det ”bara” att flytta undan bitarna med snöskyffel.

Vi jobbade på med att röja undan snö och sen ställa husbilen på plats. Efter snöröjningen måste husbilen pallas upp så att den stod ”i våg”. Temperaturen steg aldrig över 10 minusgrader på hela dagen.

På kvällen var det en klar himmel, och vi fick se norrsken. Hörde sen att det varit möjligt att se norrsken i nästan hela Sverige.

Lika kallt nästa dag, men det var bara att sätta igång. Eftersom vår plats lutar ganska mycket använde vi justerbara terassfötter till trallen. Var tvugna att hacka bort en hel del packad snö där de skulle placeras. Till slut stod i alla fall trallen i våg och det var dags att försöka få förtältet på plats.

Vi jobbade på med tältet och det gick ganska skapligt. Är lite pyssel med ett vintertält, eftersom det är väldigt mycket pinnar som ska på plats.

Då tältet var på plats började det bli mörkt ute. Solen var bara uppe cirka 6 timmar så mörkret kom fort.

Sista skruvarna som håller tältet i trallen, på utsidan, skruvades på plats då det var mörkt ute. Med pannlampa på gick det ganska bra.

Nästa dag var det dags att hämta upp skotern från sommarförvaringen, annars skulle vi få betala extra. Blev först en resa bort till Sälens bygg & järn för att köpa mera trallskruv och buntband.
Skoterleden var ju inte officiellt öppen och vi var osäkra på om det var möjligt att köra hela vägen från Lindvallen, så vi hyrde ett släp på Circle-K.

Stannade till i närheten av Högfjället och tog ett kort, snödjupet var 68 cm enligt Skistars hemsida.
Gick riktigt bra att ställa upp skotern, i och med det var det bara snöpinnar och belysning utanför husbilen kvar att fixa. Var riktigt nöjda då vi även hann med dom bitarna.

Vi var tvungna att åka hem följande dag för att lämna in personbilen på service, annars skulle nybilsgarantin gå ner från 7 till 5 år.

Knäppte ett kort på vår uppställning innan vi åkte hemåt. Hade börjat snöa en hel del då vi gav oss iväg.

Då vi åkt nerför backen vid Gammelgården såg vi att man fortfarande höll på att ta hand om alla snötyngda granar som vält omkull.

Resan hem gick bra, men det var bitvis mycket snörök på vägen. Då vi kom hem konstaterade vi att det var flera decimeter djup snö. Då vi åkt hemifrån 5 dagar tidigare hade det varit barmark.

Blev bara 4 övernattningar i husbilen under november månad.

Sensommarresa 2023 v.40

Riktigt grått och ruggigt ute då vi åt frukost. Var riktigt nöjda över att vi spelade golf dan innan.

Var verkligen höstväder ute, med duggregn och dimma. Ställde kosan mot Kiviks Musteri, eftersom vi var i närheten.

Såg 100-tals äppelträd på vägen till butiken, ett på bilden ovan.

Utanför butiken kunde man plocka ihop olika äppelsorter, och sen betala 40 kr per kilo (inte så billigt). Var hungriga, så vi åt dagens lunch på uteserveringen.

Efter lunchen gick vi in i butiken, och där fanns det massor av äppelbaserade produkter. Vi nöjde oss med äppeljuice. Upplevde att man höll en hög prisnivå.

Då vi åkte därifrån såg vi att det inte bara är vinrankor som man kan binda upp i långa rader.

Stannade vid en helt öde strand, men då det började regna åkte vi vidare mot Bromölla. Vi hade hört talas om ett hus som är helt klätt med små mosaikbitar.

Stannade vid Ifötorget, där står Europas största stengodsfontän: Scanisaurus.

Letade efter ”mosaikhuset”. Hade kanske tänkt oss något mer spektakulärt än huset på bilden.

Vid närmare granskning såg man att hela huset var klätt med små mosaikbitar. Handlade lite mat och lämnade sen Bromölla. Hittade en ställplats vid Ivösjön i Axeltorp, där vi stannade för natten. Betalade 250 kr för uppställning med el.

Dagens resa var på cirka 16 mil.

Tittade ut på ett dimmigt landskap då vi åt frukost.

Vi var fortfarande helt ensamma på ställplatsen.

Dimman ville inte riktigt lätta, och vi kände att det inte var något problem att sitta i en varm bil och lyssna på en talbok. Vi hade kollat efter banor där våra greenfeecheckar från Smartgolfa fungerade och åkte norrut mot Vreta Kloster GK.

Dimman lättade något och istället började det ösregna.
Stannade till på Biltema i Vetlanda och handlade lite småprylar. Passade också på att äta lunch där.

Den stora cisternen i Boxholm var fortfarande kvar.

Då vi kom fram till Vreta Kloster GK räckte det med att åka utefter golfbanan för att komma fram till att det inte skulle bli någon golfrunda där. Kollade efter ställplatser i närheten och åkte mot Kaffeteriet i Borensberg.

Incheckning och betalning var helt digitaliserad, via internet. Valde ut en plats med utsikt över Göta kanal och ställde upp bilen. Uppställning med el kostade 295 kr. Regnade fortfarande, så vi satt inne i husbilen. Efter middagen gick vi bort till servicehuset och duschade.

Dagens resa, i ösregn, var på cirka 35 mil.

Ingen frukost utomhus, men vi kunde i alla fall konstatera att det inte regnade längre.

Tog ett kort på vår uppställning, innan vi åkte bort och tömde gråvatten. Hade tänkt fylla lite färskvatten, men alla utomhuskranar var avstängda (antagligen för frysrisken). Slog igång talboken och fortsatte resan.

Kom fram till Sandra och Stefan i skaplig tid. Var uppehållsväder, så vi passade på att tvätta av husbilen.
Efter ett tag kom Sandra, Stefan och Wilma hem. Var kul att se dem efter att vi varit på resa i en månad.

Dagens resa var på cirka 24 mil.

Dan efter blev det tidig frukost och sen tömde vi husbilens färskvattensystem, för att förbereda den på vinter och minusgrader. Sen åkte vi hem.

Dagens resa var på drygt 7 mil.

Om man ska sammanfatta sensommarresan 2023 med husbilen så är det inte helt enkelt, men nedan är några punkter vi kommer ihåg speciellt:

  • går att resa runt med husbil och ha det bra, fast man har en fotfraktur
  • soligt och varmt större delen av tiden
  • flammkuchen blev vår nya lunchfavorit
  • hade trevligt sällskap
  • blev många mil på elcykel, Einar cyklade totalt cirka 22 mil
  • köpte, för en gångs skull, inte vin på så många olika ställen
  • vi besökte de tyska vinområden som vi gillar
  • ovanligt lite golfspel, berodde förstås på omständigheterna
  • dieseln är billigare, och bättre, i Danmark och Tyskland

Ovan ser man ungefär hur vi reste på vår sensommarresa 2023.
Totalt blev det cirka 400 mil fördelat på 30 dagar.

Sensommarresa 2023 v.39

Hade varit kallt på natten, bara 6 plusgrader. Vi hade haft pannan igång på gasol, så det var varmt och skönt inne i husbilen. Efter frukost handlade vi i en NORMA-affär, som ligger precis intill ställplatsen.

Flera av husbilarna hade lämnat ställplatsen, och deras platser användes snabbt av personbilar. Vi lämnade Fulda och åkte norrut mot Golfclub Hofgut Praforst, som vi spelat flera gånger. Var dock några år sen sist.

Då vi kom fram till golfklubben fick vi höra att det skulle vara en stor tävling följande dag, så vi bokade in en runda 13:00. Då vi stod vid husbilen och plockade ut golfgrejorna kom en formation med helikoptrar flygande ovanför oss.

Vi tre som spelade hade definitivt tur med vädret, ingen vind och runt 28 grader. Bettan, som hyrt golfbil, på väg att slå ut på bilden ovan. Banan var som vi kom ihåg den, men semiruffen var väldigt hög/tjock. Det gjorde att vi hade svårt att hitta bollarna ibland, och att det blev onödigt svåra slag ibland.

Greenerna var i mycket fint skick, fast inte så snabba. Ing-Britt på väg att putta på bilden ovan.

Bettan hade inget problem att köra golfbilen. För att skona den lindade högerfoten använde hon vänster fot för att bromsa och gasa.

Hade några herrar framför oss, som ibland var lite långsamma. Einar väntar på att få slå ut på bilden ovan.

Efter avslutad runda var det skönt att ta en dusch. Då vi startade rundan hade Mats åkt till ställplatsen inne i Hünfeld, och reserverat en plats åt oss. Så vi packade in alla golfgrejor i vår husbil och åkte till Hünfeld. Betalade 5 Euro i en automat. Man kunde få elström i en annan automat.
På kvällen blev vi bjudna på middag hos Ing-Britt och Mats. Blev sittande ganska länge inne hos dem, efter maten.

Dagens resa var på lite drygt 2 mil.

Nästa morgon var det blå himmel och det blev fort ganska varmt ute.

Vi tog en promenad i parken, som ligger precis intill ställplatsen. Einar bredvid en staty av ortens store man, Konrad Zuse. Hade tagit kort på samma plats 2005 och 2009.

Tog ett kort på vår uppställning. Sen tackade vi Ing-Britt och Mats för trevligt sällskap och önskade dem en fortsatt behaglig resa. Vi åkte till en Aral-mack i Hünfeld och tankade för 22 kronor per liter, med den växelkurs vi fick.

Ställde in navigatorn på Celle och fortsatte lyssna på Camilla Läckberg och Henrik Fexeus trilogi. Passerade små byar och gröna fält. Sen åkte vi på A7, och vid Kasselbackarna var det rejäla köer.

Då köerna löst upp sig flöt det på riktigt bra. Efter ett tag passerade vi avfarten till Harz, och fick lite minnesglimtar från vecka 38 av sensommarresan 2022, då vi bland annat åkte ångtåg upp till Brocken (1142 m.ö.h.).

Då vi kom fram till Wohnmobilplatz Celle, var det tyvärr fullt. Vi åkte bort till en grusplan i närheten och ställde oss bredvid en svenskregistrerad plåtis. Tog bara någon minut, så kom en tysk husbil och frågade om man kunde övernatta där. Sen kom en stor trailer och började lasta av maskiner. Pratade lite med den svenska kvinnan som körde plåtisen. Kom fram till att vi inte ville stå på grusplanen.

Vi åkte bort till Campingpark Südheide i Winsen, som har ställplatser. Kostade dock 25 Euro, inklusive el, fast då ingick möjlighet att bada i pool och nyttja deras relaxavdelning med sauna.

Tog en promenad bort till poolen och tittade. Såg fint ut, men vi var inte så badsugna. Blev istället en lugn kväll i husbilen, eftersom det var ganska svalt ute.

Dagens resa var på cirka 30 mil.

Fyllde på färskvatten, innan vi åkte tillbaka till Celle.

Nu var det flera lediga platser på Wohnmobilplatz Celle, så vi ställde upp husbilen. Då vi skulle betala var det samma system som på en del andra ställplatser. Man betalar för uppställningen (15 Euro), med bankkort, samt deposition (7 Euro) för ett kort som går att ladda med valfri summa. Den summan kan sen användas för el, färskvatten och dusch. Då man checkar ut betalas deposition och eventuellt kvarvarande saldo tillbaka till valfritt bankkort.
Pratade sen lite med en svensk, som var på hemväg från Kroatien.

Eftersom det var så fint, och varmt, väder skulle vi gå bort till gamla stan. Gick igenom en park med en liten damm. I dammen flöt en stor docka i en livboj.

Inne i gamla stan var det marknad, med massor av stånd, där man kunde köpa frukt, grönsaker och även en massa krimskrams.

Då det var dags för lunch letade vi upp en restaurang där man kunde beställa vår lunchfavorit: flammkuchen.

Fortsatte strosa runt i gamla stan. Tror att byggnaden till vänster är det gamla rådhuset.

Vi gick runt en hel del, eftersom det inte var så mycket folk ute på gatorna.

Efter några timmar blev vi sugna på apfelstrudel, så vi satte oss vid ett bord på serveringen som syns på bilden. Satt länge och väl utan att någon verkade vara intresserad av oss. Gav upp och gick till en annan servering i närheten.

Här var det ett helt annat intresse för kunderna. Dröjde inte många minuter innan vi hade vår apfelstrudel, som smakade jättegott. Sen var vi nöjda med besöket i gamla stan för den här gången.

Såg att man kunde gå en lite kortare väg tillbaka till ställplatsen. Vid ett av träden fanns en jättestor kruka, vilket såg lite lustigt ut.

Var rejält varmt ute, så vi satt i skuggan utanför husbilen och tog det lugnt med varsitt korsord. Då det var dags för middag gick vi bort till en ”food truck” som stod inne på ställplatsen. En helt annan temperatur ute jämfört med föregående kvällar. Fast solen gått ner för längesen var det 18 grader varmt ute, då vi plockade ihop. Tog sen en välbehövlig dusch i servicehuset.

Dagens resa var på drygt 1,5 mil.

Var blå himmel och fortfarande riktigt varmt då vi lämnade Celle. Målet för dagens resa var en ställplats i den lilla orten Lauenburg, som ligger intill Elbe.

Åkte på lite mindre vägar, som var kantade av majsfält.

Åkte förbi flera fält där man höll på att bygga vindkraftverk. (Kortet taget genom sidorutan, i farten.)

Efter ett tag började det dyka upp skyltar där det stod att bron över Elbe i Lauenburg var avstängd, och ställplatsen ligger på andra sidan bron. Vi fick nu hitta en väg via nån annan bro. Åkte bitvis på ganska smala vägar.

Efter några extra mil var vi på Skippertreff Marina & Beach i Lauenburg. Hittade en fin plats ganska nära vattnet. Betalade 18 Euro för uppställningen. Hade tur och fick skugga av husbilen bredvid oss, var jättevarmt ute.

Ställplatsen ligger bredvid den lilla hamnen för fritidsbåtar. Efter några timmar gjorde vi i ordning middag, som vi förstås åt ute.

Lite senare gick vi på promenad i de gamla hamnkvarteren.

Såg den avstängda bron, och konstaterade att det bara var cyklister som åkte på den.

Var mycket kullersten, men Bettan stretade på i alla fall. Inte optimalt underlag om man går på kryckor. Satt ute ganska länge och njöt av en varm kväll. Sen gick vi upp och duschade i servicehuset, kostade 1 Euro för 2 minuter.

Dagens resa var på cirka 14 mil, med en omväg via Rönne för att komma över Elbe.

Vaknade till en grå morgon och då vi åt frukost duggregnade det. Småregnade då vi åkte vidare norrut. Stannade i Burg och handlade lite på Fleggard i Burg. Passade på att köpa färjebiljett på nätet innan vi åkte mot Puttgarden, var lite billigare då.

Fast det inte var så många fordon i raden bredvid oss hamnade vi först i en egen kö till färjan.

Som vanligt inte så mycket att göra under färjeturen, den tar ju bara 45 minuter. Ganska långt från land såg vi att man höll på att jobba med något. Funderade på om det hade med den kommande Fehmarn Bält-tunneln att göra. Fast den skulle ju inte vara klar förrän 2029, enligt plan.

Då vi kommit i land var det bara att slå på talboken igen. Vi var ju vana vid vägarbeten från Tyskland, och det var bara en liten kö på vår sida. För mötande trafik var det, konstigt nog, säkert 5 km långsam kö.

Fick ett varmt välkomnande då vi kom fram till Eva, och barnen. Efter trevligt småprat grillade Eva hemgjorda hamburgare till middag. Var förstås jättegott.

Dagens resa var på cirka 36 mil, inklusive färjan.

Fint väder nästa dag, och efter frukost tyckte Eva att vi skulle ta en båttur inne i Köpenhamn.

Eva tog oss med till Nyhavn, där vi ställde oss i kö till en båttur tillsammans med en massa andra turister.

Hade tur och behövde inte vänta så länge. Vår kvinnliga guide växlade obehindrat mellan danska, engelska och tyska.

Efter att ha passerat under en låg bro kom vi till Papirøn, som fått namnet för att den tidigare var lagringsplats för tidningspapper. Nu finns där de dyraste lägenheterna i hela Köpenhamn.

Sen åkte vi förbi operahuset.

Fregatten, Peder Skram, ligger förtöjd vid sjöfartsmuseet. Den togs ur drift 1990. Det som den är mest berömd för är nog att det (1982) av misstag avfyrades en Harpoon-missil, som turligt nog enbart orsakade materiella skador. Missilen färdades 34 km på låg höjd och rev ner lite kraftledningar, innan den exploderade i en träddunge och förstörde 4, tomma, sommarstugor samt gjorde mindre skador på ytterligare 130 hus.

På håll såg vi också Amalienborg, danska kungafamiljens residens.

Sen fick vi se statyn ”den lille havfrue” från vattnet, som omväxling. Var som vanligt mycket turister som beskådade den från land.

Skymtade tornet till ”Vor Freisers Kirke”, som är känt för att ha Köpenhamns bästa utsikt. Man kan gå ända upp till toppen på den utvändiga trappan.

Var bitvis riktigt rörigt med alla båtar som körde hit och dit i kanalerna. De som trasslade mest var de mörkblåa hyrbåtarna från ”goboat”. De hade dukade matbord i mitten av båten, och deras skeppare hade inte alltid så bra koll.

Förutom alla båtar fanns där även folk på vattencyklar.

Byggnaden på bilden ovan kallas ”den svarta diamanten”, och innehåller bland annat ett bibliotek.

Mot slutet av turen åkte vi under en av de lägsta broarna.
Då turen var slut tackade vi Eva för en trevlig upplevelse.

Vi var sugna på glass, så det blev en tur till Ismageriet.

Hade hämtat upp Ida på vägen dit, eftersom hon också tyckte om glass. Två nöjda glassköpare på bilden.

Två lika nöjda glassköpare på bilden ovan.
Åkte sen hem till Eva, där vi tog det lugnt.
Efter några timmar blev vi bjudna på hemlagad pizza.

Åt frukost inne hos Eva nästa morgon.

Sen plockade Einar ihop och gjorde klart för avfärd.

Fast innan vi åkte måste vi, förstås, ta ett kort på Eva och barnen.
Sen åkte vi mot färjeläget i Helsingör. Tankade innan vi åkte sista biten till färjeläget, eftersom vi misstänkte att dansk diesel var både billigare och bättre.

Behövde bara vänta några minuter innan vi fick åka ombord på färjan. Som man ser på bilden var det lika grått i Helsingborg.

Fick för oss att vi ville spela lite golf och kollade om det fanns banor i närheten där man kunde använda greenfeecheckar från Smartgolfa. Valet föll på Bedinge GK, som inte låg så långt bort. Ringde dit och bokade golfbil åt Bettan.

Efter att vi ställt husbilen på deras ställplats hämtade vi golfbilen och började rundan.

Då vi spelat ungefär halva banan hörde vi tranor, men såg inga förrän vi tittade uppåt.

Einar, som gick hela tiden, tyckte att det var ganska varmt ute. Vi spelade väl inte så fantastisk golf, men det var skönt att röra sig lite. Trots att vi fick vänta på sista två hålen gick vi runt banan på under 3 timmar. Efter middag och dusch satte vi oss framför TV´n. Första gången på länge som vi inte tittade på ”streamad” TV.

Dagens resa var på 16 mil. (Om vi vetat att det skulle bli golf på Bedinge GK hade vi nog bokat biljett med resa över bron istället.)

Sensommarresa 2023 v.38

Vi tömde gråvatten och fyllde på färskvatten innan vi lämnade ställplatsen i Graach.

Valde att åka upp på lite högre höjd, för att än en gång se den fantastiska vyn över Trittenheim. Fortsatte sen ner till Saarburg, där vi stannade på Reisemobilpark Saarburg. Uppställningen kostade 13,5 Euro per natt.

Då vi kommit på plats cyklade vi allihop in till Saarburg. Cigge fick åka i egen kärra, som vanligt.

Man odlar druvor precis intill staden här.

Gick bort och tittade på de små vattenfallen som mynnar mot de gamla kvarnarna, som ligger mitt inne i stan.

Tog oss mot alla uteserveringar som ligger vid den lilla kanalen.

Naturligtvis ville Einar ha en glass, igen. Då vi var färdiga vid uteserveringen cyklade de andra tillbaka till ställplatsen. Einar ville se Saarburg från lite högre höjd och cyklade bort till turistbyrån för att få tips.

Var bara drygt 3,5 km från turistbyrån till utsiktspunkten vid Kreuzberg, där man får en fin vy över Saarburg. De hade frågat på turistbyrån om Einar hade elcykel, eftersom det bitvis var ganska branta stigningar. Var definitivt så att en elcykel gjorde färden enklare. Precis som vid de branta cykelturerna i Moseldalen blev bromsarna ganska varma på vägen ner.

Inte så långt från ställplatsen passerade en lång, ledad, pråm på floden. De andra satt vid ställplatsens lilla servering, så Einar gjorde dem sällskap.

Fick syn på en Pilote som hade ett hembyggt utekök, som var riktigt snyggt gjort.

Med nerfälld lucka såg det lika proffsigt ut.

Satte oss sen utanför husbilen tills det var dags för middag. Vi beställde pizza som blev hemkörd till husbilarna. Efter maten kom en svensk man fram till oss och pratade lite om resor i Tyskland. Då det blev mörkt ute såg vi blixtar på avstånd, men de var så långt borta att inget åskmuller hördes.

Dagens resa var på cirka 9 mil.

Efter ganska tidig frukost plockade vi ihop, åkte bort och tömde gråvatten. Står ”Reserviert für” på skylten till vänster i förgrunden. (Föregående dag var ställplatsen full redan på tidig eftermiddag.)

Var lite annat landskap då vi lämnat Saarburg. Stannade till i den lilla orten Eble för att handla på EDEKA och ta ut pengar. Gjorde också ett kort stopp i Morbach för att tanka.

Efter att ha blivit iväglurade in på smågator av vår navigator kom vi i alla fall fram till Camping Sonneneck, där vi reserverat platser. Fick betala 32 Euro för en natt med elanslutning.

Hade kanske varit trevligt att stå på en av platserna närmare Rhen, men det var fullt där. Blåste i och för sig väldigt mycket, så det var inte så skönt att sitta ute.

Såg en gammal folkabuss, i fint skick, med en minihusvagn. De hade gjort iordning ”kök och vardagsrum” i bussen och hade vagnen som sovrum.

Vi satt ute i blåsten en stund, men tröttnade och gick in i husbilen. Åt middag inne i husbilen och sen kollade vi på TV tills det var läggdags.

Dagen resa var på cirka 15 mil, med lite omvägar.

Nästa dag packade vi ihop och åkte till Golf Club Jakobsberg, där vi bokat tid för en runda. Från början var det tänkt att Bettan och Mats skulle dela på en golfbil, eftersom Bettan var osäker på hur det skulle funka med hennes fot. Att spela skulle nog funka bra, hon hade testat golfsving med enbart överkroppen lite då och då under resan. Nu visade det sig att Mats inte mådde bra, så Einar fick köra golfbilen istället.

Einar gick upp till driving range för att slå några bollar. Där fanns en ställbar ”matta” så att man kunde testa att slå från sluttande underlag, om man ville.

Som man ser på bilden var det mulet då vi startade rundan. Långt borta, i mitten av bilden, skymtar borgen Marksburg. Vi hade ju spelat banan förut, så vi hade skapligt koll på layouten. Är i och för sig ingen garanti för ett bra resultat.

Vi hade ingen bakom oss, så vi hann med att äta mackor efter 9 hål. Märktes att vädret började bli bättre, för det var rejält varmt ute. Einar på 10:e tee har precis slagit ut.

Bettan, också på tee 10, klarade spelandet med lindad fot oväntat bra, trots en ganska stel sving.

Även Ing-Britt höll ihop spelet skapligt.

De fiskande statyerna fanns fortfarande kvar vid vattenhindret på hål 11. Kortet är taget ”bakåt” från hålets green. (Första gången vi spelat banan hade det tagit ett tag innan vi vågade slå.)

Från tee 15 ser man Rhen skymta långt i fjärran, med green till hål 14 i förgrunden. Fortsatte vara mulet, men det blev ändå bara varmare och varmare.
Efter 18 spelade hål kunde vi konstatera att Bettan fått ihop 30 poäng trots en, minst sagt, annorlunda golfsving. Glädjande nog hade hon inte heller haft ont i sin fot.

Efter en välbehövlig dusch lämnade vi golfbanan och åkte mot Rüdesheim. Vi ville inte ta någon färja, så vi tog omvägen över Südbrücke i Koblentz.

Då vi kom till Campingplatz am Rhein fick vi en fin plats på gräs. Tog det lugnt resten av dagen. Vi satt utanför husbilen tills det var mörkt, och stjärnklart ute. Campingen kostade 34 Euro per natt, inklusive el.

Dagens resa var på knappt 9 mil.

Lugn morgon, och lite relax utanför husbilen, innan det var dags att ta ner cyklarna och cykla in till Rüdesheim.

Efter att vi parkerat cyklarna gick vi upp för Drosselgasse, som var märkligt tom på turister.

Gick upp till Käthe Wolfhart´s butik och tittade lite på julprydnader.

Blev lite hungriga, så vi handlade vår lunchfavorit: flammkuchen. Smakade som vanligt mycket bra. Gick sen bort och bokade bord till middagen. Sen hade vi tänkt köpa vin i butiken hos weingut Dr Nägler, men tyvärr var det stängt hela dagen. Så vi fick istället gå tillbaka mot campingen.

Inte helt oväntat blev Einar sugen på glass, men fick nöja sig med en ynklig liten strut. Då vi var tillbaka vid husbilen ville Einar testa att cykla upp till Niederwalddenkmal. Vi har tidigare bara åkt med linbanan upp dit.

Efter lite cyklande kommer man till en utsiktspunkt där det finns en soffa som man kan beundra utsikten ifrån.

Inte så mycket turister uppe vid Niederwalddenkmal en torsdag i slutet av september.

Lite disigt väder, men utsikten var det absolut inget fel på. Var sen bara att ta sig tillbaka till husbilen på små grusvägar.

Totalt blev det en cykeltur på lite drygt 8 km, med en höjdskillnad på 230 meter. (Blev lite olika vägar.)
Efter en dusch var det dags att gå in till stan och äta middag. Tyvärr kände Mats sig fortfarande inte riktigt i form, så han stannade kvar på campingen.

Den enorma svartpoppeln bakom Einar planterades 1890. Resten av poppelallén frös ihjäl i 1893, enligt den lilla skylten uppe på stammen.

Vi hade ju bokat bord på restaurang Stadt Frankfurt. Var ingen tvekan om vad Einar skulle äta.

Bettan var också nöjd. En schnitzel med champinjongräddsås med ett gott rödvin till funkar nog vilken dag som helst i veckan.

Plötsligt kom det mycket kraftiga vindbyar, så att det brakade till ordentligt i markiserna som var utspända över borden. Sen började det ösregna. Vi blev lite oroliga över de kraftiga vindarna. Då det var dags att gå tillbaka till campingen blåste det betydligt mindre, men det regnade desto mer.
Var rejält blöta då vi kom till husbilarna. Som tur var hade Mats märkt att det började blåsa rejält och vevat in våra markiser. Efter att vi bytt kläder blev det en lugn kväll i husbilen.

Innan vi lämnade campingen cyklade Einar bort till Dr Näglers butik och köpte det vi visste att vi ville ha. Blev ändå en liten chansning, eftersom det inte blev någon provsmakning. Efter att vi fyllt färskvatten och tömt gråvatten åkte vi mot Franken, närmare bestämt Sommerach.

Efter att vi ställt upp husbilen cyklade vi bort till weingut Klaus Henke för att prova, och köpa vin. Blev, som vanligt, väl mottagna och fick smaka goda viner. Cyklade sen tillbaka till husbilen med det vi köpt.

Vi ville kolla om det fanns plats på ställplatsen i Nordheim, så det blev en cykeltur dit (är bara 5 km). På vägen dit såg vi en maskin som skördade mogna druvor.

Vi kollade in ställplatsen och såg att den var ganska full, och lerig. Passade på att gå ner till vattnet för att se om den lilla bilfärjan var kvar. Vi testade ju att åka över med husbilen föregående år, och tyckte att det räckte med en gång.

Såg att det fortfarande gick att ta en tur på floden med Flosserlebnis. Fast förra året hade de 2 flottar.

Då vi cyklade tillbaka till Sommerach tog Einar vägen upp till utsiktspunkten medan Bettan, som ju hade foten paketerad, höll sig till cykelvägen som var på plan mark.

Vår plats var helt ok, dock lite lerigt här och var eftersom det regnat (innan vi kom dit). Satt ute hos Ing-Britt och Mats tills det var dags att gå in.

Dagens resa var på cirka 20 mil.

Kom mera regn under natten, så vi flyttade husbilen till en plats på asfalt bredvid Ing-Britt och Mats husbil (var inte så lerigt där).

Einar cyklade bort till Volkach och handlade, blev cirka 12 km tur och retur. Tog det lite lugnt efter cykelturen, innan det var dags att cykla till Nordheim för att prova lite vin.

Ing-Britt ville gärna cykla upp till utsiktspunkten, så Einar cyklade upp dit igen. Bettan och Mats tog den mindre kuperade vägen. Var fullt med unga tyskar med vinglas då vi kom fram till utsiktspunkten. Trängde oss upp för att kunna ta kort på vyn mot Sommerach, då tyckte några tyska damer att vi båda skulle vara med på kort. Ovan syns resultatet.

Vi bestämde oss för att äta lunch i Nordheim, på Werkstatt Crêperie. Där var det bara att sätta sig ner på anvisad plats och vänta på service.

Bettan tog crepes, som smakade mycket bra. Einar valde, förstås, flammkuchen och den var nog den bästa hittills under resan.
Efter lunchen gick vi bort till Vinothek Divino, för att prova och köpa lite vin.

På vägen tillbaka tog vi kort på druvorna som växte utefter vägen. Tyckte att de var väldigt små, men de kanske var mogna ändå?
Blev en lugn kväll inne i husbilen, eftersom det var lite kyligt ute.

Blå himmel på morgonen. Efter frukost ställde vi in navigatorn på Fulda. Inne i stan hittade vi ställplatsen på Weimarer Straße där vi betalade 8 Euro per natt.

Gick bort mot gamla stan i Fulda. På vägen dit såg vi den 1200 år gamla Michaels Kirche.

Bredvid såg man Fulda Hoher Dom.

Man hade lite annorlunda trafikljus för fotgängarna i närheten av kyrkorna.

Inne i slottsparken såg man dessa statyer, som hörde till en utställning kallad ”vardagsmänniskor”. Den bestod av mer än 40 skulpturer som placerats ut i centrala Fulda.

På väg mot gamla stan finns det en 3d-karta över Fulda centrum.

En bit bort fanns denna långa rad med vardagsmänniskor. Fanns plats för en till ungefär i mitten av raden.

Var riktigt varmt ute, så det passade bra att slå sig ner på en servering och beställa in glass.

Efter glassen fortsatte vi promenera runt i gamla stan. Hittade fler vardagsmänniskor.

Mitt emot fanns det gamla rådhuset, som såg nyrenoverat ut. Vi gav lite mynt till en gammal man, som satt utanför rådhuset och spelade dragspel. Gick förbi en ”geldautomat” på vägen tillbaka, och tog ut lite mer Euro. Efter middagen satt vi ett tag inne hos Ing-Britt och Mats.

Dagens resa var på knappt 13 mil.

Sensommarresa 2023 v.37

Vaknade tidigt av att det var ganska bullrigt utanför. Var ju arbetsdag och återuppbyggnaden av det som raserats av översvämningen i mitten av juli 2021 pågick för fullt. Hade tänkt stanna en natt till och ta cykelturer till byarna i närheten, men vi tyckte att det blev väckning lite väl tidigt. Bestämde oss för att åka vidare under dagen.

Efter frukost skulle Ing-Britt gå på promenad och rasta Cigge. Einar ville gärna följa med och föreslog att de skulle gå upp till den gamla borgruinen, Saffenburg. Stannade för att pusta ut lite och passade på att ta ett kort mot vinrankorna.

Om man gick närmare såg man tydligt att det var gott om druvor på vinrankorna. Vi var ganska säkra på att sorten var Pinot Noir, eftersom man gör mycket Spätburgunder i Ahr-dalen.

Lite längre bort växte det druvor som hade en lite ljusare färg, som inte bara berodde på att solen lyste på dem. Funderade på om sorten var Portugiser, eftersom man även gjorde rött vin på den druvan här. Var definitivt inte Riesling, för den är lite gulgrön i färgen.

Var lite flåsiga då vi till slut kommit hela vägen upp till ruinen. Det är inte så lång sträcka, men höjdskillnaden är drygt 110 meter.

Uppifrån såg Mayschoß ut ungefär som innan översvämningen, men om man tittade på detaljer syntes spåren tydligt. Mycket maskiner som åkte omkring, en hel del byggnadsställningar o.s.v.

Einar fortsatte promenaden och kom till det som var kvar av den gamla vinbutiken och såg att man hade rivit hela huset som stått till höger om portalen.

Svårt att inse att det lilla vattendraget på bilden svämmat över så enormt.

Det var så lite vatten i Ahr att lastbilarna kunde köra genom vattnet för att hämta schaktmassor.

På bilden ovan skymtar man tunnelöppningarna där den vänstra varit för järnvägen och den högra varit för cyklister. Av broarna var det inte mycket kvar.

Gick tillbaka till ställplatsen och det kändes ändå positivt att vinkooperativet såg riktigt fint ut, med liten uteservering och mycket balkonglådor.

Lämnade Mayschoß och fortsatte till Dernau. Där hade vi tänkt köpa lite mera rödvin hos Dagernova, men butiken var full av byggjobbare och bråte. Dessutom var den smala bron, som vi brukade åka på, helt försvunnen. Den var ersatt av en större bro längre bort, förmodligen byggd av militärer. På bilden ovan ser man det som var kvar av den gamla smala bron.

Fortsatte till Bad Neuenahr, där den stora Dagernova-butiken finns. Den var i alla fall öppen och vi fick höra att det fanns en provisorisk vinbutik i Dernau, fast längre bort från floden.

Fortsatte neråt, utefter Mosel, och stannade vid ställplatsen i Ernst. Tyvärr var det inte så bra platser lediga, men vi fick tips av några svenskar att det gick att stå på en gräsmatta längre bort. Så vi knölade in oss bredvid en stor Morello husbil. Fanns ingen möjlighet till elanslutning, men det klarade vi oss ju jättebra utan. Einar tar det lugnt i skuggan, runt 30 grader varmt ute. Uppställningen kostade 10 Euro per natt.

Vi ville cykla bort till den lilla byn Beilstein, som vi fått tips om att besöka. Från ställplatsen i Ernst är det en cykeltur på cirka 4,5 km. Bettan, som ju kan vara ganska envis, ville testa att cykla med fotstödet fastsatt på foten och kände att det faktiskt gick riktigt bra.

Bettan och Ing-Britt gick runt lite grann, men valde sen att sätta sig på den lilla serveringen i mitten av bilden.

Einar gick runt och såg att det finns många gamla fina hus i byn. Om man går längst till höger kommer man till en trappa som går upp till en gammal kyrka.

På bilden ovan ser man en del av trappan upp till kyrkan. Längst upp i bilden är det en liten platå där trappan fortsätter 90 grader åt vänster.

Om man orkar gå upp för hela den långa trappan blir man lite andfådd, men får en fin vy mot Mosel att njuta av. Finns också en liten servering utanför kyrkan (som dock var stängd).

Efter promenaden fick Einar också njuta av en glass och ett glas väl kyld edelsüss Riesling.

Vi tog färjan över till andra sidan av Mosel, så att det blev en annan väg tillbaka till ställplatsen i Ernst.

Efter några timmar var det dags att äta middag. Vi gick bort till restaurangen, och hade tur som fick ett bord utomhus (var jättevarmt inomhus). Fick drickan ganska snabbt, men maten tog lång tid. Gick dock absolut ingen nöd på oss.
Framåt kvällen gick vi bort till Ing-Britt och Mats, som hade plats på grus längre bort. Blev lite irriterade på deras närmaste tyska granne, som lämnat sin hund ensam i husbilen. Den skällde oavbrutet i flera timmar. Då de kom tillbaka sa Mats åt dem att det inte var ok att göra så. Satt sen ute och pratade ett tag till innan vi gick hem til vår husbil. Hade tagit en dusch i husbilen i princip varje kväll sen det blivit så varma dagar, och det var inget undantag den här kvällen heller.

Dagens resa var på cirka 12 mil.

Lika soligt och varmt nästa dag, så vi satt ute och åt frukosten.

Sent föregående kväll kom en Morello Palace Liner, ägd av en jättetrevlig portugis, och ställde sig bredvid svenskarna som tipsat oss om platsen. Vi hade tyckt att det var en stor Morello som stod bredvid oss, men den var ju rätt liten i jämförelse.

Vi lämnade Ernst och åkte utefter Mosel till ställplatsen som ligger precis intill floden i Zell, med campingen som granne. Vi fick ställa oss i närheten och vänta på att det skulle bli en plats ledig. Dröjde inte så länge innan vi fick en fin plats. Vår granne på höger sida var på väg att packa ihop och efter ett tag kom Ing-Britt och Mats till den platsen.

Som vanligt skulle vi handla lite vin från Theo Engel, som har en butik inne i Zell. Tog med oss cyklarna och tog gångbron över Mosel. Bettan klarade sig riktigt bra, men Einar hade med hennes kryckor i sin cykelväska för säkerhets skull.

Efter att vi provat, och handlat, lite vin av Helma Engel strosade vi runt lite i gamla stan. Stannade till vid rådhuset och förundrades över skyltarna som visade historiska vattennivåer som Zell råkat ut för. Den allra högsta nivån visas av skylten vid röda pilen. Det var den 12:e december 1993 som vattennivån var 4 gånger det normala i Mosel. Hade inte hänt sen 1784, och vi kunde konstatera att vi haft huvudena under vatten även om vi stått på trappan till ingången.

Vi har som tradition att vi först ska handla vin, och sen ta ett glas vin och en stor glass då vi är på besök i Zell.

Tog ett kort då vi gick tillbaka över gångbron. Vår husbil står till vänster bland träden, precis intill floden.

På eftermiddagen kom en man och tog betalt för uppställningen, kostade 10 Euro per natt. Efter några timmar var det dags för middag. Vi hade haft med oss en falukorvsring hemifrån och nu skulle vi bjuda på korv Stroganoff. Finns ingen möjlighet till elanslutning på ställplatsen, men vi hade ju bytt till ett 165Ah Litiumbatteri och kunde använda induktionsplattan med hjälp av invertern utan problem. Middagen åt vi under markisen hos Ing-Britt och Mats. Efter ett tag började det ösregna och åskan mullrade.

Fast det regnat och åskat var det fortfarande riktigt varmt även då solen gått ned. Vi satt ute och hade det riktigt bra, ganska länge.

Dagens resa utefter Mosel var på cirka 3 mil.

Dan efter lämnade vi ställplatsen i Zell.

Tog oss först upp till den stora butiken Globus, som ligger i köpcentret i Barl. Blev lite fascinerade av mannen på bilden ovan. Han dansade för fullt och skivade ananas. Lockade en hel del att köpa tärnad ananas, även vi köpte en burk.
Åkte sen bort till den andra ställplatsen i Zell och tömde gråvatten där. Är ju mycket lättare än att tömma på campingen.

Sen sa vi hej till rondellkatten i Zell innan vi åkte vidare.
Hade bestämt att vi skulle träffas på ställplatsen i Pünderich.

Tog lite tid att komma in på ställplatsen, för man höll på att skörda druvor med en jättestor maskin. Var inget problem, eftersom Ing-Britt och Mats bokat en plats åt oss. Tog ett tag att fixa till markisen och ta ner cyklarna, men sen kunde vi ta det lugnt ett tag. Betalade 15 Euro för uppställning inklusive el, i en automat. Sen var det dags att cykla bort till weingut Rosenbaum i Briedel.

Såg en turbåt som åkte utefter Mosel då vi cyklade dit. Sa till varandra att vi skulle åka en tur innan vi lämnade Mosel.

Vi hade tur och fick Günther Rosenbaum som ”guide” då vi provade flera olika sorters mycket gott vin. Precis som senast då vi besökte dem berättade han med stor inlevelse massor om vinframställning. Vi nämnde att vi sett en stor maskin som plockade druvor. Fick då veta att man efter 25 år av produktutveckling nu hade riktigt bra maskiner. Nackdelen är att det måste vara relativt plan mark för att det ska fungera. Fick också reda på att maskinen kostade 9 Euro/minut, men att den på 1 timme plockade lika mycket druvor som 8 personer gjorde på en dag. Precis som sist köpte vi en hel del gott vin. Cykelväskorna var välfyllda då vi cyklade tillbaka till Pünderich. Var till och med så att Einar fick cykla tillbaka och hämta sista flaskorna, fast det var ju bara 6 km tur och retur.

Dagens resa var på totalt cirka 1,5 mil.

Var ganska dimmigt över dalsluttningarna då vi åt frukost, men då det var dags att åka vidare hade det klarnat upp och solen tittade fram. Då vi kom fram till Enkirch var det gott om plats på den stora ställplatsen. Betalade 10 Euro per natt för uppställningen, i en automat.

Då vi stått på plats ett tag började det plötsligt låta i alla mobiltelefoner. Ovanstående syntes på mobilskärmen och vi förstod att det bara var ett test. Om man läste lite mer fick man reda på att det gick att ladda ner en app som kunde ge detaljerad info.

Sen tog vi en promenad till ”centrum”. Konstaterade att vi mindes rätt: Enkirch är definitivt inte den livligaste byn vid Mosel. Nu hoppades vi dock på lite mer ös, eftersom det skulle vara vinfest med början nästa dag.

Einar bestämde sig för att ta en långtur på cykel och leta lite vackra vyer. Planen var att få med bl.a. Hochmoselbrücke på bild.

Cyklade förbi kullar med både druvodlingar och skogsdungar.

I Ürzig finns det en ”serpentinväg” som har en utsiktspunkt, och där kan man se den nya bron från lite högre höjd.

Ville ta kort från ännu högre höjd, så lämnade asfalten och cyklade in i skogen. Hittade en utsiktspunkt med en skön soffa efter ett tag.

Om man tittade i sydlig riktning fick man en fin vy över Mosel och Hochmoselbrücke.

Åt andra hållet fick man också en fin vy över Moseldalen. Den lilla båten på floden är en ganska stor turbåt. Efter att ha njutit av den fina utsikten var det dags att ta sig tillbaka till Enkirch.

Ville ta en annan väg så fortsatte till Zeltingen-Rachtig, där det finns en bro. Bron var avstängd för biltrafik, så det gick bra att stanna och ta kort utan att bli störd. Blev dagens sista kort på Mosel.

Cykelvägen gick genom byar och förbi massor av vinstockar. Var fortfarande riktigt varmt så blev tvungen att stanna utefter vägen och köpa en stor glassbägare på ett café. Då Einar var tillbaka konstaterade han att det är en baggis att cykla på långtur om det är fint väder och man har en elcykel.

Ovan ser man en karta över cykelturen som blev på totalt 5,2 mil.

Som man ser på bilden ovan hade vi en fin plats på gräs, och solen lyste på oss. Satte oss i solen och tog det lugnt tills det var dags att laga middag.

Dagens husbilsresa blev betydligt kortare än Einar´s cykeltur.

Det blev varmt att sitta i solen, så markisen åkte ut. Vi drog dessutom ut ett vindskydd från varje husbil, för att få lä.

De andra tog det lugnt medan Einar gav sig ut på cykeltur uppe bland vinrankorna igen. Förhoppningen var att se ställplatsen från lite högre höjd. Var dock inte så lätt att hitta rätt avstånd och vinkel.
Syns inte så bra, men delar av ställplatsen skymtar till vänster i bilden.

Uppe bland vinrankorna finns detta lilla hus, där man kan söka skydd vid dåligt väder.

På en del ställen hade man planterat nya, små späda, vinrankor. Hade hört att det tar 3 år innan det blir något att skörda, så det gäller att ha tålamod.

Kom till en utsiktspunkt som kallas för ”Fünf Tälerblick”, fast det gick inte att få med så många dalar då man tog kort därifrån. Ser lite lustigt ut med en smal remsa av hus som följer dalen i mitten.
Blev bara 7 km cykeltur och sen tillbaka för att äta lunch.

Efter lunch blev det nytt försök att fånga ställplatsen på bild, fast från andra sidan floden. Var enormt lång kö till cykelfärjan, så det kändes enklare att åka över bron i Traben-Trarbach. Det är visserligen 5 km dit, men med elcykel är det en baggis. Kort stopp utefter vägen för att ta kort på en lugn flod.

Från andra sidan floden gick det utmärkt att se hur stor ställplatsen är.

Märkligt nog var det ingen kö alls vid cykelfärjan, för den som ville åka till ställplatsen. Einar var enda passageraren.

Efter några timmar var det dags att gå upp till torget, där man ställt ut massor av bänkar för vinfesten. Köpte först varsitt glas Riesling och sen ställde vi oss i kö för att köpa bratwurst och pommes.

Då vi ätit upp maten var det dags att hämta påfyllning så att vi kunde skåla ordentligt med varandra.

Efter några timmar var det mer folk som hittat till torget.

Sen var det dags att presentera vindrottningen Nina och vinprinsessan Marie.

När vinkungligheterna fått applåder och klivit av scenen var det dags för levande musik. Var en ensam kille som spelade riktigt bra musik. Två par kom fram till vårt bord och frågade artigt om det fanns plats för dem. Blev lite fulla i skratt då det visade sig att de också var svenskar.
Träffade ett annat ”svenskt par” som emigrerat till Australien för många år sen. Blev hembjudna till deras husbil, och satt ute hos dem tills det blev ganska sent/tidigt.

Blev sovmorgon nästa dag. Konstaterade att det var lite mulet ute, men det var ändå över 25 grader varmt. Efter sen frukost bestämde vi oss för att vi var färdiga med vinfesten i Enkirch och åkte vidare. Vi hade funderingar på att stanna i Brauneberg, för att vara med på vinfesten där. Ing-Britt och Mats kom iväg före oss, och kollade in hur det såg ut i Brauneberg. Fanns bara platser nere på gärdet, där vi körde fast på vår sensommarresa 2021 (v.37). Vi bestämde oss för att istället satsa på ställplatsen i Graach.

Fick en bra plats med möjlighet att koppla in el utan debitering för varje kWh. Kändes inte som nåt problem att vi fick skarva ihop 15+25 meter kabel, eftersom vi hade 2,5 kvadrats kabel och kabelskydd vid skarven. Uppställningen kostade 20 Euro per natt, inklusive allt.

Gick runt lite på ställplatsen och såg att det finns platser nära floden också, fast alla var förstås upptagna.

Vi cyklade in till Bernkastel-Kues, var ju bara cirka 2,5 km dit. Intill torget i gamla stan satt detta utklädda par. Tror att de nog var ganska varma under de tjocka kläderna och allt smink.

Var en hel del turister på det gamla rådhustorget. Vi gick runt bland serveringarna för att hitta ett ställe där man kunde köpa glass.

Lyckades hitta ett ledigt bord på en servering, och Einar blev glad då han fick dagens glass. Efter ett tag fick vi sällskap av Ing-Britt och Mats. Satt och tittade på folk och pratade ett tag, sen cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach.

Vi strosade runt ett tag, och gick upp på bron för att ta ett kort mot stan.

Plötsligt hörde vi någon som ropade till, på engelska. Det var 2 damer från USA som såg att Bettan också skadat sin fot. Det visade sig att ena damen hade samma typ av fotskada, fast på vänster fot. De ville absolut att det skulle tas kort på de ”stackars” damerna.

Vi började bli hungriga och hittade till slut ett matställe nära rådhustorget, som serverade flammkuchen.

Var betydligt färre turister på torget då vi ätit klart.

Även trappan vid fontänen var helt tom. Efter fotograferingen var vi nöjda med dagens besök i Bernkastel-Kues och cyklade tillbaka till ställplatsen. Tog det lugnt ett tag vid husbilen. Hörde musik och mycket glada röster på andra sidan ”stora vägen”. Blev lite nyfikna och gick dit. Var lördag kväll och vinfest även här. Tog några timmar innan vi gick tillbaka till husbilen.

Dagens resa var på drygt 2,5 mil.

Fint väder igen, och vi bestämde oss för att ta en båttur på Mosel. Cyklade in till Bernkastel-Kues och köpte biljetter.

Efter att ha stått i en lång kö fick vi bra platser på övre däck. Einar hade med sin skrynkliga hatt för att skydda öronen från den starka solen.

Åkte förbi byar, och förstås sluttningar med vinrankor. Var ganska behagligt att färdas på floden, eftersom det fläktade lite och det var rejält varmt ute.

Efter en knapp timme var vi på väg tillbaka till Bernkastel-Kues. Sensommarresan 2022 hade vi bott en natt på campingen som skymtar till vänster i bilden.

Hade blivit lite hungriga, så vi gick till samma restaurang som vi besökt dan innan och beställde flammkuchen och något att dricka. Var rejält varmt ute, så en kall öl medan vi alla väntade på maten var helt perfekt.

Efter maten cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach, men vi valde att stanna kvar i Bernkastel-Kues. Vi ville besöka Mosel-Weinmuseum, som ligger på andra sidan bron. På bilden ovan ser man båten som vi åkte utefter Mosel med.

Einar på bron över Mosel, med delar av Bernkastel-Kues bakom sig. Blev en väldigt långsam promenad, eftersom det var jättevarmt ute och Bettan dessutom gick på kryckor.

Visade sig att vinmuseet var stängt, men vinoteket var öppet. Där kunde man få provsmaka bland 140 olika viner om man betalade 18 Euro. Tyckte inte att det var ett prisvärt alternativ för oss. Vi hade ju redan några favoritvinbönder och är ju inte såna finsmakare att vi kan urskilja så många nyanser. Tycker dessutom att det oftast räcker bra med att bara prova 5 olika viner, sen är det svårt att hålla reda på smakerna. Då blev det ju cirka 40kr per provsmakat vin, så absolut inget för oss.

Cyklade tillbaka till husbilen och satte oss i skuggan. Då det var dags för middag bjöd vi på en av våra semesterfavoriter: burritos. Sen hände inget mer den här dagen.