Åt frukost med färska frallor, köpta i receptionen på campingen. Sen var det bara att köra på igen. Vi stannade till vid pråmen i Puttgarden och bunkrade upp med alkoholhaltiga drycker. Tog oss ända upp till Gyllene Uttern innan det var dags att stanna och sova.
Efter en snabb frukost fortsatte vi resan hemåt. Vi körde på ganska bra och kom upp till Lübeck. Där tog vi in på en camping som låg ganska nära autobahn.
Åt frukost i lugn och ro, lika fint väder idag också.
Vi checkade ut från campingen, och knäppte ett kort på infarten till campingen. Lämnade motvilligt Innsbruck bakom oss och började resan hemåt. Stannade bara för att tanka och äta. Tog oss upp till Würzburg där vi övernattade utefter autobahn på en rastplats.
Lika fantastiskt väder idag också. Bestämde oss för att cykla in till centrum och turista lite.
Man cyklade utefter ett litet flygfält där man drog upp flera segelflygplan.
Det var så pass varmt att man gärna gick i skuggan, notera namnet på skylten ovanför Bettan.
För oss som bor i platta Uppland var det ganska trevligt att besöka en stad omgiven av berg. Staden ligger i Inndalen ca. 600m ö.h. med Karwendelbergen i norr och Brenner i söder.
Einar poserar framför ett av monumenten som finns i staden. (Blev lite förvrängt då man lutade kameran för att få med toppen.)
Passerade floden Inn på vägen tillbaka till campingen.
Skönt att ta igen sig med kall dryck efter cykelturen. Framåt kvällen var det dags att tända grillen, vi hade köpt kött inne i stan. Det var ett lämmeltåg med folk till servicehuset eftersom det var final i fotbolls-EM mellan Portugal och Grekland. Verkade finnas oväntat många greker på campingen, för det blev ett hysteriskt jubel när Grekland gjorde 1-0 (eller också höll man absolut inte på Portugal). Vi satt ute väldigt länge eftersom det var en varm kväll.
Efter att ha ätit frukost i lugn och ro åkte vi vidare mot Innsbruck. Vi tog det lugnt och tittade på vackra vyer, men framåt tidiga eftermiddagen var vi framme.
Campingplatz Kranebitten var en trevlig liten camping med egen pizzeria. (Vad vi vet är campingen numera nerlagd, vilket är synd.)
Den låg på lagom cykelavstånd från centrum, och hade de bekvämligheter man behövde. Vi checkade in och fick en fin plats. Promenerade runt lite på campingen efter att vi fixat markis m.m.
Ovan ser man servicehuset till höger. Tog det lugnt och njöt av det fina vädret, klarblå himmel och ganska varmt.
Det var fortfarande ganska blåsigt när vi ätit frukost.
Vi gick ändå ner till stranden, men kunde bara konstatera att det inte var badväder. Så vi checkade ut från campingen och åkte mot Innsbruck. Vi hade ingen brådska så vi bestämde oss för att åka över Arlbergpasset.
Det blev ganska tufft för husbilen, både brant och slingrigt.
Vi åkte genom en hel del små byar.
Men till slut var vi uppe på vägens högsta punkt, där man förstås kunde köpa souvenirer.
Man såg flera snöklädda alptoppar från vägen.
Bettan passade på att vandra runt i gröngräset. Sen åkte vi vidare mot Innsbruck. När vi kom till Sankt Anton (känd skidort) såg vi att man gjort en provisorisk golfbana i backen.
Vi bestämde oss för att testa banan.
Först slog vi några bollar på drivingrangen.
Det kändes lite märkligt att spela golf i en skidbacke, men vi var helt enkelt tvungna att testa.När vi var klara hade klockan blivit ganska mycket, så vi förstod att vi inte skulle hinna till Innsbruck. Vi stannade helt enkelt på en parkeringsplats i en liten by för att övernatta.
Vädret hade blivit sämre under natten, så det blev ingen frukost utomhus. Checkade ut från campingen och åkte vidare mot Bregenz. Vi åkte genom en hel del regnskurar på vägen ner. Stannade bara för att tanka och äta. När vi kom fram var det i alla fall uppehållsväder och väldigt gott om plats på campingen.
Man såg att det inte var högsäsong. Sist vi var här var hela gärdet proppfullt med husvagnar och husbilar.
Vi ställde oss framför en annan husbil. Framåt kvällen började det blåsa upp rejält. Vi blev ganska oroliga när ett gäng ryska ungdomar började tända grillar. De hade ingen större koll och det blåste glöd åt alla håll i den starka vinden. Som tur var släckte de grillarna rätt snabbt. Sist vi var här var det svag vind, strålande sol och strax under 30 grader varmt.
Nu var det mulet, jätteblåsigt och inte alls varmt. Så vi funderade på att åka någon annanstans. Tittade på kartan och tyckte att Innsbruck skulle vara nästa anhalt. Avslutade dagen med att titta på en film.
Det var betydligt mera moln på himlen då vi åt frukost, men inget regn.
Vi diskuterade hur vi skulle lägga upp taktiken för att få lov att spela på banan fast vi inte hade officiellt handicap. Gick bort till golfklubbens reception och försökte förklara att vi spelat 9-hålsbanan igår som gäster,
och att vi ville prova 18-hålsbanan idag. Vi visade våra +36 handicapkort och sa att handicapbevisen såg ut så i Sverige. Osäker på om de trodde oss, men vi fick i alla fall en tid. Så vi betalade greenfee och poletter till drivingrangen. Kan lugnt säga att vi var ganska nervösa då vi gick bort för att slå ut på hål 1, eftersom det var rätt mycket folk som tittade på.
Som tur var fick vi båda fantastiska utslag, fattar inte hur det gick till.
Vi tyckte det var otroligt kul att gå runt på banan, som var i mycket bra skick.
Ovan ser man Bettan på väg mot green, med putter och wedge i handen, på ett av hålen.
Einar beredd att slå ut från en högt belägen tee.
Bettan har precis slagit ut från röd tee på ett av hålen.
Utsikt från en annan högt belägen tee.
Bettan på väg för att putta. Det är hennes boll som ligger närnast hål. Efter avslutad runda gick vi tillbaka till campingen och duschade, vi hade inte koll på att man kunde duscha på golfklubben. Lite trötta men väldigt nöjda satt vi och slöade fram till middagen. Det blev grillat till middag, förstås. Vi hade ju tidigare bestämt att vi skulle ner till Bregenz, så vi satt och bestämde färdvägen dit innan vi gick i säng.
Åt frukost i strålande sol från en klarblå himmel. Färden ner till Praforst gick utan problem. Efter att ha checkat in på Knaus Campingpark Hünfeld gick vi bort till Golf Club Hofgut Praforst. Eftersom det var fint väder och klockan inte var så mycket ville vi prova 9-hålsbanan. Receptionen var tyvärr stängd, så vi försökte hitta en greenfee-låda men lyckades inte. Vi frågade en man som precis spelat färdigt om hur vi skulle göra. Han sa att det nog inte fanns några rutiner för att hantera greenfee efter att receptionen stängt. Eftersom han var medlem tyckte han att vi kunde spela 9-hålsbanan som hans gäster (han gav oss sitt namn). Vi tyckte att det var en bra idé och gick bort till tee 1 på 9-hålsbanan. Banan var jättetrevlig att spela och vi tyckte det var hur kul som helst. Vi hade med oss kameran, men glömde helt bort den. När vi skulle spela vårt 3:e slag på hål 8 kom vi ihåg den.
Hålet svänger till vänster, mot campingen, nerför en backe. Efter avslutad runda gick vi tillbaka till campingen och duschade.
Sen satte vi oss i kvällssolen och slöade. Ovan ser man Bettan sitta och ta igen sig. Vi bestämde oss för att försöka spela 18-hålsbanan dan efter, trots att vi bara hade +36 i handicap.
Åt frukost i lugn och ro innan vi åkte mot färjeläget. Hann äta varsin räksmörgås på båten över till Helsingør, resan över sundet tar ju inte så lång tid. Vädret blev bara bättre och bättre ju längre vi åkte. Bestämde oss för att åka ner till Bregenz, vid Bodensjön. Vi har varit där förut och tyckte det var fint. Handlade lite alkoholhaltiga drycker på ”pråmen” i Puttgarden. Vi hade hört talas om en lite annorlunda fartygshiss i Sharnebeck och det var ju nästan på vägen. Framåt sena eftermiddagen kom vi fram till Scharnebeck, där vi hittade en stellplatz bredvid en restaurang. Tog ner cyklarna och trampade bort till Schiffshebewerk Scharnebeck (det var några kilometer bort). Det var en imponerande konstruktion, med 2st 105 meter långa tråg som båtarna kan köra in i och sen transporteras upp eller ned (38 meter).
Precis när vi kom dit var ena tråget på väg ner med en båt. Einar, till vänster, passade på att filma när tråget var på väg ner.
Det var en ganska stor båt som åkte ner.
Vi gick upp till övre delen och tittade på konstruktionen. Nöjda, med att ha sett hissen arbeta, cyklade vi tillbaka till husbilen. Tittade lite på kartan och försökte planera morgondagens etapp. Vi kom ihåg att då vi åkte ner genom Tyskland 2002 stannade vi vid en camping i närheten av Hünfeld. När vi promenerade runt vid campingen passerade vi en golfbana som såg fin ut (ingen av oss spelade golf på den tiden). Eftersom vi tagit golflektioner nu i våras och hade lite koll på hur man beter sig på en golfbana, bestämde vi oss för att åka dit.
