Författare: Einar

2012-04-10

Nu var det slut med solsken för ett tag. Duggregn på morgonen och disigt. Var nöjda ändå, med undantag för 30 minuters intensiv snöby (Yosemite) hade vi sluppit nederbörd i 14 dagar. Glömde ta kort från campingen som var väldigt kompakt. Man åkte ner för en väldigt brant backe och sen var man framme (mitt bland massor av träd).

Fortsatte söderut i dis och regn. Så här såg det ut då vi kom upp på ”Highway 1” igen.

Åkte ytterligare några mil och det såg inte så mycket roligare ut.

Stannade till vid Julia Pfeiffer Burns State Park och tog kort på McWay Creeks vattenfall. I början av 1980-talet rasade hela sidan ner och drog med sig vägen. Det tog ett helt år att iordningställa vägen och det lilla vattenfallet till dagens utseende.

Nästa stopp blev sjöelefantkolonin strax innan San Simeon. Det var säkert närmare 1000 djur som låg på stränderna och slöade, några av dem på bild ovan.

En del av dem började slåss med varandra, för att sen sluta utan att någon verkade segra.

Var en hel del större (rov)fåglar i närheten, några av dem på bilderna ovan. Körde sen till ”Hearst Castle” för att ta en titt. Tog något som hette ”Grand Tour” som skulle visa oss huvudbyggnaden, ”Casa Grande”, som har 115 rum. Innan turen hade man möjlighet att se en film om hur ”Hearst Castle” kom till. Efter filmen kunde man köpa den på DVD för ”halva priset”.

Sen fick vi åka buss upp till egendomen, man har egna bussar. Fick en kort introduktion innan vi gick in i själva huvudbyggnaden.

Där fick vi se ett sällskapsrum med några vackra gobelänger på väggarna innan vi gick in i matsalen. (Man fick inte använda blixt då man fotograferade inomhus, och sällskapsrummet var lite ljussvagt.) Som man ser på bilden, var vi ganska många i varje grupp.

Därefter gick vi in i ett ”biljardrum” och tittade. Det hänger en vacker gobeläng från 1500-talet på vägen. Avslutade med ett besök i husets filmsalong. Vår guide var kunnig och besvarade alla frågor utan problem, men 4 rum av 115!! (Vi var hela tiden eskorterade av vakter som såg till att vi inte gick bredvid de utlagda mattorna.)

Sen fick vi ströva runt utomhus på egen hand, i den väldigt välskötta trädgården. Bettan med på bild vid en av alla statyer.

Det fanns flera in/utgångar till ”Casa Grande”, huvudingången fick inte plats på bild. Den på bilden ovan var dock inte heller så liten.

Fanns också en skaplig utomhuspool, som döpts till ”Neptune pool” efter den romerska havsguden.

Innan vi tog bussen tillbaka gick vi och tittade på en vacker inomhuspool, ”the Roman pool”. Åkte sen buss ner i en väldig fart så man inte hann ta några kort.

Tog ett kort från parkeringen upp mot egendomen, men det var både regn och dis så man såg inte så mycket. Tror att många människor säkert har behållning av att se ”Hearst Castle” och gärna betalar för ytterliggare turer. Vi tyckte dock att det var lite väl kommersiellt för vår smak. Lite otur att vi inte såg så mycket av den, förmodligen, vackra utsikten från ”Casa Grande” på grund av vädret. Fortsatte genom regn och dis till Morro Dunes RV park där vi stannade för natten. Trots regn och dis var det nästan 13 grader varmt vid 21-tiden.

Dagens etapp var på cirka 15 mil.

2012-04-09

Blå himmel idag med och cirka 10 grader på morgonen.

Innan vi lämnade campingen tog vi kort på vår granne’s ekipage. Har sett massor av såna ekipage och husbilar, men bara några få husvagnar som liknar de vi har i Sverige. I bakgrunden skymtar en gigantisk buss som ett, inte så pratsjukt, Kanadensiskt pensionärspar hade.

Fortsatte efter ”Highway 1” till ”Monterey” där vi åkte utefter vattnet fram till ”Cannery Row”. Gatan som förr var känd för alla sina konservfabriker där man packade sardiner. Beskriven i flera av John Steinbecks böcker. Ungefär 1945 försvann sardinerna, kanske på grund av överfiske. Numera är det mera fokus på att bevara den marina miljön. Gatan ”Cannery Row” är förvandlad till ett kommersiellt jippo med massor av butiker.

På en sandstrand en bit från gatan höll massor av sälhonor till med sina ungar.

Fortsatte utefter ”Ocean View Boulevard” och såg hur vågorna bröts mot en klippig kust.

Åkte sen in på ”17 Mile Drive” där man bland annat såg några av hålen på ”Spyglass Hill golf course”. Ett av dem på bilden ovan.

På hålet bredvid vandrade en flock rådjur omkring intill bunkrarna

Stannade till vid ett av USA’s berömda träd, ”Lone Cypress tree”. Det är symbolen för den berömda ”Pebble Beach golf course”. Trädet har stått ensamt på udden i 250 år och uthärdat stormar och salt från havet. Numera har man stagat upp det med vajrar, i förhoppningen att det står kvar ett stort antal år. Tydligen är det bara cypresser som klarar av att växa så nära havet i den saltbemängda luften.

Stannade också vid ”Pebble Beach golf course” och promenerade runt. Väntetiden för att spela är nog åtskilliga månader med en greenfee på många tusenlappar. Tog i alla fall ett kort på 18:e hålet.

Fortsatte sen på ”Highway 1” ner mot ”Carmel”. Var många vackra vyer då man kom till ”Carmel Highlands”. Lite disigt, men man ser ändå att det är en vacker kuststräcka.

I viken ovan var det en hel del sälar som låg i de stora tångbälten som drev omkring.

Försökte zooma in dem, men det var långt avstånd. Man kan dock ana ett litet huvud i mitten på bilden ovan.

Kom fram till ”Bixby Creek bridge” (uppförd 1932) som länge var världens största valvbro med ett spann. (Bron är 79 meter hög och 213 meter lång.) Stannade för natten på Big Sur Campground and Cabins.

Dagens etapp var på cirka 17 mil.

2012-04-08

Efter frukosten bestämde vi oss för att åka vidare mot ”Highway 1”. San Fransisco har i och för sig mycket mer att erbjuda, men vi var nöjda för den här gången.

Så här såg infarten till ”RV” parken ut. Efter ett antal kilometer var vi ute på ”Highway 1” och såg havet.

Stannade till vi ”Pacifica state beach” och gick ner till stranden. Var alldeles fullt med surfare i vattnet, såg nästan ut som sälar i sina svarta våtdräkter.

I närheten av ”point San Pedro” stannade vi till igen. Såg ett par örnar som svävade på uppvindarna intill klipporna (en syns lite ovanför mitten till vänster).

Hann ta ett kort då en av örnarna svävade ovanför oss.

Efter det lilla samhället ”Half Moon Beach” var det också branta stup utefter vägen. (Faktiskt kändes det lite otäckt om man tittade rakt ner.) Paret som står uppe till höger ville inte gå fram till kanten utan sträckte bara ut kameran och tog ett kort.

Stannade och fikade vid ”Pescadero State Beach”. Här var det inte surfvänligt alls, bara massor av vassa klippor. En hel del folk stod och fiskade här, såg dock ingen som fick napp. Tydligen ska man kunna få ”steelhead” (någon laxsläkting tror vi).

En bit från vattenbrynet och ca. 5 meter upp fanns såna här märkliga formationer i sanden. Antar att havet slagit upp vågor ända hit då det stormat.

Strax innan Santa Cruz stannade vi på en stor grusplan och satt och tittade ner på havet en stund. Hade sett att det fanns en KOA-camping i ”Moss Landing”, så det var dit vi var på väg. Då vi närmade oss samhället såg vi två jättehöga skorstenar och funderade på vad de släppte ut. Åkte i alla fall in till campingen och kollade läget. Fick höra att skorstenarna, naturligtvis, hör till ett av de renaste kraftverken i hela världen (enligt campingpersonalen).

Ställde upp husbilen och gick förbi den lilla hamnen, såg 2 sälar som simmade omkring där. Sälarna hann tyvärr dyka innan vi hann knäppa kort på dem.

Gick ner till sandstranden som var helt öde sånär som på lite fåglar som gick och pickade i sanden. Stranden var säkert ett par kilometer lång. Där man gick ner fanns varningsskyltar om att det fanns rev och starka strömmar men ingen badvakt. Då vi gick tillbaka till husbilen såg vi flera skyltar om ”whale watch”. Vi har varit på valsafari en gång tidigare och det var i och för sig imponerande men en gång räcker. Blev en lugn ”hemmakväll” i husbilen.

Dagens etapp var på cirka 9 mil.

2012-04-07

Var cirka 10 grader ute då vi åt frukost inne i husbilen.

Tog kort från taket på husbilen så att man ser hur nära San Fransisco 49:ers hemmaarena campingen ligger. Fanns en shuttlebuss på campingen som vi åkte med in till stan.

Blev avsläppta i Chinatown, som är den plats som har flest bofasta kineser utanför asien. Trångt och mycket folk i rörelse utefter gatorna. Vi gick och skaffade oss endagskort som gällde all kollektivtrafik (14$/styck).

Till och med hållpatserna för ”cable car” hade kinesisk text (på ena sidan).

Vi stod och väntade på en ”cable car” med ledig plats ett bra tag. De var tvungna att hoppa ut och växla för hand, vid ”vår” hållplats.

Till slut tröttnade vi på att höra ”sorry, take next car” och började följa spåren bakåt. Då vi kom fram till ändhållplatsen såg vi varför det var fullt på alla ”cable car’s”. Kön börjar på höger sida och går runt i ett U till vänster sida. Fick vänta ett bra tag innan vi fick åka med. Gick dock ingen nöd på oss. Köpte frusen youghurt (istället för glass) och lyssnade på olika musiker. Fick också chansen att studera vändningen av en ”cable car”. Vagnen ställdes på en stor vändskiva, som snurrades runt manuellt, och sedan knuffades den av (också manuellt). Tog ”cable car” till ”Fishermas wharf”. Många ville absolut stå på fotstegen och åka med. Är tydligen något man ska prova (förstod inte riktigt varför).

Köpte lite ”seafood” inne i trängseln och gick sen ut i solen och åt.

Alcatraz ligger inte så långt ut i vattnet som man kan tro. Promenerade runt lite och tittade på folkvimlet. Gick in och tittade på en ”spelhall” fylld med gamla mekaniska spelautomater (och några lite nyare).

Promenerade sen utefter vattnet mot Golden Gate bron, gick större delen på en lång sandstrand. Lite annorlunda med en jättelång sandstrand så nära stan. Såg ingen som badade, men många kitesurfade. En hel del folk som joggade utefter stranden.

Gick ut på en pir för att ta kort på stan. Einar tyckte kortet behövde livas upp lite.

Köpte sen lite fika på ”the warming hut” och satte oss på en bänk, i lä. (Sen vi kom till ”Fishermas wharf” blåste det hela tiden, inte mycket men ganska svala vindar.)

Gick sen upp mot bron, men där var det stor ombyggnation på gång, så det var svårt att få en bra vy. Man ser i alla fall att det är Golden Gate bron, med sin karakteristiska röda färg. Hoppade sen på en buss för att komma till ”Golden Gate park” som ligger en bra bit från bron. Bytte buss och promenerade en bra bit innan vi var inne i parken.

En grönskande oas med massor av växtlighet. Precis som vid stranden såg vi mycket folk som joggade. På ett ställe hade en massa musiker samlats, och satt och ”jammade”. Det kom och gick musiker lite då och då, men lät ändå ganska bra trots att sättningen varierade. Tog oss tillbaka mot city genom att promenera en bra bit till en busshållplats en bit från parken.

Hoppade av bussen och tog en ”cable car” sista biten tillbaka till ”Chinatown”.
Gick in på en restaurang och åt lite ”kinamat”. Var lite trötta efter att ha promenerat minst 10km under dagen. Hade dock bra skor, köpta på en ”outlet” i Las Vegas så inga problem med fötterna. Var skönt att komma tillbaka till husbilen.

2012-04-06

Inatt var det verkligen kallt, -6 grader på morgonen. Var glada över att det fanns gasolvärmare i bilen, så vi hade det varmt och skönt.

Gick ut och tog ett kort, bakom husbilen, på de frostvita gräsmattorna. Eftersom det fanns gratis internet passade vi på att ringa lite till Sverige, via Skype. Hörde att det hade kommit mera snö, som låg kvar, lite trist att höra. Gick till receptionen för att betala, de hade haft datorstrul igår då vi kom. Fortsatte sen på highway 120, mot San Fransisco.

Stannade till vid en ”Vista Point” ovanför ”Toulumne river” och tog kort. Tror att det är mistlar som hänger i trädet till höger. Några tyskar med en mindre, hyrd, husbil kom fram och frågade oss om råd. De hade ingen ström inne i bo-delen av sin husbil (misstänkte att de bara dragit ur batteriet).

Då vi precis passerat samhället Moccasine såg vi flera husbåtar nere vid ”lake Don Pedro”. Var bara tvungen att åka ner och ta kort på några av dem. (Såg att man kunnat stanna med husbilen vid ”Don Pedro recreation area” för 36$/natt.)

Stannade till vid en ”Vista Point” vid en annan del av ”lake Don Pedro”. Fortsatte sen på den hitills riktigt fina vägen (oväntat bra väg faktiskt).

Då vi passerat Livermore såg vi ganska många, lite simplare, vindkraftverk.

Efter ett tag blev det som tidigare med otroligt ojämn och dåligt underhållen väg. Var tvungna att svänga av och kolla att cyklarna inte skakat loss. Då vi svängde ut på vägen igen såg vi att vi i alla fall var på väg mot köerna. Väl framme i San Fransisco åkte vi mot en camping som skulle finnas mitt i stan. Vi var lite tveksamma, men enligt GPS’en skulle det vara så. Upptäckte att det inte alls fanns någon camping på den adressen. Nu var vi mitt inne bland alla San Fransisco backarna, något som vi bara skojat om. Kan berätta att det var en intressant upplevelse att ta sig fram med husbil där. Mycket bilar, smalt/trångt och väldigt brant.

Tog ett kort då vi var på väg därifrån (i en av de mindre och bredare backarna). Ställde in GPS’en på en camping som skulle ligga i Candlestick park, bredvid arenan. Den fanns och vi ställde upp husbilen, för 76,5$/natt (dyrast hitills). Var betydligt varmare här, funderade ett tag på om vi skulle köra igång AirCondition. Tvättade lite kläder och tog det lugnt. När det var dags för mat orkade vi inte åka iväg. Beställde istället pizza från North Beach Pizza. Bettan beställde en ”small” och Einar en ”medium size”, som skulle levereras till husbilen. Pizzan kom punktligt och vi konstaterade att vi kunnat dela på en ”small size”. Stoppade in massor av ”pizza slice” i frysen, synd att bara slänga dom.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.

2012-04-05

Inatt har det varit rejält kallt, termometern stod på -1,5 grader på morgonen. Temperaturen steg ganska fort då solen kommit fram. Då vi ätit frukost var det betydligt varmare ute.

Tog ett kort på en ganska öde camping. Var kanske en handfull ekipage här. Checkade ut från campingen och stannade sen och handlade i Oakhurst. När vi stod vid en av diskarna med färska grönsaker hördes ett åskväder i en högtalare. Sen kom det tunna vattenstrålar från en massa munstycken ner mot grönsakerna. Vet inte hur praktiskt det är, men grönsakerna såg i alla fall fina ut. Efter att vi handlat passade vi på att tanka och ta ut lite pengar. Stannade sen till vid turistinformationen i Oakhurst för att få info om Yosemite. Körde highway 41 upp mot Yosemite village, för att kunna ta slingan som var öppen. För att få komma in i parken måste man betala 20$/ekipage (gällde 1 vecka). Det var samma sak i Sequoia National Park, till Grand Canyon kom vi då de stängt…

Då vi kommit upp en bit började det snöa ganska rejält, men smälte direkt på marken. Körde genom en tunnel, kändes lite otäckt (om vi kört vid kanten hade taket skrapat i).

Man hade en bra utsikt då man kom ut ur tunneln. Lite till höger om mitten syns ”Bridalveil fall”.

Åkte bort till ”Bridalveil fall” och knäppte kort. Var ganska mycket folk där, men ingen trängsel.

På bilden ovan syns ”El Capitan” som vi vet att folk hoppat fallskärm från.

Tog oss vidare mot ”Yosemite fall”, som är längsta vattenfallet i Yosemite. Bakom Bettan syns ”Yosemite upper fall” och en liten del av ”Yosemite lower fall”.

Gick fram till ”lower fall” och tog kort på Einar också. Man kunde vandra till toppen av ”upper fall” (6 km uppför), men vi lät bli. Då vi gick tillbaka till bilen såg vi drygt 10 kameror på stativ på nästan samma ställe. Förmodligen bästa stället att plåta ifrån om man ville ha med hela fallet.

Började åka tillbaka, fick en fin vy upp mot ”Cathedral rocks” med ”Merced river” i förgrunden.

Åkte sen highway 120 ut ur parken genom ytterligare några låga tunnlar. En av dem på bilden ovan.

Fick sen en ganska fin vy ”bakåt” mot Yosemite, med ett av vattenfallen lite ovanför mitten.

Sen bar det av nedåt. På ett ställe såg vi hur det kan se ut efter en skogsbrand. Körde bara några mil innan vi svängde in på campingen ”Yosemite Lakes”. Hittade en bra plats och gjorde i ordning en stor köttbit som vi köpt tidigare.

Till efterrätt blev det färska jordgubbar, som var riktigt söta och goda.

Dagens etapp var på cirka 13 mil.

2012-04-04

Otroligt dimmigt ute och bara drygt 7 grader varmt, frukost inne som vanligt.

Tog i alla fall ett kort på ”vår baksida” när dimman lättat litegran. Den bruna lådan i förgrunden är till för att tältare ska kunna björnskydda sin mat. Man hade även otroligt svåröppnade (björnskyddade?) soptunnor. Vi hade tänkt fortsätta in i parken mot de stora sequoiaträden. Tyvärr var det vägarbeten som gjorde att vår bil var för stor för att komma fram. Fick alltså ta en omväg på drygt 11 mil, men inte mycket att gnälla över (bara 1,5 timme extra).

Stannade då till vid tunnel rock. Träffade några amerikanska damer som tog kort på oss. En av dem berättade att hon kört bil under klippan för länge sen. Nu gick vägen runt istället. Hon berättade att det var ganska vanligt att folk körde fast med husbilar under klippan. Man såg faktiskt massor av skrapmärken på klippan fortfarande.

Efter den lilla orten Badger åkte vi in på en mindre väg. Mycket grönklädda kullar på bägge sidor. Vi såg även några ”äkta” kofösare till häst. Vägen blev bara smalare och smalare, till slut var det så att man inte kunde mötas.

Blev lite bredare sen, men då gick det kraftigt uppåt in i molnen. Var otroligt fuktigt och ingen vidare sikt. Var tydligen inte så länge sen snön försvann härifrån (eftersom skylten står kvar).

Kom i alla fram till Redwood Mountain overlook där vi stannade och tog ett kort. Var en hel del snö kvar på marken.

Åkte vidare in i parken på ”general’s highway” och plötsligt dök de bara upp, jätteträden. De är så otroligt stora så man får inte med hela träden på bild.

Fortsatte några mil till och det blev bara mer och mer snö överallt, utom på vägen.

Var mycket turister vid trädet som döpts till ”general Sherman”. Man hävdar att det är världens äldsta levande träd, hur som helst är det verkligen inte litet. Ingen sommarvärme på drygt 2000 meters höjd så vi fick ha lite varmare kläder.

Bilen framför några av träden ser rätt liten ut.

Lämnade nationalparken och kom då in i en ännu värre dimma än tidigare. Var bara att ta det lugnt då vi åkte ner från ca. 2400 meters höjd till några hundra meter.

Här var det snöfritt och varmt med massor av apelsinodlingar.

Såg även en hel del vinrankor. Det är Yosemite som skymtar i bakgrunden. Stannade vid en KOA-camping i Coarsegold, som nog öppnat precis för säsongen. Var tomt i de flesta hyllorna i receptionen/shopen och massor av varor på golvet. Det var även lite omständigt att checka in, personalen var under upplärning. Imorgon får vi se vilka vägar i Yosemite som är öppna (vi kollade hemma i Sverige vad som brukar gälla). Vi vet att väg 120 som går tvärs igenom Yosemite inte brukar öppna förrän i juni.

Dagens etapp var på cirka 25 mil.

2012-04-03

Vaknade strax före 06:00 av motorbuller och röster utanför. Det var några som bor permanent på campingen som skulle till jobbet. Så fort de åkt somnade vi om och vaknade vid 8-tiden.

Tog ett kort åt andra hållet idag, lika tråkig omgivning där… Packade ihop och åkte vidare mot nordväst.

Inte långt från campingen ligger lake Isabella, där kunde man fricampa.

Efter några mil kom vi in i södra delen av Sequoia national park, mera grönska här.

Såg ett litet vattendrag som rann utefter vägen. Efter bara ett fåtal kilometer åkte vi ut ur nationalparken igen.

Kom till Bakersfield, där det tydligen finns en del oljefyndigheter.

Efter oljefältet var det kilometervis med odlingar av apelsiner, clementiner och oliver. Tog kort på några av alla tusentals apelsinträd.

Efter några mil kom vi fram lake Kaweah, därifrån kunde man se topparna i Sequoia national park. Fortsatte fram till nationalparken och körde in till camp Potwisha där vi stannade för natten. Den här campingen hade ännu mer vildmarksstuk än den vid Grand Canyon.

Varningsskyltar om att all mat måste hållas inlåst för att hålla björnarna borta. Det stod stora plåtbehållare vid varje plats, så att ”tältare” kunde låsa in sin mat.

Precis nedanför campingen rinner ett vattendrag, som brusar sövande. Gick ner och knäppte ett kort.

På vägen tillbaka gick vi nästan rakt in i en flock med rådjur, som inte var så skygga. Knäppte kort på ett litet kid.

Mycket mer grönska här än de senaste dagarnas campingplatser. Tror att det, årstidsmässigt, är vår här.

Dagens etapp var på cirka 27 mil.

2012-04-02

Vi vaknade tidigt igen, svårt att sova längre än till sju (hemma är klockan 16:00 då). Hade blåst otroligt mycket inatt, hela husbilen ruskade ordentligt ibland. Tittade på väderprognosen för Needles och såg att vinden skulle ligga kring 15 m/s hela dagen.

Idag testade vi att värma amerikanska pannkakor och äta dem med lönnsirap. Man blev otroligt mätt, men det var lite väl sött för oss (amerikanarna verkar gilla söt mat).

Det ligger en golfbana precis bredvid RV-parken, men vi tyckte att det blåste alldeles för mycket. En okänd bana med mycket vatten och 2 x 89$ i greenfee + klubbhyra + golfbil kändes helt fel. Nöjde oss med att ta ett kort på golfbanan.

Tog också kort på RV-parken innan vi åkte vidare, vi står som ekipage nummer 5 till höger.

Åkte tillbaka till ”Interstate Highway 40” som faktiskt var i riktigt dåligt skick. Att det dessutom blåste otroligt mycket gjorde inte saken bättre. Det är otroligt dåligt med möjligheter att stanna utefter vägarna, bortsett från vid affärer och bensinmackar. Tog kort genom fönstret på några mystiska svarta pinnar som växte i massor utefter vägen.

Växte en hel del små palmer utefter vägen. Eftersom vi precis passerat Yucca bestämde vi att det var Yuccapalmer. Har inget kort på dem, men både igår och idag blåste det ut såna där runda ”buskar” som man ser blåsa omkring i västernfilmer ibland. Åkte förbi avfarten till ”Death Valley”, men hade blivit avråda att åka dit av flera stycken. Är bättre att använda tiden till något vackrare, vi börjar tröttna på karga landskap nu.

Då vi kom till Barstow åkte vi in till livsmedelsbutiken ”Von” och fyllde på matförråden. Blev mycket små påsar igen. Köpte även en termometer, eftersom vi ville ha koll på utetemperaturen

Efter Barstow åkte vi på mindre vägar, märkligt nog blev vägarna bättre och bättre ju smalare de blev.

Stannade i Kramer Junction och tankade, tur att bensinen är billig (det går åt en del). Åkte sen på väg 395 som fortsätter upp till lake Tahoe, vi åkte dock bara några mil på den. Alldeles innan Ridgecrest stannade vi utefter vägen på en grusplan och tog ett kort.

Landskapet bytte karraktär då vi började åka ner mot lägre höjd. Det var nedförsbacke i princip hela tiden i nästan 3 mil då vi körde på ”Highway 178” mot Weldon.

Checkade in på KOA-campingen utanför Weldon och ställde sen upp husbilen.

Var inte så mycket bebyggelse här och ett bekant landskap, tog ett kort utanför campingen. Till middag åt vi en favorit i repris, igår var det kycklingburritos och idag köttfärsburritos. Hade köpt en jätteburk med jalapenos, som var precis lagom starka (man blev bara lite svettig då man åt).
Tror att den kommer att räcka hela tiden vi är här. Då vi kom till campingen var det 26 grader varmt, men vid 21-tiden var det bara drygt 11 grader ute.
Gjorde inget speciellt resten av kvällen.

Dagens etapp var på cirka 80 mil (mycket bilåkande idag).