Författare: Einar

Sensommarrresa 2022 v.38

Nästa dag lyste solen på oss. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Golfanlage Hohwacht, eftersom de har både golfbana och uppställning för husbilar/husvagnar.

Tog ett kort på uppställningen innan vi gav oss av

Ställde upp bilarna och bokade starttid 11:50. Lyckades dock strula till det så att vi slog ut från tee 1 på en slinga som var avstängd för banunderhåll. Det löste sig dock och vi fick en ny tid lite senare och var definitivt redo då det var dags att börja rundan.

Vi hade riktigt varmt och skönt under rundan, var dock lite oroliga över att det var mörka moln ute över havet och att vi hörde åskmuller. Vårt golfspel var väl inte något att skryta om, men vi hade en trevlig runda och slapp både regn och åska.

Tog det lugnt efter rundan och efter middag pratade vi lite om planerna för nästa dag. Vi bestämde att vi skulle träffas i Soltau.

Dagens resa var på cirka 3,5 mil.

Soligt och varmt nästa morgon då vi lämnade golfklubben. Konstaterade även den här gången att passagen förbi Hamburg var utan ”stau”, om man valde att åka på A1. Då vi kom fram till Soltau tyckte vi inte att det såg speciellt trevligt ut. Gittan såg att det skulle finnas en liten camping i Essel, som bara var några mil bort.

Vi hade otur och fick stanna vid en järnvägsövergång. Konstaterade att man hade extremt bra marginaler för tågen, tror vi stod och väntade drygt 10 minuter innan tåget äntligen kom. Var i alla fall till slut framme vid Camping Aller Leine Tal. När vi checkade in passade vi på att beställa nybakt bröd till nästa morgon. Campingen var billig och kostade 18 euro, inklusive el (elskåpet hade definitivt sett bättre dagar).

Var lite fuktigt på marken och en del av campingen var avstängd, men vi hittade bra platser och kunde sitta i eftermiddagssolen och ta det lugnt.

Gick runt lite på campingen och såg att man även erbjöd möjlighet till ”glamping”. Ordet kommer från engelskans glamorous camping, och innebär att man kan ha ett mycket bekvämt boende i tält utan att släpa med sig egen utrustning.

Det fanns också en liten badsjö, som inte lockade så mycket just då. Man ser i förgrunden att den grunda delen av sjön definitivt behövde rensas.

Dagens resa var på drygt 24 mil.

Efter frukost med nybakt bröd åkte vi vidare ner mot Wernigerode.

Då vi närmade oss Ilsenburg såg vi att det fanns mer kuperad terräng i närheten.

Vi hittade till ställplatsen i Wernigerode utan problem, fast då vi skulle betala var det lite stökigt. Man skulle kunna betala 20 euro med kort i en automat, men inget av våra kort dög. Slutade med att vi stoppade i 20 euro i mynt. Strömmen kostade 1 euro/kWh, som skulle stoppas i en annan automat.

Vi gav oss ut på stan för att försöka hitta till järnvägsstationen. Såg ett ånglok som fyllde på kol.

På vägen till järnvägsstationen såg vi ett hus som verkade ha en vägg klädd med takplåt.

Vi hittade en liten kiosk som sålde glass och Einar måste förstås köpa en strut.
Sen tog vi oss till stationen och lyckades köpa biljetter för morgondagen till en tur på Harzer SchmalspurBahnen. Skulle bli sovmorgon eftersom de tidiga turerna redan var fullbokade.

Gick sen runt lite och tittade på stan. Stannade och tog en öl.

Vid rådhuset hade man någon sorts löptävling. Var en hel del folk som kom springande och sen rundade rådhuset innan de fortsatte. Då det var dags för middag gick vi bort till husbilarna.

Dagens resa var på drygt 15 mil.

Vi tog oss till järnvägsstationen i sakta mak, eftersom vårt tåg skulle avgå först 11:55.

Två förväntansfulla resenärer utanför stationsbyggnaden.

Bettan på väg att ta plats på tåget.

Var munskyddskrav ombord på tåget.

Fanns en linjekarta på det lilla bordet nedanför varje fönster.

Vi hade satt oss i sista vagnen och kunde gå ut och titta bakåt.

Om man gick ut, längst bak, och tittade framåt kunde man få en skymt av hela tåget när järnvägen svängde.

Vi var tvungna att byta tåg, eftersom vi hade valt att åka upp på Brocken (norra Tysklands högsta berg).

Såg en liten, men hög klippa, som märkligt nog var bevuxen med små träd. Man kunde också se att granarna inte såg speciellt friska ut.

Området Harz hade haft flera års torka och sedan ett år med kraftiga regn. Detta gjorde att granskogen var försvagad och extra mottaglig för angrepp från granbarkborren. Vi såg flera kvadratkilometer granskog som var helt förstörd och bara låg som ett gigantiskt plocke-pin.

Till slut var vi i alla fall framme vid Brocken, där det bland annat finns ett observatorium. Var betydligt svalare ute och vi var glada över att vi hade med oss täckjackorna i ryggsäckarna. Vi läste på en skylt att det rådde Skandinaviskt klimat på Brocken och att årsmedeltemperaturen bara var 4 plusgrader samt att man hade mer än 300 dagar med dimma per år. Dessutom är Brocken det mest blåsiga berget i Tyskland. Den här dagen var det som tur var nästan vindstilla.

Vi gick in på restaurangen som finns i närheten av perrongen. Var inte så hungriga så vi ville bara ha något lätt att äta. Einar läste fel på menyn och trodde att de hade tomatsoppa med nudlar, men det var tomatsås som man fick pasta till. Vi var måttligt imponerade av anrättningen, men ölen var i alla fall god.

Vi bestämde oss för att gå runt lite på Brocken, medan Gittan och Pelle tog nästa tåg tillbaka. Var inte så bra sikt, dock ingen dimma, men man hade i alla fall flera mils sikt. Såg just då inte alls ut som det som Goethe beskrev i Faust då han skrev om Harz bergshäxor.

Vi gick upp till högsta punkten, 1142 meter, och blev fotograferade. Man hade lagt metallplattor som var riktade i olika väderstreck med avståndet till flera kända städer. Oslo var bara cirka 80 mil bort, fågelvägen.

Efter några timmar gick vi ner till perrongen och väntade på att vårt tåg skulle komma in.

Efter en stunds resa stannade vi och konduktören kontrollerade att en växel stod i rätt läge, innan vi fortsatte.

Vi åkte bara en liten bit innan vi stannade igen. Det var ett uppåtgående tåg som skulle passera. Då det tåget passerat backade vårt tåg tillbaka, förbi växeln.

Medan vi stod still funderade vi på vad det var för märkliga skapelser som stod intill järnvägen, kom dock inte på vad det var.

Då vi kom tillbaka till stationen i Wernigerode blev det ett sista kort på ”vårt” ånglok som tydligen backat hela vägen ner med alla vagnarna.
Då vi kom tillbaka till husbilen blev vi bjudna på räkmackor, hos Gittan och Pelle, som smakade fantastiskt bra.

Nästa dag ringde vi till Golf Club Harz, som ligger i Bad Harzburg, och kollade om det gick bra att komma med två husbilar och spela en runda. Det var inga som helst problem.

Ställde upp husbilarna och gav oss sen iväg mot 1:a tee. Från golfbanan kunde man se bergen som vi besökt dan innan.

Efter att ha spelat några hål såg vi att delar av golfbanan ibland användes som galoppbana. Ett av hindren syns tydligt från tee ovan.

Vi hade skapligt väder hela tiden och banans skick var helt ok. Damerna på väg att putta på ett hål som hade ett hopphinder mitt på fairway.

Vi hade frågat om det var ok att övernatta på klubben med husbil och det var inga problem, fast det fanns ingen tillgång till ström. Kostade dock inget att stå där.

Dagens resa var på cirka 3 mil.

Nästa dag åkte vi mot floden Main och närmare bestämt mot Nordheim am Main. Vi hade bestämt oss för att undvika autobahn och åkte på lite mindre vägar söderut.

Var bitvis ganska kuperat, med många vackra vyer, som vi bara njöt av genom fönstret. Kanske inte syns så bra, men kullen på bilden är ett gigantiskt stenbrott.

Hittade en ganska stor rastplats där vi stannade och fikade. Körde på och kom till ställplatsen i Nordheim am Main, som tyvärr var fullbelagd.

På andra sidan floden Main hade Gittan och Pelle hittat Campingplatz Escherndorf am Main. Vi var dock på ”fel” sida av floden. Antingen kunde vi åka tillbaka över en bro eller också kunde vi ta en färja. Färjan var inte speciellt stor och den lutade betänkligt.

Efter viss tvekan tog vi alla fall färjan, och det gick ju bra. Fast vi sa till varandra att det var första och sista gången vi tog den genvägen, med husbil.

Vi fick skapliga platser ganska nära floden. Vår husbil står något till höger om de två träden i mitten av bilden.

Det fanns en liten sandstrand vid floden, men ingen av oss var sugen på att bada. Var i och för sig lika bra, eftersom en kull med svanungar höll till där, och de skitade ner ganska rejält.

Dagens resa var på drygt 32 mil.

Var lite gråmulet nästa dag, men vi hade bestämt att vi skulle cykla in till Sommerach.

Precis innan vi gav oss iväg såg vi 2 st flottar komma glidande med strömmen utefter floden, en av dem på bilden ovan. Var fullt med folk på flottarna, som tjoade och var glada.

Vi vågade i alla fall ta färjan, då vi cyklade, över floden till Nordheim am Main.

Vi cyklade uppför till en utsiktspunkt. Sist vi var i trakten hade Einar sin MTB och det var rejält jobbigt att ta sig uppför. Nu hade även Einar elcykel och det var en otrolig skillnad.

Vi ville förstås vara med på kort med alla druvodlingarna i bakgrunden.

De andra cyklade mot Sommerach, men Einar fick syn på vägen till utsiktspunkten vi var vid då vi var där tillsammans med Sandra och Stefan, i somras. Blev ett kort därifrån också.

Inne i Sommerach gick vi in till weingut Klaus Henke, som höll till mitt inne i byn. Det var ett annat par som satt och provade viner utanför, och man undrade om det var ok för oss att sitta inne i lokalerna där man gjorde vin (vilket förstås gick bra).

Var mycket trevligt att sitta där och Klaus, som pratade mycket bra engelska, berättade en hel del både om sin familj och vinerna vi fick prova. Efter ett tag hörde vi att paret som satt utanför och provade viner också var svenskar.

Efter att ha provat en hel del olika viner bestämde vi oss för vad vi ville köpa. Klaus fick hjälp av sin far att packa våra viner i lådor.

Efter vinprovningen gick vi till en restaurang på andra sidan gatan. Vi hade faktiskt ätit lunch där med Sandra och Stefan förra gången vi var i Sommerach. Alla var ganska hungriga och beställde flammkuchen, som smakade jättebra.

Cyklade inte uppför vinberget utan tog den lite flackare vägen tillbaka. Stannade och knäppte kort på röda druvor. Precis då stannade en äldre man med sin bil bredvid och gick fram och mumsade på druvorna. Vi frågade om det var ok att smaka och de var otroligt söta med väldigt många kärnor.

Hittade tillbaka till färjan utan problem. På kvällen gick vi till campingens restaurang och åt middag. Det var stora portioner och dessutom riktigt gott. Plockade in markisen innan vi gick in i husbilen, eftersom vi skulle lämna campingen nästa dag.

Sensommarresa 2022 v.37

Dags att åka ner till Köpenhamn, för att vara med på Eva´s 50-års fest. Vi startade ganska tidigt och åkte över Uppsala för att hämta upp Micke och Bettans mamma (som också skulle vara med på festen).

Vi stannade vid rastplatsen Gyllene Uttern, i närheten av Gränna, där vi åt vår medhavda lunch.

Gick runt lite för att sträcka på benen. Man kunde skymta Vättern en bit bort ifrån rastplatsen. Passade på att byta chaufför innan vi åkte vidare, så att Einar fick ta det lugnt ett tag. Bettan hade lite otur, eftersom det först blev ett långt vägarbete och sen hamnade vi i en jättelång kö efter en militärkolonn.

Nästa stopp blev vid Skåneporten i Örkeljunga där vi passade på att fylla på gasol hos Gasolesset. Bytte chaufför igen innan vi åkte vidare.

Vi åkte med 18:00 färjan från Helsingborg till Helsingör. Var framme hos Eva ungefär 1 timme senare. Där blev vi bjudna på pizza, med ägg, som smakade jättegott.

Resan ner till Bagsværd var på cirka 70 mil.

Nästa morgon körde vi fram husbilen så att den stod lite närmare staketet.

Delar av cykelstället stack ändå ut lite över gångbanan, så vi satte lite plastband på cyklarna. Vi hade skaffat elcyklar bägge två och använde numera ett cykelställ på dragkroken istället, och då stack cyklarna ut lite mer än tidigare.

Dagen gick ganska fort, fanns mycket att prata om. Eftersom det var varmt och skönt ute bestämde vi oss sen för att promenera till Aldershvile Slotspavillon, där festen skulle hållas.
Vi var ändå bland de första gästerna på plats, vilket kändes ganska bra då vi slapp gå runt och presentera oss.
Sandra, Stefan och Wilma hade flugit ner från Stockholm för att vara med, och bodde på ett hotell i närheten.

Wilma blev lite blyg, eftersom det var så många nya ansikten och en ganska hög ljudnivå. Hon fick ett glas saft och satte sig tillsammans med Einar i trappan, så att hon själv kunde välja när det var dags att gå in till alla gästerna.

Eva hälsade alla välkomna då vi satt oss till bords.
Sen blev vi serverade en utsökt och riklig meny med förrätt och varmrätt.
Som vanligt på kalas fanns det massor av sånger att välja på, och det fanns en ”allsångsledare” som såg till att alla sjöng på samma sång.

En hel del tal fick alla också lyssna på. Några var mycket ambitiösa och hade säkert tagit rätt mycket tid att förbereda.

Även efterrätten var väl tilltagen och dessutom mycket god.

Einar höll också ett tal till Eva.

Wilma hade ätit ordentligt av sin barnanpassade middag och mumsade på egen efterrätt.

Efter maten var det dags för en inhyrd DJ att se till att det fanns chans att dansa. Värdinnan var bland de första som passade på att ta en svängom.

Syntes att både mor och döttrar hade roligt på festen.

Efter några timmars dansande smakade det mycket bra med lite nattamat.
Då festen var över gick vi tillsammans med Eva tillbaka till hus och husbil.

Vi hade visserligen gjort en långresa i juli, men vi hade ju i princip kommit halvvägs till vindistrikten i Tyskland. Hade suttit hemma och gjort en preliminär rutt, som skulle ta oss till både nya och gamla resmål. Så efter att ha sovit ut sa vi hej till de andra och åkte mot Rødby.

Tog färjan som gick 17:00 mot Puttgarden och lämnade Danmark.

Vi var pigga och utvilade och såg fram emot några veckors husbilsresa. Då vi lämnade färjan åkte vi till Reisemobilstellplatz Heiligenhafen där Gittan och Pelle väntade. Vi hade tur och fick en bra plats bredvid dem. Ställplatsen kostade oss 16 euro per natt, och el kostade 0,75 euro per kWh. Efter middagen gick vi in till Gittan och Pelle och berättade lite om vad vi tänkt oss för olika resmål.

Dagens resa var på drygt 21 mil.

Sommarresa 2022 v.31

Den här dagen, och veckan, började med regn.

Lite annan klädsel än tidigare dagar, då vi gick mot första tee. I början av rundan blev vi rejält blöta och paraplyerna kom fram. Fast sista timmen kom solen och vi hann torka upp. Efter gemensam lunch åkte några hemåt medan vi åkte vidare, tillsammans med Britt-Marie och Stellan, till Åsundsholm Golf & Country Club. Vi tog inte den bästa vägen dit, så det blev många kilometer på grusväg.

Vi fick en fin plats, inte så långt från sjön Åsunden. Var fint väder ute så vi satt allihop ute hos Britt-Marie och Göran, som också var där.

Dagens resa var på cirka 3,5 mil (med onödigt mycket grusväg).

Nästa morgon var vädret inte riktigt lika fint, men inget regn.

Tog kort ner mot uppställningsplatsen då vi gick upp mot golfbanan för att spela en runda.

Vi ville vara med på kort då vi spelat ett tag. Fast vi inte spelade så bra bestämde vi ändå att banan absolut var värt ett besök till.

Efter avslutad runda gick vi och duschade. Fanns visserligen möjlighet att gå ner och bada i sjön, men vi sa att det får vara till nästa besök.
Packade ihop våra grejor och åkte vidare, men stannade till hos Fritidssport för att köpa ny fjärrkontroll till Bettans golfvagn. Gjorde ett kort stopp vid reningsverket i Svenljunga för att tömma gråvatten. Åkte sen vidare för att kolla på ett världsarv.

Vi stannade vid radiostationen i Grimeton. Tog en guidad tur för att få reda på lite fakta. Emma, som vår guide hette, började turen framför en liten fontän. Fontänen var tidigare en aktiv del i kylningen av radioutrustningen. I bakgrunden syns också några av de sex 127 meter höga tornen som bär upp den 2,2 km långa antennen.

Vi gick mot själva maskinhallen där utrustningen finns. Utanför stod en vridbar riktantenn, som numera låsts i sitt läge.

På bilden syns kontrollpanelen för den elektromekaniska långvågsändaren. Den sände med en frekvens av 17,2 kHz i VLF-bandet och effekten var 200 kW. Själva radiostationen öppnades 1924 och var den första direkta radioförbindelsen mellan Sverige och USA.

Den svartmålade maskinen är den s.k. Alexanderson-alternatorn, som konstruerades av Ernst Alexanderson. Han var en svenskfödd chefsingenjör vid RCA.

Ursprungligen hade radiostationen 2st Alexanderson-alternatorer, men den ena ersattes av den modernare utrustningen som syns på bilden ovan.

I ett annat hus var det ett litet museum. Där kunde man bland annat se det meddelande som Gustav V skickade till USA vid den officiella invigningen 2 juli 1925.

I entrén kunde man göra en liten nostalgitripp genom att titta på alla ericsson-telefoner som tagits fram.

Vi åkte vidare till ställplatsen vid marinan på Getterön. Var en hel del lediga platser då vi kom, men fylldes på allt eftersom kvällen närmade sig.

Vi tog en liten promenad vid marinan, och det såg ut som om de flesta platserna var upptagna.

Vi gick ut på piren som skyddade marinan mot havet och blev fotograferade.

På vägen tillbaka fick man en annan vy över ställplatsen. Man ser också att det började bli trångt. Satt ute och pratade tills det var läggdags, eftersom det inte fanns några mygg.

Dagens resa var på knappt 14 mil.

Nästa dag var himlen blå och solen lyste på oss. Som man ser på bilden stod vi inte så långt från vattnet.

Tog oss till Sjögärde GK, där vi skulle spela lottad partävling i två dagar. Man hade stängt av en stor del av parkeringen, och vi fick en bra plats.

På kvällen då alla kommit var det samling på restaurangens stora terrass för information och utdelning av scorekort. Det var lottat så att ingen fick spela med sin partner någon av dagarna. Dessutom var det så att man fick en annan spelpartner dag 2.

Satt ute och pratade tills det började åska och regna rejält, då fick vi bråttom in. Spelade lite Yatzy innan det var dags att sova.

Dagens resa var på knappt 3,5 mil.

Nästa dag sken solen på alla golfare och det blev en trevlig runda i fint väder för alla. Fast golfspelandet kanske inte gick så bra.

Framåt eftermiddagen var alla klara med sin runda och vi samlades utomhus vid ett långbord.

Långbordet syntes även från lite högre höjd.

Sista speldagen var det soligt och varmt då vi började våra rundor, med nya partners.

Einars spelkompisar pustar ut efter rundan, på restaurangens terrass.

Från terrassen kunde man se när Bettan och hennes spelkamrater spelade sista hålet. På bilden har de precis spelat klart rundan.

På kvällen var det samling inne på restaurangen för att äta en avslutningsmiddag och även ha prisutdelning för tävlingen.

Nästa dag började vi resan hemåt. Blev några stopp på vägen hem, bland annat för att tömma gråvatten på ett Truck Stop i Mariestad. Var hemma strax efter 17 och började lassa ur bilen, vilket tog några timmar. Var ändå skönt att komma hem efter att ha varit på resa i 5 veckor.

Sista etappen för den här resan var på cirka 51 mil.

Årets sommarresa blev på cirka 360 mil och vi åkte ungefär enligt kartan ovan.
(Färjeresan Nynäshamn-Rostock är gissad, rutten kanske inte stämmer alls.)

Billigaste dieseln vi tankade var på en Shell-mack i Lahnstein (utefter Rhen), där fick vi ge 20,73 kronor, med den växelkurs vi fick på vårt Mastercard-kort.
Dyraste var dieseln i Sverige, på en Qstar-mack i Sandhult, där fick vi ge 24,06 kronor (och då hade vi ändå 25 öre rabatt via Husbilsklubben).

Sommarresa 2022 v.30

Det hade börjat regna vid 6-tiden på morgonen och regnet vräkte ner då vi gjorde oss klara att lämna campingen. Försökte vänta ut regnet, men gav till slut upp och packade ihop.
Åkte mot JR Larmcenter i Lindome för att be dem kolla på en av sensorerna till larmet, som krånglat då och då. Regnade rejält i Lindome också. De hade lunchstängt då vi kom fram, så vi väntade ett bra tag. Försökte komma fram på telefon då de skulle ha öppnat, men gav till slut upp och åkte vidare.

Då vi åkte genom Göteborg var det rejäla översvämningar på en del av vägarna. Tog oss till en ställplats i Partille, men den var väldigt blöt och såg inte så inbjudande ut.

Åkte istället vidare till Bredareds GK, som har uppställningsplatser. Var rejält blött där också, men det gick ingen nöd på oss.

Dagens resa var på cirka 18 mil, med lite omvägar.

Dan efter hade det klarnat upp och efter frukost bokade vi in golftid på banan.

Banan var ganska trevlig, och vi fick tid att titta på omgivningarna eftersom bollen framför oss var ganska långsam. Var rätt stor skillnad mellan gul och röd tee på hålet på bilden. Fotot är taget från gul tee, och Bettan skymtar på röd tee lite till vänster nedanför mitten.

Två herrar, Rutger och Lars, kom ikapp oss efter 4 hål och vi frågade om de ville spela med oss, eftersom det gick så sakta framför oss. Var trevligt att få sällskap med några som kunde banan.

Efter avslutad runda tackade vi för sällskapet och tog en dusch innan vi packade ihop och åkte vidare.
Började bli dags att tanka, så vi tog en liten omväg förbi Sandhult där det finns en Qstar mack. Där kostade dieseln 24,06 kronor per liter, lite skillnad mot Tysklands priser.

Vi hade anmält oss till Caravan Club´s RiksMästerskap i Golf, som skulle spelas på Borås GK om några dagar. Vi åkte dit och kunde konstatera att vi var tidigt ute.

Med omvägen förbi Sandhult blev dagens resa knappt 3 mil.

Nästa dag kom det många ekipage och ungefär hälften var på plats framåt kvällen. Många bekanta som vi inte sett på ett tag, så det blev en hel del småprat.

Nästa dag lyste solen på oss och väderprognoserna sa att det skulle vara soligt och varmt de kommande dagarna också.

Vi hade flyttat oss lite grann och var nöjda med vår plats.

Einar tog en tur med sin mountainbike, och följde ett spår utefter golfbanan. Efter ett tag gick spåret in i skogen där det nog var länge sen någon gått eller cyklat. Leriga gropen till vänster var 3-4 dm djup. Vände om och åkte långtur på asfalt och grus istället, det blev drygt 27 kilometer.

På torsdagseftermiddagen var alla ekipage på plats. På kvällen var det infomöte med utdelning av scorekort.

Första tävlingsdagen spelade vi skapligt och låg nånstans i mitten av resultatlistan.

På kvällen dukades det till långbord, där alla hade med sig egen mat och dryck. Var trevligt att sitta tillsammans och det blev många glada skratt.

Blev ett kort från ovan då vi suttit ett tag, långbordet lite till vänster ovanför mitten.

Sista speldagen gick det inte så bra för oss, men vi var ändå nöjda efter en trevlig dag på banan i soligt, kanske lite för varmt, väder. På kvällen var det samling med buffé och sen prisutdelning till de som spelat bra.

Nästa dag började folk samlas för att vara med på kommitté Golf´s års-/infomöte.

Kommittén består av 5 ledamöter och Einar hade valt att tacka för sig efter att ha varit med i 4 år. Han blev ordentligt avtackad och fick en fin present.

Det var bestämt att nya och gamla ledamöter i kommitté Golf skulle åka till en annan golfbana för att bekanta sig med varandra. Vi åkte genom Borås och passerade statyn Walking to Borås, även kallad Pinnochio.
Kom sen fram till Kinds GK.

Vi hade bokat platser, så det var bara att ställa upp husbilarna. På kvällen blev det gemensam middag och mycket prat om kommitté Golf.

Dagens resa var på 3,5 mil.

Sommarresa 2022 v.29

Lämnade Rissbach och åkte söderut utefter Mosel. Stannade till i Brauneberg, eftersom vi läst att Juffer Sonnenuhr från Brauneberg skulle vara väldigt goda. Fast vi var där i september året innan, på vinfest, lyckades vi inte få tag på det vinet.

Berget/kullen i Brauneberg heter Juffer, precis som det står vid den vita pilen. Syns inte så bra, men vid röda pilen står det Juffer Sonnenuhr. På gärdet nedanför stod vi uppställda förra året, då det var vinfest i byn.
Vi gick utefter Nussbaumalle och letade efter något ställe som var öppet. Kom till weingut Christian Steinmetz, där vi nästan fick napp. Ingen Juffer Sonnenuhr, men däremot hade de ”Graacher Himmelreich Riesling” som efter att ha lagrats 1-2 år skall vara minst lika bra.

Kollade på nätet och hittade weingut Fritz Haag, som hade butik i närheten. Vi gick, och det var en rejäl uppförsbacke och dessutom väldigt varmt ute. Blev glada då vi lyckades hitta vinet vi letat efter. Det skulle också lagras 1-2 år. Så vi fick något att se fram emot.

Fortsatte till ställplatsen i Trittenheim, där vi ställde oss bredvid Sandra och Stefans husbil. De var precis på väg att cykla till ett panoramabad som skulle ligga några kilometer bort. Vi nöjde oss med att sitta i skuggan, eftersom det var 35 grader varmt ute. Uppställningen kostade 14 Euro.

Vi åt lunch i skuggan, men sen ville Einar åka till panoramabadet. Bettan tyckte det var för varmt, så Einar lånade hennes elcykel. På vägen upp mötte Einar de andra, som badat klart. Som man ser på bilden hade man bra utsikt på vägen upp.

Badet var riktigt stort och låg absolut högt upp. Bilden ovan är tagen av Sandra med panoramafunktionen på telefonen. Var riktigt skönt att simma lite i bassängen näst längst bort till höger.

Var lättcyklat på vägen ner, bara bromsen behövdes. Stannade och knäppte kort för att skona bromsarna lite. Blev grillat till middag, i skuggan mellan husbilarna. Värmen ville inte ge med sig och vid 11-tiden på kvällen var det 26 grader ute och betydligt varmare inne i husbilen.

Dagens resa var på cirka 4,5 mil.

Var ganska varmt tidigt nästa morgon, letade reda på skugga lite närmare floden. Efter frukost gick vi bort till en liten kvartersbutik och handlade mat.

Ursprungligen hade vi tänkt följa Mosel ner till Trier, men eftersom det skulle bli ännu varmare de kommande dagarna bestämde vi oss för att åka norrut istället.
Vi visste att floden Ahr svämmat över rejält, för ungefär ett år sedan, och att skadorna inte var reparerade ännu. Både Dernau och Mayschoß som vi besökt ofta för att handla gott rödvin blev hårt drabbade. Såg dock att butiken Dagernova även finns i Bad-Neuenahr, så vi åkte ditåt.

Vi provade lite olika rödviner, och handlade några flaskor, som vi fick 10% rabatt på eftersom vi hade ett klubb-kort.
Pratade lite med personalen i butiken och fick höra att det fanns en provisorisk butik i Mayschoß. Läste på nätet att man kunde stå där över natten på en provisorisk ställplats. Vi bestämde oss för att åka dit, trots att vägen var avstängd efter Mayshoß och vi behövde vända där.

Temperaturen utomhus bara steg ju närmare vi kom, och då vi var nästan framme var det 43 grader ute.

Ju närmare Mayschoß desto mer av översvämningens verkningar såg vi. Kändes lite olustigt, eftersom vi varit i området i princip varje år sen 2014. Huset på bilden var avspärrat och skulle rivas. Sist vi var där var det en uteservering där det nu bara var naken betong.

Hittade i alla fall den provisoriska butiken, inne i berget. Pratade med personalen och de hade stora planer hur återuppbyggnaden skulle ske. Dock var de ganska besvikna över att alla formalia tog så otroligt lång tid. Vi provsmakade och handlade lite gott rödvin och gick sen till husbilarna.

Gick först bort mot det som tidigare varit en ställplats omgiven av vinrankor. Nu var den stängd och där det vuxit vinrankor var det bara ogräs. Den provisioriska ställplatsen låg utanför bilden till vänster. Vi såg att det inte fanns någon skugga där och med tanke på den höga temperaturen ute så bestämde vi oss för att åka vidare. Var ju betydligt skönare att sitta i en bil med AirCondition än att stå ute i den varma vinden som kändes som en hårtork mot huden.

Utanför stationshuset fanns det en tydlig markering på att de som drabbats inte alls kände sig nöjda med takten på återuppbyggnaden.

Vi åkte på och kom fram till den lilla orten Oelde, där vi hittade en ställplats som kostade 8 Euro. Fast solen började gå ner var det ingen som ville gå in i en varm husbil, utan alla satt ute.

Dagens resa var på cirka 35 mil.

Det var redan riktigt varmt på förmiddan då vi lämnade ställplatsen i Oelde och åkte norrut. Vi skippade småvägarna och åkte Autobahn. Blev lite dyrare tankningar, men vi sparade en hel del tid. Stannade och tankade på Aral vid Porta Westfalia och literpriset blev 21,36 kronor, med den växelkurs vi fick. Alltså fortfarande betydligt billigare än i Sverige.

Hände absolut ingenting att komma ihåg under resan norrut. Enda som stack ut lite var att ganska många kilometer av vägen var förberedd för större eldrivna fordon. Var inte ens köer då vi passerade Hamburg, så det flöt på riktigt bra.

Kom fram till en ganska stor ställplats i Kowitzberg. Vi blev lite imponerade av att man redan innan infart kunde se antalet lediga platser. På bilden ser man den sensor som satt på varje plats. Uppställningen kostade 12 Euro plus 3 Euro per person.

Efter ett tag kom Sandra och Stefan, med sin husbil. Vi fuskade lite och ställde den i vinkel mot vår husbil, utanför markerad plats. Var ändå gott om plats runtom bägge husbilarna.

Vi ville svalka oss nere vid havet, så vi gick ner till stranden. Hittade en plats med lite skugga. Turades om att gå ner och bada. Var ingen sandstrand, utan bara sten och betong, men botten var i alla fall sand och det fanns en lång brygga man kunde gå ner i vattnet ifrån.

Var riktigt skönt att doppa sig i svalkande vatten tyckte Bettan.

Einar tyckte också att det var riktigt skönt med ett dopp i havet.
Stannade några timmar vid stranden och gick sen upp och gjorde middag. Precis som dan innan var det rejält varmt även på kvällen, men vi satt inte ute lika länge som föregående kväll. Sandra, Stefan och Wilma skulle nämligen ta tidiga färjan från Travemünde till Trelleborg.

Dagens resa blev lite drygt 36 mil. (Längsta biten var på en märkligt köfri Autobahn.)

Vi vinkade av Sandra, Stefan och Wilma på morgonen, vid sjutiden. Sen tog vi god tid på oss att äta frukost. Åkte sen till ställplatsen i Heiligenhafen, där det fanns flera platser lediga.
Förra gången vi var där fungerade incheckningen inget vidare. Nu var det inga problem att checka in. Uppställningen kostade 15 Euro plus 6 Euro för 2 personer, dessutom fick man deponera 5 Euro för ett kort som laddades med 10 Euro. Om man inte nyttjade alla 10 Euro på kortet fick man tillbaka det som var kvar vid utcheckningen.

Vi passade på att tvätta kläder, och hängde upp dem på tork lite här och var. Tvätten var nästan torr då det började regna och åska. Blev lite rörigt då vi fick torka det sista inne i husbilen. Vi avslutade vår Tysklandsvistelse som den börjat, med regn på kvällen och natten.

Dagens resa var på drygt 6 mil.

Dan efter tankade vi fullt, priset var 20,94 kronor per liter med den växelkurs vi fick på kortet. Åkte sen och handlade lite mat innan vi åkte till färjeläget i Puttgarden. Fick inte vänta så länge på att åka ombord. Råkade ut för en lite märklig sak. Vi fick stå så nära ett rör på båten att bodelsdörren inte gick att öppna. Det var tur att vi har en dörr på förarsidan, som vi kunde gå ut genom.

Åt lunch på färjan och gick sen ut på däck och försökte oss på en selfie.

Åkte sen till Køge GK, där vi fick den sista uppställningsplatsen (av 3). Vi gick upp och bokade tid för en eftermiddagsrunda.

Banan var i bra skick, men det var extremt hårt på fairway. Blev mycket rull på bollen om man slog rakt, och man fick dessutom lite ont i fötterna. Einar funderar över nästa slag på bilden ovan.

En del fairways var lite grönare och inte lika stenhårda. Bettan i slutet av rundan på bilden ovan. Efter rundan blev det dusch och middag. Sen kollade vi på damfotboll. Det var kvartsfinal mellan Sverige och Belgien, som tyvärr slutade med förlust.

Dagens resa var på cirka 17 mil.

Dan efter åkte vi till Bagsværd för att hälsa på Eva. Vi blev bjudna på lunch och pratade om allt möjligt som hänt och skulle hända. Efter en trevlig eftermiddag var det dags att ta farväl, för den här gången. På vårt traditionella kort blev det bara Eva, eftersom barnen var ute på annat.
Vi tankade i Helsingør, literpriset var 21,49 kronor med den växelkurs vi fick.

Vi fick åka på färjan direkt, gick upp på däck och konstaterade att det var grått och disigt i Helsingborg också. Det var extremt mycket folk på färjan, kanske en bussresa?

Då vi åkte av satte vi in GPS´en på ställplatsen hos Bengt i Örkeljunga. Efter ett tag kom vi på att de hade stängt följande dag, så vi ändrade destination till Ullared. Då vi kom fram var det fullt på campingen och ställplatsen. Även reservställplatsen var full. Så man sa att vi fick stå på en grusplan, som egentligen bara var en dagparkering för camping-ekipage. Var inte så mycket att se så det blev inget kort.

Dagens resa var på knappt 28 mil, med lite omvägar.

Dan efter var vi tidiga vid ingången till GeKås och det var knappt några människor där. Handlade lite åt oss själva plus beställningar på barnkläder från Sandra. Vi var där cirka 1,5 timme och då vi gick ut var det jättemycket folk.

Åkte sen vidare till Caravan Club campingen i Olofsbo där vi fick en fin plats att övernatta på. Tog det lugnt och slötittade på svensk TV.

Dagens, ganska korta resa, var på knappt 4 mil.

Sommarresa 2022 v.28

Vi lämnade Rüdesheim och åkte vidare mot Koblenz.

Vi fortsatte utefter Rhen utan att korsa floden. Förra året i september var delar av vägen avstängd. Nu var den öppen hela vägen, men det var en hel del smala passager där det var vägarbete och tillfälliga trafikljus. Efter ett tag skymtade vi slottet Marksburg (i mitten av bilden). Vi stannade vid Shell-macken i Lahnstein och där blev det billigast diesel hittills, med växelkursen vi fick blev det 20,73 kronor/liter.

Vi fick platser bredvid varandra på Knaus Campingpark i Koblenz, med utsikt ner mot Rhen. Då vi checkade in blev vi upplysta om att det fanns möjlighet att låsa in sin cykel i en container, under natten. Tyckte det var lite udda, men funderade inte mer på saken.

Efter lunch tog vi ner cyklarna och trampade bort till Canyon-fabriken, där vi tittade på deras olika elcyklar. Blev sen grillat till middag. Efter maten kom en av de campinganställda åkande i bil och sa att han rekommenderade oss att låsa in cyklarna i deras container, vilket vi struntade i. Satt ute ganska länge, eftersom det var riktigt varmt ute.

Vi reste ungefär 7 mil utefter Rhen, den här dagen.

Nästa morgon upptäckte vi att någon/några försökt stjäla Einar´s mountainbike. Man hade smällt bort höljet runt en kätting och sen försökt klippa av den. Troligen var det något som störde, eftersom man inte fullbordat stölden. Hos Sandra och Stefan hade man lyft av cykelskyddet, men inte gjort något mer. Antagligen hade man sett att det var larm på cyklarna.

Cyklade till Canyon-fabriken igen för att se om vi kunde köpa en ny kätting, istället för den som skadats. Tyvärr hade de inget som passade. Sandra och Stefan cyklade sen iväg till en liten vattenpark, som ligger ganska nära Deutches Eck (där Mosel och Rhen möts). Vi kollade lite på nätet och tyckte att Fahrrad XXL Franz verkade vara en butik som hade det mesta. Adressen dit var fel i den navigationsapp som vi använde, så det tog ett tag att hitta rätt. Affären hade dock det mesta man kunde tänka sig och lite till, så vi kom därifrån med en hel del prylar.

Cyklade bort till den lilla vattenparken, där vi fikade tillsammans med de andra. Einar klagade på att han kände sig överhettad och doppade huvudet under en vattenkran. Sen gick vi ut på Deutches Eck och tittade.

Cyklade sen bort till ett torg där vi parkerade cyklarna. Gick bort till en restaurang i närheten, där Stefan bjöd på svalkande drinkar och mat. Mätta och belåtna tog vi oss tillbaka till campingen. Den här kvällen ställde vi in cyklarna i deras container. Einar kände sig fortfarande överhettad och gick och la sig tidigt.

På natten vaknade Einar och mådde inte alls bra, blev inte så många timmars nattsömn.

På morgonen var Einar så sliten att vi bestämde att Sandra och Stefan skulle åka vidare till Ernst, i Moseldalen, medan vi stannade kvar en natt till.

Dan efter fick Bettan köra till Ernst, medan Einar tog det lugnt. Vi fick en plats bredvid Sandra och Stefan. Var så varmt ute att man bara höll sig i skuggan. Sandra och Stefan hade hunnit ta en cykeltur till Cochem, innan det blev så varmt ute.

Alla utom Einar gick på vinprovning hos ett vinkooperativ i närheten. Det fanns en hel del att välja på, men det blev bara några flaskor med till husbilarna.

Då vi var i Ernst i september förra året besökte vi weingut Paul Reitz, där vi köpte några flaskor med gott Rieslingvin. Bettan och Sandra gick dit för att försöka få tag på samma sort, på vägen dit såg de ett litet konstverk av flaskor.
Efter en varm dag blev det burrito-middag ute i skuggan.

Dagens resa var på cirka 5 mil.

Vi reste vidare utefter Mosel till Zell, där vi tänkt ta in på campingen. Tyvärr var campingen full, men vi fick platser bredvid varandra på ställplatsen som ligger precis vid Mosel.

Efter lunch och fika ville Sandra och Stefan paddla SUP på floden. Wilma hjälpte till med att pumpa upp deras SUP´ar. Sista pumpandet skötte de dock med en kompressor.

Hela familjen på väg ut på floden, på bilden ovan. Stefan såg till att Wilma var ordentligt fastsatt innan de började paddla mot strömmen utefter floden. Vi passade på att ta en liten tupplur efter lunchen.

Efter ett bra tag kom Sandra, Stefan och Wilma tillbaka. Såg faktiskt ut som om Wilma tog sig en liten tupplur på SUP´en.

Till middag blev det grillat kött, som vi köpt hos slaktaren i Ernst, som smakade fantastiskt bra. Blev sen en lugn kväll vid husbilarna.

Tog ett kort mot Zell, när solen började gå ner.

Dagens resa var på cirka 3 mil.

Nästa dag cyklade vi till Briedel, där vi stannade hos weingut Rosenbaum. Sandra och Stefan hade drukit varsitt glas Rieslingvin därifrån, då de var i Cochem. Vi fick provsmaka flera olika riktigt goda viner.

Dessutom fick vi en lång och underhållande föreläsning om vintillverkning, och en hel del annat av vinbonden Günther Rosenbaum (till höger i bild). Efter ett tag dök hans bror upp och han hade också massor att berätta. Efter ett tag tyckte Wilma att det var långtråkigt, då gick de och hämtade en flaska kyld druvsaft som hon fick smaka från.
Sen cyklade vi tillbaka till husbilarna och åt lunch.

Efter att ha vilat lite i skuggan cyklade vi in till Zell och besökte vår favoritvinbonde i Zell, Theo Engel. Pratade lite med Theo´s fru, Helma, som vanligt stod hon bakom disken. Som omväxling blev det ett kort på oss, då vi ställt oss bakom disken. (Wilma var lite blyg för Helma).

De andra tog sig tillbaka till husbilarna, medan vi höll på vår tradition. Nämligen att äta en stor glass.
Då vi kom tillbaka till husbilarna cyklade Bettan och Sandra upp till köpcentret i Barl, eftersom det började bli tomt i kylskåpet. Var en stigning på nästan 200 meter upp till Barl, så utan elcykel hade det varit riktigt jobbigt.

Dagen efter tog vi farväl av katten i Zell, för den här gången, och åkte vidare.

Vi stannade vid Moselcamping Rissbach Traben-Trarbach. Fick inte platser intill varandra, men det gjorde inte så mycket. Vi fick en plats i skuggan under ett stort träd, vilket var riktigt skönt. Sandra och Stefan fick en plats bara några få meter från campingens utomhuspooler, så vi var alla nöjda med platserna.

Sandra, Stefan och Wilma var ute och paddlade på floden igen.

Gick runt lite på campingen och såg att man kunde hyra en stuga i form av en tunna, om man inte hade campingfordon.

Såg en camper som lackats med motiv som inspirerats av Pink Floyd.

På kvällen kollade vi på damernas kvartsfinal i fotbolls-EM, de slog ut Portugal med 5-0. Sen blev det grillat vid Sandra och Stefans husbil

Resan den här dagen var på lite drygt 2 mil.

Sommarresa 2022 v.27

Nu var det dags för årets sommarresa med husbilen. Vi hade bokat färja mellan Nynäshamn och Rostock med HansaDestinations, redan i början av året. Tyvärr var hytter en bristvara, så vi var inställda på att sova i en vilstol under den 19 timmar långa resan. Med tanke på dieselpriset så sparade vi nog några kronor, eftersom biljetten var relativt billig med de rabatter vi hade via Husbilsklubben. Stannade till i Jordbro hos Gasolfyllarna och fyllde upp våra gasolflaskor.

Vi var på plats vid färjeläget i god tid, tillsammans med många andra. Efter ett tag kom Sandra och Stefan med sin husbil och hamnade några bilar bakom oss. Var inga problem att köra ombord. Vi var dock lite oroliga för hur innehållet i frysen skulle klara resan. Var beredda på att eventuellt få kasta innehållet då vi kom fram till Rostock.

Var väldigt många vilstolar ombord, men ändå inga problem att hitta våra platser. På rederiets hemsida stod att uppblåsbara madrasser inte var tillåtna, så vi hade bara med oss kudde och filt. Noterade dock att det var flera som hade med sig luftmadrasser som de bredde ut på golvet.

Gick ändå att sova i vilstolen, men sömnen blev ibland störd av barnskrik eller skällande hundar. (Fanns en avdelning med vilstolar för hundägare i mitten av båten.) Färjan gjorde också ett stopp i Visby, för att släppa av och ta emot resenärer. Var ändå relativt utvilade då färjan var framme i Rostock.

Gick ut på däck då färjan var på väg in till hamnen. Såg att det finns fina sandstränder vid havet. Då vi kört av färjan kollade vi frysen och det var 5 minusgrader, så allt var fortfarande fryst.

Lämnade Rostock och åkte på småvägar genom typiska tyska alléer.

Åkte bara drygt 2,5 mil till stellplatz Mein Lieblingshof där vi hittade fina platser på gräsmattan.

Var skönt att sitta i solen och fika. De som hade hand om ställplatsen talade inte så mycket mer än tyska. Fast på kvällen kom en kvinna som talade ”skandinaviska” så vi fick full koll på läget.

Tack vare den långa resan med färja blev det bara drygt 15 mils bilresa hemifrån.

Regnade rejält nästa morgon då vi åt frukost. Vi var alla överens om att det varit riktigt skönt att få sova i en säng. Vi fortsatte resan söderut ner till Wörlitzer park.

Efter att vi ställt upp bilarna på ställplatsen och betalat gick vi bort till parken. Efter en stunds promenad kom vi till en färja som drogs fram med handkraft via ett rep. Färjan var på andra sidan, men det var bara att ropa till damen som skötte färjan. Strosade runt lite i parken och gick sen tillbaka till husbilarna.

Efter att vi ätit middag provade Wilma sin nya cykel.

Sen tog vi det lugnt allihop tills det var läggdags.

Reste cirka 31 mil i blandad väderlek

Vi passerade genom flera regnskurar på vår fortsatta resa mot Sommerach. Vi hade fått tips av en av våra bekanta att det skulle vara en vinfest där om några dagar. Då vi kom fram till ställplatsen hade vi tur och fick 2 bra platser bredvid varandra, för 12 Euro/natt. Kom lite regnstänk då och då, så markisen vevades ut som regnskydd. Gjorde inget speciellt resten av dagen.

Dagens resa var på 37 mil.

Nästa dag sken solen och det blev dukat för frukost ute.

Tog en liten cykeltur ner till floden Main. Knappt en krusning på floden och molnen som syns på bilden var på väg att driva bort från oss.

Vi tog sen cyklarna för att ta oss till ett utsiktstorn. Det är ganska plan mark på bilden, men sen var det rejäla uppförsbackar.

Man hade en bra utsikt från tornet. Det är Sommerach som syns bortanför alla vinrankorna. Vi passade på att fika och njuta av utsikten innan vi cyklade vidare.

Kom fram till Nordheim där vi gick in på Divino Vinothek och provade lite vin. Vi köpte några flaskor, att avnjuta hemma i Sverige. Sen cyklade vi tillbaka till Sommerach, men tog inte vägen uppför ”vinberget”.

Man hade börjat förbereda för vinfesten, men än så länge var det ganska folktomt.

Efter lite letande hittade vi en mysig liten restaurang där vi kunde beställa lunch. Efter lunchen blev det en liten ”siesta” i husbilarna.

Framåt sena eftermiddagen gick vi in till centrum, och nu var det betydligt mera folk och alla stånd och restauranger hade öppet. Vi gick in på en restaurang och åt wienerschnitzel.

Sen blev Wilma glad, för nu var även karusellen öppen. Efter att hon fått åka, inte bara en gång, gick Sandra, Stefan och Wilma tillbaka till husbilen.

Vi tog varsitt glas Rotling, som framställs genom att man blandar blå och gröna druvsorter. Precis som på andra vinfester fick man betala ”pant” för glaset, som man sen fick tillbaka om man återlämnade det.

De som jobbade i ståndet där man gjorde Flammkuchen hade verkligen fullt upp.

Efter ett tag kom en procession med en blåsorkester i täten. Alla som stod/satt klappade takten till musiken.

Bakom blåsorkestern kom vinprinsessan, som alltid är en kvinna som gjort något bra för orten.

Vinprinsessan och blåsorkestern stannade vid en scen som stod mitt inne på festivalområdet. Där höll vinprinsessan ett invigningstal för festen. Vi gick runt på festområdet bland allt folk i några timmar.

Dan efter lämnade vi Sommerach och åkte mot Rüdesheim.

Vi stannade till vid Golfpark am Löwenhof (GC Friedberg) för att spela lite golf. Tyvärr var 18-hålsbanan upptagen av en tävling, så vi fick hålla tillgodo med deras 9-hålsbana. Den var dock i fint skick och hade flera väldigt utmanande hål. På bilden är Einar beredd att slå ut på ett av korthålen.

Bettan på väg att putta, på andra varvet. Vi spelade skaplig golf bägge två och var både svettiga och nöjda då vi gick och duschade efter rundan. Fortsatte sen mot Rüdesheim.

Vi fick en plats Bedvid Sandra och Stefan på Campingplatz am Rhein. Vi behövde bara ställa upp bilen och pusta ut lite, sen bjöd Sandra och Stefan oss på grillat till middag. De berättade att de tillbringat i princip hela dagen i poolen som ligger intill campingen. Efter maten tog vi på oss ryggsäckar och gick till affären, som låg i närheten.

Dagens resa blev på drygt 26 mil.

Dan efter gick vi utefter Rhen in till ”stan”. Som vanligt låg det flera kryssningspråmar förtöjda. En av dem på bilden ovan.

Vi strosade runt bland alla turister. Efter ett tag hamnade vi i Käthe Wolfaihrt´s butik med juldekorationer. Wilma gick andäktigt runt bland alla dekorationerna.

Sen tog vi linbanan upp, för att få en fin vy över Rüdesheim och alla vinrankorna.

Man har verkligen en fin utsikt då man tagit linbanan. Vi gick runt och tittade, tillsammans med ganska många turister.

Avslutade rundvandringen med en glass. Sen hittade Wilma ett lejon, som hon kunde sitta på. Lejonet ingår i landsdelssymbolen för Hessen.

Sen var det dags för middag. Vi gick in på Stadt Frankfurt, eftersom Einar visste att de hade hans favorit. Han blev mycket nöjd då det serverades schweinshaxe att skölja ner med schwarzbier. Efter middagen var vi rejält mätta och gick mot husbilarna. Vi gjorde ett kort stopp hos Dr. Heinrich Nägler för att köpa några flaskor vin av en sort som vi köpte förra året. Sandra, Stefan och Wilma hade hittat en stor lekplats i närheten av campingen, där de stannade ett bra tag.

Caravanparet 2022

Äntligen kunde östsvenska Caravanparet (Pingstgolfen) spelas vid ordinarie tidpunkt, och utan restriktioner på grund av Covid-19. Vi som arrangerade hade märkt upp tillfälliga uppställningsplatser på delar av grusparkeringen och på gräsytan som vi fått låna av grannfastigheten. Till vår stora besvikelse regnade det rejält dagarna innan de första ekipagen väntades anlända. Vi fick raskt arrangera om så att enbart husvagnar ställdes upp på gräsytan, tillsammans med arrangörernas husbilar (som stod på plats innan regnet kom). Trots några sena avanmälningar blev det ändå till slut 27 par som samlades på Vassunda GK. Glädjande för oss var att 4 av paren inte varit med på Caravanparet tidigare. Som vanligt hade klubben dragit fram extra eluttag åt alla. Drygt hälften av ekipagen kom redan under torsdagen, men tyvärr regnade det ganska mycket. Fredagen var det fint väder, så många gick ut och spelade banan.

På fredagskvällen var det samling i restaurangen, för utdelning av scorekort. Men först fick vi information av ordförande för bankommittén. Precis som många andra banor hade Vassunda GK fått en hel del skador i slutet av vintern. För att skona banan och förbättra spelupplevelsen hade tillfälliga lokala regler tagits fram. Efter samlingen var det många som satte sig på restaurangens terrass för trevliga samtal om vad som hänt sen sist man sågs.

På lördagen hade vi en starter, som gick igenom vad som gällde för dagens bästboll. Vi kunde definitivt inte klaga på vädret. Däremot gjorde banans skick att det var aningen svårspelat på en del hål, vilket märktes på resultaten. Var en hel del som satt kvar på terrassen medan vi uppdaterade resultattavlan. När alla resultat presenterats gick spelarna ner till sina ekipage med golfvagnarna.

På kvällen åt vi gemensam middag i restaurangen. Bordsplaceringen löstes genom att paren som skulle spela tillsammans nästa dag fick sitta vid samma bord. Efter middagen var det många av paren som satte sig utomhus och njöt av trevligt sällskap i den ljumma sommarkvällen.

Vi hade en starter även vid söndagens irish greensome, som spelades i ännu bättre väder än dagen innan. Kan vara så att det härliga vädret gjorde att det blev flera mycket bra resultat den här dagen. Eftersom det var riktigt sommarväder stannade de flesta kvar på terrassen i väntan på att alla spelat färdigt.

Efter sammanräkning av alla resultat för dag 1 och 2 ställde vi upp priserna i närheten av resultattavlan. Först hade vi prisutdelning för lördagens deltävlingar, närmast hål och närmast linjen, som sponsrats av klubben. Sen var det dags att presentera prispallen för östsvenska Caravanparet.

Alla startavgifter går tillbaka till de tävlande, i form av presentkort, samt att det vinnande paret får välja ut ett välgörande ändamål som får en del av prissumman. Det här året blev det Hjärt-Lungfonden som fick 1.500 kronor.

När de som kom på plats 4-8 fått välja ett pris från prisbordet lottades resten av priserna ut. Sedan tackade vi alla för att de deltagit i östsvenska Caravanparet på Vassunda GK.

Vi blev lite rörda då deltagarna överlämnade en picnic-korg till oss, som tack för att vi arrangerat den här tävlingen för 8:e året i rad. Blev en liten sporre för oss för att fortsätta ett tag till.

Vi vill tacka våra sponsorer: Skoklosters Husbilar och Husvagnar i Bålsta samt Engströms Husvagnar i Uppsala.

Även alla på Vassunda GK som hjälpt till med att göra östsvenska Caravanparet till en lyckad tävling får vårt och deltagarnas varma tack.

Tandådalen april 2022

Blev inte så mycket åkande till Tandådalen i april månad. Månaden började med en begravning och sen hade vi påbörjat renoveringen av vårt duschrum. Vi bestämde oss dock för att åka upp över påsken. Åkte upp på skärtorsdagen. Kom iväg ganska sent, men det visade sig vara en bra idé eftersom det var oväntat lite trafik.

Långfredagen åkte Einar Kalven runt, och såg att det var rejäla liftköer redan tidigt på förmiddan.

Sen gick vi och tittade på när skidskolan hade avslutning, med dragkamp mellan lärare och elever. Naturligtvis vann eleverna.

Vi blev bjudna på våfflor hos Anette och Hasse. Var riktigt trevligt att bara sitta och ta det lugnt ute i vårsolen. Sandra, Stefan och Wilma hade varit ute i barnbacken på förmiddan, efter att Wilma slutat skidskolan.

Påskafton var Einar först i liftkön och fick några riktigt härliga åk innan det började bli köer i liftarna och uppåkt i backarna. Sandra och Wilma höll till i Familjebacken och det blev några åk tillsammans med dem innan det var dags för påsklunch.

Vi hade knytkalas utanför Sandra och Stefans husbil, och det fanns mat så att det räckte och blev över. Eftersom det var i princip vindstilla och solen värmde blev vi sittande ganska många timmar innan det var dags att duka av.

Var lika fint väder på Påskdagen, så Einar åkte Kalven runt igen. Sandra, Stefan och Wilma höll till i backarna.

Vi hade funderat på att lämna kvar husbilen och åka upp senare för att hämta hem den, men fast vår personbil var en laddhybrid märktes ändå de höga drivmedelspriserna. Så vi bestämde oss för att det var dags för att avsluta vintersäsongen i Tandådalen. Efter lunch började vi med att riva tältet och lägga alla mattor på tork i solen. (Vintertäcket framför fronten hade vi tagit ner dan innan.) Trallen monterades också ner och flyttades åt sidan. Sen hissade vi upp husbilen och tog bort all pallning.

Dan efter plockade vi ner all pallning och la den inuti trallen. Sen åkte vi till Cirkle K i Lindvallen och hyrde ett skotersläp. Tyckte att skoterlederna var så mosiga att det inte var någon idé att försöka köra med skotern ner till sommarförvaringen. Passade också på att äta lunch på Max hamburgerrestaurang i Lindvallen.

Husbilen startade snällt och vi lämnade campingen för den här säsongen.
Blev bara 4 övernattningar i husbilen under april månad.

Stannade och fikade vid Fänforsen. Kom iväg ganska sent även då det var dags att åka hem, men precis som då vi åkte upp gjorde det att vi slapp köerna.

Vår vintercampingsäsong varade från 22 oktober – 18 april. Vintersäsongen 2021-2022 blev av olika anledningar inte alls som vi tänkt oss. Trots det blev det ändå 48 övernattningar i husbilen. Vi fick många riktigt härliga vinterdagar uppe i Tandådalen, så vi var ändå ganska nöjda med säsongen. Vi har använt el, inte bara till bodelsvärme utan även till uppvärmning av mat i airfryer samt kaffebryggning. Snittkostnaden för elförbrukningen låg på 102,79 kr/dygn.

Tandådalen mars 2022

Hade hänt tråkiga saker som gjorde att vi inte kunde åka upp till Tandådalen förrän i senare halvan av mars. Fint väder hela vägen upp. Vägarna var ganska blöta eftersom snön utefter vägarna smälte i rask takt. Packade ur då vi kom fram och åkte sen och satte bilen på laddning. Var inte så mycket snö att röja undan, så det var klart innan bilen var färdigladdad.

I närheten av laddstolparna finns en tall, som man verkligen öst lampor på.

Efter en gråmulen dag kom solen tillbaka. Blev lite utförsåkning i Tandådalen. Inte så mycket folk i backarna och då, förstås, korta liftköer. Bilden ovan är tagen mot Off Pist området.

På eftermiddan kunde vi sätta oss bakom husbilen med en drink.

Blev Kalven runt flera gånger under vistelsen, och det var mycket folk som tagit sig till Lindalens fäbod för att fika och äta våfflor.

Åt lunchen ute i solen, eftersom det var riktigt varmt och skönt.

På bilden ovan ser man att solen börjat töa bort snön runt husbilen.Tyvärr var vi tvungna att åka hem, fast det var fortsatt fint väder, eftersom hantverkarna skulle påbörja renoveringen av vårt duschrum hemma.

Som omväxling tog vi Vasaloppsvägen hem. Vi förundrades än en gång över bron över Österdalälven vid Oxberg, där biltrafiken får dela bro med tågen. Tydligen passerar det tåg 2 gånger om dagen över bron, och då spärras den av för biltrafik. Vädret var lika fint hela vägen hem, och det var riktigt varmt ute.
Av olika anledningar blev det bara 5 övernattningar i husbilen under mars månad.