Etikett: Tyskland

Neef till Enkirch

2010-07-14

Strålande sol som vanligt. Ing-Britt köpte frukostbröd åt oss allihop, från brödbilen som kom till ställplatsen på morgonen.

Bettan mumsar på ett gott bröd, till frukost.

Efter frukosten vilade vi en stund. Einar lyssnade på musik (sa han i alla fall).

Lämnade ställplatsen och åkte vidare nedåt. Stannade till i byn Alf, där det fanns en ”spottande” staty. Åkte sen vidare till Zell, eftersom vi gärna ville handla hos weingut Theo Engel.

På vägen till vinbutiken stannade vi och köpte glass. Einar’s glass kallades lasagne.

Bettan tog ”African blech”, den var absolut störst. Efter glassätandet gick vi för att prova och köpa vin hos weingut Theo Engel. Damen i butiken kände igen oss sen förra året. Efter vinprovningen frågade vi om det fanns någon livsmedelsaffär i närheten och fick tips om ett köpcentrum.

Man åkte upp för sluttningen mitt emot Zell och fick en fin utsikt. Stannade och tog ett kort. Åkte vidare och stannade till i Pünderich, eftersom det skulle finnas en ställplats invid Mosel där. Vi hittade den inte. Stannade istället på en jättestor ställplats i Enkirch. Ville inte stå närmast floden, utan valde istället skugga under några valnötsträd.

Dukade upp en sillunch, som smakade jättebra i värmen (drygt 32 grader). Ett par Caravanare från Falun kom förbi, och vi pratade lite om resmål utefter Mosel och i Europa.

Efter lunchen satt vi och slöade i skuggan då det började blåsa lite grann. Bettan han säga ”nu kommer regnet” och sen kom enorma vindbyar in över oss. Ing-Britt och Mats bord blåste iväg och våra öppna fönster skallrade rejält. Vi kastade oss in och stängde fönster och takluckor. Hann, som tur var, stänga innan nåt blåste sönder. Sen kom ett rejält skyfall och det blixtrade och mullrade på samma gång ett bra tag. Efter skyfallet gick en dam runt med en stort husbilsfönster som kommit flygande genom luften. På en annan husbil hade en taklucka blåst bort i vinden, man hade satt ett paraply där istället. Damen bredvid oss berättade att de råkat ut för samma sak i måndags. Tyvärr hade de inte varit på plats då, så deras markis hade knäckts och landat på taket, trots stormlinor. Temperaturen blev dock riktigt behaglig efter åskvädret, bara runt 26 grader.

Vi duschade och gick till byn för att äta middag. Tog ett kort på ställplatsen (man ser kanske 20% av den).

Hittade en mysig liten restaurang, Zum Weinstock, mitt inne i byn. Herrarna beställde in varsin öl medan damerna tog in rödvin, som var riktigt gott (syns på de glada minerna). Vi åt en god middag med god dryck till och avrundade sen med rejäla glassportioner (gick på 27 EUR).

Vandrade sen genom en öde by hem till ställplatsen, tror att de flesta kliver upp tidigt och åker till vinraderna. Tog ett kort på en tom huvudgata.

Avslutade kvällen med 1 glas whisky, för att hjälpa till med matsmältningen, utanför husbilarna.

Dagens etapp var på 2,5 mil.

Kobern-Gondorf till Neef

2010-07-13

Ännu en dag med strålande sol.

Tog ett sista kort på ställplatsen innan vi åkte vidare mot Cochem.

Stannade till utefter vägen och knäppte kort på en borg som såg bekant ut, tror den heter Burg Thurant. I Cochem var det helt packat med turister, så vi åkte vidare.

Stannade till vid några ställplatser, och bestämde oss till slut för den i Neef. Var gott om plats, eftersom klockan bara var strax efter 12. Vi ställde oss med utsikt mot Mosel. När vi slöat en stund tog vi cyklarna in till byn för att prova lite viner. Vi gick in hos weingut Nelius på Moseluferstrasse 8. Einar sa på skämt att vi ville prova allt vin han hade. Han tog oss nog på orden, så efter 11 sorter var vi tvungna att säga att det nog räckte.

Det gick i och för sig ingen nöd på oss, eftersom vi satt svalt inomhus och provade gott vin.

När vi bestämt vad vi ville köpa fick vi gå in i vinkällaren och titta. Med fullastade cyklar tog vi oss tillbaka till ställplatsen.

Knäppte ett kort på vyn som vi såg om vi gick ner 5 meter från husbilarna.

Satt och slöade i skuggan tills glassbilen kom, då blev det fart. Framåt kvällen cyklade Ing-Britt och Einar till Bullay (drygt 4 km bort) och försökte hitta en öppen affär. Verkar som om det mesta stänger 18:00, en del har öppet till 19:00 (så det blev inget handlat).

Så vi fick nöja oss med det vi hade i kylskåpet, och det var egentligen inga problem. Medan Einar grillade köttet till middan kom det en jättelång pråm förbi (hela fick inte plats i bild). Pratade lite med några svenskar som cyklade förbi, de var på väg neråt precis som vi.

Som man ser på bilden var det många kastruller och grytor med mat.

Slöade bara efter maten. Knäppte ett kort mot slussen, med lång slutartid, när det börjat mörkna.

Dagens etapp var på 6 mil.

Hünfeld till Kobern-Gondorf

2010-07-12

Strålande sol idag också.

Bettan och Ing-Britt sitter i skuggan och dricker kaffe. Vi ville gärna spela golf på Golfanlagen Praforst, men Mats tyckte att det var för varmt för golf. Bestämde att Ing-Britt och Mats skulle åka på småvägar ner till en ställplats i Kobern-Gondorf, utefter Mosel. Vi åkte bort till golfbanan, för att se om det fanns någon ledig tid. Det var inga problem, nästan folktomt på banan. Berodde väl på att det var måndag och dessutom ganska varmt.

Vi fick hyfsade utslag på första hålet, ett ganska svårt par 5 på 438/384 meter. Hålet svänger nästan 90 grader, till höger, vid träden. Som tur var hade vi med oss mycket vatten, för det var rejält varmt (förmodligen mellan 30-35 grader).

Från utslaget på hål 9, ett par 5 på 457/405 meter, hade man bra utsikt över banan. Vi var inte så hungriga efter 9 hål, utan köpte bara massor av dricka i en automat.

Hål 14, ett par 4 på 387/347 meter, svängde kraftigt nedåt till vänster och hade massor av bunkrar i nerförsbacken. Efter 18 hål var vi rejält svettiga och ganska trötta, eftersom det nog var närmare 35 grader varmt. Trots det hade vi spelat riktigt bra golf bägge två. Einar gick runt på 1 slag, netto, över banans par. Bettan var lite sämre, men klart godkänt resultat. Vi hade tänkt duscha och sen äta på golfrestaurangen, men tyvärr var den stängd på måndagar. Istället åkte vi in till Hünfeld och tog en burgare på McDonalds, sen åkte vi till en affär och handlade.
Tog sen stora vägarna ner mot Kobern-Gondorf. GPS’en påstod att autobahn var avstängd i vår färdväg. Vi var tveksamma, men tyvärr var det alldeles riktigt, så vi vände på autobahn och fortsatte på riktigt smala vägar. Fick se massor av turistvyer och små byar, men det gick inte så fort på småvägarna. Till slut var vi alla fall framme vid ställplatsen, där Ing-Britt och Mats väntade.

Stod och pratade med en engelsman som stod framför oss då vi fick se en regnbåge skymta.

Satt ute och pratade ganska länge i riktigt dräglig temperatur (runt 25 grader).

Dagens etapp var på 23 mil.

Wittenberge till Hünfeld

2010-07-11

Vi sov förvånansvärt bra i värmen, kanske tack vare att det fläktat lite hela natten. Efter frukosten var det skönt att ta en dusch, i husbilen, innan vi körde vidare. Körde på rätt bra trots att det var nästan lika varmt idag också. Bitvis åkte vi på riktigt natursköna vägar, med mycket lutning (både uppför och nerför).

Gjorde ett kort uppehåll för lunch på en rastplats utefter vägen. Vid 16:30 var vi i närheten av Hünfeld och bestämde oss för att åka mot Golfanlagen Praforst. Den banan har vi ju spelat nästan alla gånger vi varit i närheten. Enligt ”bordatlas” finns det numera en ställplats bredvid campingen, som såg riktigt fin ut på bilden. När vi kom dit såg vi att bilden var tagen på campingen och ställplatsen såg lite tråkig ut.
Bestämde oss för att ta in på campingen istället. Ing-Britt och Einar gick upp för att checka in och träffade på en otroligt osympatisk campingvärd. Einar blev väldigt förvånad, eftersom vi tidigare år fått ett mycket varmt mottagande av en trevlig kvinna. Mannen som tog emot oss verkade tycka att vi besvärade honom. Han passade också på att tala om för oss att Sverige var ett dåligt campingland. Åkte i alla fall in på campingen, som var nästan tom, och blev anvisade platser bredvid 3 andra husbilar. Vi ville ställa oss med öppningarna mot varandra, men det fick vi absolut inte göra (ingen förklaring varför).
Efter en hel del tjafsande blev Mats förbannad och sa att han inte ville campa här. Fick tillbaka våra pengar (26,30 EUR) och åkte bort till den fina ställplatsen inne i Hünfeld istället. Det stod bara 3 husbilar där, så vi kunde ställa oss som vi ville utan problem.

Gick igenom den fina lilla parken för att komma till centrum.

Satte oss på en restaurang som hade bord både ute och inne. Blev uppassade av en mycket trevlig servitör, som tog ett kort på oss. När vi ätit oss mätta på den goda maten gick vi tillbaka genom parken.

Stannade till för att se om vi hade bra balans, Bettan och Ing-Britt lyckades nästan. Satt ute ett tag, men vi hade kört rätt långt så alla var lite småtrötta. Det var nog bara strax under 30 grader varmt så vi gick och la oss ganska tidigt.

Dagens etapp var på 39 mil.

Sassniz till Wittenberge

2010-07-10

Vaknade ganska sent, av att det var varmt inne i husbilen. Åt frukost och såg oss omkring på ställplatsen.

Verkar ha varit militärt område tidigare, bara betongplattor överallt (även platserna).

Bettan och Mats försöker hitta en bra resväg.

Åkte bort och tittade på Adolf Hitlers semesteranläggning KDF Bad i Prora. Några märkliga huslängor som byggdes mellan 1936-1939, men aldrig blev tagna i bruk. Tanken var att arbetare från hela det tyska riket skulle ha råd med en semester vid havet. Totalt skulle byggnadskomplexet innehålla 20.000 rum, på 5 x 2,5 meter, och även pooler och en teater.

Vi gick i alla fall ner till stranden och tog ett svalkande dopp. Även här var det tyskar som absolut ville vara nakna på stranden, fast det stod ”textil strand” på en skylt. Efter badet åkte vi vidare söderut.

Vi ville testa att unvika Autobahn och ställde in GPS’n på att undvika motorvägar. Blev bitvis ganska spännande. Vi åkte t.ex. rätt många kilometer på betongvägen på bilden ovan. Blev riktigt trångt då vi mötte en postbil. Det var precis så att vi kunde mötas då postbilen körde ut en bit på åkern.

Stannade utefter en lite större väg och gjorde iordning lunch.

När vi kom fram till Wittenberge åkte vi ner till ställplatsen i hamnen, vid Elbe, och parkerade för natten. Husbilarna skymtar i mitten av bilden. Vi tog en kort promenad, men orkade bara sitta och dåsa utanför bilarna. Vet inte hur varmt det var just då, men det hade varit 37 grader som mest. Vi såg en hel del folk som badade i hamnen, inget för oss (vattnet såg inte kul ut). Åt en delikat middag utanför husbilarna. Satt sen och spelade Yatsy i väntan på svalka. Lät alla fönster i husbilen vara öppna, så att den svaga vinden fläktade oss lite.
Somnade till slut i värmen.

Dagens etapp var på 26 mil.

 

Dueodde till Sassniz

2010-07-09

Åt frukost ute i det sköna vädret.

Bettan sitter och löser korsord efter avslutad frukost.

Gick ner till stranden och fotograferade lite. Gott om plats på den långa stranden.

Som man ser på bilden ligger utkanten av campingen ganska nära stranden. Checkade ut och åkte utefter kusten till Rønne.

Gick runt och tittade lite i stan. Bild från torget ovan. Handlade mat på ett köpcenter och åkte sen bort till en fin rastplats, norr om stan. Kokade danska røde pølser som vi åt med god aptit. Efter maten tog Ing-Britt och Mats en cykeltur medan vi satt och slöade i skuggan. Sen åkte vi bort till en strand i närheten för att ta ett dopp.

Där såg vi fartyget Odin Pacific, som gått på grund.

Vattnet var ganska klart, så det gick att ta kort under vattnet med hygglig skärpa. Efter att ha svalkat oss i havet åkte vi in till Rønne och åt middag på en av restaurangerna vid torget. Vi hade bokat plats på färjan som gick 22:00 till Sassniz. Åkte bort till hamnen och ställde oss i kö. Det var samma båt som vi åkt till Rønne med, som tog oss över till Sassniz. Lyckades sova lite grann under den 3,5 timmar långa båtresan.
När vi kom fram försökte vi hitta en ställplats i orten Binz. Det gick inget vidare, så vi åkte tillbaka en liten bit och ställde oss på ställplats Oase. Einar hade uppdaterat GPS kartorna innan vi åkte. Verkade som om alla gamla ”waypoints” hamnat galet då. (Vi hade, för några år sen, tankat in alla tyska ställplatser i GPS’en.)

Dagens etapp var på 5 mil + 11 mil med färja.

Resan börjar

2009-11-18

Vi hade pratat om resan med jämna mellanrum, ända sen vi bokade flygbiljetterna i mitten av juli. Nu var det äntligen dags. Tror att vi kommit ihåg mycket, men säkert glömt nåt. Hade i alla fall fixat Internationella körkort, kopia på passen, foto på väskor med mått inskrivna. I handbaggaget hade vi dator, kameror, öronproppar, nackuddar, ögonbindlar, böcker m.m.

Färdigpackade och resklara på bilden ovan. Sandra skjutsade oss till Arlanda i god tid. Vi fick vänta ca. 20 minuter innan det var vår tur att checka in. Gick igenom säkerhetskontrollen utan problem och satte oss att fika medan vi väntade.

Bettan slappnar av med en kopp kaffe. Resan ner till Frankfurt, i ett ganska trångt plan, gick bra. Vi anlände 15 minuter tidigt. Det blev en hel del promenerande för att komma till rätt terminal.

Bland annat gick vi genom den här långa tunneln. Tog ett par smörgåsar och lite dricka (var inte billigt), Sen gick vi bort till ”vår” gate och checkade in. Det var lite folk på planet så vi skulle få ett 3-sits säte för oss själva i planet. Strax innan det var dags att gå ombord blev vi uppropade. Tog en stund att fatta, eftersom de ropade på tyska. Tydligen var något säte trasigt i vår rad, men vi fick 3 andra säten istället.

Einar sitter och dokumenterar, i väntan på att få gå ombord.

Som man ser på bilden gick det att sova på planet.

Bergkammen till Værløse

2009-08-01

Vaknade vid 08:30-tiden och åt frukost.

Gick ut och tog ett kort på stellplatzen.

Tog en liten promenad i hamnen nedanför. Ett av Tysklands alla kolkraftverk syns till vänster om Einar.

Passade på att tömma gråvattentanken och toaletten innan vi åkte.

Bettan började köra. Det var mycket köer och gick bitvis otroligt långsamt. Blir ganska jobbigt att köra då, De flesta köerna berodde på vägarbeten, men en del berodde på att man krockat vid kökörning.

Efter några timmar fortsatte Einar att köra. Till slut kom vi till Calle Grenz-shop i Burg. Gick in och handlade en hel del vin, vi brukar ju köpa en årsförbrukning.

Sen åkte vi till färjeläget i Puttgarden. Man kan inte påstå att vi var själva där.
Men vi hade riktig tur, det var nästan inga husbilar och husvagnar. Så vi kom med nästa färja, men ganska många personbilar fick stanna kvar.

Tog ett kort på en mås som svävade precis bredvid färjan. Bestämde oss för att fortsätta hem till Eva, Dennis och Linus. Vi ringde och kollade om de var hemma.
Tyvärr var Dennis på tjänsteresa i USA, men Eva och Linus var hemma.

Tog ett kort på husbilen när vi parkerat utanför deras hus.

Satt och pratade några timmar och provade några olika viner.

Kesten till Bergkammen

2009-07-31

Vaknade vid 9-tiden och konstaterade att vädret var ungefär som igår, halvklart.
Vi köpte några frallor och lite kaffebröd av en bagare som kom och sålde bröd vid stellplatzen.

Utsikt från frukostbordet ovan.

Började sen resan norrut. Vi hade ju fått tips om några golfbanor vid Köln, så vi åkte åt det hållet. Vi åkte vidare utefter Mosel en liten bit och sen åkte vi uppåt för att komma till närmaste större väg. Kesten ligger på andra sidan kullen, till vänster.

Det var lite disigt, men man kan ändå se hur enormt mycket druvor som odlas här. Alla åkrarna på bilden är vinodlingar.

Fortsatte sen in på större vägar. Bitvis gick det väldigt sakta, långa köer.

Till slut var vi alla fall framme vid Golfclub Schloss Georghausen. Efter att ha betalat greenfee gick vi bort till första utslaget, som såg smalt ut, ett par 4 hål på 347/311 meter.

Hålen ligger i en sluttning, så att man fick gå på ”skrå” väldigt mycket. Dessutom var man ofta tvungen att gå fram och titta innan man slog. Vi hade, dumt nog, glömt köpa en banguide. Vi hade en 2-boll framför oss och 2 personer bakom oss varav 1 hade golfklubbor med sig.

Tog ett kort på green för hål 2 när Bettan var på väg mot mig (ej i bild). Hon höll på att träffas av en boll från den ensamma spelaren och svor till. Ingen hade ropat ”fore”. Innan hon hann ta mer än 2 steg kom nästa boll, lika nära (båda högt till höger ovanför green). Han måste sett oss eftersom man såg flaggan där han stod.

Vi skyndade oss upp till nästa utslag, 25 meter högre upp. Einar slog ut och ropade ”fore”, fast bollen hamnade på fairway (bara för att markera att man kan ropa). Spelaren som slagit bollarna kom fram och började leta långt före green, utan att säga något. Vi tipsade om att han skulle leta längre fram och sa att han hade missat oss, men fick ingen kommentar.

Bettan fick ett rakt utslag, lite till vänster, som gav ett besvärligt läge för slag 2.
Green ligger i riktning mot den ensamma tallen, i mitten av bilden.

Hål 5, ett par 3 hål på 114/79 meter, hade en höjdskillnad på några meter mellan green och utslagsplatsen. Man slog över en ravin, så det var viktigt att inte hamna för kort. Vi träffade green bägge två och fick varsitt par.

Hål 8, ett par 4 hål på 304/262 meter, hade stor höjdskillnad mellan utslagsplats och fairway.

Utslagsplatsen (gul) ligger vid den lilla busken högst upp i mitten av bilden.

Green låg ner till höger. Den var helt skymd från utslagsplatserna av höga träd.

Efter 9 hål tog vi en snabbfika (det behövdes). Ovan ser man Bettan slå ut från hål 10, ett par 3 hål på 181/152 meter.

Resten av banan var en typisk parkbana. Ovan ser man hål 15, ett par 4 hål på 386/338 meter. Efter avslutad runda var det otroligt skönt att få duscha. Sen gick vi till restaurangen, som hade levande musik och verkade dyr. Eftersom vi bara hade 40 euro i kontanter frågade vi om man kunde betala med kort, nix det kunde man inte här heller. Började fundera på om man är på väg tillbaka till den tiden då man ska ha plånboken full med pengar istället för kort. Ganska hungriga åkte vi vidare, och efter drygt 1 timme hittade vi en vägkrog, vi hade i och för sig kunnat laga mat i husbilen. Maten smakade i alla fall bra och vi blev mätta. Åkte sen vidare några mil till. När det började skymma letade vi rätt på en stellplatz, det blev Wohnmobilhafen Marina Rünthe. Vi blev välkomnade av den som var ansvarig för stellplatzen och fick en broshyr med info och hans telefonnummer, om det skulle vara nånting. Parkerade och löste biljett i en automat. Sen blev det några partier yatzy, innan det var dags att sova.

Zell till Kesten

2009-07-30

Vaknade inatt vid 2-tiden av att det regnade massor. Stängde takluckorna och somnade om. En bagare kom och sålde bröd vid 08:30 (precis som man lovat dagen innan). Vi köpte några frallor och lite kaffebröd. Lämnade sedan Zell och åkte mot Bernkastel-Kues. På vägen dit åkte vi förbi stellplatzen i Graach. Den var i och för sig väldigt fin, men vi åkte ändå vidare.

Ställde oss på stellplatzen i Kues, som är riktigt tråkig och gick efter Mosel. Tog ett kort på Bettan med Bernkastel i bakgrunden.

Vi gick över bron från Kues till Bernkastel. Vandrade runt lite i Bernkastel, en ganska mysig liten ort med smala gator och små torg.

Precis som i alla andra orter utefter Mosel/Rhen fanns det massor av vin-affärer.

Åkte sen vidare till Kesten, där ligger Weingut Otto Selbach. Bettan fick ju del av skörden i födelsedagspresent, av Micke, Sandra och Stefan.

Vi hittade en bra plats, nära Mosel, på stellplatzen i Kesten.

Gick runt lite i byn innan vi hittade rätt (man hade grävt upp gatorna och la ner nya vattenledningar).

Vi blev väl mottagna, av Doris Selbach, och fick prova alla typer av Riesling (trocken, halbtrocken, feinherb och lieblig).

Sonen i huset, Martin, skjutsade oss sedan upp till vinrankorna, så att vi fick se Bettan’s rad.

Bettan poserar stolt vid hennes rad med vinrankor.

Det satt en fin etikett vid raden, likadan som sitter på flaskorna som Bettan fick.

Det var inte den enda raden med vinrankor som växte i sluttningen. Martin berättade att man skördar alla druvorna i sluttningen för hand. 4-5 personer plockar druvorna och 1 person går med en korg på ryggen och hämtar dem. Förra året var han enda mannen, så han fick gå upp och ner med korgen på ryggen hela dagarna. Skördar gör man så länge det är ljust, sedan arbetar man med att ta hand om druvorna på kvällen/natten. Han sa att det inte blir så många timmars sömn under de 4-5 veckor det tar att skörda druvorna. Vi frågade om alla vinrankor i slänten var deras, då såg han helt förskräct ut och pekade ut deras rader (som ändå var rätt många). Martin åkte iväg för att ansa vinrankor, så att solen kommer åt druvorna, medan vi stannade kvar och tog lite fler kort. När Einar tog kort på vinrankorna, med kamera-displayen ”tiltad”, stannade en lastbilschaufför och frågade varför han tog kort på molnen med kameran i luften. Einar förklarade hur kameran funkade, så att han inte skulle tro att vi var helt stolliga.

Vi vandrade runt lite i byn, och hittade en restaurang där vi satte oss ner.
Beställde in lite smörgåsar, och dricka till (Einar gillar weissbier).

Efter den sena lunchen gick vi tillbaka till stellplatzen och slöade. Gick ner och tog ett kort på Mosel.

Efter några timmar tog vi en kvällspromenad utefter Mosel. Det var bara 1 plats ledig närmast floden.