Etikett: Mosel

Burgen till Neef

2012-08-12

Var bara 10 grader varmt inatt, men då vi steg upp var det redan 15 grader och solen sken från en blå himmel.

Fortsatte söderut och stannade till i Cochem, en mysig turistfälla som påminner om Rüdesheim vid Rhen. Vi bestämde oss för att gå upp till borgen som skymtar rakt ovanför Bettan, lite till vänster om trädet. Har varit här flera gånger men aldrig gått upp till borgen.

Utefter floden låg långa kryssningspråmar med turister.

Köpte varsin glass och några vykort vid rådhustorget, innan vi fortsatte.

Efter att ha gått uppför en lång gata skymtade vi borgen mellan träden.

Man kunde gå runt inne i borgen, mot en avgift, men vi skippade det. Var bara ute efter utsikten.

Bettan satte sig och skrev vykort innan vi gick ner för den långa backen.

Det myllrade av folk inne i stan, men på gatan upp till borgen var det nästan folktomt. Kom några enstaka turister uppför backen, men vi väntade ut dem och tog ett kort. Stannade till lite här och var på vägen ner, men handlade bara lite småsaker.

Fortsatte sen söderut och stannade till i den lilla byn Ernst hos Moselweingut Ring. Ringde på en klocka och efter en stund kom en mycket gammal man ut och undrade vad vi ville. Förklarade att vi ville köpa vin och han bad oss vänta ett tag. Vi fick komma in på lagret där de hade massor av olika viner. Provade några stycken innan vi bestämde vad vi ville ha. Mannen bad lite då och då om ursäkt för att han inte var så snabb, vi sa att det inte var något problem. Mannen förklarade att hans son tagit över verksamheten och att han bara hjälpte till ibland.

Åkte vidare till Neef där vi stannade för natten på en stor ställplats. Hittade en bra plats nära floden. Satte oss sen och åt en delikat lunch. Lunchen bestod av plättar med blåbärssylt och grädde nersköljt med ett halvtorrt Riesling-vin, inte alls dumt.

Man hade fin utsikt mot floden, om man gick över en liten asfalterad cykelväg, bara några meter från vår husbil.

Solen fortsatte skina på oss och vid 17-tiden var det fortfarande ganska varmt (27 grader). Lämpligt nog så kom en glassförsäljare till ställplatsen, med sin bil.

Gick upp till utkanten av byn och såg en lång pråm, som var ledad på mitten, köra in i slussen. På vägen tillbaka åt vi en liten osttallrik med torrt Riesling-vin till, hos weingut Rüdiger Nelius. Köpte några flaskor av vinet vi tyckte var godast.

Som man ser på bilden var vi inte ensamma på ställplatsen, tror att det var närmare 100 husbilar.

Dagens etapp var på 5 mil.

St Goar till Burgen

2012-08-11

Solen sken från en blå himmel idag också, har varit så sen vi kom till Rhen/Mosel.

Tog ett kort på vår uppställning innan vi åkte vidare.

Då floden svängde stannade vi och tog ett kort till, såg ut så här överallt utefter vägen. Floden, en liten by och ett fartyg som stävar fram. Hade inte alls bestämt hur långt vi skulle åka idag utan bara att det skulle vara utefter Mosel. Stannade till i Koblenz och handlade lite innan vi började åka utefter Mosel.

Då vi åkt en bit utefter Mosel, till den lilla byn Lehmen, såg vi ett hus som minst sagt låg nära vägen. Körde över till andra sidan floden och såg ”burg Thurant” som vi besökt en gång för länge sen. På skoj stannade vi till i det lilla samhället Burgen för att se om ställplatsen vi stått på var kvar. Det var den och fast den inte ligger vid floden eller är så märkvärdig bestämde vi oss för att stanna för natten.

Gick ingen nöd på oss, fanns både skugga och sol om man ville. Pratade lite med ett franskt par som ställde sig bredvid oss. Blev lite stapplande konversation eftersom de inte kunde engelska och vår franska/tyska knappast duger. Förstod i alla fall att de kom från södra Frankrike och absolut inte ville vara där på semestern. De hade 40 grader varmt i skuggan på dagarna och förstod först inte varför vi var så glada åt värmen här. Åt lite lunch och gick sen ner några gator till Mosel.

Såg en liten flock med svanar som åt gräs intill floden. Satte oss sen på en liten uteservering och njöt av varsitt glas halvtorrt Rieslingvin.

På vägen tillbaka såg vi ett hus där man travat ordentligt med ved inför vintern.

Tog ett kort på den lilla bäcken som rinner precis bakom husbilen.
Gjorde sen inget speciellt utan satt bara och slöade några timmar. Vid 19-tiden tyckte vi att det började bli lite svalt (bara 21 grader) så vi stängde lite fönster.
Bestämde oss för att gå ner till byn och äta middag. Efter lite promenerande hittade vi en restaurang med bord både ute och inne. Vi hade tänkt sitta inne, men det var faktiskt helt ok att sitta under ett halmtak.

Einar blev glad då hans lökschnitzel, med mycket grönsaker, ställdes på bordet. Bettan åt fantastiskt goda friterade bläckfiskringar.

På vägen hem till husbilen tog vi kort på borgen på andra sidan Mosel.

Dagens etapp var på 6 mil.

Enkirch till Pfaffenheck

2010-07-15

Idag blåste det lite grann och fast det var strålande sol kändes det lite svalt. Vi åt frukost inne i husbilen, som omväxling (det var ju bara 23 grader i skuggan).

Stannade till vid ställplatsen i Ürzig, en ort som vi kände igen sen förut, och tog kort på floden. Det syns att man har utnyttjat varje liten plätt i slänterna för druvodling. Nästa stopp blev den ganska tråkiga uppställningsplatsen i Kues. Einar och Ing-Britt cyklade över bron till Bernkastel och försökte hitta en internetuppkoppling.

Tog kort på de ganska mysiga byggnaderna i närheten av det gamla rådhuset.

Längre upp i stan var det mest souvenirbutiker och restauranger. Gick bort till turistinformationen och försökte få hjälp där, men de hade ingen större koll. Einar lyckades i alla fall koppla upp sig mot en T-mobile hotspot, så hemsidan blev uppdaterad. Åkte vidare till Kesten, där Bettan skulle hämta sina vinflaskor. Vi visste att det var ganska trångt inne i själva byn, så vi parkerade på ställplatsen bredvid Mosel.
Gick upp till Weingut Otto Selbach, inte helt oväntat var det ingen hemma. Just då höll man ju på att jobba för fullt med att ansa vinstockarna, så att det kom mycket ljus på druvorna. Gick runt lite i byn och hittade ett café där man även kunde prova rött vin. Provade lite olika sorter, både halvtorra och torra. Köpte några flaskor av de sorterna vi tyckte bäst om.

Passade också på att äta lite lunch där. Gick förbi weingut Otto Selbach på vägen tillbaka till husbilarna. Fortfarande ingen hemma.

Tog ett kort på en av högvattensslussarna som omgärdar byn. Ligger nog på en nivå 6 meter över dagen vattenstånd. Men vi har sett bilder på en översvämmad Mosel på flera av de ställen vi besökt under resan. La in vinflaskorna i husbilen och cyklade sen upp på Paulinsberg för att se om vi kunde hitta någon i familjen.

Det var lite grann som att leta efter en nål i en höstack, syns kanske på bilden.

På vägen ner passerade vi ett ”tankstelle”, för cyklister, som tyvärr var obemannat just då.

Åkte bort och satte oss vid husbilarna för att vänta lite till. Bettan och Ing-Britt i skuggan på bilden ovan Efter ett tag åkte vi bort och ställde oss med husbilen utanför weingut Otto Selbach, och väntade där istället. Till slut kom frun i huset hem, hon hade gjort veckans inköp och hade bilen full med varor.

Vi hade lite vinprovning och jämförde Bettan’s vin med andra och kom fram till att hon fått ett mycket gott vin.

Bestämde oss för att åka mot Rüdesheim, och tog oss upp från Mosel på slingrande vägar. Tog ett sista kort på Paulinsberg. Försökte hitta ställplatser med hjälp av GPS’en, men vi hittade inga som dög. Kom till slut fram till en liten camping i Pfaffenheck. Den bestod av en lång gata med husvagnar på bägge sidor.

Man hade gjort i ordning 4 platser på grus för tillfälliga gäster, där vi fick ställa oss. Einar och Mats tog hand om grillandet. Efter maten spelade vi sequence igen (ett roligt spel som Yvonne och Lorentz visat oss). Blev ganska sent i säng, men vi hade ju faktiskt semester så…

Dagens etapp var på 12 mil.

Neef till Enkirch

2010-07-14

Strålande sol som vanligt. Ing-Britt köpte frukostbröd åt oss allihop, från brödbilen som kom till ställplatsen på morgonen.

Bettan mumsar på ett gott bröd, till frukost.

Efter frukosten vilade vi en stund. Einar lyssnade på musik (sa han i alla fall).

Lämnade ställplatsen och åkte vidare nedåt. Stannade till i byn Alf, där det fanns en ”spottande” staty. Åkte sen vidare till Zell, eftersom vi gärna ville handla hos weingut Theo Engel.

På vägen till vinbutiken stannade vi och köpte glass. Einar’s glass kallades lasagne.

Bettan tog ”African blech”, den var absolut störst. Efter glassätandet gick vi för att prova och köpa vin hos weingut Theo Engel. Damen i butiken kände igen oss sen förra året. Efter vinprovningen frågade vi om det fanns någon livsmedelsaffär i närheten och fick tips om ett köpcentrum.

Man åkte upp för sluttningen mitt emot Zell och fick en fin utsikt. Stannade och tog ett kort. Åkte vidare och stannade till i Pünderich, eftersom det skulle finnas en ställplats invid Mosel där. Vi hittade den inte. Stannade istället på en jättestor ställplats i Enkirch. Ville inte stå närmast floden, utan valde istället skugga under några valnötsträd.

Dukade upp en sillunch, som smakade jättebra i värmen (drygt 32 grader). Ett par Caravanare från Falun kom förbi, och vi pratade lite om resmål utefter Mosel och i Europa.

Efter lunchen satt vi och slöade i skuggan då det började blåsa lite grann. Bettan han säga ”nu kommer regnet” och sen kom enorma vindbyar in över oss. Ing-Britt och Mats bord blåste iväg och våra öppna fönster skallrade rejält. Vi kastade oss in och stängde fönster och takluckor. Hann, som tur var, stänga innan nåt blåste sönder. Sen kom ett rejält skyfall och det blixtrade och mullrade på samma gång ett bra tag. Efter skyfallet gick en dam runt med en stort husbilsfönster som kommit flygande genom luften. På en annan husbil hade en taklucka blåst bort i vinden, man hade satt ett paraply där istället. Damen bredvid oss berättade att de råkat ut för samma sak i måndags. Tyvärr hade de inte varit på plats då, så deras markis hade knäckts och landat på taket, trots stormlinor. Temperaturen blev dock riktigt behaglig efter åskvädret, bara runt 26 grader.

Vi duschade och gick till byn för att äta middag. Tog ett kort på ställplatsen (man ser kanske 20% av den).

Hittade en mysig liten restaurang, Zum Weinstock, mitt inne i byn. Herrarna beställde in varsin öl medan damerna tog in rödvin, som var riktigt gott (syns på de glada minerna). Vi åt en god middag med god dryck till och avrundade sen med rejäla glassportioner (gick på 27 EUR).

Vandrade sen genom en öde by hem till ställplatsen, tror att de flesta kliver upp tidigt och åker till vinraderna. Tog ett kort på en tom huvudgata.

Avslutade kvällen med 1 glas whisky, för att hjälpa till med matsmältningen, utanför husbilarna.

Dagens etapp var på 2,5 mil.

Kobern-Gondorf till Neef

2010-07-13

Ännu en dag med strålande sol.

Tog ett sista kort på ställplatsen innan vi åkte vidare mot Cochem.

Stannade till utefter vägen och knäppte kort på en borg som såg bekant ut, tror den heter Burg Thurant. I Cochem var det helt packat med turister, så vi åkte vidare.

Stannade till vid några ställplatser, och bestämde oss till slut för den i Neef. Var gott om plats, eftersom klockan bara var strax efter 12. Vi ställde oss med utsikt mot Mosel. När vi slöat en stund tog vi cyklarna in till byn för att prova lite viner. Vi gick in hos weingut Nelius på Moseluferstrasse 8. Einar sa på skämt att vi ville prova allt vin han hade. Han tog oss nog på orden, så efter 11 sorter var vi tvungna att säga att det nog räckte.

Det gick i och för sig ingen nöd på oss, eftersom vi satt svalt inomhus och provade gott vin.

När vi bestämt vad vi ville köpa fick vi gå in i vinkällaren och titta. Med fullastade cyklar tog vi oss tillbaka till ställplatsen.

Knäppte ett kort på vyn som vi såg om vi gick ner 5 meter från husbilarna.

Satt och slöade i skuggan tills glassbilen kom, då blev det fart. Framåt kvällen cyklade Ing-Britt och Einar till Bullay (drygt 4 km bort) och försökte hitta en öppen affär. Verkar som om det mesta stänger 18:00, en del har öppet till 19:00 (så det blev inget handlat).

Så vi fick nöja oss med det vi hade i kylskåpet, och det var egentligen inga problem. Medan Einar grillade köttet till middan kom det en jättelång pråm förbi (hela fick inte plats i bild). Pratade lite med några svenskar som cyklade förbi, de var på väg neråt precis som vi.

Som man ser på bilden var det många kastruller och grytor med mat.

Slöade bara efter maten. Knäppte ett kort mot slussen, med lång slutartid, när det börjat mörkna.

Dagens etapp var på 6 mil.

Brauneberg till Burg

2008-09-27

Den här  natten var det ännu kallare (+3 grader), märkligt att det kan skilja mer än 20 grader mellan dag- och natt-temperatur. Vi kände oss ganska pigga trots festandet igår (berodde nog på att vi tog det ganska lugnt med alkoholförtäringen och inte var uppe så länge efter 12-slaget). På vägen ut växlade vi några ord med ett svenskt pensionärspar som
satt och solade utanför sin husbil. Det var inga problem att hitta vinbutiken, så vi köpte på oss ännu fler flaskor Rieslingvin. Sen bar det iväg mot autobahn, kändes lite jobbigt att veta att det var cirka 160 mil hem till Knivsta. Men vi hade ju haft en toppenvecka så det var bara att köra på.

Vi bestämde oss för att försöka åka till Burg auf Fehmarn, en sträcka på drygt 70 mil. Vi körde i ett sträck och stannade bara för att tanka och äta. För att det inte skulle bli så långtråkigt lyssnade vi på talböcker. När vi kom fram till ”stellplatzen” i Burg var det ganska sent, så det var bara att krypa i säng.

Brauneberg

2008-09-26

Det var bara +4 grader inatt, men vi hade tjocka täcken så det var inga problem. Men det var riktigt soligt och varmt när vi åt frukost i husbilen. Vi satt och slöade ett bra tag innan vi gick upp till festområdet (ca. 50m från husbilen). En hel del av stånden var redan öppna, så man kunde köpa både mat och dryck. Alla vingårdar i trakten hade ett eget vinstånd där man kunde köpa ett (eller flera) glas av deras olika sorter. Ett glas på 20cl kostade ungefär 1 Euro. För att glasen inte skulle komma bort fick man betala 1 Euro i pant för dem. (Panten fick man tillbaka då man lämnade in glaset.)

Vi köpte varsitt glas i ett av stånden och satte oss i solen och njöt.

Det var redan en hel del besökare på området. Gatan som festen skulle hållas på heter valnötsallén, kan bero på valnötsträden som växer utefter den.

Ingen av oss hade en aning om att valnötter växer på träd, påminner lite om hur kastanjer växer.

Det hade kommit husbilar hela tiden, så det var säkert minst 350 husbilar där. Temperaturen hade stigit en hel del och enligt husbilstermometern var det +24 grader ute (kändes riktigt skönt).

Det var en hel del småorkestrar som kommit till festområdet. 3 man som blåste säckpipa hördes riktigt bra.

En del orkestrar hade ganska ovanliga instrument.

Till och med en äkta positivhalare, med apa och allt fanns med (vi tror att positivet nog var både gammalt och värdefullt). Det var verkligen trevligt att gå runt och lyssna på orkestrar och körer. Vi stannade till lite här och där och köpte både mat och dryck.

Framåt kvällen var det otroligt mycket folk och grillar och annat gick på högvarv. Vi blev ganska imponerade av orkestrarna som orkade spela hela tiden.

En del av orkestrarna kom från andra länder, som t.ex. den ovanför som kom från Holland. På ett ställe hade man ett dansgolv och ett band som spelade dansvänlig 70-80 talspop. Tyskarna dansade något som påminde lite om svensk bugg, så vi gick upp och dansade lite bugg. Det gick riktigt bra, fast det var lite trångt. Vi hade provat vin från en hel del olika vingårdar, men lustigt nog var det den första vingården (Licht-Stadtfeld) som vi handlat av som hade det godaste vinet. Så vi gick dit och bad om adressen till deras butik inne i byn, så att vi kan åka förbi imorgon och köpa några flaskor. (Det kostade hälften så mycket att köpa vinet i butiken, man motiverade detta med att man fick betala en hög hyra för platsen på festivalområdet).
Fast festen var i full gång kände vi att det räckte för oss, så vi gick ner till husbilen för att sova. Trots säckpipor och annat som hördes så somnade vi ganska snabbt.

Cochem till Brauneberg

2008-09-25

Vi åt frukost med utsikt över Mosel. Solen glimtade fram mellan molnen, men det var inte så varmt på morgonen.

Vi står som nummer 4 i raden av husbilar på ”stellplatzen”. Efter frukosten gick vi över till andra sidan floden. Vi gick in på Weinstube Hieronimi, där vi provsmakade och köpte några flaskor vin.

Eftersom det var riktigt fint väder promenerade vi utefter floden.

I gästhamnen låg en båt som förmodligen var ute på en liten semestertripp utefter Mosel. Einar gick tillbaka till husbilen med vinet medan Bettan var iväg och köpte vykort. Det hade blivit ganska varmt så man behövde definitivt ingen jacka längre. Butiken som sålde vykorten hade inga frimärken, så vi fick promenera bort till posten (som låg inne i en cykelaffär). På andra sidan gatan såg vi en linbana, som vi åkte upp med.

 

 

När vi kom upp var det väldigt varmt (när man var i lä). Man hade fin utsikt över stan och Mosel.

Vi fortsatte utefter Mosel fram till Zell, där vi stannade för att leta efter lite ”Zeller Schwarze Katz”. Inne i Zell gick vi in till Weingut Theo Engel eftersom butiken såg trevlig ut. Damen som stod i butiken berättade att man börjat skörda druvorna och att hela familjen (utom hon) var ute och plockade druvor. Hon berättade en hel del om deras viner. Hennes föräldrar hade haft ett bageri, så hon var inte uppvuxen på en vingård utan ”ingift”. Hon verkade vara lite av en mångsysslare, för hon jobbade även som översättare när hon inte höll på med vingården och butiken.

Nästa stopp var Bernkastel-Kues. Vi parkerade i utkanten av Kues, mitt emot en gammal borg. Eftersom det var en bit in till centrum tog vi cyklarna. Vi tog oss över bron till Bernkastel där vi först provsmakade och handlade vin från Patrick Lauerburg’s vingård. Sen gick vi vidare och provsmakade och handlade från weinhaus Schnitzius, men vi kom fram till att vi föredrog smaken på vinerna som vi köpte i Zell (dock var det definitivt inget fel på smaken på Bernkastelvinerna). Vårt nästa mål var Brauneberg, där det skulle vara gatufest i 3 dagar. Det var visserligen först på fredag kväll som festen skulle börja, men vi bestämde oss för att åka dit redan på torsdag eftermiddag. I Brauneberg var det gratis husbilsparkering på ett jättestort gärde bredvid floden.

Trots att det bara var torsdag var det säkert ca. 75 husbilar på gärdet. Vi parkerade utefter vattnet. Det var soligt och varmt så
vi satte oss och kopplade av med något gott att dricka (notera det fina drinkbordet). I bakgrunden ser man en pråm som glider förbi, de var verkligen tystgående. Vi gick runt och tittade på området där gatufesten skulle vara och det var febril aktivitet med uppsättning av bardiskar, restaurangbord, grillar m.m. Vi blev lite småhungriga av att gå runt och titta, så vi gick till en restaurang i närheten och åt middag. Det var billigt och gott. Efter middagen var det ganska mörkt ute så vi gick till husbilen och slöade lite innan det var dags att sova.

Koblenz till Cochem

2008-09-24

Vi åt husbilsfrukost i lugn och ro. Gunilla, en av Einar’s jobbarkompisar, hade tipsat om en golfbana i närheten av Boppard.
Eftersom det var bra golfväder, mulet och uppehåll bestämde vi oss för att åka dit och kolla läget. Det var ju dessutom inte så långt från Koblenz. Efter lite sepentinvägar kom vi fram till golfclub Jakobsberg. Det var lite ont om tider, men vi fick en tid 10:00. Mannen vi pratade med sa att vi skulle få gå själva, men när vi kom fram till 1:a tee stod det 2 nybörjare där. Vi sa att det var OK för dem att följa med.

Ovan ett kort från hål 1, i bakgrunden syns ett litet slott. När vi pratade lite mer med nybörjarna visade det sig att det var 2:a gången de var ute på en golfbana. Till slut hade vi hålat ut alla 4 och vi gick ner till hål 2 där Einar gjorde sig beredd att pegga upp. Precis då han gjorde sig beredd att sätta ner peggen kom en ganska kraftig äldre (tysk) man ner för backen vid 1:ans green och ropade att han måste slå ut före oss eftersom vi var nybörjare. Vi blev lite snopna,
men kom oss inte för att protestera. Så han slog ut och kom ungefär 15 meter. Detta kommenterade han inte alls utan ropade istället upp mot 1:ans green. Där kom en ännu äldre man stapplande och hörde uppenbarligen till samma boll som den förste mannen. Han hade med sig sin fru, men hon berättade att hon hade ont i axeln och inte
ville spela idag. Einar hade hunnit pegga upp för att kunna slå ut när den förste mannen kommit iväg. Vi frågade om Einar skulle ta bort sin boll och pegg innan den andre mannen slog ut. Men han sa att det var OK. Han fick iväg ett riktigt kanonutslag. När det var dags för Einar att äntligen slå ut såg vi att mannen tagit med sig Einar’s boll (och pegg). Varför vet vi inte riktigt, eftersom vi såg honom pegga upp med en egen boll. Banan var riktigt trevlig så vi bestämde oss för att njuta av den och försöka fokusera på golfen. Vi spelade hyfsad golf, men det gick lite sämre för nybörjarna. När vi slagit ut på hål 6, ett ganska spännande hål där man måste slå ut över en ravin, kom ytterligare ett tyskt par som också började ropa till oss när vi skulle slå slag 2 på våra bollar. Vi blev lite förvånade över beteendet men lät dem slå ut innan vi slog slag 2 på våra bollar. Vi väntade in dem på 7:ans tee och lät dem slå ut före oss. De ursäktade sig lite och sa att de varit tålmodiga och väntat länge innan de ropade till oss. Vi hade haft ganska bra koll bakåt och tyckte att de överdrev en hel del, men vi sa inget.

När vi kom fram till hål 7 så hade det blivit riktigt vackert väder och ganska varmt. Einar spelade riktigt bra golf och gjorde flera par efter varann, Bettan hade spelat bra hela tiden. När vi slagit ut på hål 9 och gått ner till våra bollar blev det jobbigt igen. Precis när Einar skulle slå slag 2 kom ett nytt par upp på tee och ropade att de måste få slå ut. Einar blev så distraherad att han nästan missade bollen. Nu var vi rätt trötta på ropande tyskar så vi ignorerade deras ropande. Som tur var skulle nybörjarna bara gå 9 hål. När vi spelade själva
gick det betydligt fortare för oss.

På hål 10 trodde vi ett kort ögonblick att det stod folk vid vattenhindret, men det var statyer. När vi kommit till hål 16 hade vi 2 tomma hål mellan oss och paret som ropat att de måste förbi (det kändes rätt bra).

 

Dessutom hade vi kommit ikapp paret som gått förbi oss tidigare, så vi passade på att ta lite kort. När vi spelat 18 hål var vi riktigt hungriga och gick till restaurangen för att äta. Vi passerade receptionen på vägen dit och fick höra att det var heldagsgreenfee så vi bokade en ny tid, så att vi skulle kunna spela hål 1-9 i lugn och ro.
Men först gick vi till restaurangen och åt. Det var fantastiskt gott och dessutom jättestora portioner. Att det var ganska billigt gjorde inte saken sämre. Vi spelade bra golf bägge 2 efter skrovmålet.

När vi kom fram till hål 3, som är ett par 3 på 195 meter med ett träskliknande vattenhinder, såg vi att man lagt en krokodil (konstgjord) i hindret. När vi kom fram till hål 6 kom vi ikapp en 3 boll, men vi sa att vi kunde vänta. Så vi tog lite kort medan vi väntade.

Även den här gången fick vi till bra utslag som gick över ravinen. Utsikt från gul tee ovan. Lite snett till höger ovanför mitten, på andra sidan ravinen, skymtar man bollen framför oss (kortet togs innan vi slog ut).

Det stod en lite skum staty bredvid tee, ingen naturlig position för en golfare. Efter att ha spelat 27 hål var vi ganska nöjda och efter en dusch åkte vi mot Koblenz igen.

Från Koblenz följde vi Mosel förbi massor av campingplatser.

Vi såg också massor av sluttningar med mogna vindruvor. När vi kom fram til Cochem hittade vi en skaplig ”stellplatz” nära Mosel, där vi stannade för att övernatta.

Vi pratade lite med ett tyskt par som var på hemväg, efter att ha åkt runt i Moseldalen under några veckor.

Praforst till Koblenz

2008-09-23

Då vi vaknade på morgonen var det väldigt dimmigt och mulet. Vi åt vår frukost i lugn och ro och hoppades att det skulle klarna upp. Tyvärr började det regna rätt ordentligt istället. Så vi hoppade över golfrundan och bestämde oss för att åka mot Moseldalen via Rüdesheim. Det är visserligen inte närmaste vägen, men vi hade inte bråttom. Rüdesheim är visserligen en riktig turistfälla, men ganska trevlig att vandra runt i. Vi träffade en svensk busschaufför som satt och väntade på att hans passagerare skulle shoppa färdigt.
Det var mulet, men inget regn, så vi strosade runt och tittade på stan.

Det var en hel del turister som kommit med buss eller båt. Som vanligt låg det en hel del ”kryssningsbåtar” vid kajerna.

Gick förbi en trädgård som någon lagt ner en hel del möda på. Vi handlade lite vin från Weingut Dr. Nägler som vi handlat av tidigare
(naturligtvis provsmakade vi innan vi handlade).

Bettan på väg mot husbilen med lite gott Rieslingvin. Vi följde floden Rhen fram till Koblenz, där vi hittade en riktigt fin gratis ”stellplatz” som låg bredvid en sporthall. Einar gick runt och kollade läget. I ett hus, som var upplåst, fanns det ett ganska stort kök. Einar tyckte att vi kunde gå upp dit och laga vår middag. Bettan gick upp och kollade lite noggrannare och kom underfund med att det var en missionskyrka (som i och för sig var öppen). Vi bestämde oss för att laga middag i husbilen istället. Det gick alldeles utmärkt det också och smakade riktigt bra. Efter lite yatzy var det dags att krypa i säng.