Hade en golftid bokad på Batalha GC. Tyvärr regnade det ganska mycket. Men vi tog i alla fall den förbokade taxin till banan.
Banan hade ganska trevlig layout, fast regnandet gjorde att det inte var så kul att spela. Spelade i alla fall 18 hål innan vi gick till klubbhuset och tog varsin drink.
Vid hotellet såg vi att det var fler som tyckte att det var lite väl svalt och fuktigt ute. Åt middag i närheten av hotellet.
Idag checkade vi ut från hotellet i Nordeste eftersom vi skulle bo i Ponta Delgada sista veckan.
Åkte utefter norra kusten. Stannade till och tog ett kort på en mindre rastplats med fin utsikt.
Åkte igenom flera små byar, en av dem på bilden ovan.
Stannade vid en likörfabrik. Träffade det ”vandrande” svenska paret som bott i Nordeste samtidigt som oss.
Man fick provsmaka likörer, om man ville. Vi köpte en ganska dyr ananaslikör som smakade riktigt gott (tyckte vi då i alla fall).
Det var inget stort sortiment i butiken.
Likören lagrades på fat. Åkte till hotellet i Ponta Delgada och väntade på killen från biluthyrningsfirman. När bilen var återlämnad gick vi ner på stan och åt. Här fanns det restauranger med lite mer smakrik mat. Mätta och belåtna gick vi hem till hotellet och satte oss i baren ett tag.
Fint väder idag och inget inbokat. Åkte ner till havet en bit norr om Nordeste.
I bakgrunden till höger syns stora bassänger som fylldes med havsvatten.
Åkte vidare norrut och mötte ett antal pilgrimsvandrare(?).
Åkte förbi en av parkerna vi besökt tidigare. Blommande azalea fanns överallt.
Stannade till vid Europas enda teplantage. (Hade lärt oss att te heter Chá på portugisiska.)
Gick in och tittade lite på en del av utrustningen som användes då man gjorde te förr i världen.
Tog kort på kusten innan vi åkte vidare.
Svängde ner till stranden och konstaterade att det såg ganska ogästvänligt ut.
Mycket stenar som visade att det är en vulkanö.
När vi kom tillbaka till Nordeste hade man lagt massor av blad och blommor på gatorna.
Först kom en musikkår som spelade sen gick en präst följd av massor av folk. Man gick upp till ett hus mittemot hotellet och sen tillbaka genom samhället. Tog det lugnt resten av eftermiddagen/kvällen.
Idag hade Einar rätt hög feber och rejält ont i halsen. Vi hade en betald golfrunda inbokad, så Einar tog en magnecyl och hoppades att den skulle hjälpa. Tog oss till golfbanan i Furnas på samma slingriga vägar som sist.
Mitt inne i Furnas fanns det ett stort bubblande hål.
En bit bort fanns en mindre bubblande pöl där man tydligen kunde lagade mat.
Eftersom Einar fortfarande kände sig febrig tog vi en golfbil idag.
Einar slår ut på hål 1. Det blev lite omständigare att ta sig runt med golfbil, man fick inte köra var som helst. Tog oss i alla fall runt banan med hyfsade resultat. Eftersom vi ändå var i Furnas tog vi oss till den botaniska trädgården Terra Nostra Garden. Det kostade pengar att gå in, kommer inte ihåg hur mycket. Fast det inte var riktig vår ännu fanns det en hel del grönska och lite utslagna blommor.
Små bäckar och dammar var det ganska gott om.
Mitt i parken ligger ”ungdomens källa” som innehåller gult järnberikat vatten. Vattnet har en naturlig temperatur på cirka 35 grader. Vi simmade runt ett bra tag bägge två.
Efter det uppfriskande badet gick vi runt och tittade. Bettan framför en gigantisk ormbunke.
Efter besöket i Terra Nostra Garden åkte vi ner mot kusten och österut mot Villa Franca Do Campo. Stannade på en höjd ovanför samhället och tittade. Den lilla vulkanön heter Ilhéu da Vila. Det sägs att det är flera 100 meter djupt mellan den lilla ön och huvudön.
Hittade ett kloster med en annorlunda väg upp till ingången.
Fortsatte runt och turistade. Hamnade på en otroligt brant väg som vi tog oss upp för (45% lutning står det på skylten). Efter en riktigt trevlig dag åkte vi hem till hotellet. Kanske var ungdomens källa nyttig att bada i, eftersom Einar’s förkylning försvunnit nästan helt.
Ingen golf inbokad den här dagen och riktigt fint väder, lite soldis bara.
Tog en promenad genom samhället, söderut, ner mot havet.
Stannade och tog kort då vi kommit till utkanten av Nordeste.
Hittade en liten väg som gick ner till vattnet. Vädret växlade verkligen fort. Ena stunden var det blå himmel och någon minut senare var det alldeles grått.
På klipporna såg man verkligen att det är en vulkanö. Plötsligt var det blå himmel igen och vi satte oss i lä en stund och njöt av värmen från solen.
Gick tillbaka genom samhället och passerade ett litet torg där man planterat massor av penséer. Bestämde oss för att åka upp på lite högre höjd för att kunna se lite mer av ön.
Medan vi åkte blev det väldigt molnigt och när vi kom upp var vi i höjd med molnen.
På vägen ner fick vi stanna och släppa förbi en massa kor.
Man blev inte klok på vädret, plötsligt var himlen alldeles blå igen. Vi svängde in på en rastplats/minipark och gick runt lite.
Åkte vidare och hittade en smal väg som verkade leda till en utsiktspunkt. Vägen blev bara sämre och smalare och vi funderade nästan på att försöka ta oss tillbaka. Men i så fall hade vi fått backa, eftersom det inte gick att vända på vägen.
Kom upp till utsiktspunkten och kunde konstatera att det blivit rejält monigt igen. Det fanns en mycket finare och bredare väg dit, och vid infarten till vägen vi tagit stod en varningsskylt. Man såg i alla fall Nordeste och Atlanten långt borta. Nu hade vi tröttnat på att jaga fina vyer och Einar började dessutom känna sig febrig. Åkte tillbaka till Nordeste och köpte en flaska whisky för Einar’s ömmande hals. Åt middag på hotellet och tog det lugnt.
Hade en golfrunda på Furnas GC inbokad idag, vi åkte i god tid (så vi slapp köra lika fort som förra gången). Vädret var ganska disigt, och temperaturen var nog inte mer än 17 grader. Stannade på toppen av en kulle och knäppte kort.
Som man ser var det fortfarande ganska disigt.
Man såg en sjö längre ner. I nedre hörnet av sjön ångade det lite grann.
Syntes när man zoomade in den delen.
När man vände sig om såg man golfbanan, en bit bort. Vi var inte själva på banan idag, men hade inga problem att hålla undan. Kändes som om golfspelet funkade lite bättre den här gången. Efter en trevlig golfrunda bestämde vi oss för att åka ner till den bubblande sjön och titta.
Parkerade bilen och gick bort till stället där det ångade mest. Marken var väldigt varm, som man ser på Einar’s min luktade det inte speciellt gott (svavel). Vandrade runt en stund, men doften gjorde att man inte ville stanna så länge.
På vägen tillbaka såg vi kor och tjurar som stod och betade på alla möjliga ställen. Stannade och tog kort på några betande kor som hade varsin avsats att stå på. Enligt vår reseguide fanns det fler nötkreatur än mäninskor på Azorerna. Åt ute på restaurang innan vi gick hem till hotellet.
Ingenting inbokat den här dagen, så vi tog bilen och åkte runt lite. Vi hade sett en lite större park utefter vägen (på öns norra sida), då vi åkte till hotellet i söndags.
Parken låg nere i en dalgång, stannade till på vägen ner och knäppte kort på motsatta sidan.
Tog kort ner mot parken också.
Dags för ny bakgrunsbild på telefonen.
Einar klättrade upp och tog ett kort från toppen av ett vattenfall, Bettan står vid röda pilen.
Bettan poserar framför vattenfallet.
Vi fortsatte utefter kusten, efter ett tag kände vi oss fikasugna.
Hemma ristar folk in namn på trädstammar, här var det kaktusar som gällde. Åkte tillbaka till hotellet på de slingrande vägarna.
Hann komma en liten regnskur igen, som lämnade en regnbåge efter sig. Vi bestämde oss för att hoppa över hotellrestaurangen och äta ute på stan. Gick till en liten restaurang och beställde pizza. Vi kan ju inte portugisiska så vi gissade lite när vi beställde. Einar blev ganska överraskad när han fick en pizza rikt dekorerad med tunna gurkskivor.
Väldigt kryddfattigt även här, men vi blev i alla fall mätta. Det var fullmåne, som lyste upp rejält, när vi gick tillbaka till hotellet.
Tog kort från hotellrummet igen, och man ser verkligen hur starkt månen lyste.
Första frukosten på hotellet var helt ok, det fanns en hel del att välja på.
Gav oss iväg mot Furnas GC som låg intill samhället Furnas, i god tid.
Stannade och tog ett kort då vi kommit ut ur samhället. Åkte söderut mot golfbanan på otroligt branta, smala och krokiga vägar. Efter att ha åkt genom ytterligare några små samhällen var vi framme. Det verkade som om vi var de enda gästerna på banan, så vi kunde spela i vår egen takt.
Einar på väg att putta på första hålet. Golfspelet var väl sisådär, men vi tyckte att det var otroligt skönt att gå runt i grönskan.
Efter 9 hål tog vi en kort paus, var dock ingen brådska eftersom vi inte sett någon mer golfare. Vi fick hålla tillgodo med en bänk, eftersom man ännu inte öppnat den kiosk som fanns där. Efter pausen gick spelet faktiskt lite bättre.
Efter några hål såg vi i alla fall en banarbetare, så vi var inte helt ensamma på banan. Efter en trevlig golfrunda åkte vi tillbaka mot den lilla byn där vi bodde. Vädret var verkligen omväxlande, en klarblå himmel kunde snabbt bytas ut mot ösregn.
Stannade och tog kort precis efter att en liten regnskur passerat. Man kan ana en liten regnbåge precis ovanför den lilla kustbevakningsbåten på bilden ovan. Det fanns en hel del otroligt utsmyckade rastplatser/miniparker utefter vägen.
Vi stannade till vid en av dem, och blev omringade av massor av vilda katter. Kändes lite obekvämt, så vi åkte vidare. Stannade till vid nästa rastplats/minipark (som var lite större).
Gick runt lite i parken och tittade, fast det inte var riktig vår ännu var det en hel del blommor. Tog kort på en del av grönskan. Man gick in i parken genom valvbågen (vår bil skymtar till höger om ingången). Åkte hem till hotellet och tog en dusch innan vi gick ut och åt.
Tog kort från hotellrumsfönstret då vi kom ”hem”.
Ända sedan vi bokade resan i mitten av januari hade vi räknat ner dagarna och väntat på att det skulle bli dags att åka.
Kändes inte alls fel att ta en taxi till Arlanda på morgonen när termometern stod på -18 grader.
Kom fram till Arlanda i god tid och kunde strosa runt bland butikerna.
Vi flög med SAS och hade det ganska behagligt trots att flygresan tog drygt 5 timmar. Kändes bra att kliva ut till drygt 20 graders värme och strålande sol, på flygplatsen i Ponta Delgada. Vi hade valt en 14 dagars vistelse på huvudön Sāo Miguel, med 1 vecka på den östra delen av ön. (Azorerna består av flera vulkanöar som ligger långt ute i Atlanten.)
I och med att vi skulle bo lite avsides 1:a veckan ingick det hyrbil.
När vi fått vårt bagage letade vi reda på uthyrningsfirman för att få vår hyrbil. Det var en liten, alldeles ny, gul VW av en modell som vi aldrig hört talas om. Lyckades i alla fall få in både golfbagar och resväskor utan alltför mycket problem. Vi hade fått lite kartor och en bra vägbeskrivning så vi gav oss iväg mot Nordeste.
Såg en golden retriever som åkte lastbil.
Vi åkte i nord-ostlig riktning ut mot kusten och var helt enkelt tvungna att stanna och ta ett kort då vi kom fram till havet. Fortsatte utefter kusten på ganska smala och krokiga vägar tills vi kom fram till vårt hotell i Nordeste. Vi kom ungefär samtidigt som ett svenskt par, som åkt hit för att vandra. Ett ungt svenskt par, på bröllopsresa, bodde redan på hotellet då vi kom. Märktes att det inte var högsäsong, eftersom det inte var fler gäster än så (totalt 6st). Hotellrummet var i alla fall riktigt skapligt med utsikt över samhället och havet. Åt middag i restaurangen på hotellet. Blev rekommenderade ett lokalt vin av servitrisen. En av svenskarna sa till oss att det inte var speciellt gott, vilket servitrisen verkade förstå.
Hon såg plötsligt rätt sur ut, så vi tog in vinet i alla fall (det var lite smaklöst). Maten var ordentligt tillagad, men alldeles för kryddfattig för vår smak. Efter middagen tog vi det lugnt och läste lite. Tittade också på kartan, så att vi skulle hitta till golfbanan nästa dag.
Efter frukosten åkte vi till Arkelstorps bilverkstad för att visa Göran att hjullagren funkat hela vår semester. Vi hade i och för sig skickat några kort från Tyskland. Vi hade köpt en flaska whisky, för att visa vår tacksamhet över att han hjälpt oss med hjullagren i början av vår semester. Sen körde vi hela vägen hem till Knivsta, med korta stopp för att äta. Man kan lugnt säga att vi kommer att minnas den här semestern, som inte riktigt blev som vi tänkt. Om man bortser från några ångestfyllda dagar innan vi kände att vi kunde lita på hjullagren så var resan i Tyskland helt suverän. Men det var trots allt rätt skönt att komma hem, efter 26 nätter i husbilen. Kan tillägga att firman som slarvat vid hjullagerbytet tog på sig att byta ut hjullagren och fixa fram de delar som saknades. Dessutom fick vi en hel del pengar i stilleståndsersättning. (Det var aldrig någon som helst tvekan från firmans sida.)
