Författare: Einar

Notodden till Bovallstrand

2014-07-23

Varmt och soligt idag också, tanken på att sitta i en bil (med AC) kändes inte så jobbig.

Passade på att ta ett morgondopp, före frukost.

Efter frukost åkte vi vidare mot Sverige.

Inget speciellt hände på vägen och plötsligt var det dags för lunch, som vi avnjöt på en norsk rastplats. Sandra och Stefan hade tänkt klättra på en klippa, utanför Lysekil, som fanns med i en klättringsguide.

Då vi kom fram såg vi att det nog var ett tag sedan någon varit där för att klättra. Den lilla parkering som skulle finnas var ganska igenvuxen, men det gick att stå där med husbilarna. Det var även ganska mycket sly som vuxit upp där man skulle kunna klättra så Sandra och Stefan skippade klippan.

Vi hade tänkt övernatta på en ställplats i Hunnebostrand så vi åkte ditåt istället. Fast det var ganska tidigt på dagen så var den redan full. På vägen mot Hunnebostrand hade vi sett att det stod några husbilar intill vattnet (i Bovallstrand), så vi åkte dit istället.

Vi hade tur, det fick precis plats med 2 husbilar till där. Tände grillarna och började göra iordning middagen. Efter ett tag kom en man och tog 100 SEK, för uppställningen.

Efter maten tränade Sandra och Stefan på klättertekniker och knopar.

Sen passade vi på att ta ett kvällsdopp.

Var riktigt varmt ute så solen hann försvinna ur sikte innan vi gick in i husbilarna.

Dagens etapp var på drygt 28 mil.

Odda till Notodden

2014-07-22

Kändes lite stelt i kroppen  nästa dag, men inte så farligt i alla fall. Tömde ut gråvatten och fyllde färskvatten innan vi åkte söderut.

Stannade till vid Låtefoss och tittade på det 165 m höga Fossefallet.
Fallet spred en vattendimma över hela landsvägen, som gick precis nedanför.

Efter att ha lämnat fallet åkte vi en liten bit och tog ett sista kort ner över dalen.

Körde på uppför och nerför bergen, en hel del av vägen gick i tunnlar.

Då vi stannat för att göra lunch kunde vi se små vattenfall här och var efter bergssidorna.

Två nyfikna får gick över vägen för att inspektera våra bilar. Tog kort på dem precis innan de började gnaga/slicka på utblåset från gasolpannan.
(Vi sjasade iväg dem innan de hann göra någon skada.)

Efter lunchen åkte vi några timmar innan vi stannade vid en skaplig ställplats vid Notodden.

Var riktigt varmt ute så Sandra och Einar passade på att doppa sig i sjön vid ställplatsen.

Sen var det dags att äta middag, det blev burritos.

Dagens etapp var på drygt 22 mil.

Trolltunga

2014-07-21

Tidigt uppe idag, men solen hade ändå varit uppe ett bra tag. Var lite ruggigt ute, men man hade lovat klarblå himmel så vi var säkra på att vi inte skulle frysa. Planen för dagen var att vandra till Trolltunga.

Som man ser på vattenytan var det även vindstilla.

Vi tog bussen som gick 07:35 från Odda mot Skjeggedal. Var framme vid turistinformationen vid 8-tiden. Blev rekommenderade att ta den nya slingan upp för branten. Man hade gjort ”trappsteg” på en del ställen för att göra vandringen lite enklare. Var ändå rejält jobbigt, eftersom det var en stigning på drygt 400 meter den 1:a kilometern. Trolltunga ligger på 1100 meter över havet, vid Ringedalsvattnet, så vi skulle högre upp ändå.

En glad och svettig Einar börjar närma sig ett lite flackare parti.

Bettan tar igen sig lite innan vi fortsätter vandringen. Sandra och Stefan hade annars bra koll på när man skulle stanna och vila. Vi gick 50 minuter och sen rast 10 minuter o.s.v.

Ovan en bild från en av rasterna, vid varje rast tog vi av strumpor och skor innan vi doppade fötterna i en bäck. På så vis fick vi bort fotsvetten. Bytte sen till torra strumpor och hängde de andra på tork på ryggsäcken. Vi fyllde även vattenflaskorna i bäckarna, ovanför fotbadet…

Som man ser på bilden ovanför var det inte bara vi som var på väg mot Trolltunga. (Sandra och Stefan skymtar längst ner utefter stigen.)

Svårt att få med på bild, men bitvis var det samma landskap som man vandrade genom i ”Sagan om ringen” filmerna. Vi passerade massor av vackra vyer och små bäckar som porlade muntert.

Då vi var framme fixade Sandra mat åt oss, frystorkat som vi blandade med hett vatten som vi haft i termosarna. Smakade otroligt bra med varm mat fast det var så varmt ute i solen. Vi hade vandrat 14 km i bitvis mycket kuperad terräng enligt GPS (fast skyltarna sa 11 km).

Sen var det dags att bli fotograferade ute på Trolltunga. Eftersom fallhöjden är cirka 700 meter så kändes det lite i magen då man stod därute.

Einar hittade en annan utskjutande klippa att sätta sig på.

Det var ett spontant kösystem, för att komma ut på Trolltunga, som fungerade utan att någon trängde sig.

Sandra och Stefan hamnade längre bak i kön, men vi hann ta kort på dem också. Efter lunch och fotografering var det dags att spänna på sig ryggsäckarna och vandra tillbaka.

Den långa berghällen ovan hade varit jättelätt att gå uppför, men betydligt besvärligare att gå nerför. Man skymtar Bettan och Sandra på väg neråt, lite ovanför mitten av bilden.

Det var verkligen en njutning att doppa fötterna i kallt, friskt vatten när det var rast.

Då vi äntligen var nere missade vi precis bussen, så vi ringde efter en taxi.
Taxichauffören tog ett kort på oss, vi ser ändå inte så slitna ut efter 28 km vandring.

På kartan ovan syns vilken väg vi vandrat och var vi rastat.

Taxichauffören berättade att man beräknat att det varit cirka 2000 personer som vandrat till Trolltunga i lördags. Vi var väldigt glada över att vi inte var där då. Då vi kom tillbaka till ställplatsen tände vi grillen och gjorde i ordning massor av mat, som smakade fantastiskt gott. (Vi hade visserligen ätit några ”energy bars” och en lagad lunch vid Trolltunga, men det behövdes definitivt mer föda).

Örje till Odda

2014-07-20

Solen sken från en klarblå himmel då vi fortsatte mot Oslo. Var oväntat fina vägar och många nybyggda tunnlar. Stannade på en rastplats strax utanför Oslo och fikade. Gick sen över till andra sidan vägen för att knäppa kort på utsikten.

Blev lite tryckt stämning då vi insåg att den lilla ön nedanför oss var Utöya.
Tog i alla fall några bilder, en av dem ovanför (Utöya är inte med på bilden)
Åkte vidare västerut, nu var vägarna lite mer som vi förväntat oss (lite sämre).

Stannade vid ett litet vattendrag för att äta lunch.

Sandra och Stefan hade stekt upp massor med korv, så alla blev mätta och belåtna. Efter lunch körde vi ytterligare några mil innan det var dags för ett kort stopp igen.

Passade på att köpa glass, smakade bra i värmen.

Såg en Tesla på parkeringen med lämpligt registreringsnummer (har förvrängt siffrorna). Verkar som om man har bra villkor för elbilar i Norge, vi såg ganska många såna under resan. Då vi körde över Hardangervidda såg vi många som stannat med husbilar utefter vägen (en del tänkte säkert övernatta).

Vi gjorde några korta stopp, kortet taget under ett av dem.

Efter hardangervidda stannade vi till vid Voringsfossen och tittade.
Svårt att få med på ett kort hur det såg ut, men det handlade om en rejäl fallhöjd ner till botten. Åkte på otroligt smala vägar fram till Odda, blev en hel del backande då vi mötte bussar och lastbilar. Åkte först till campingen, men den var full så det blev ställplatsen nere vid hamnen/busstationen.
Ingen orkade laga mat så det blev hamburgare till kvällsmat (2st hamburgare, pommes frites & drickor för 295 NOK).

Tog ett kort från ställplatsen då solen gått ner bakom bergen.

Dagens etapp var på cirka 47 mil, vi åkte ungefär enligt den blå linjen.

Till Örje

2014-07-19

Nu var det äntligen dags för vår sommarsemester.

Efter frukost packade vi in det sista i husbilen.
Eftersom solen sken från en blå himmel hade det hunnit bli ganska varmt då vi gav oss iväg västerut. Hade telefonkontakt med Sandra och Stefan som inte åkte samma väg som oss i början (de kom ju från Stockholm).
Åkte igenom några korta, men intensiva regnskurar, innan vi stannade i närheten av Lanna för att äta lunch.

Stannade för natten vid rastplatsen ”Hån”, precis vid norska gränsen.

Efter en liten stund kom Sandra och Stefan med sin husbil. Var riktigt varmt så man satt gärna i skuggan. Bettan och Sandra skymtar mellan husbilarna.

Dagens etapp var på cirka 43 mil, vi åkte ungefär enligt den blå linjen.

Hemresan

2014-03-22

Blev sena frukosten idag, vi behövde ju inte checka ut förrän 12:00.

Tog kort på vårt hotellrum, med en lagom stor balkong och utsikt över golfbanan.

Ett kort till, från vår balkong, mot 18:e green på ”Dunes” banan fick det också bli.

På väg mot hissarna tog vi ett kort ner mot hotellvestibulen (ena hissen syns på plan 3). Sen var det bara åka ner till receptionen och checka ut.

För att inte glömma bort Einar’s första birdie för i år blev det ett kort mot green till hål 9 på ”Dunes” banan. (En del av utomhuspoolen syns i nederkanten av bilden.) Satte oss sen på restaurangterassen och kollade in inspelen på greenerna i närheten, faktiskt väldigt underhållande.

Gick ut och väntade på bussen, hann med ett sista kort utanför hotellentrén.
Blev lite nervöst efter ett tag för bussen kom 20 minuter sent.

Kom i alla fall till flygplatsen utan missöden och hann handla lite tax-free efter att vi checkat in. Delade på en baguette innan vi gick ombord på planet, som bara hade någon enstaka plats ledig.

Tog ett kort genom flygplansfönstret då vi varit i luften en dryg halvtimme. (Tyvärr var rutorna ganska smutsiga.) Landade på Arlanda långt före utsatt tid, men fick vänta länge på väskorna så vi kom ut ur ankomsthallen lite senare än vi trott. Vår förbokade taxi väntade på oss så vi var i alla fall hemma vid 20:00.

Var skönt att vara hemma igen och framförallt skönt att se att all snö som fallit var borta. Tittar man tillbaka på vår vecka vid golfbanan fanns det mycket som vi var nöjda med.
+ Trevligt resesällskap
+ Bra golfbanor i fint skick
+ Bra golftider
+ Mycket bra mat med många rätter att välja på
+ Trevlig och lättsam personal
+ Fantastiskt väder
+ Trevligt rum med bra utsikt över golfbanan
+ Pool som både har en inomhus- och en utomhus-del
+ ”Levande” musik flera kvällar i veckan

Golf och bad

2014-03-21

Idag hade vi golftid 10:15, så frukosten klarades av ganska tidigt. Läste tidningarna på webben och såg att vädret hemma inte var något att vara avundsjuk på.

Vi skulle spela ”pines” banan idag. Var betydligt mer folk än föregående dagar. Redan på hål 2 fick vi börja vänta på bollen framför.

Då hann man med att ta kort på några sköldpaddor som låg på en liten ”ö” i vattenhindret bredvid tee.

Blev lite jobbigt att vänta på varje hål, men solen sken från en klarblå himmel och det var 25 grader varmt ute. (Så det kanske inte var så eländigt i alla fall.)

Bettan hade som vanligt långa och raka utslag, ett av dem på bilden ovan.

Hål 15 hade en rejält kuperad fairway.

På tee till hål 16 stod 2 respektingivande golfare och väntade på att få slå ut.

Efter avslutad runda satte vi oss som vanligt på restaurangterassen och tog in något att dricka.

Vi bestämde oss för att gå ner till Medelhavet för att bada, det var ju inte så långt bort. (Gittan och Pelle valde inomhuspoolen istället.)

Träffade en ung tjej som gärna tog kort på oss då vi hoppat i vattnet.

Bettan passade på att plaska runt ett tag till, vattnet var definitivt inte kallt (bara väldigt salt).

Gick ner och åt middag vid 20:00, precis som dagen före. Man hade ställt fram ännu en figur utskuren ur en pumpa vid ett av bufféborden.

Efter middagen var det dags för gin och tonic vid baren. Var en orkester som spelade så vi passade på att dansa lite. Fast det var sista kvällen så blev vi inte så långvariga vid baren utan kände att det var helt ok att ge upp tidigt.

Då de släckt ljusen som lyste på träden runt golfhålen närmast hotellet såg man tydligt att de satt upp en lampa som projicerade texten ”Sueno” på green till hål 18 på ”Dunes” banan. (Var dock lite besvärligt att få med det på bild.)

Golf på Dunes

2014-03-20

Idag hade vi inte golftid förrän 12:10, så vi planerade in en sen frukost. Läste tidningarna på webben och såg att vi definitivt valt rätt vecka att åka iväg, var totalt snökaos hemma.

Banarbetarna hade gödslat greener och fairway på morgonen och nu vattnade man för att få ner näringen till gräsrötterna. Som man ser hade vi tur med vädret igen.

Vi missade ”tyvärr” en av dagens märkliga händelser. En spelare, man förstås, hade slagit ner bollen i vattnet bredvid green och ville absolut få upp sin boll.
Han hade ingen ”bollhåv” så han försökte använda klubban och ramlade i vattnet vid röda pilen. Eftersom det är branta betongkanter, och ganska djupt, kom han inte upp utan måste invänta hjälp.

Vi tog en kort promenad ner mot havet för att se hur det såg ut då det var strålande solsken. Stannade till vid infarten till hotellet och knäppte kort på en figurklippt buske.

Nere vid havet åkte en jättestor traktor omkring och jämnade till stranden och vi såg en vattenskideåkare. Så nu börjar det nog närma sig badsäsong härnere.

Om man tittade åt norr såg man Taurusbergen. De vita ställningarna till höger är parasollställ som ännu inte klätts med tyg. Gick tillbaka till hotellet för att kunna träna lite innan dagens runda skulle starta.

Pelle lyckades fånga mera desperata försök att plocka upp dyra(?) golfbollar, där en man tidigare ramlat i vattnet.

Var lagom varmt ute tack vare att det fläktade litegrann idag. Einar och Pelle hade hittat varsinn lyckobringande amulet (en fez), så den här rundan borde gå bra. Vi hade alla bättre utslag än förra gången vi spelade ”Dunes”.

Hål 3 är ett annorlunda par 4 hål med berg och dalar (dyner) som är flera meter höga.

På hål 9, ett par 4 med mycket vatten i spel, sänkte Einar en 4 meters putt och gjorde årets första birdie (kan ha berott på fezen).

Hål 11, ett par 4 hål, har en green som är omgiven av enorma sandberg.
Det är Bettan’s och Einar’s bollar som ligger till vänster vid green (framme på 2 slag). Idag spelade vi alla lite bättre än tidigare.

Efter avslutad runda satte vi oss på restaurangterassen och tog något att dricka. Einar och Pelle hade beställt varsin stor öl och då den var slut frågade servitören om de ville ha en till. Pelle tackade ja, men Einar tvekade och sa att han kunde tänka sig en liten öl. Vi fick oss ett gott skratt då servitören kom med ett stort ölglas med fot och ett litet likörglas med öl (åt Einar).

Då vi kom upp på rummet såg vi att handukshjärtat såg ut som igår (eventuellt var det nya blommor i glaset/vasen).

Då vi kom ner för att äta middag såg vi som vanligt samma unga tjej sitta och spela piano inte så långt ifrån baren.

I matsalen hade man utökat antalet pumpafigurer ytterligare. Som vanligt fanns det alldeles för mycket att välja på vid bufféborden, och nästan allt vi provade var jättegott.

Efter maten kollade vi en stund på när man spelade ”vem vill bli miljonär” vid dansgolvet. Sen var det läggdags, eftersom vi ville vara utvilade till morgondagens golfrunda.

Utflykt till Antalya

2014-03-19

Ingen golf inplanerad idag så efter frukosten pratade vi lite med damerna i receptionen. Vi hade planer på att åka till Belek och kolla läget, men de sa att vi nog borde satsa på Antalya istället. Man fixade en chaufför, som först tog oss till ”Düden Selalesi” (Düden vattenfallet). Var en liten ”naturpark” med några mindre grottor och ett antal vattenfall.

Först gick vi ner i en liten grotta som hade öppningar mot ”insidan” av vattenfallen. Var lite fuktigt där och droppade iskallt vatten från taket, så man ville inte stanna så länge.

Fortsatte sen ner till ”botten” där man hade en bra vy över de 27 meter höga vattenfallen.

Fanns stora håligheter i berget här nere också.

Gick utefter den ganska strida ån/floden och såg att det rann vatten lite överallt utefter berget.

Var lite svettiga då vi kom tillbaka till bilen, eftersom det var klarblå himmel och dryga 25 grader ute. Blev sen skjutsade mot centrala delen av Antalya och hoppade av vid gamla stan. Promenerade runt lite där och konstaterade att det var som ”gamla stan” var som helst i europa. Gamla byggnader och souvenirbutiker varvade med restauranger/barer.

Gick in på en restaurang, med fin uteträdgård, för att få något att dricka. Då vi beställde sa personalen ”ja ja”, men ingenting hände. Frågade igen efter dricka och samma sak igen. Till slut gav vi upp och gick därifrån.

Kom ner till havet och hade en fin utsikt mot Antalya, med Taurusbergen i bakgrunden.

Blev vänligt ”inkastade” på en uteservering och fick äntligen något att dricka.
Tog oss sen på omvägar tillbaka mot mötesplatsen (där vi blivit avsläppta).

Gick in på en bazar där man kunde köpa allt möjligt krims-krams, kläder, mattor, smycken m.m. Tog kort inne på en av gatorna inne i bazaraen.

Resan hem till hotellet gick utan missöden, konstaterade dock att det är mycket små marginaler i trafiken här. Satte oss på restaurangens veranda och tittade på när folk spelade in på greenerna nedanför.

Då vi kom upp på rummet såg vi att det var en ny variant på ”handukshjärtat” idag (undrar hur länge det kommer att fortsätta). Bestämde oss för att utnyttja vår gratis 15 minuters ”body check”. Man kan väl kalla det för en ”light” massage som avslutades med att man ville boka in oss på flera massagetider.

Gick sen bort till poolen och plaskade runt lite, då man simmade utomhus ångade det en hel del från vattnet. Så alla var ”hela och rena” då vi gick till middagsbuffén. Efter maten satt vi på vårt rum och pratade ett tag.

Golf på Dunes

2014-03-18

Idag hade vi lite senare golftid, 11:18, så det blev ungefär samma rutiner som igår. Skulle ge oss på den andra banan, ”Dunes”, idag.

Tog ett kort från balkongen mot greenerna 9 och 18 på ”Pines”, som vi spelade igår. Såg ut att bli riktigt varmt idag, inga moln alls på himlen.

Fick vänta lite i början på bollen framför, men efter ett tag flöt spelet på ganska bra. Idag var det Gittan och Pelle som hade bäst kontroll på sina golfslag.

Bilden ovan visar inte golfare som letat bollar i vattnet utan de försökte få syn på en groda som kväkte enormt högt.

Hade med oss smörgåsar idag, så vi slapp vara hungriga efter 9 hål.
Fast det som gick åt mest av var vatten, var riktigt varmt ute och man sökte sig till skuggan.

På hål 11 såg vi en sköldpadda som travade fram genom gräset.

Var enorma sandhögar på vissa ställen, till exempel vid tee till hål 12 ser man att träden delvis är begravda i sand. Tyvärr var sanden inte riktigt idealisk som bunkersand, men vi förstod ändå varför man använt den. (Inga långa transporter för att fylla bunkrarna.)

På hål 13, enda par 5 hålet, var Bettan lite illa ute uppe vid sidan av spelfältet.
Men hon redde ändå ut det.

Mot slutet av rundan var Einar rejält trött, kanske för mycket dans igår.

Precis som igår satte vi oss i restaurangen och räknade igenom resultaten, när rundan var färdigspelad.

Tog ett kort mot green till hål 18, på ”Dunes”, från restaurangterassen.
Precis som igår blev vi rejält uppassade och behövde bara sitta och ta det lugnt.

Städerskan hade gjort en annan variant av ”handdukshjärtat” idag.

Slöade några timmar innan det var dags att gå ner till den stora middagsbuffén.

Idag hade man till och med ett sushi-bord, för de som gillar den sortens mat.
(Skeppet och fisken var utskurna ur pumpor.) Precis som förut smakade maten utsökt, och kanske åt vi lite för mycket (igen).

Efter maten satt vi i baren och pratade några timmar.