2011-07-15
När vi vaknade var det ganska mulet och disigt. Efter frukosten åkte vi upp mot Groß Glockner, på ganska fina vägar. Det kostade 29 euro att åka upp på Groß Glockner Hoch Alpenstraße.
Fast vi hade många meters stigning kvar var vi ändå ovanför en del moln. Tror att byn nere i dalen heter Winkl.
Stannade till vid Fensterbach, 2058 m.ö.h., och promenerade bort till ett litet vattenfall. Efter ytterliggare stigning kom vi till ett vägval, Zell am See eller Groß Glockner. Bestämde oss för att åka upp mot Groß Glockner och titta för att sedan åka tillbaka. Einar körde på mot högsta punkten, då kom en vakt rusande och sa att husbilar inte fick köra där.
Vi fick åka till en parkering i närheten, där man hade bra utsikt. Det var en hel del moln, men de rörde sig snabbt och ibland såg man riktigt långt. Sen kunde man antingen gå eller ta gratis buss till Kaiser-Franz-josefs-Höhe, 2369 m.ö.h. Anledningen till att man inte fick åka husbil de sista 300 metrarna var att det var ont om parkeringsplatser. Härifrån hade man också bra utsikt och kunde även ta sig ner till glaciären. För att komma till glaciären kunde man ta en gondol på räls och sen gå neråt eller gå hela vägen uppifrån.
Vi såg att man skulle kunna se murmeldjur nere i slänten. En massa japanska turister spejade ivrigt efter dem. Plötsligt blev det våldsam uppståndelse bland japanerna, de sprang som galningar och ropade till varandra. Vi gick mot platsen där de samlats och såg att det var några murmeldjur där. Bestämde oss för att ta oss ner till glaciären, Pasterze, som är östra alpernas längsta glaciär. Kollade lite och bestämde oss för att ta gondolen den första biten. Man fick gå ganska långt nerför innan man var framme vid glaciären. Passerade skyltar som visade hur mycket den krympt de senaste årtionden (och det var väldigt mycket). Tveksamt om den kommer att finnas kvar om 100 år.
På slutet gick man på kristallklar is som var delvis täckt av grus och lera. Einar står på glaciären. Sen var det dags att gå uppför och det var riktigt jobbigt, vi förstod varför vi mött många flåsande turister. Tror att det gått drygt 1 timme efter att vi lämnat gondolen tills vi var tillbaka igen. (Lite tid för fotografering kan man förstås räkna bort.)
Tog gondolen upp och tog kort på glaciären. Lite nedanför mitten till vänster är en liten röd pil. Där stod Einar på glaciären. Precis då vi tagit kort på glaciären och var på väg tillbaka började det duggregna. Då vi kom tillbaka till husbilen öppnade sig himlen och det formligen forsade ner. Vi tyckte riktigt synd om de turister som varit på väg mot glaciären. Det fanns ju inget skydd där, och det var långt och brant att gå tillbaka. Åkte mot Zell am Zee i ösregn.
Efter ett tag kom vi till vägens högsta punkt, Hochtor, som ligger 2504 m.ö.h. Tog kort på Einar framför en tunnel som inte var så lång, men tog 2 år att bygga 1933-1935. Fortsatte genom tunneln och vidare neråt. Det var nu det började bli jobbigt att köra. Uppför är ju inga problem, bara att gasa på (bra ork i husbilen).
Efter ett tag kom vi till Fuscher Törl, 2428 m.ö.h., som skulle vara en bra utsiktspunkt. Vi stannade och knäppte kort, men som man ser var det ingen vidare utsikt.
Men bara ett par minuter senare blev det plötsligt en liten lucka i molnen. Bad en tysk turist att knäppa kort på oss. Stannade på cirka 2200 m.ö.h. och åt lunch i husbilen. Såg en hel del cyklister, med hjälmkameror, på väg uppför. De blev även fotograferade då de kom upp. Verkade som man kunde köpa ett paket med cykelhyra, övernattning och fotografering. Fortsatte brant neråt i ganska låg fart, mycket skyltar som uppmanade till bromskontroll. Passerade ett husvagnsekipage som stod intill vägkanten med stora rökmoln från husvagnshjulen.
Fortsatte genom små alpbyar med vackert pyntade hus och trädgårdar.
Tog kort på ett av husen, men i princip alla hus och trädgårdar såg ut som den ovan. En del var nästan på gränsen till att vara för mycket pyntade. Stannade vid en ställplats nära en bondgård, men vattentrycket i dusch och wc var så lågt att det bara droppade. Åkte istället vidare till Wolnzach, där vi stannade intill en badanläggning. Det var gratis att stå där, men det var bara en uppställningsplats. Stod 5 husbilar och en husvagn där då vi kom.
Dagens etapp var på 32 mil.