Sensommarresa 2023 v.40

Riktigt grått och ruggigt ute då vi åt frukost. Var riktigt nöjda över att vi spelade golf dan innan.

Var verkligen höstväder ute, med duggregn och dimma. Ställde kosan mot Kiviks Musteri, eftersom vi var i närheten.

Såg 100-tals äppelträd på vägen till butiken, ett på bilden ovan.

Utanför butiken kunde man plocka ihop olika äppelsorter, och sen betala 40 kr per kilo (inte så billigt). Var hungriga, så vi åt dagens lunch på uteserveringen.

Efter lunchen gick vi in i butiken, och där fanns det massor av äppelbaserade produkter. Vi nöjde oss med äppeljuice. Upplevde att man höll en hög prisnivå.

Då vi åkte därifrån såg vi att det inte bara är vinrankor som man kan binda upp i långa rader.

Stannade vid en helt öde strand, men då det började regna åkte vi vidare mot Bromölla. Vi hade hört talas om ett hus som är helt klätt med små mosaikbitar.

Stannade vid Ifötorget, där står Europas största stengodsfontän: Scanisaurus.

Letade efter ”mosaikhuset”. Hade kanske tänkt oss något mer spektakulärt än huset på bilden.

Vid närmare granskning såg man att hela huset var klätt med små mosaikbitar. Handlade lite mat och lämnade sen Bromölla. Hittade en ställplats vid Ivösjön i Axeltorp, där vi stannade för natten. Betalade 250 kr för uppställning med el.

Dagens resa var på cirka 16 mil.

Tittade ut på ett dimmigt landskap då vi åt frukost.

Vi var fortfarande helt ensamma på ställplatsen.

Dimman ville inte riktigt lätta, och vi kände att det inte var något problem att sitta i en varm bil och lyssna på en talbok. Vi hade kollat efter banor där våra greenfeecheckar från Smartgolfa fungerade och åkte norrut mot Vreta Kloster GK.

Dimman lättade något och istället började det ösregna.
Stannade till på Biltema i Vetlanda och handlade lite småprylar. Passade också på att äta lunch där.

Den stora cisternen i Boxholm var fortfarande kvar.

Då vi kom fram till Vreta Kloster GK räckte det med att åka utefter golfbanan för att komma fram till att det inte skulle bli någon golfrunda där. Kollade efter ställplatser i närheten och åkte mot Kaffeteriet i Borensberg.

Incheckning och betalning var helt digitaliserad, via internet. Valde ut en plats med utsikt över Göta kanal och ställde upp bilen. Uppställning med el kostade 295 kr. Regnade fortfarande, så vi satt inne i husbilen. Efter middagen gick vi bort till servicehuset och duschade.

Dagens resa, i ösregn, var på cirka 35 mil.

Ingen frukost utomhus, men vi kunde i alla fall konstatera att det inte regnade längre.

Tog ett kort på vår uppställning, innan vi åkte bort och tömde gråvatten. Hade tänkt fylla lite färskvatten, men alla utomhuskranar var avstängda (antagligen för frysrisken). Slog igång talboken och fortsatte resan.

Kom fram till Sandra och Stefan i skaplig tid. Var uppehållsväder, så vi passade på att tvätta av husbilen.
Efter ett tag kom Sandra, Stefan och Wilma hem. Var kul att se dem efter att vi varit på resa i en månad.

Dagens resa var på cirka 24 mil.

Dan efter blev det tidig frukost och sen tömde vi husbilens färskvattensystem, för att förbereda den på vinter och minusgrader. Sen åkte vi hem.

Dagens resa var på drygt 7 mil.

Om man ska sammanfatta sensommarresan 2023 med husbilen så är det inte helt enkelt, men nedan är några punkter vi kommer ihåg speciellt:

  • går att resa runt med husbil och ha det bra, fast man har en fotfraktur
  • soligt och varmt större delen av tiden
  • flammkuchen blev vår nya lunchfavorit
  • hade trevligt sällskap
  • blev många mil på elcykel, Einar cyklade totalt cirka 22 mil
  • köpte, för en gångs skull, inte vin på så många olika ställen
  • vi besökte de tyska vinområden som vi gillar
  • ovanligt lite golfspel, berodde förstås på omständigheterna
  • dieseln är billigare, och bättre, i Danmark och Tyskland

Ovan ser man ungefär hur vi reste på vår sensommarresa 2023.
Totalt blev det cirka 400 mil fördelat på 30 dagar.

Sensommarresa 2023 v.39

Hade varit kallt på natten, bara 6 plusgrader. Vi hade haft pannan igång på gasol, så det var varmt och skönt inne i husbilen. Efter frukost handlade vi i en NORMA-affär, som ligger precis intill ställplatsen.

Flera av husbilarna hade lämnat ställplatsen, och deras platser användes snabbt av personbilar. Vi lämnade Fulda och åkte norrut mot Golfclub Hofgut Praforst, som vi spelat flera gånger. Var dock några år sen sist.

Då vi kom fram till golfklubben fick vi höra att det skulle vara en stor tävling följande dag, så vi bokade in en runda 13:00. Då vi stod vid husbilen och plockade ut golfgrejorna kom en formation med helikoptrar flygande ovanför oss.

Vi tre som spelade hade definitivt tur med vädret, ingen vind och runt 28 grader. Bettan, som hyrt golfbil, på väg att slå ut på bilden ovan. Banan var som vi kom ihåg den, men semiruffen var väldigt hög/tjock. Det gjorde att vi hade svårt att hitta bollarna ibland, och att det blev onödigt svåra slag ibland.

Greenerna var i mycket fint skick, fast inte så snabba. Ing-Britt på väg att putta på bilden ovan.

Bettan hade inget problem att köra golfbilen. För att skona den lindade högerfoten använde hon vänster fot för att bromsa och gasa.

Hade några herrar framför oss, som ibland var lite långsamma. Einar väntar på att få slå ut på bilden ovan.

Efter avslutad runda var det skönt att ta en dusch. Då vi startade rundan hade Mats åkt till ställplatsen inne i Hünfeld, och reserverat en plats åt oss. Så vi packade in alla golfgrejor i vår husbil och åkte till Hünfeld. Betalade 5 Euro i en automat. Man kunde få elström i en annan automat.
På kvällen blev vi bjudna på middag hos Ing-Britt och Mats. Blev sittande ganska länge inne hos dem, efter maten.

Dagens resa var på lite drygt 2 mil.

Nästa morgon var det blå himmel och det blev fort ganska varmt ute.

Vi tog en promenad i parken, som ligger precis intill ställplatsen. Einar bredvid en staty av ortens store man, Konrad Zuse. Hade tagit kort på samma plats 2005 och 2009.

Tog ett kort på vår uppställning. Sen tackade vi Ing-Britt och Mats för trevligt sällskap och önskade dem en fortsatt behaglig resa. Vi åkte till en Aral-mack i Hünfeld och tankade för 22 kronor per liter, med den växelkurs vi fick.

Ställde in navigatorn på Celle och fortsatte lyssna på Camilla Läckberg och Henrik Fexeus trilogi. Passerade små byar och gröna fält. Sen åkte vi på A7, och vid Kasselbackarna var det rejäla köer.

Då köerna löst upp sig flöt det på riktigt bra. Efter ett tag passerade vi avfarten till Harz, och fick lite minnesglimtar från vecka 38 av sensommarresan 2022, då vi bland annat åkte ångtåg upp till Brocken (1142 m.ö.h.).

Då vi kom fram till Wohnmobilplatz Celle, var det tyvärr fullt. Vi åkte bort till en grusplan i närheten och ställde oss bredvid en svenskregistrerad plåtis. Tog bara någon minut, så kom en tysk husbil och frågade om man kunde övernatta där. Sen kom en stor trailer och började lasta av maskiner. Pratade lite med den svenska kvinnan som körde plåtisen. Kom fram till att vi inte ville stå på grusplanen.

Vi åkte bort till Campingpark Südheide i Winsen, som har ställplatser. Kostade dock 25 Euro, inklusive el, fast då ingick möjlighet att bada i pool och nyttja deras relaxavdelning med sauna.

Tog en promenad bort till poolen och tittade. Såg fint ut, men vi var inte så badsugna. Blev istället en lugn kväll i husbilen, eftersom det var ganska svalt ute.

Dagens resa var på cirka 30 mil.

Fyllde på färskvatten, innan vi åkte tillbaka till Celle.

Nu var det flera lediga platser på Wohnmobilplatz Celle, så vi ställde upp husbilen. Då vi skulle betala var det samma system som på en del andra ställplatser. Man betalar för uppställningen (15 Euro), med bankkort, samt deposition (7 Euro) för ett kort som går att ladda med valfri summa. Den summan kan sen användas för el, färskvatten och dusch. Då man checkar ut betalas deposition och eventuellt kvarvarande saldo tillbaka till valfritt bankkort.
Pratade sen lite med en svensk, som var på hemväg från Kroatien.

Eftersom det var så fint, och varmt, väder skulle vi gå bort till gamla stan. Gick igenom en park med en liten damm. I dammen flöt en stor docka i en livboj.

Inne i gamla stan var det marknad, med massor av stånd, där man kunde köpa frukt, grönsaker och även en massa krimskrams.

Då det var dags för lunch letade vi upp en restaurang där man kunde beställa vår lunchfavorit: flammkuchen.

Fortsatte strosa runt i gamla stan. Tror att byggnaden till vänster är det gamla rådhuset.

Vi gick runt en hel del, eftersom det inte var så mycket folk ute på gatorna.

Efter några timmar blev vi sugna på apfelstrudel, så vi satte oss vid ett bord på serveringen som syns på bilden. Satt länge och väl utan att någon verkade vara intresserad av oss. Gav upp och gick till en annan servering i närheten.

Här var det ett helt annat intresse för kunderna. Dröjde inte många minuter innan vi hade vår apfelstrudel, som smakade jättegott. Sen var vi nöjda med besöket i gamla stan för den här gången.

Såg att man kunde gå en lite kortare väg tillbaka till ställplatsen. Vid ett av träden fanns en jättestor kruka, vilket såg lite lustigt ut.

Var rejält varmt ute, så vi satt i skuggan utanför husbilen och tog det lugnt med varsitt korsord. Då det var dags för middag gick vi bort till en ”food truck” som stod inne på ställplatsen. En helt annan temperatur ute jämfört med föregående kvällar. Fast solen gått ner för längesen var det 18 grader varmt ute, då vi plockade ihop. Tog sen en välbehövlig dusch i servicehuset.

Dagens resa var på drygt 1,5 mil.

Var blå himmel och fortfarande riktigt varmt då vi lämnade Celle. Målet för dagens resa var en ställplats i den lilla orten Lauenburg, som ligger intill Elbe.

Åkte på lite mindre vägar, som var kantade av majsfält.

Åkte förbi flera fält där man höll på att bygga vindkraftverk. (Kortet taget genom sidorutan, i farten.)

Efter ett tag började det dyka upp skyltar där det stod att bron över Elbe i Lauenburg var avstängd, och ställplatsen ligger på andra sidan bron. Vi fick nu hitta en väg via nån annan bro. Åkte bitvis på ganska smala vägar.

Efter några extra mil var vi på Skippertreff Marina & Beach i Lauenburg. Hittade en fin plats ganska nära vattnet. Betalade 18 Euro för uppställningen. Hade tur och fick skugga av husbilen bredvid oss, var jättevarmt ute.

Ställplatsen ligger bredvid den lilla hamnen för fritidsbåtar. Efter några timmar gjorde vi i ordning middag, som vi förstås åt ute.

Lite senare gick vi på promenad i de gamla hamnkvarteren.

Såg den avstängda bron, och konstaterade att det bara var cyklister som åkte på den.

Var mycket kullersten, men Bettan stretade på i alla fall. Inte optimalt underlag om man går på kryckor. Satt ute ganska länge och njöt av en varm kväll. Sen gick vi upp och duschade i servicehuset, kostade 1 Euro för 2 minuter.

Dagens resa var på cirka 14 mil, med en omväg via Rönne för att komma över Elbe.

Vaknade till en grå morgon och då vi åt frukost duggregnade det. Småregnade då vi åkte vidare norrut. Stannade i Burg och handlade lite på Fleggard i Burg. Passade på att köpa färjebiljett på nätet innan vi åkte mot Puttgarden, var lite billigare då.

Fast det inte var så många fordon i raden bredvid oss hamnade vi först i en egen kö till färjan.

Som vanligt inte så mycket att göra under färjeturen, den tar ju bara 45 minuter. Ganska långt från land såg vi att man höll på att jobba med något. Funderade på om det hade med den kommande Fehmarn Bält-tunneln att göra. Fast den skulle ju inte vara klar förrän 2029, enligt plan.

Då vi kommit i land var det bara att slå på talboken igen. Vi var ju vana vid vägarbeten från Tyskland, och det var bara en liten kö på vår sida. För mötande trafik var det, konstigt nog, säkert 5 km långsam kö.

Fick ett varmt välkomnande då vi kom fram till Eva, och barnen. Efter trevligt småprat grillade Eva hemgjorda hamburgare till middag. Var förstås jättegott.

Dagens resa var på cirka 36 mil, inklusive färjan.

Fint väder nästa dag, och efter frukost tyckte Eva att vi skulle ta en båttur inne i Köpenhamn.

Eva tog oss med till Nyhavn, där vi ställde oss i kö till en båttur tillsammans med en massa andra turister.

Hade tur och behövde inte vänta så länge. Vår kvinnliga guide växlade obehindrat mellan danska, engelska och tyska.

Efter att ha passerat under en låg bro kom vi till Papirøn, som fått namnet för att den tidigare var lagringsplats för tidningspapper. Nu finns där de dyraste lägenheterna i hela Köpenhamn.

Sen åkte vi förbi operahuset.

Fregatten, Peder Skram, ligger förtöjd vid sjöfartsmuseet. Den togs ur drift 1990. Det som den är mest berömd för är nog att det (1982) av misstag avfyrades en Harpoon-missil, som turligt nog enbart orsakade materiella skador. Missilen färdades 34 km på låg höjd och rev ner lite kraftledningar, innan den exploderade i en träddunge och förstörde 4, tomma, sommarstugor samt gjorde mindre skador på ytterligare 130 hus.

På håll såg vi också Amalienborg, danska kungafamiljens residens.

Sen fick vi se statyn ”den lille havfrue” från vattnet, som omväxling. Var som vanligt mycket turister som beskådade den från land.

Skymtade tornet till ”Vor Freisers Kirke”, som är känt för att ha Köpenhamns bästa utsikt. Man kan gå ända upp till toppen på den utvändiga trappan.

Var bitvis riktigt rörigt med alla båtar som körde hit och dit i kanalerna. De som trasslade mest var de mörkblåa hyrbåtarna från ”goboat”. De hade dukade matbord i mitten av båten, och deras skeppare hade inte alltid så bra koll.

Förutom alla båtar fanns där även folk på vattencyklar.

Byggnaden på bilden ovan kallas ”den svarta diamanten”, och innehåller bland annat ett bibliotek.

Mot slutet av turen åkte vi under en av de lägsta broarna.
Då turen var slut tackade vi Eva för en trevlig upplevelse.

Vi var sugna på glass, så det blev en tur till Ismageriet.

Hade hämtat upp Ida på vägen dit, eftersom hon också tyckte om glass. Två nöjda glassköpare på bilden.

Två lika nöjda glassköpare på bilden ovan.
Åkte sen hem till Eva, där vi tog det lugnt.
Efter några timmar blev vi bjudna på hemlagad pizza.

Åt frukost inne hos Eva nästa morgon.

Sen plockade Einar ihop och gjorde klart för avfärd.

Fast innan vi åkte måste vi, förstås, ta ett kort på Eva och barnen.
Sen åkte vi mot färjeläget i Helsingör. Tankade innan vi åkte sista biten till färjeläget, eftersom vi misstänkte att dansk diesel var både billigare och bättre.

Behövde bara vänta några minuter innan vi fick åka ombord på färjan. Som man ser på bilden var det lika grått i Helsingborg.

Fick för oss att vi ville spela lite golf och kollade om det fanns banor i närheten där man kunde använda greenfeecheckar från Smartgolfa. Valet föll på Bedinge GK, som inte låg så långt bort. Ringde dit och bokade golfbil åt Bettan.

Efter att vi ställt husbilen på deras ställplats hämtade vi golfbilen och började rundan.

Då vi spelat ungefär halva banan hörde vi tranor, men såg inga förrän vi tittade uppåt.

Einar, som gick hela tiden, tyckte att det var ganska varmt ute. Vi spelade väl inte så fantastisk golf, men det var skönt att röra sig lite. Trots att vi fick vänta på sista två hålen gick vi runt banan på under 3 timmar. Efter middag och dusch satte vi oss framför TV´n. Första gången på länge som vi inte tittade på ”streamad” TV.

Dagens resa var på 16 mil. (Om vi vetat att det skulle bli golf på Bedinge GK hade vi nog bokat biljett med resa över bron istället.)

Sensommarresa 2023 v.38

Vi tömde gråvatten och fyllde på färskvatten innan vi lämnade ställplatsen i Graach.

Valde att åka upp på lite högre höjd, för att än en gång se den fantastiska vyn över Trittenheim. Fortsatte sen ner till Saarburg, där vi stannade på Reisemobilpark Saarburg. Uppställningen kostade 13,5 Euro per natt.

Då vi kommit på plats cyklade vi allihop in till Saarburg. Cigge fick åka i egen kärra, som vanligt.

Man odlar druvor precis intill staden här.

Gick bort och tittade på de små vattenfallen som mynnar mot de gamla kvarnarna, som ligger mitt inne i stan.

Tog oss mot alla uteserveringar som ligger vid den lilla kanalen.

Naturligtvis ville Einar ha en glass, igen. Då vi var färdiga vid uteserveringen cyklade de andra tillbaka till ställplatsen. Einar ville se Saarburg från lite högre höjd och cyklade bort till turistbyrån för att få tips.

Var bara drygt 3,5 km från turistbyrån till utsiktspunkten vid Kreuzberg, där man får en fin vy över Saarburg. De hade frågat på turistbyrån om Einar hade elcykel, eftersom det bitvis var ganska branta stigningar. Var definitivt så att en elcykel gjorde färden enklare. Precis som vid de branta cykelturerna i Moseldalen blev bromsarna ganska varma på vägen ner.

Inte så långt från ställplatsen passerade en lång, ledad, pråm på floden. De andra satt vid ställplatsens lilla servering, så Einar gjorde dem sällskap.

Fick syn på en Pilote som hade ett hembyggt utekök, som var riktigt snyggt gjort.

Med nerfälld lucka såg det lika proffsigt ut.

Satte oss sen utanför husbilen tills det var dags för middag. Vi beställde pizza som blev hemkörd till husbilarna. Efter maten kom en svensk man fram till oss och pratade lite om resor i Tyskland. Då det blev mörkt ute såg vi blixtar på avstånd, men de var så långt borta att inget åskmuller hördes.

Dagens resa var på cirka 9 mil.

Efter ganska tidig frukost plockade vi ihop, åkte bort och tömde gråvatten. Står ”Reserviert für” på skylten till vänster i förgrunden. (Föregående dag var ställplatsen full redan på tidig eftermiddag.)

Var lite annat landskap då vi lämnat Saarburg. Stannade till i den lilla orten Eble för att handla på EDEKA och ta ut pengar. Gjorde också ett kort stopp i Morbach för att tanka.

Efter att ha blivit iväglurade in på smågator av vår navigator kom vi i alla fall fram till Camping Sonneneck, där vi reserverat platser. Fick betala 32 Euro för en natt med elanslutning.

Hade kanske varit trevligt att stå på en av platserna närmare Rhen, men det var fullt där. Blåste i och för sig väldigt mycket, så det var inte så skönt att sitta ute.

Såg en gammal folkabuss, i fint skick, med en minihusvagn. De hade gjort iordning ”kök och vardagsrum” i bussen och hade vagnen som sovrum.

Vi satt ute i blåsten en stund, men tröttnade och gick in i husbilen. Åt middag inne i husbilen och sen kollade vi på TV tills det var läggdags.

Dagen resa var på cirka 15 mil, med lite omvägar.

Nästa dag packade vi ihop och åkte till Golf Club Jakobsberg, där vi bokat tid för en runda. Från början var det tänkt att Bettan och Mats skulle dela på en golfbil, eftersom Bettan var osäker på hur det skulle funka med hennes fot. Att spela skulle nog funka bra, hon hade testat golfsving med enbart överkroppen lite då och då under resan. Nu visade det sig att Mats inte mådde bra, så Einar fick köra golfbilen istället.

Einar gick upp till driving range för att slå några bollar. Där fanns en ställbar ”matta” så att man kunde testa att slå från sluttande underlag, om man ville.

Som man ser på bilden var det mulet då vi startade rundan. Långt borta, i mitten av bilden, skymtar borgen Marksburg. Vi hade ju spelat banan förut, så vi hade skapligt koll på layouten. Är i och för sig ingen garanti för ett bra resultat.

Vi hade ingen bakom oss, så vi hann med att äta mackor efter 9 hål. Märktes att vädret började bli bättre, för det var rejält varmt ute. Einar på 10:e tee har precis slagit ut.

Bettan, också på tee 10, klarade spelandet med lindad fot oväntat bra, trots en ganska stel sving.

Även Ing-Britt höll ihop spelet skapligt.

De fiskande statyerna fanns fortfarande kvar vid vattenhindret på hål 11. Kortet är taget ”bakåt” från hålets green. (Första gången vi spelat banan hade det tagit ett tag innan vi vågade slå.)

Från tee 15 ser man Rhen skymta långt i fjärran, med green till hål 14 i förgrunden. Fortsatte vara mulet, men det blev ändå bara varmare och varmare.
Efter 18 spelade hål kunde vi konstatera att Bettan fått ihop 30 poäng trots en, minst sagt, annorlunda golfsving. Glädjande nog hade hon inte heller haft ont i sin fot.

Efter en välbehövlig dusch lämnade vi golfbanan och åkte mot Rüdesheim. Vi ville inte ta någon färja, så vi tog omvägen över Südbrücke i Koblentz.

Då vi kom till Campingplatz am Rhein fick vi en fin plats på gräs. Tog det lugnt resten av dagen. Vi satt utanför husbilen tills det var mörkt, och stjärnklart ute. Campingen kostade 34 Euro per natt, inklusive el.

Dagens resa var på knappt 9 mil.

Lugn morgon, och lite relax utanför husbilen, innan det var dags att ta ner cyklarna och cykla in till Rüdesheim.

Efter att vi parkerat cyklarna gick vi upp för Drosselgasse, som var märkligt tom på turister.

Gick upp till Käthe Wolfhart´s butik och tittade lite på julprydnader.

Blev lite hungriga, så vi handlade vår lunchfavorit: flammkuchen. Smakade som vanligt mycket bra. Gick sen bort och bokade bord till middagen. Sen hade vi tänkt köpa vin i butiken hos weingut Dr Nägler, men tyvärr var det stängt hela dagen. Så vi fick istället gå tillbaka mot campingen.

Inte helt oväntat blev Einar sugen på glass, men fick nöja sig med en ynklig liten strut. Då vi var tillbaka vid husbilen ville Einar testa att cykla upp till Niederwalddenkmal. Vi har tidigare bara åkt med linbanan upp dit.

Efter lite cyklande kommer man till en utsiktspunkt där det finns en soffa som man kan beundra utsikten ifrån.

Inte så mycket turister uppe vid Niederwalddenkmal en torsdag i slutet av september.

Lite disigt väder, men utsikten var det absolut inget fel på. Var sen bara att ta sig tillbaka till husbilen på små grusvägar.

Totalt blev det en cykeltur på lite drygt 8 km, med en höjdskillnad på 230 meter. (Blev lite olika vägar.)
Efter en dusch var det dags att gå in till stan och äta middag. Tyvärr kände Mats sig fortfarande inte riktigt i form, så han stannade kvar på campingen.

Den enorma svartpoppeln bakom Einar planterades 1890. Resten av poppelallén frös ihjäl i 1893, enligt den lilla skylten uppe på stammen.

Vi hade ju bokat bord på restaurang Stadt Frankfurt. Var ingen tvekan om vad Einar skulle äta.

Bettan var också nöjd. En schnitzel med champinjongräddsås med ett gott rödvin till funkar nog vilken dag som helst i veckan.

Plötsligt kom det mycket kraftiga vindbyar, så att det brakade till ordentligt i markiserna som var utspända över borden. Sen började det ösregna. Vi blev lite oroliga över de kraftiga vindarna. Då det var dags att gå tillbaka till campingen blåste det betydligt mindre, men det regnade desto mer.
Var rejält blöta då vi kom till husbilarna. Som tur var hade Mats märkt att det började blåsa rejält och vevat in våra markiser. Efter att vi bytt kläder blev det en lugn kväll i husbilen.

Innan vi lämnade campingen cyklade Einar bort till Dr Näglers butik och köpte det vi visste att vi ville ha. Blev ändå en liten chansning, eftersom det inte blev någon provsmakning. Efter att vi fyllt färskvatten och tömt gråvatten åkte vi mot Franken, närmare bestämt Sommerach.

Efter att vi ställt upp husbilen cyklade vi bort till weingut Klaus Henke för att prova, och köpa vin. Blev, som vanligt, väl mottagna och fick smaka goda viner. Cyklade sen tillbaka till husbilen med det vi köpt.

Vi ville kolla om det fanns plats på ställplatsen i Nordheim, så det blev en cykeltur dit (är bara 5 km). På vägen dit såg vi en maskin som skördade mogna druvor.

Vi kollade in ställplatsen och såg att den var ganska full, och lerig. Passade på att gå ner till vattnet för att se om den lilla bilfärjan var kvar. Vi testade ju att åka över med husbilen föregående år, och tyckte att det räckte med en gång.

Såg att det fortfarande gick att ta en tur på floden med Flosserlebnis. Fast förra året hade de 2 flottar.

Då vi cyklade tillbaka till Sommerach tog Einar vägen upp till utsiktspunkten medan Bettan, som ju hade foten paketerad, höll sig till cykelvägen som var på plan mark.

Vår plats var helt ok, dock lite lerigt här och var eftersom det regnat (innan vi kom dit). Satt ute hos Ing-Britt och Mats tills det var dags att gå in.

Dagens resa var på cirka 20 mil.

Kom mera regn under natten, så vi flyttade husbilen till en plats på asfalt bredvid Ing-Britt och Mats husbil (var inte så lerigt där).

Einar cyklade bort till Volkach och handlade, blev cirka 12 km tur och retur. Tog det lite lugnt efter cykelturen, innan det var dags att cykla till Nordheim för att prova lite vin.

Ing-Britt ville gärna cykla upp till utsiktspunkten, så Einar cyklade upp dit igen. Bettan och Mats tog den mindre kuperade vägen. Var fullt med unga tyskar med vinglas då vi kom fram till utsiktspunkten. Trängde oss upp för att kunna ta kort på vyn mot Sommerach, då tyckte några tyska damer att vi båda skulle vara med på kort. Ovan syns resultatet.

Vi bestämde oss för att äta lunch i Nordheim, på Werkstatt Crêperie. Där var det bara att sätta sig ner på anvisad plats och vänta på service.

Bettan tog crepes, som smakade mycket bra. Einar valde, förstås, flammkuchen och den var nog den bästa hittills under resan.
Efter lunchen gick vi bort till Vinothek Divino, för att prova och köpa lite vin.

På vägen tillbaka tog vi kort på druvorna som växte utefter vägen. Tyckte att de var väldigt små, men de kanske var mogna ändå?
Blev en lugn kväll inne i husbilen, eftersom det var lite kyligt ute.

Blå himmel på morgonen. Efter frukost ställde vi in navigatorn på Fulda. Inne i stan hittade vi ställplatsen på Weimarer Straße där vi betalade 8 Euro per natt.

Gick bort mot gamla stan i Fulda. På vägen dit såg vi den 1200 år gamla Michaels Kirche.

Bredvid såg man Fulda Hoher Dom.

Man hade lite annorlunda trafikljus för fotgängarna i närheten av kyrkorna.

Inne i slottsparken såg man dessa statyer, som hörde till en utställning kallad ”vardagsmänniskor”. Den bestod av mer än 40 skulpturer som placerats ut i centrala Fulda.

På väg mot gamla stan finns det en 3d-karta över Fulda centrum.

En bit bort fanns denna långa rad med vardagsmänniskor. Fanns plats för en till ungefär i mitten av raden.

Var riktigt varmt ute, så det passade bra att slå sig ner på en servering och beställa in glass.

Efter glassen fortsatte vi promenera runt i gamla stan. Hittade fler vardagsmänniskor.

Mitt emot fanns det gamla rådhuset, som såg nyrenoverat ut. Vi gav lite mynt till en gammal man, som satt utanför rådhuset och spelade dragspel. Gick förbi en ”geldautomat” på vägen tillbaka, och tog ut lite mer Euro. Efter middagen satt vi ett tag inne hos Ing-Britt och Mats.

Dagens resa var på knappt 13 mil.

Sensommarresa 2023 v.37

Vaknade tidigt av att det var ganska bullrigt utanför. Var ju arbetsdag och återuppbyggnaden av det som raserats av översvämningen i mitten av juli 2021 pågick för fullt. Hade tänkt stanna en natt till och ta cykelturer till byarna i närheten, men vi tyckte att det blev väckning lite väl tidigt. Bestämde oss för att åka vidare under dagen.

Efter frukost skulle Ing-Britt gå på promenad och rasta Cigge. Einar ville gärna följa med och föreslog att de skulle gå upp till den gamla borgruinen, Saffenburg. Stannade för att pusta ut lite och passade på att ta ett kort mot vinrankorna.

Om man gick närmare såg man tydligt att det var gott om druvor på vinrankorna. Vi var ganska säkra på att sorten var Pinot Noir, eftersom man gör mycket Spätburgunder i Ahr-dalen.

Lite längre bort växte det druvor som hade en lite ljusare färg, som inte bara berodde på att solen lyste på dem. Funderade på om sorten var Portugiser, eftersom man även gjorde rött vin på den druvan här. Var definitivt inte Riesling, för den är lite gulgrön i färgen.

Var lite flåsiga då vi till slut kommit hela vägen upp till ruinen. Det är inte så lång sträcka, men höjdskillnaden är drygt 110 meter.

Uppifrån såg Mayschoß ut ungefär som innan översvämningen, men om man tittade på detaljer syntes spåren tydligt. Mycket maskiner som åkte omkring, en hel del byggnadsställningar o.s.v.

Einar fortsatte promenaden och kom till det som var kvar av den gamla vinbutiken och såg att man hade rivit hela huset som stått till höger om portalen.

Svårt att inse att det lilla vattendraget på bilden svämmat över så enormt.

Det var så lite vatten i Ahr att lastbilarna kunde köra genom vattnet för att hämta schaktmassor.

På bilden ovan skymtar man tunnelöppningarna där den vänstra varit för järnvägen och den högra varit för cyklister. Av broarna var det inte mycket kvar.

Gick tillbaka till ställplatsen och det kändes ändå positivt att vinkooperativet såg riktigt fint ut, med liten uteservering och mycket balkonglådor.

Lämnade Mayschoß och fortsatte till Dernau. Där hade vi tänkt köpa lite mera rödvin hos Dagernova, men butiken var full av byggjobbare och bråte. Dessutom var den smala bron, som vi brukade åka på, helt försvunnen. Den var ersatt av en större bro längre bort, förmodligen byggd av militärer. På bilden ovan ser man det som var kvar av den gamla smala bron.

Fortsatte till Bad Neuenahr, där den stora Dagernova-butiken finns. Den var i alla fall öppen och vi fick höra att det fanns en provisorisk vinbutik i Dernau, fast längre bort från floden.

Fortsatte neråt, utefter Mosel, och stannade vid ställplatsen i Ernst. Tyvärr var det inte så bra platser lediga, men vi fick tips av några svenskar att det gick att stå på en gräsmatta längre bort. Så vi knölade in oss bredvid en stor Morello husbil. Fanns ingen möjlighet till elanslutning, men det klarade vi oss ju jättebra utan. Einar tar det lugnt i skuggan, runt 30 grader varmt ute. Uppställningen kostade 10 Euro per natt.

Vi ville cykla bort till den lilla byn Beilstein, som vi fått tips om att besöka. Från ställplatsen i Ernst är det en cykeltur på cirka 4,5 km. Bettan, som ju kan vara ganska envis, ville testa att cykla med fotstödet fastsatt på foten och kände att det faktiskt gick riktigt bra.

Bettan och Ing-Britt gick runt lite grann, men valde sen att sätta sig på den lilla serveringen i mitten av bilden.

Einar gick runt och såg att det finns många gamla fina hus i byn. Om man går längst till höger kommer man till en trappa som går upp till en gammal kyrka.

På bilden ovan ser man en del av trappan upp till kyrkan. Längst upp i bilden är det en liten platå där trappan fortsätter 90 grader åt vänster.

Om man orkar gå upp för hela den långa trappan blir man lite andfådd, men får en fin vy mot Mosel att njuta av. Finns också en liten servering utanför kyrkan (som dock var stängd).

Efter promenaden fick Einar också njuta av en glass och ett glas väl kyld edelsüss Riesling.

Vi tog färjan över till andra sidan av Mosel, så att det blev en annan väg tillbaka till ställplatsen i Ernst.

Efter några timmar var det dags att äta middag. Vi gick bort till restaurangen, och hade tur som fick ett bord utomhus (var jättevarmt inomhus). Fick drickan ganska snabbt, men maten tog lång tid. Gick dock absolut ingen nöd på oss.
Framåt kvällen gick vi bort till Ing-Britt och Mats, som hade plats på grus längre bort. Blev lite irriterade på deras närmaste tyska granne, som lämnat sin hund ensam i husbilen. Den skällde oavbrutet i flera timmar. Då de kom tillbaka sa Mats åt dem att det inte var ok att göra så. Satt sen ute och pratade ett tag till innan vi gick hem til vår husbil. Hade tagit en dusch i husbilen i princip varje kväll sen det blivit så varma dagar, och det var inget undantag den här kvällen heller.

Dagens resa var på cirka 12 mil.

Lika soligt och varmt nästa dag, så vi satt ute och åt frukosten.

Sent föregående kväll kom en Morello Palace Liner, ägd av en jättetrevlig portugis, och ställde sig bredvid svenskarna som tipsat oss om platsen. Vi hade tyckt att det var en stor Morello som stod bredvid oss, men den var ju rätt liten i jämförelse.

Vi lämnade Ernst och åkte utefter Mosel till ställplatsen som ligger precis intill floden i Zell, med campingen som granne. Vi fick ställa oss i närheten och vänta på att det skulle bli en plats ledig. Dröjde inte så länge innan vi fick en fin plats. Vår granne på höger sida var på väg att packa ihop och efter ett tag kom Ing-Britt och Mats till den platsen.

Som vanligt skulle vi handla lite vin från Theo Engel, som har en butik inne i Zell. Tog med oss cyklarna och tog gångbron över Mosel. Bettan klarade sig riktigt bra, men Einar hade med hennes kryckor i sin cykelväska för säkerhets skull.

Efter att vi provat, och handlat, lite vin av Helma Engel strosade vi runt lite i gamla stan. Stannade till vid rådhuset och förundrades över skyltarna som visade historiska vattennivåer som Zell råkat ut för. Den allra högsta nivån visas av skylten vid röda pilen. Det var den 12:e december 1993 som vattennivån var 4 gånger det normala i Mosel. Hade inte hänt sen 1784, och vi kunde konstatera att vi haft huvudena under vatten även om vi stått på trappan till ingången.

Vi har som tradition att vi först ska handla vin, och sen ta ett glas vin och en stor glass då vi är på besök i Zell.

Tog ett kort då vi gick tillbaka över gångbron. Vår husbil står till vänster bland träden, precis intill floden.

På eftermiddagen kom en man och tog betalt för uppställningen, kostade 10 Euro per natt. Efter några timmar var det dags för middag. Vi hade haft med oss en falukorvsring hemifrån och nu skulle vi bjuda på korv Stroganoff. Finns ingen möjlighet till elanslutning på ställplatsen, men vi hade ju bytt till ett 165Ah Litiumbatteri och kunde använda induktionsplattan med hjälp av invertern utan problem. Middagen åt vi under markisen hos Ing-Britt och Mats. Efter ett tag började det ösregna och åskan mullrade.

Fast det regnat och åskat var det fortfarande riktigt varmt även då solen gått ned. Vi satt ute och hade det riktigt bra, ganska länge.

Dagens resa utefter Mosel var på cirka 3 mil.

Dan efter lämnade vi ställplatsen i Zell.

Tog oss först upp till den stora butiken Globus, som ligger i köpcentret i Barl. Blev lite fascinerade av mannen på bilden ovan. Han dansade för fullt och skivade ananas. Lockade en hel del att köpa tärnad ananas, även vi köpte en burk.
Åkte sen bort till den andra ställplatsen i Zell och tömde gråvatten där. Är ju mycket lättare än att tömma på campingen.

Sen sa vi hej till rondellkatten i Zell innan vi åkte vidare.
Hade bestämt att vi skulle träffas på ställplatsen i Pünderich.

Tog lite tid att komma in på ställplatsen, för man höll på att skörda druvor med en jättestor maskin. Var inget problem, eftersom Ing-Britt och Mats bokat en plats åt oss. Tog ett tag att fixa till markisen och ta ner cyklarna, men sen kunde vi ta det lugnt ett tag. Betalade 15 Euro för uppställning inklusive el, i en automat. Sen var det dags att cykla bort till weingut Rosenbaum i Briedel.

Såg en turbåt som åkte utefter Mosel då vi cyklade dit. Sa till varandra att vi skulle åka en tur innan vi lämnade Mosel.

Vi hade tur och fick Günther Rosenbaum som ”guide” då vi provade flera olika sorters mycket gott vin. Precis som senast då vi besökte dem berättade han med stor inlevelse massor om vinframställning. Vi nämnde att vi sett en stor maskin som plockade druvor. Fick då veta att man efter 25 år av produktutveckling nu hade riktigt bra maskiner. Nackdelen är att det måste vara relativt plan mark för att det ska fungera. Fick också reda på att maskinen kostade 9 Euro/minut, men att den på 1 timme plockade lika mycket druvor som 8 personer gjorde på en dag. Precis som sist köpte vi en hel del gott vin. Cykelväskorna var välfyllda då vi cyklade tillbaka till Pünderich. Var till och med så att Einar fick cykla tillbaka och hämta sista flaskorna, fast det var ju bara 6 km tur och retur.

Dagens resa var på totalt cirka 1,5 mil.

Var ganska dimmigt över dalsluttningarna då vi åt frukost, men då det var dags att åka vidare hade det klarnat upp och solen tittade fram. Då vi kom fram till Enkirch var det gott om plats på den stora ställplatsen. Betalade 10 Euro per natt för uppställningen, i en automat.

Då vi stått på plats ett tag började det plötsligt låta i alla mobiltelefoner. Ovanstående syntes på mobilskärmen och vi förstod att det bara var ett test. Om man läste lite mer fick man reda på att det gick att ladda ner en app som kunde ge detaljerad info.

Sen tog vi en promenad till ”centrum”. Konstaterade att vi mindes rätt: Enkirch är definitivt inte den livligaste byn vid Mosel. Nu hoppades vi dock på lite mer ös, eftersom det skulle vara vinfest med början nästa dag.

Einar bestämde sig för att ta en långtur på cykel och leta lite vackra vyer. Planen var att få med bl.a. Hochmoselbrücke på bild.

Cyklade förbi kullar med både druvodlingar och skogsdungar.

I Ürzig finns det en ”serpentinväg” som har en utsiktspunkt, och där kan man se den nya bron från lite högre höjd.

Ville ta kort från ännu högre höjd, så lämnade asfalten och cyklade in i skogen. Hittade en utsiktspunkt med en skön soffa efter ett tag.

Om man tittade i sydlig riktning fick man en fin vy över Mosel och Hochmoselbrücke.

Åt andra hållet fick man också en fin vy över Moseldalen. Den lilla båten på floden är en ganska stor turbåt. Efter att ha njutit av den fina utsikten var det dags att ta sig tillbaka till Enkirch.

Ville ta en annan väg så fortsatte till Zeltingen-Rachtig, där det finns en bro. Bron var avstängd för biltrafik, så det gick bra att stanna och ta kort utan att bli störd. Blev dagens sista kort på Mosel.

Cykelvägen gick genom byar och förbi massor av vinstockar. Var fortfarande riktigt varmt så blev tvungen att stanna utefter vägen och köpa en stor glassbägare på ett café. Då Einar var tillbaka konstaterade han att det är en baggis att cykla på långtur om det är fint väder och man har en elcykel.

Ovan ser man en karta över cykelturen som blev på totalt 5,2 mil.

Som man ser på bilden ovan hade vi en fin plats på gräs, och solen lyste på oss. Satte oss i solen och tog det lugnt tills det var dags att laga middag.

Dagens husbilsresa blev betydligt kortare än Einar´s cykeltur.

Det blev varmt att sitta i solen, så markisen åkte ut. Vi drog dessutom ut ett vindskydd från varje husbil, för att få lä.

De andra tog det lugnt medan Einar gav sig ut på cykeltur uppe bland vinrankorna igen. Förhoppningen var att se ställplatsen från lite högre höjd. Var dock inte så lätt att hitta rätt avstånd och vinkel.
Syns inte så bra, men delar av ställplatsen skymtar till vänster i bilden.

Uppe bland vinrankorna finns detta lilla hus, där man kan söka skydd vid dåligt väder.

På en del ställen hade man planterat nya, små späda, vinrankor. Hade hört att det tar 3 år innan det blir något att skörda, så det gäller att ha tålamod.

Kom till en utsiktspunkt som kallas för ”Fünf Tälerblick”, fast det gick inte att få med så många dalar då man tog kort därifrån. Ser lite lustigt ut med en smal remsa av hus som följer dalen i mitten.
Blev bara 7 km cykeltur och sen tillbaka för att äta lunch.

Efter lunch blev det nytt försök att fånga ställplatsen på bild, fast från andra sidan floden. Var enormt lång kö till cykelfärjan, så det kändes enklare att åka över bron i Traben-Trarbach. Det är visserligen 5 km dit, men med elcykel är det en baggis. Kort stopp utefter vägen för att ta kort på en lugn flod.

Från andra sidan floden gick det utmärkt att se hur stor ställplatsen är.

Märkligt nog var det ingen kö alls vid cykelfärjan, för den som ville åka till ställplatsen. Einar var enda passageraren.

Efter några timmar var det dags att gå upp till torget, där man ställt ut massor av bänkar för vinfesten. Köpte först varsitt glas Riesling och sen ställde vi oss i kö för att köpa bratwurst och pommes.

Då vi ätit upp maten var det dags att hämta påfyllning så att vi kunde skåla ordentligt med varandra.

Efter några timmar var det mer folk som hittat till torget.

Sen var det dags att presentera vindrottningen Nina och vinprinsessan Marie.

När vinkungligheterna fått applåder och klivit av scenen var det dags för levande musik. Var en ensam kille som spelade riktigt bra musik. Två par kom fram till vårt bord och frågade artigt om det fanns plats för dem. Blev lite fulla i skratt då det visade sig att de också var svenskar.
Träffade ett annat ”svenskt par” som emigrerat till Australien för många år sen. Blev hembjudna till deras husbil, och satt ute hos dem tills det blev ganska sent/tidigt.

Blev sovmorgon nästa dag. Konstaterade att det var lite mulet ute, men det var ändå över 25 grader varmt. Efter sen frukost bestämde vi oss för att vi var färdiga med vinfesten i Enkirch och åkte vidare. Vi hade funderingar på att stanna i Brauneberg, för att vara med på vinfesten där. Ing-Britt och Mats kom iväg före oss, och kollade in hur det såg ut i Brauneberg. Fanns bara platser nere på gärdet, där vi körde fast på vår sensommarresa 2021 (v.37). Vi bestämde oss för att istället satsa på ställplatsen i Graach.

Fick en bra plats med möjlighet att koppla in el utan debitering för varje kWh. Kändes inte som nåt problem att vi fick skarva ihop 15+25 meter kabel, eftersom vi hade 2,5 kvadrats kabel och kabelskydd vid skarven. Uppställningen kostade 20 Euro per natt, inklusive allt.

Gick runt lite på ställplatsen och såg att det finns platser nära floden också, fast alla var förstås upptagna.

Vi cyklade in till Bernkastel-Kues, var ju bara cirka 2,5 km dit. Intill torget i gamla stan satt detta utklädda par. Tror att de nog var ganska varma under de tjocka kläderna och allt smink.

Var en hel del turister på det gamla rådhustorget. Vi gick runt bland serveringarna för att hitta ett ställe där man kunde köpa glass.

Lyckades hitta ett ledigt bord på en servering, och Einar blev glad då han fick dagens glass. Efter ett tag fick vi sällskap av Ing-Britt och Mats. Satt och tittade på folk och pratade ett tag, sen cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach.

Vi strosade runt ett tag, och gick upp på bron för att ta ett kort mot stan.

Plötsligt hörde vi någon som ropade till, på engelska. Det var 2 damer från USA som såg att Bettan också skadat sin fot. Det visade sig att ena damen hade samma typ av fotskada, fast på vänster fot. De ville absolut att det skulle tas kort på de ”stackars” damerna.

Vi började bli hungriga och hittade till slut ett matställe nära rådhustorget, som serverade flammkuchen.

Var betydligt färre turister på torget då vi ätit klart.

Även trappan vid fontänen var helt tom. Efter fotograferingen var vi nöjda med dagens besök i Bernkastel-Kues och cyklade tillbaka till ställplatsen. Tog det lugnt ett tag vid husbilen. Hörde musik och mycket glada röster på andra sidan ”stora vägen”. Blev lite nyfikna och gick dit. Var lördag kväll och vinfest även här. Tog några timmar innan vi gick tillbaka till husbilen.

Dagens resa var på drygt 2,5 mil.

Fint väder igen, och vi bestämde oss för att ta en båttur på Mosel. Cyklade in till Bernkastel-Kues och köpte biljetter.

Efter att ha stått i en lång kö fick vi bra platser på övre däck. Einar hade med sin skrynkliga hatt för att skydda öronen från den starka solen.

Åkte förbi byar, och förstås sluttningar med vinrankor. Var ganska behagligt att färdas på floden, eftersom det fläktade lite och det var rejält varmt ute.

Efter en knapp timme var vi på väg tillbaka till Bernkastel-Kues. Sensommarresan 2022 hade vi bott en natt på campingen som skymtar till vänster i bilden.

Hade blivit lite hungriga, så vi gick till samma restaurang som vi besökt dan innan och beställde flammkuchen och något att dricka. Var rejält varmt ute, så en kall öl medan vi alla väntade på maten var helt perfekt.

Efter maten cyklade Ing-Britt och Mats tillbaka till Graach, men vi valde att stanna kvar i Bernkastel-Kues. Vi ville besöka Mosel-Weinmuseum, som ligger på andra sidan bron. På bilden ovan ser man båten som vi åkte utefter Mosel med.

Einar på bron över Mosel, med delar av Bernkastel-Kues bakom sig. Blev en väldigt långsam promenad, eftersom det var jättevarmt ute och Bettan dessutom gick på kryckor.

Visade sig att vinmuseet var stängt, men vinoteket var öppet. Där kunde man få provsmaka bland 140 olika viner om man betalade 18 Euro. Tyckte inte att det var ett prisvärt alternativ för oss. Vi hade ju redan några favoritvinbönder och är ju inte såna finsmakare att vi kan urskilja så många nyanser. Tycker dessutom att det oftast räcker bra med att bara prova 5 olika viner, sen är det svårt att hålla reda på smakerna. Då blev det ju cirka 40kr per provsmakat vin, så absolut inget för oss.

Cyklade tillbaka till husbilen och satte oss i skuggan. Då det var dags för middag bjöd vi på en av våra semesterfavoriter: burritos. Sen hände inget mer den här dagen.

Sensommarresa 2023 v.36

Eftersom Bettan fått en fraktur på höger fot blev det mycket prat om vi skulle åka på en sensommarresa eller inte. Vi hade köpt biljett till Stena Line färjan mellan Halmstad och Grenå innan Bettan halkade omkull på golfbanan, men den kunde vi få tillbaka pengarna för. Funderingarna gällde mera hur det skulle fungera att bo i husbil ett antal veckor.

Var fint väder på måndagen, så Einar anmälde sig till Grey Tops måndagsspel på Vassunda GK. Han hade verkligen tur med vädret och fick dessutom trevligt sällskap på banan. En av hans medspelare på bilden ovan, som är tagen bakåt från 7:e green.

Efter mycket funderande bestämde vi oss för att det skulle bli en sensommarresa med husbilen även 2023.

För att det inte skulle bli så långa etapper åkte vi iväg redan på tisdagseftermiddagen. Stannade för natten på rastplatsen vid Ödeshög, där vi hittade en bra plats.

Dagens resa var på drygt 32 mil.

Det fina vädret fortsatte även nästa dag och det rullade på skapligt, så efter ett antal timmar var vi framme vid ställplatsen hos Najadens BåtKlubb i Halmstad. Där väntade Ing-Britt och Mats som ville följa med oss på sensommarresan.

Einar tog en promenad utefter Nissan och gick över en bro till andra sidan. På håll såg man att det låg en hel del fritidsbåtar utefter kajen.

Stod en hel del husbilar också, utefter kajen. Vi tog det lugnt och pratade lite om vart vi skulle ta vägen då färjan tagit oss över till Jylland.

Dagens resa var på cirka 20 mil

Nästa dag blev det tidig frukost, eftersom man måste checka in vid färjeläget senast 07:00.

Gick utan problem att komma ombord på färjan, som avgick i tid. Precis som vanligt såg man jättestora vindkraftparker ute till havs. Vi funderade lite över hur bra det var att satsa så stort på intermittent elproduktion. Hade läst att det var ett problem att hantera stora spänningsvariationer i elnäten.

Då vi kom iland fortsatte vi till båtklubben i Åbenrå, där det brukar finnas gott om plats för att övernatta med husbil. Var dock ganska många husbilar på plats, men vi hittade 2 platser bredvid varandra. Uppställningen kostade 150 DKK, utan el. Satt sen i eftermiddagssolen och slappade.

Funderade på att gå ner och bada vid sandstranden, men det blev bara ett kvällskort från ställplatsen.

Dagens resa var på cirka 35 mil, inklusive överfarten med färja.

Många lämnade ställplatsen tidigt dan efter, men det var säkert närmare 100 husbilar kvar. Vi åkte mot tyska gränsen och stannade till vid Fleggard i Harrislee och handlade både mat och dryck. Åkte sen mot Rendsburg, eftersom vi fått reda på att man ”äntligen” lagat hängfärjan över Kiel-kanalen.

Färjan tar ”bara” fotgängare, cyklister och personbilar, men vi ville bara se den. På bilden ovan är färjan på väg att fyllas.

När färjan, som är kostnadsfri, blev full åkte den över kanalen.

Såg lite märkligt ut med en ”färja” som svävade ovanför vattnet.

Eftersom det var gratis att åka med färjan passade Einar på att åka över kanalen. Bilden ovan är tagen då färjan är på väg tillbaka. Till vänster ser man den fullbokade ställplatsen och till höger ligger en restaurang. Restaurangen hade fått ett rejält uppsving efter att färjan kommit på plats, och ställplatsen är ofta full.

Vi hade aldrig åkt färjan över Elbe, så vi åkte mot Glückstadt, där färjeläget ligger. Tyvärr var det massor av andra som kommit på samma idé. Var en rejäl kö framför oss, och när kortet togs var det minst lika lång kö bakom oss.

Som man ser på bilden ovan är det inga jättefärjor som går över Elbe. Fast de gick var 30:e minut, så vi hoppades komma över i skaplig tid.

Vi kom över långt innan det skulle bli mörkt ute, som man ser på bilden ovan packade man färjan ganska tätt. Färjeturen kostade 32 Euro.

Vi kände oss inte sugna på att åka så mycket längre, så då vi kört iland i Wischhafen bestämde vi oss för att åka till en gratis ställplats i Droschtersen. Tyvärr blev det lite missförstånd med adressen till ställplatsen, men till slut var vi alla på plats. Ing-Britt och Mats bjöd på flankstek till middag. Var en varm och skön kväll, så vi satt ute till cirka 22:30 och pratade.

Dagens resa blev ungefär enligt kartan ovan, men nog drygt 20 mil och definitivt längre än 3,5 timmar.

Nästa morgon lyste solen från en klarblå himmel. Vi stod inte på ställplatsen, utan på en gräsmatta i närheten av den. Anledningen var att det var fotbollsmatch då vi kom till ställplatsen föregående dag, och alla platser var upptagna av personbilar med åskådare.

Bestämde att vi skulle åka till ställplatsen i Greven och övernatta där. Var tyvärr ”umleitung” och en hel del vägarbeten, vilket gjorde att det tog längre tid än vi räknat med.

Vi fick i alla fall en jättefin plats då vi kom fram och Bettan passade på att sätta sig i skuggan och ta det lugnt. Var närmare 30 grader varmt ute. Ställplatsen kostade 15 Euro + 4 Euro för 6 Ampere elanslutning.

Några platser längre bort träffade vi Anette och Hasse, som haft några fina veckor utefter Mosel och nu var på väg hemåt. Blev mycket prat om olika resmål utefter Mosel och en massa annat.

Dagens resa var på cirka 28 mil.

Var rejält dimmigt nästa morgon. Tog en promenad ner mot kanalen, såg en riktigt läcker gammal veteranbil på kajen.

Det finns en liten färja, för den som vill över till andra sidan. Syns inte riktigt på bilden vad det andra färjeläget har döpts till, men det är nog inte så svårt att gissa.

Utanför restaurangen hade man gjort en sandstrand. Var ingen som ville sitta på stranden i dimman.

Efter ett tag började dimman lätta och vi gjorde oss klara för avfärd. Efter att vi tömt gråvatten och fyllt på färskvatten åkte vi söderut. Dagens resmål var Mayschoß. Vi var osäkra på om vägen via Altenahr var öppen nu. Den hade ju varit avstängd efter den svåra översvämningen i mitten av juli 2021. Så för att vara säkra tog vi omvägen via Bad Neuenahr, där vi passade på att tanka för 22 kr/liter (med den växelkurs vi fick).

Kom fram till den nya ställplatsen i Mayschoß. Man hade definitivt börjat med återuppbyggnaden för det var byggarbetsplatser och massor av maskiner lite överallt. Det var dock söndag, så inga som jobbade med maskinerna. Vi fick betala 8 Euro per natt, i en automat, för uppställningen.

Fanns en vinautomat utanför det gamla stationshuset, men vi ville prova, och förstås köpa, lite gott rödvin och fortsatte bort mot vinkooperativet.

Märktes vad som prioriterades, eftersom det växte en hel del ogräs utefter floden Ahr. Blev lite beklämda då vi såg att restaurangen som vi besökt många gånger fortfarande var en ruin (gula huset lite till vänster om mitten i bilden).

Var fortfarande så att man skulle handla vin i den provisoriska butiken i berget. Handlade några flaskor vin och gick sen tillbaka till husbilarna.

Cykeltunneln genom berget var stängd men det som en gång var järnvägstunnel gick att promenera i, fast rälsen var borta.

Då man kom ut ur tunneln på andra sidan berget var det tydligt att det nog skulle dröja innan det gick några tåg där igen, järnvägsbron över Ahr var helt borta.

Var inte mycket kvar av cykelbron utanför den andra tunnelmynningen. Gick tillbaka till husbilarna och satte oss i skuggan. Var hungriga, så vi gick bort till vinkooperativet, eftersom man kunde äta flammkuchen och pizza där.

Satt ute tills det började skymma. Tog ett kort mot platsen där den gamla ställplatsen låg. Såg att det bara växte ogräs där det förut vuxit massor av vinrankor.

Dagens resa var på cirka 25 mil.

Sensommarresa 2023 v.35

Det var dags för att ge sig ut på årets sensommarresa med husbilen, fast först skulle vi spela lite golf i närområdet.

Började med att ta oss till Friiberghs GK där Caravan Club´s Uppsala-sektion stod som värd för en golfträff.

På bilden ovan ser man ekipagen som kom till träffen plus några som inte hörde till vårt sällskap. På kvällen samlades alla vid grillen för att umgås och äta korv, som Uppsala-sektionen bjöd på. Dessutom lottades spelordningen för morgondagens golftävling.

Dagens resa var på knappt 4 mil.

På lördagen var det dags för själva golftävlingen, tyvärr var det lite väl höstlikt väder. Ingen som gick med bara armar eller ben. Banan var ändå i skapligt skick, dock var det väldigt blött och lerigt på en del ställen.

På hål 13, som är ett par 3 hål med en brant lerig nerförsbacke, halkade Bettan omkull och vred till höger fot så att det gjorde rejält ont. Hon spelade dock färdigt tävlingen. Einar gick inte i samma ”boll” och fick reda på detta först då Bettan spelat färdigt. Vi har alltid med oss elastiska fotledsstöd (8 band) i husbilen, och lindade Bettans fot för att stabilisera.

Efter att alla spelat klart och hunnit duscha var det dags för gemensam middag och prisutdelning(ar). Vi hade bägge lyckats bra i deltävlingen ”närmast hål”, och vann dam- respektive herr-klass. Helt obegripligt att Bettan, trots skadad högerfot, klarade detta.

På bilden ovan ser man de 3 duktiga golfarna, som hamnade på prispallen då alla resultat var sammanräknade.

På söndagen var det dags att åka hemåt. Vi bestämde oss för att ta omvägen över Uppsala för att Bettan skulle låta någon på Uppsala närakut titta på hennes fot. Einar fortsatte hem och lastade ur husbilen.

Dagens resa var på drygt 5 mil.

Efter ett antal timmar åkte Einar in till Uppsala, med personbilen, för att hämta Bettan. Var inte så muntert, eftersom det visade sig att den onda högerfoten drabbats av en ”sträckfraktur” på talus-benet. Hon hade fått välja mellan att gå med gips i 4 veckor eller att ha ett ”gåfotstöd med styvt skal” (som hon skulle kunna ta av sig på nätterna, om hon ville).
Nu fick vi, och framförallt Bettan, fundera på om det skulle bli någon sensommarresa 2023.