2009-11-26
Vaknade 05:17 av att Einar’s telefon ringde. Det var om uppställning av vår husbilen inför vintern. Man hade missat att vi redan ställt in den. Somnade som tur var om direkt, så det spelade inte så stor roll. I fortsättningen sätter vi telefonerna på ”flight mode” då det är läggdags. Nya Zeeland ligger ju 12 timmar före Sverige.
Några timmar senare var det dags för frukost. Efter frukosten gick vi upp och duschade och borstade tänder i servicehuset. Det var lite skillnad på stämningen här och de tidigare campingplatserna. På de andra ställena har det varit en ganska uppsluppen stämning och mycket barn. Här var det mycket fokuserade människor och få barn. Verkade nästan som om alla var ute på ett uppdrag. Klädseln var kängor och vildmarkskläder kompletterat med ryggsäckar.
Tog ett kort på det stora lyxhotellet, Bayview Chateau Tongarino, som färdigställdes 1929.
Toppen av Mount Ngauruhoe var täckt av moln. Einar står faktiskt på en 9-håls golfbana. Får väl se om det är enda golfbanan vi beträder. Vi åkte vidare mot Wanganu.
Passerade förbi Raukawa Falls.
Landskapet var vackert med små grönklädda berg på bägge sidor om oss.
Ovan syns de absolut vanligaste vägmärkena på Nya Zeeland, hittills.
Stannade och fikade utefter vägen.
På rastplatsen var det massor av tuppar och hönor. Vet inte om de rymt från någon gård.
Det blåste otroligt mycket från väster när vi åkte mot Egmont National Park. Mount Taranaki (eller Mount Egmont som den också kallas) syntes på långt håll. Åkte, på smala vindlande vägar genom massor av grönska, upp till ett ”visitor center”.
Att ta sig upp till toppen bredvid Mount Egmont skulle ta ca. 5 timmar. Dessutom sa väderleksrapporten att det blåste ca. 80 km/h (~22 m/s) högre upp.
Vi nöjde oss med att gå genom skogen och titta på Dawson Falls.
Förutom 2 Nya Zeeländska skolklasser var det bara vi och 2 andra turister där.
När skolklasserna gått bad vi paret som var där att ta kort på oss.
Märkligt nog var de svenskar, också på väg mot sydön. Åkte sen tillbaka söderut mot havet. Åkte mot en camping i Patea.
Gick först ner och tog ett kort på ett ganska vildsint hav. Inte badläge. Campingen verkade helt öde. Ringde på en klocka vid receptionen, men ingen öppnade. Gav upp och åkte mot nästa camping, någon mil bort. Samma sak där också. Åkte någon mil till och där var det i alla fall bemannat. Tror vi var 3 ekipage på campingen. Den här campingen hade lite lägre standard, men ändå fanns allt man behövde. Alla campingar har tvättmaskiner, spisar och dessutom komplett köksutrustning att låna. Fyllde en tvättmaskin med tröjor och handukar.
Medan vi lagade mat pratade vi lite med en 2-barnsfamilj som också lagade mat. Mannen sa att han kom från norra Italien, men de pratade bara tyska och engelska med varandra. De hade rest runt överallt i världen, som nån sorts nomader, i 5 år. Helt fjärran från vårt sätt att leva. Mannen skulle försöka klara ett engelskprov. Gick det bra skulle de försöka flytta till Australien. Mamman försökte öva engelska med deras äldsta barn, en pojke i 10-års åldern. Var faktiskt inte ett dugg avundsjuk på dem, men vi har ju vant oss vid vårt sätt att leva. Hängde sen lite tvätt, som blåste torrt väldigt fort i den starka vinden.
Åt en delikat middag och försökte sen uppdatera hemsidan. Det gick inget vidare.Förmodligen ingen täckning, det är ju mobilt bredband som använder föregångaren till GSM. Finns säkert fler platser utan täckning. Vi satt sen och slöade tills det var läggdags.
Dagens etapp var på cirka 32 mil.