2024-11-11
Regnade till och från under natten och det var en mulen morgon. Regnet hängde i luften, så det blev frukost inne i husbilen. Åkte och handlade på en Woolworths butik i närheten innan vi åkte mot Rotorua.
Vi visste att de andra var vid Whakarewarewa forest, så vi åkte också dit. Skogen började precis intill parkeringen. Var massor av redwood träd i imponerande storlekar runt omkring oss.
Man kunde göra en ”treewalk” uppe i luften. De andra hade testat och var lite tveksamma till om det var prisvärt. Vi bestämde oss ändå för att gå runt, ville inte ångra oss sen. Var ändå imponerade över att man hade lagt ner så mycket jobb på att göra en ”stig” uppe i luften.
Det fanns informationsskyltar om träden utefter promenaden.
Fick bl.a. lära oss att Nya Zeeland redwood är mjukare och mer snabbväxande än Californian redwood som växer långsammare och har ett hårdare trä.
Den som vågade kunde välja att gå en bit av vägen ännu högre upp, vilket vi förstås gjorde. Den nedre ”stigen” på bilden ovan.
Man hade inlett ett samarbete med designern David Trubridge för att kunna skapa stämningsfulla kvällsvandringar i skogen. Var flera installationer utefter vägen, som kunde ljussättas.
Vid slutet av trädvandringen fanns en del från ett jättestort amerikanskt sequoia träd som fälldes med dynamit 1952. Trädet var över 2000 år gammalt och hade en diameter på 3,5 meter då det togs ner. De gula små skyltarna markerar berömda händelser som inträffat vid olika årsringar. Innersta skylten markerar Kristi födelse, och då var trädet redan ett antal år gammalt!
Efter trädvandringen åkte vi till Tasman Holiday Park i Rotorua. Vi hade bokat och betalt för två övernattningar där.
Blev bjudna på varsitt glas bubbel av Sandra och Stefan. Pratade lite om hur vi haft det. Konstaterade att vädret kan skilja mycket mellan platser som ligger ganska nära varandra. Då vi besökt Hunua Falls i ösregn hade Sandra, Stefan och Wilma varit på stranden i Coromandel och haft strålande solsken.
Hade en bokad maorisk kulturafton i Te Pa Tu, så vi gick mot uppsamlingsplatsen någon kilometer från campingen. Vi hade tidigare frågat i campingens reception om det gick bra att promenera dit. Då vi berättade varför vi ville gå dit sa hon att det var det absolut bästa arrangemanget i Rotorua.
Det var 2 bussar som väntade på alla turisterna. Vår Chaufför underhöll oss med berättelser/legender ur den maoriska kulturen och försökte lära oss några maoriska uttryck. Var bara Kia Ora (hälsningsfras) och Ka Kite (kan betyda vi ses) som fastnade. Vi i bussen fick välja en man som skulle representera oss. Stefan valdes enhälligt till vår representant.
Då vi kom till den maoriska byn togs vi emot av krigare som gjorde krigiska grimaser och hotfulla åtbörder med sina spjut, kallas ”haka”. Deras ledare la sen fram ett ormbunksblad på marken som vår ledare, Stefan, skulle ta upp med höger hand. Det var då ett tecken på att vi kom med fredliga avsikter.
Blev inbjudna till byn där vi först fick se hur man spelade ett gammalt maoriskt spel, Ki-o-Rahi. Gick ut på att man flyttade runt stenar tills en av spelarna inte kunde fullfölja sitt drag. Sen fick några av oss bilda lag och testa att spela mot varandra. Blev mycket tips och hjälp från maorierna till spelarna.
Sen blev vi indelade i grupper, och fick gå runt till olika stationer. Vi fick lära oss mer om den maoriska kulturen vid varje station. Vid varje station fick vi också smaka på olika smårätter.
På bilden ovan försökte herrarna i vår grupp lära sig delar av en ”haka”, med blandat resultat.
Vid nästa station visade maorikvinnorna hur man använde bollar i ett snöre under dans. Såg inte så komplicerat ut, men då damerna i vår grupp provade såg man att det inte var så enkelt.
Då vi gått igenom alla stationerna fick vi samlas i en lokal, med en upphöjd scen. Sen blev det en sång- och dans-föreställning. Vi blev imponerade av att alla var så samspelta och förstod att det låg en hel del träning bakom.
Som avslutning gjorde man en dans där man kastade pinnar till varandra. På slutet var det en kille som fick alla pinnar kastade till sig, en del slängdes över hela lokalen. Vi blev imponerade av att ingen pinne ramlade ner på golvet. Fick sen höra att det blev dålig stämning bland dansarna om någon pinne ramlade ner på golvet.
Sen fick vi gå ut och se hur man tillredde en måltid. Först lindades maten in i stora blad. Sen la man fuktiga jutesäckar över bladen, därefter gjorde man ett långkok genom att låta maten omges av heta stenar under många timmar. Grönsakerna på bilden ingick sen i måltiden som vi sen serverades.
Som man ser på bilden ovan var det samma princip för tillagningen av köttet och fisken, som också ingick i vår måltid.
Då det var dags för middag fick vi gå till en festlokal. Maten som vi blev serverade var absolut värd att vänta på. Man gick runt och tog upp beställningar på måltidsdryck. Då maten stod på bordet gick ungdomarna runt och svarade på frågor om maorikulturen, dessutom frågade man om vilket land alla kom från.
Under middagen satt några av maorierna i ett hörn och spelade svagt på piano och gitarr. Då det var dags för dessert fick vi reda på vad de hållit på med. De hade letat reda på någon sång från varje land och gett den en text på maori. Blev mycket skratt och applåder.
Vi var jättenöjda med aftonen då vi blev skjutsade tillbaka till samlingsplatsen.
Då vi gick förbi ett skyltfönster, på vägen till husbilarna, blev vi påminda om att det inte var så långt kvar till jul. Kändes lite konstigt, eftersom det var så varmt och grönt ute.
Dagens resa i husbil blev på totalt 12 mil.