2024-11-19
Vaknade tidigt och tittade ut på en blå himmel. Var lite fuktigt i gräset, så vi åt frukosten inne i husbilen.
Blev ett kort från lite högre höjd, vår husbil är nummer 2 nerifrån i vänstra raden. Kom iväg ganska tidigt och åkte nästan rakt söderut, mot Richmond. Blev ett kort stopp i Riwaka för att tanka.
Stannade i Wakefield och handlade lite mat. Då vi lämnat stan blev det kö för vägarbete, fast den här gången var vägen avstängd. Som tur var fanns det en omledning, blev i och för sig nån mil extra men vi behövde i alla fall inte vända.
Hade sett såna här blommor växa i stora bestånd här och var.
Här var hela sluttningar nästan täckta av dom gula blommorna.
Svängde upp vid Hope Saddle Lookout för att titta. Var inte så spektakulärt då det var mulet och lite disigt, men tog i alla fall ett kort.
Nästa stopp blev vid Nya Zeelands längsta hängbro, Buller Gorge Swingbridge, som vi förstås måste gå på. Den extremt smala bron är 110 meter lång och går 17 meter över floden Buller. Den svajade riktigt mycket då man gick på den, och om man var fler fick man hålla i sig. Det gick att mötas på bron, men då blev det lite trångt.
Stannade till vid Killkenny Lookuout, där floden Buller rinner i ett U. Var dock svårt att få en bra bild med flodkröken. Blev bara ett kort stopp.
Kom fram till den lilla byn Punakaiki, som var dagens resmål. Åkte bort och parkerade i närheten av pancake rocks, som vi absolut ville titta på. Består av kalksten i flera lager, som bitvis eroderat kraftigt.
Fantastiskt att se vad naturen har skapat. Efter att ha vandrat runt och tittat åkte vi till Punakaiki Beach Camp, där vi bokat plats.
Inne på campingen finns en liten kiosk där man kan köpa mat. Menyn var ganska spartansk.
Vi hade ingen aning om vad ”whitebait patties” var för något, men kände att vi måste testa. Tillagningen bestod i att man steker en mjuk brödbit i massor av flott, och sen lägger på en panerad fiskbit. Sen kryddar man med salt och citron. Var oväntat gott, men lite väl flottigt för vår smak.
Den lilla kiosken på bilden ovan. Man kunde även köpa frukost där på morgnarna.
Pratade lite med Sandra, och de hade kommit en bit utefter vägen mot Arthurs pass. Var tydligen en del fina vyer där också, så vi hoppades på lite bättre väder framöver.
Avslutade kvällen med lite ost och kex samt några partier Skip-Bo.
Dagens resa blev drygt 31 mil, inklusive omledningen vid Wakefield.