2024-11-29
Nu var fina vädret tillbaka och vi åt frukost ute.
Ett sista kort på vår uppställning i Dunedin, och ”vår kompis” som satt vid bordet.
Innan vi lämnade Dunedin måste vi förstås åka bort till Baldwin street, som har världens brantaste backe. Efter att ha lyckats parkera var det bara att trava upp för att få ett kort på ett hus utefter gatan.
Man var ganska flåsig efter att ha gått upp nästan hela vägen.
Syns verkligen på en del av husen hur otroligt brant backen är. Var faktiskt besvärligare att gå nerför backen.
Vi lämnade sen Dunedin och åkte norrut.
Åkte genom böljande landskap tills vi kom till Mouraki för att kunna gå och se nästa turistattraktion.
Då vi nästan var framme vid stranden möttes vi av denna ”sparbössa” och på en stor skylt bredvid uppmanades man att betala 2 NZ$ för att stödja underhållet av den privata vägen ner till stranden. Var visserligen en fin väg ner gjord av trallvirke, men är säkra på att det genererades en skaplig vinst om alla turister betalade 2 NZ$ i var.
Vi gick ner till stranden för att kunna beskåda Mouraki Boulders. De flesta var begravda i sanden.
Einar poserar vid ett klot som stod lite vid sidan om. Vi hade för oss att det var fler klot som inte var begravda då vi var på plats för 15 år sedan.
Nöjda med att ha sett Mouraki Boulders i fint väder åkte vi vidare mot Oamaru, eftersom vi hade fått tid hos en Tyre General verkstad för att få ett nytt däck istället för det som punkterades.
Är en ganska brant backe då man kommer in i Oamaru på SH1. Fick åka genom hela staden på SH1 för att komma till däckverkstan där vi fick snabb hjälp.
Hade sen rätt mycket tid över innan det var dags för ett bokat kvällsevenemang, så vi kollade om det fanns någon golf klubb i närheten. Hittade North Otago Golf Club och åkte dit.
Var bara 1 bil på parkeringen och receptionen var stängd, men det kom 2 herrar som berättade att det bara var att ringa telefonnumret som stod på anslagstavlan. Efter ett telefonsamtal fick vi hyra klubbor. Damen som hjälpte oss sa att det är en ganska kuperad bana, så vi hyrde golfbil (räknade dock med att kunna turas om med att gå).
Einar på väg att spela sig uppför en brant backe på bilden ovan.
En de hål låg nära havet, och där blåste det rätt bra. Bettan på väg att putta på bilden ovan.
Efter avslutad runda konstaterade vi att det nog inte var den finaste banan i området, men vi hade i alla fall haft en trevlig runda.
Åkte bort till Harbour Tourist Park där vi bokat plats. Fick en bra plats bredvid Sandra och Stefan. De hade gått runt lite i området och tittat.
Vi tog också en liten promenad i omgivningarna. Har tydligen varit ett gammalt industriområde som man gjort om till fritidsområde. Bortanför träden skymtar man en aktivitetspark, som var välbesökt.
Vi flanerade utefter Harbour Street. Gjorde ett kort stopp vid Craftwerk Brewery, som specialiserat sig på belgiskt öl. Einar köpte med sig några flaskor, för att kunna njuta av lite senare.
Vi hade bokat en afton på Oamaru Blue penguin Colony och efter middagen var det dags att bege sig. På vägen dit såg vi några klippor, som verkade vara ganska porösa.
Var ganska mycket folk som betalat för att se pingvinerna. Fanns sittplatser i olika prisklasser, vi hade tagit den billigaste.
Var 2 conferencierer som turades om att berätta om pingviner och dessutom försöka övervaka alla så att ingen tog kort på pingvinerna. Lite oklart varför man inte skulle få ta kort. Efter ett tag kom i alla fall pingvinerna gående från havet.
Då vi suttit några timmar började det bli mörkt ute, och man hade tänt lampor. Vi tyckte att det kunde räcka och började gå mot husbilarna.
Blev lite överraskade eftersom det var pingviner överallt. Var till och med så att det fanns risk att trampa på dem om man inte såg sig för. Konstaterade att vi kunnat se massor av pingviner gratis om vi bara väntat tills det blev mörkt. Var till och med så att vi fick stoppa en bil så att den inte skulle köra på pingviner som stod mitt på vägen.
Vi var i alla fall nöjda med dagen, och kvällen, då det var läggdags.
Dagens husbilsåkande var på cirka 14 mil.