Den här säsongen hade vi bestämt att husbilen skulle ställas upp i god tid. Så lördagen 5:e oktober tog Einar husbilen upp mot Tandådalen.
Förra säsongen blev det ju alldeles för sent, eftersom snön la sig redan i slutet av oktober. Körde då upp husbilen i slutet av november: se Tandådalen november 2023. Vi fick hacka bort decimetertjock packad snö innan vi kunde ställa husbil och trall på plats.
Stannade till vid rastplatsen i Sala, där det var trångt och lite rörigt. Man höll nämligen på att sätta upp laddstolpar och hade spärrat av en hel del. Fick dock plats bakom lastbilen.
Nästa stopp blev vid Fänforsen, där det fanns en fin plats vid sidan om den lilla vägen som går förbi forsen. Var så pass avskilt att det nog skulle fungera utmärkt att övernatta där, om man ville.
Västerdalälven flöt stilla fram ovanför själva forsen.
Kom upp till campingen i god tid, och började ställa husbilen på plats. Efter att ha fått placeringen godkänd var det dags att ställa bilen i våg.
Tack vare hydrauliska stödbenen gick det ganska bra. Gjorde inget mer den dagen.
Nästa dag skulle det komma regn på eftermiddagen, så jobbade på bra med att få trallen på plats, och i våg.
De som hade husvagn hade lite lättare att komma på plats. Traktorn hade en lång stång med dragkrok som man satte fast husvagnarna på.
Jobbade på bra och blev klar med trall och snöpinnar innan det kom något regn.
Tog en liten promenad bort mot Tandådalstorget. Skoterleden, förbi campingen, var (förstås) helt snöfri den också.
Även Specialen (svart backe) var helt utan snö.
Kalvenspåret var rejält blött och gick inte ens att promenera i.
Vi hade köpt ett nytt ljusträd till baksidan, så att man ser vad man gör då grillen används där. Dagtid är det ju förstås tillräckligt ljust ändå.
Förtältet satt bara provisoriskt på plats. Behövde absolut finjusteras, men det var ju ingen brådska.
Bettan kom upp i personbilen och hjälpte till med att finjustera förtältet. Vi passade också på att ladda personbilen, var ju billigare än att nyttja Mer´s laddstolpar.
Behövde handla lite, och eftersom ICA nära inte öppnade förrän säsongen var igång var det Hemköp som gällde. Om man tittade bort mot campingen såg man att det var många som redan ställt upp sina ekipage.
Tog omvägen förbi Tandådalstorget då vi gick tillbaka till campingen. Var en rejäl dimma bara några tiotal meter upp i backarna.
Tänkte gå bort till Hundfjället och kolla läget. Gick inget vidare att gå Stjärnvägen bort, eftersom man höll på med markarbeten och hade spärrat av vägen.
Dagen efter hade dimman lättat och vädret var riktigt skönt. Då säsongen startat på allvar brukar det vara en hel del bilar på P-platsen bakom Bettan. (Man ser att det var långa skuggor redan vid 12-tiden.)
Einar ville absolut hålla på traditionerna och gå upp för en slalombacke. (Blev ingen sån promenad förra säsongen, eftersom backarna var öppna för skidåkning då vi ställde upp husbilen.) Einar vid den vita pilen, ungefär i mitten av bilden. Testade att gå upp för Specialen, istället för Familjebacken. Var rejält brant mot slutet, gick ändå bra fast det var ungefär 270 meters höjdskillnad.
Fortsatte sen bort mot Östra Tandådalen, innan det var dags att vända tillbaka.
Blev ett kort från lite högre höjd, innan promenaden nerför Familjebacken påbörjades. Campingen syntes tydligt, till höger om mitten i bilden.
Det gick ingen nöd på Bettan medan Einar var ute och promenerade i backarna.
Efter några sköna dagar var det dags att vända hemåt.
Fast vädret inte varit så bra hela tiden hade vi i alla fall promenerat drygt 20 km under dagarna vi var där.
Några veckor senare åkte Einar upp till Tandådalen. Var uppehållsväder och mulet, men ganska blåsigt uppe i Dalafjällen. Planen var att kolla att allt såg bra ut och, om vädret tillät, cykla lite MTB.
Konstaterade snabbt att tält och husbil såg bra ut. Däremot var cykeln i starkt behov av handpåläggning. Tog ett bra tag att fixa så att det i alla fall var möjligt att cykla på den.
Var visserligen ganska blåsigt, men tänkte ändå cykla en bit utefter ”Högfjällsturen”.
Följde först leden bort till Hundfjället och vände sen tillbaka. Var lite dåligt skyltat så hamnade intill parkeringen vid Östra Tandådalen. Som man ser på bilden ovan var det ganska öde där.
Hittade inte på leden så följde istället Fjällvägen (väg 66). Var inte så mycket trafik, så det gick ganska bra. Inte så långt från Högfjällshotellet dök leden upp igen och följde den då upp mot Södra Kungsleden, som vi gått en bit på för några år sedan. Det är ju väldigt fint underlag på den delen av Kungsleden, i början är det till och med asfalt, så tänkte cykla en bit utefter den.
Gick hela tiden uppför, och man såg flera mil bort eftersom det inte var någon skog i vägen uppe på Östfjället.
Solen tittade fram ibland och lite blåa fläckar syntes på himlen. Var dock inte så roligt landskap och vinden hade ökat rejält.
Lutade cykeln mot en ledpinne, intill leden, och tog ett kort. Hade haft vinden i ryggen hela vägen upp, och var glad över att det var en rejäl nerförsbacke nästan hela vägen ner mot Högfjällshotellet. Den starka vinden gjorde dock att det inte var så skönt att släppa på, fick bromsa lite då och då.
Tänkte följa ”Högfjällsturen” tillbaka, men det var rejält lerigt på en del ställen. Visserligen var det spänger utlagda här och var, men valde ändå att följa Fjällvägen tillbaka. Var rejäl motvind men det var nerför nästan hela vägen. Totalt blev det en cykeltur på drygt 28 km, med en stigning på 336 m.
Som vanligt, då det inte var mulet, blev det en färgad himmel då solen gick ner.
Väderprognoserna sa att det skulle fortsätta att blåsa kraftigt, och kanske skulle vinden till och med öka i styrka. Det gjorde att Einar valde att packa ihop och åka hem efter bara några dagar, eftersom det fanns mycket att göra hemma.
Blev bara 9 övernattningar i husbilen under oktober månad.