Nästa dag lyste solen på oss. Vi hade bestämt att vi skulle åka till Golfanlage Hohwacht, eftersom de har både golfbana och uppställning för husbilar/husvagnar.
Tog ett kort på uppställningen innan vi gav oss av
Ställde upp bilarna och bokade starttid 11:50. Lyckades dock strula till det så att vi slog ut från tee 1 på en slinga som var avstängd för banunderhåll. Det löste sig dock och vi fick en ny tid lite senare och var definitivt redo då det var dags att börja rundan.
Vi hade riktigt varmt och skönt under rundan, var dock lite oroliga över att det var mörka moln ute över havet och att vi hörde åskmuller. Vårt golfspel var väl inte något att skryta om, men vi hade en trevlig runda och slapp både regn och åska.
Tog det lugnt efter rundan och efter middag pratade vi lite om planerna för nästa dag. Vi bestämde att vi skulle träffas i Soltau.
Dagens resa var på cirka 3,5 mil.
Soligt och varmt nästa morgon då vi lämnade golfklubben. Konstaterade även den här gången att passagen förbi Hamburg var utan ”stau”, om man valde att åka på A1. Då vi kom fram till Soltau tyckte vi inte att det såg speciellt trevligt ut. Gittan såg att det skulle finnas en liten camping i Essel, som bara var några mil bort.
Vi hade otur och fick stanna vid en järnvägsövergång. Konstaterade att man hade extremt bra marginaler för tågen, tror vi stod och väntade drygt 10 minuter innan tåget äntligen kom. Var i alla fall till slut framme vid Camping Aller Leine Tal. När vi checkade in passade vi på att beställa nybakt bröd till nästa morgon. Campingen var billig och kostade 18 euro, inklusive el (elskåpet hade definitivt sett bättre dagar).
Var lite fuktigt på marken och en del av campingen var avstängd, men vi hittade bra platser och kunde sitta i eftermiddagssolen och ta det lugnt.
Gick runt lite på campingen och såg att man även erbjöd möjlighet till ”glamping”. Ordet kommer från engelskans glamorous camping, och innebär att man kan ha ett mycket bekvämt boende i tält utan att släpa med sig egen utrustning.
Det fanns också en liten badsjö, som inte lockade så mycket just då. Man ser i förgrunden att den grunda delen av sjön definitivt behövde rensas.
Dagens resa var på drygt 24 mil.
Efter frukost med nybakt bröd åkte vi vidare ner mot Wernigerode.
Då vi närmade oss Ilsenburg såg vi att det fanns mer kuperad terräng i närheten.
Vi hittade till ställplatsen i Wernigerode utan problem, fast då vi skulle betala var det lite stökigt. Man skulle kunna betala 20 euro med kort i en automat, men inget av våra kort dög. Slutade med att vi stoppade i 20 euro i mynt. Strömmen kostade 1 euro/kWh, som skulle stoppas i en annan automat.
Vi gav oss ut på stan för att försöka hitta till järnvägsstationen. Såg ett ånglok som fyllde på kol.
På vägen till järnvägsstationen såg vi ett hus som verkade ha en vägg klädd med takplåt.
Vi hittade en liten kiosk som sålde glass och Einar måste förstås köpa en strut.
Sen tog vi oss till stationen och lyckades köpa biljetter för morgondagen till en tur på Harzer SchmalspurBahnen. Skulle bli sovmorgon eftersom de tidiga turerna redan var fullbokade.
Gick sen runt lite och tittade på stan. Stannade och tog en öl.
Vid rådhuset hade man någon sorts löptävling. Var en hel del folk som kom springande och sen rundade rådhuset innan de fortsatte. Då det var dags för middag gick vi bort till husbilarna.
Dagens resa var på drygt 15 mil.
Vi tog oss till järnvägsstationen i sakta mak, eftersom vårt tåg skulle avgå först 11:55.
Två förväntansfulla resenärer utanför stationsbyggnaden.
Bettan på väg att ta plats på tåget.
Var munskyddskrav ombord på tåget.
Fanns en linjekarta på det lilla bordet nedanför varje fönster.
Vi hade satt oss i sista vagnen och kunde gå ut och titta bakåt.
Om man gick ut, längst bak, och tittade framåt kunde man få en skymt av hela tåget när järnvägen svängde.
Vi var tvungna att byta tåg, eftersom vi hade valt att åka upp på Brocken (norra Tysklands högsta berg).
Såg en liten, men hög klippa, som märkligt nog var bevuxen med små träd. Man kunde också se att granarna inte såg speciellt friska ut.
Området Harz hade haft flera års torka och sedan ett år med kraftiga regn. Detta gjorde att granskogen var försvagad och extra mottaglig för angrepp från granbarkborren. Vi såg flera kvadratkilometer granskog som var helt förstörd och bara låg som ett gigantiskt plocke-pin.
Till slut var vi i alla fall framme vid Brocken, där det bland annat finns ett observatorium. Var betydligt svalare ute och vi var glada över att vi hade med oss täckjackorna i ryggsäckarna. Vi läste på en skylt att det rådde Skandinaviskt klimat på Brocken och att årsmedeltemperaturen bara var 4 plusgrader samt att man hade mer än 300 dagar med dimma per år. Dessutom är Brocken det mest blåsiga berget i Tyskland. Den här dagen var det som tur var nästan vindstilla.
Vi gick in på restaurangen som finns i närheten av perrongen. Var inte så hungriga så vi ville bara ha något lätt att äta. Einar läste fel på menyn och trodde att de hade tomatsoppa med nudlar, men det var tomatsås som man fick pasta till. Vi var måttligt imponerade av anrättningen, men ölen var i alla fall god.
Vi bestämde oss för att gå runt lite på Brocken, medan Gittan och Pelle tog nästa tåg tillbaka. Var inte så bra sikt, dock ingen dimma, men man hade i alla fall flera mils sikt. Såg just då inte alls ut som det som Goethe beskrev i Faust då han skrev om Harz bergshäxor.
Vi gick upp till högsta punkten, 1142 meter, och blev fotograferade. Man hade lagt metallplattor som var riktade i olika väderstreck med avståndet till flera kända städer. Oslo var bara cirka 80 mil bort, fågelvägen.
Efter några timmar gick vi ner till perrongen och väntade på att vårt tåg skulle komma in.
Efter en stunds resa stannade vi och konduktören kontrollerade att en växel stod i rätt läge, innan vi fortsatte.
Vi åkte bara en liten bit innan vi stannade igen. Det var ett uppåtgående tåg som skulle passera. Då det tåget passerat backade vårt tåg tillbaka, förbi växeln.
Medan vi stod still funderade vi på vad det var för märkliga skapelser som stod intill järnvägen, kom dock inte på vad det var.
Då vi kom tillbaka till stationen i Wernigerode blev det ett sista kort på ”vårt” ånglok som tydligen backat hela vägen ner med alla vagnarna.
Då vi kom tillbaka till husbilen blev vi bjudna på räkmackor, hos Gittan och Pelle, som smakade fantastiskt bra.
Nästa dag ringde vi till Golf Club Harz, som ligger i Bad Harzburg, och kollade om det gick bra att komma med två husbilar och spela en runda. Det var inga som helst problem.
Ställde upp husbilarna och gav oss sen iväg mot 1:a tee. Från golfbanan kunde man se bergen som vi besökt dan innan.
Efter att ha spelat några hål såg vi att delar av golfbanan ibland användes som galoppbana. Ett av hindren syns tydligt från tee ovan.
Vi hade skapligt väder hela tiden och banans skick var helt ok. Damerna på väg att putta på ett hål som hade ett hopphinder mitt på fairway.
Vi hade frågat om det var ok att övernatta på klubben med husbil och det var inga problem, fast det fanns ingen tillgång till ström. Kostade dock inget att stå där.
Dagens resa var på cirka 3 mil.
Nästa dag åkte vi mot floden Main och närmare bestämt mot Nordheim am Main. Vi hade bestämt oss för att undvika autobahn och åkte på lite mindre vägar söderut.
Var bitvis ganska kuperat, med många vackra vyer, som vi bara njöt av genom fönstret. Kanske inte syns så bra, men kullen på bilden är ett gigantiskt stenbrott.
Hittade en ganska stor rastplats där vi stannade och fikade. Körde på och kom till ställplatsen i Nordheim am Main, som tyvärr var fullbelagd.
På andra sidan floden Main hade Gittan och Pelle hittat Campingplatz Escherndorf am Main. Vi var dock på ”fel” sida av floden. Antingen kunde vi åka tillbaka över en bro eller också kunde vi ta en färja. Färjan var inte speciellt stor och den lutade betänkligt.
Efter viss tvekan tog vi alla fall färjan, och det gick ju bra. Fast vi sa till varandra att det var första och sista gången vi tog den genvägen, med husbil.
Vi fick skapliga platser ganska nära floden. Vår husbil står något till höger om de två träden i mitten av bilden.
Det fanns en liten sandstrand vid floden, men ingen av oss var sugen på att bada. Var i och för sig lika bra, eftersom en kull med svanungar höll till där, och de skitade ner ganska rejält.
Dagens resa var på drygt 32 mil.
Var lite gråmulet nästa dag, men vi hade bestämt att vi skulle cykla in till Sommerach.
Precis innan vi gav oss iväg såg vi 2 st flottar komma glidande med strömmen utefter floden, en av dem på bilden ovan. Var fullt med folk på flottarna, som tjoade och var glada.
Vi vågade i alla fall ta färjan, då vi cyklade, över floden till Nordheim am Main.
Vi cyklade uppför till en utsiktspunkt. Sist vi var i trakten hade Einar sin MTB och det var rejält jobbigt att ta sig uppför. Nu hade även Einar elcykel och det var en otrolig skillnad.
Vi ville förstås vara med på kort med alla druvodlingarna i bakgrunden.
De andra cyklade mot Sommerach, men Einar fick syn på vägen till utsiktspunkten vi var vid då vi var där tillsammans med Sandra och Stefan, i somras. Blev ett kort därifrån också.
Inne i Sommerach gick vi in till weingut Klaus Henke, som höll till mitt inne i byn. Det var ett annat par som satt och provade viner utanför, och man undrade om det var ok för oss att sitta inne i lokalerna där man gjorde vin (vilket förstås gick bra).
Var mycket trevligt att sitta där och Klaus, som pratade mycket bra engelska, berättade en hel del både om sin familj och vinerna vi fick prova. Efter ett tag hörde vi att paret som satt utanför och provade viner också var svenskar.
Efter att ha provat en hel del olika viner bestämde vi oss för vad vi ville köpa. Klaus fick hjälp av sin far att packa våra viner i lådor.
Efter vinprovningen gick vi till en restaurang på andra sidan gatan. Vi hade faktiskt ätit lunch där med Sandra och Stefan förra gången vi var i Sommerach. Alla var ganska hungriga och beställde flammkuchen, som smakade jättebra.
Cyklade inte uppför vinberget utan tog den lite flackare vägen tillbaka. Stannade och knäppte kort på röda druvor. Precis då stannade en äldre man med sin bil bredvid och gick fram och mumsade på druvorna. Vi frågade om det var ok att smaka och de var otroligt söta med väldigt många kärnor.
Hittade tillbaka till färjan utan problem. På kvällen gick vi till campingens restaurang och åt middag. Det var stora portioner och dessutom riktigt gott. Plockade in markisen innan vi gick in i husbilen, eftersom vi skulle lämna campingen nästa dag.