Tandådalen april 2023

Det fantastiska vädret fortsatte, så vi hade riktigt härliga dagar i Tandådalen. Stefans föräldrar kom upp i sin husbil och stod på en gästplats ganska nära oss. I början av påskveckan kom Sandra, Stefan och Wilma upp. De hade hyrt lägenhet uppe i ”Grå byn”, så de hade nära till backar och längdspår.

Wilma hade fått längdskidor i födelsedagspresent och ville förstås prova dem. Med tanke på att hon aldrig stått på såna skidor tyckte vi att det gick överraskande bra att ta sig fram i spåren.

På kvällen samlades vi hos Sandra och Stefan i lägenheten. Efter en trevlig kväll gick vi tillbaka till campingen.

Einar passade på att åka i backarna på förmiddan dan efter. Var inte så mycket folk, soligt och dessutom bra underlag.

Såg Sandra, Stefan och Wilma åka på utflykt upp mot Pulsen.

På kvällen var puben på campingen öppen. Vi gick dit tillsammans med Anette och Hasse.

Efter en trevlig kväll gick vi tillbaka mot husbilen. Råkade titta upp och såg att det var en tydlig halo runt månen.

Dan efter blev det lite utförsåkning i östra Tandådalen. Wilma klarade sig riktigt bra i backarna.

Hade många soliga dagar med både längd- och utförs-åkning.

En dag då det som omväxling inte var sol och blå himmel blev det lite utförsåkning i Hundfjället.

Passade bra att ta varsin varm choklad med vispgrädde i Valles fäbod.

Sen blev det åkning i Trollskogen.

Blev det några åk i Långbackarna för Einar innan det var dags att ta sig till husbilen och äta lunch. På kvällen blev vi bjudna på middag hos Sandra och Stefan, i grå byn.

Nästa dag var det fina vädret tillbaka med sol och blå himmel. Då det var dags för lunch gick vi bort till Kabe-utställningen där det bjöds på varmkorv med bröd och festis.

Sen fick Sandra och Wilma åka med på en kort skotertur till östra Tandådalen. Efter skoterturen bjöd vi på våfflor utanför vår husbil.

Framåt eftermiddan gick vi bort till backarna där det var rejäl fart på afterski. Pandemin hade ju gjort så att det blivit ganska bleka afterski tidigare år.

Vi tog lite att dricka och gick runt ett tag, tyckte att det var bättre fart på de afterski som var före pandemin. (Kanske det lite tuffare ekonomiska läget också spelade roll.)

Vi gick istället bort till Harrys där vi satte oss i solen med varsin Aperol Spritz.

På påskafton åkte Wilma Caravanloppet. Det var en slinga på cirka 800 meter som åktes 1 eller flera varv, beroende på hur gammal man var.

Några timmar senare blev det påsklunch utanför vår husbil. På eftermiddan var det många som skrapade och hackade för att få bort snö och is runt sina ekipage. Några plockade också ner sina förtält.

Påskdagen var det också ett fantastiskt väder. Einar var på plats då liftarna öppnade och fick njuta av nästan folktomma backar med åkning på ”manchester”.
Efter några timmar var det betydligt mer folk och också rejäla köer till en del liftar.

Efter lunch bestämde vi oss för att ta ner förtältet, eftersom meteorologerna lovade snöyra och temperatur runt 0 grader annandag påsk. Passade också på att ta bort alla snöpinnarna och vintertäcket för framrutan.

Precis som det lovats hade det kommit nån centimeter blötsnö under natten. Syns inte på bilden, men det kom blötsnö ”på tvären” då vi gick ut efter avslutad frukost.

Väderprognoserna sa att det skulle regna kommande eftermiddag så vi bestämde att skotern skulle ner till sommarförvaringen. Einar är beredd att starta sista skoterturen för den här säsongen. Skoterlederna var lite mjuka och bitvis enormt guppiga, men ändå fullt körbara. Efter 14 km körning i blötsnöyra var det skönt att vara framme.

Klarnade upp på eftermiddan så vi bestämde oss för att montera ner all trall utanför husbilen. Det var fortfarande en del som var fastfruset, men vi lyckades lirka loss alltihop.
Vi väntade med stöttorna under bilen och pallningen under hjulen.

Dan efter var det mulet och lite blåsigt, men Einar gav sig ändå ut i backarna. Var riktigt fint underlag i backarna, tills det började regna och blåsa. Så utförsåkningssäsongen avslutades efter 10 åk. Blev ändå drygt 200 åk totalt sen mitten av januari.
På eftermiddan blev det säsongens sista Kalven runt i spår som började bli lite mosiga, men ändå fullt åkbara.

Vädret blev gradvis sämre för varje dag, med plusgrader och regn, så vi fortsatte plocka ihop. (Vi tyckte lite synd om alla som kommit upp samtidigt som vädret slog om.)

Som man ser på bilden ovan är det lite tomma platser efter ekipage som avslutat säsongen.

Man ser att de flesta ekipagen ändå var kvar. Zooma i bilden genom att flytta runt markören.

Efter att ha övernattat 12 dagar i husbilen under april månad var det dags att avsluta säsongen. Säsongens sista kort på vår plats taget precis innan vi åkte.
Då vi åkte var det 0-gradigt och duggregn. När vi kom upp vid Högfjället vräkte det ner blötsnö, som övergick i regn då vi kom ner mot Sälenbyn. Var väldigt omväxlande väder, för ibland tittade solen fram.

Som vanligt stannade vi till vid Fänforsen och åt lite.

Gick bort och tittade på forsen och konstaterade att det var rejält strömt. När vi gick tillbaka till bilarna började det ösregna.
Då vi kom till Mockfjärd började det åska och blixtra och efter några kilometer kom vi in i ett enormt skyfall som var blandat med hagel.

Hade bestämt att det var dags att köpa nya stolar, att ha i husbilen. Vi åkte till campingvaruhuset, strax utanför Enköping där vi övernattade.

Efter att ha handlat stolar fortsatte vi till Uppsala där vi bytte till sommardäck på husbilen.

Vår vintercampingsäsong 2022-2023 varade från 11 november – 12 april. (Backarna i Tandådalen stängde för säsongen den 16 april.) Om man ska sammanfatta säsongen kan den absolut beskrivas som mycket bra. Vi har övernattat 65 nätter i husbilen, de flesta från mitten av januari och fram till vårt säsongsavslut. Har haft tur och sett olika himlafenomen med norrsken som höjdpunkt.

Ett litet smolk i bägaren var de orimligt höga elpriserna som man tog ut på campingen. Från perioden 1 januari – 31 mars fick vi betala 4,20 kr/kWh. Därefter var kostnaden 2,20 kr/kWh. Precis som vanligt har vi använt el, inte bara till bodelsvärme utan även till uppvärmning av mat i airfryer samt kaffebryggning. Fast vi har använt betydligt mer gasol till uppvärmning och matlagning jämfört med tidigare säsonger. Snittkostnaden för elförbrukningen blev ändå rekordhöga 192,43 kr/dygn.


Vi var ändå tacksamma för att vi haft möjligheten att njuta av riktig vinter istället för en väldigt lång höst, som det oftast är då vi är hemma.

I slutet av april kom det massor av snö i Dalafjällen, så vi var jätteglada över att vi passat på att ta hem husbilen innan dess. Man ser på bilden ovan att många ekipage fortfarande stod kvar då det bara var några få dagar kvar till stängning av campingen (1:a maj). Bilden är från en av campingens väderkameror. Det var barmark på vägarna som finns på kameravyn då vi lämnade campingen drygt 14 dagar tidigare.

Tandådalen mars 2023

Nu var alla sportlov över och då var det dags att åka upp en sväng igen. Hade kommit några centimeter snö hemma och vägarna upp var saltade och blöta i princip hela vägen till Borlänge.

Stannade till vid Tanka-stationen i Malung, där det finns en utomhustvätt.

Då vi sen kom fram till campingen var det fortfarande ljust och inte så kallt ute. Var inte speciellt mycket snö att röja bort.

På kvällen försökte vi få syn på norrsken, men ingen lycka den här gången heller. Däremot såg vi Jupiter-Venus konjunktionen (trodde vi i alla fall). Det är ljuspunkten en liten aning till höger om mitten i bilden. (Är egentligen två ljuspunkter väldigt nära varandra.) Fullmånen gjorde att det var riktigt ljust ute fast solen gått ner för länge sen.

Efter en kall natt (-20 grader) sken solen från en blå himmel.

Blev lite utförsåkning på förmiddagen i ganska folktomma backar. Inga liftköer i Parliften, fast Mio Express var avstängd.
Efter lunch blev det Kalven runt och efter en välbehövlig dusch var det bara att slappa framför TV´n.

På onsdagen gick vi till Fjällkyrkans Café och åt sopplunch (serveras måndagar och onsdagar). Var annars en lite mulen dag så det blev en långpromenad i omgivningarna.

Vi hörde om snökaoset som var i södra Sverige, men enligt meteorologerna skulle vi knappt få någon snö uppe i Dalafjällen. Därför blev vi lite förvånade då vi såg att det kommit drygt 10 cm under natten.

Tog ett bra tag att röja undan all snö och kände oss nöjda då vi bänkade oss för att titta på skidskytte från Östersund. Blev inte riktigt lika nöjda då vi tittade ut och såg att snön vräkte ner igen utanför husbilen.

Efter snöandet blev det klart och uppehållsväder. Det gjorde att det blev kalla nätter och dagar med en värmande sol.

På bilden ovan ser man hur det såg ut i backarna i Tandådalen, Pulsen Express liften skymtar lite till vänster om mitten.

Einar åkte en hel del i backarna, men Bettan avstod från utförsåkning. Selfie tagen i Flatfjällsbacken på bilden ovan.

Bettan satt redan ute i solen och kopplade av då Einar kom tillbaka från backarna. Var bara att ta ut en stol till och sitta och ta det lugnt.


Efter en kall natt steg temperaturen fort eftersom solen värmde rejält.

Eftersom det var vindstilla och knappt 5 minusgrader tog sig Einar ut i längdspåren. Var så bra förhållanden att det blev en extra sväng runt pulsenslingan också. Man ser Tandådalsbackarna skymta i bakgrunden på bilden.

Blev cirka 14,5 km längdåkning enligt kartan ovan.

På söndagen var det inte riktigt lika fint väder, men tillräckligt bra för lite utförsåkning. Var ju ”stugbytardag” så det var gott om plats i backarna.

Bilden ovan är tagen i Gusjöbacken och i mitten ser man en nästan tom parkering vid Östra Tandådalen. Var lite mulet precis då, men 20 minuter senare var himlen blå.

Vi visste att det skulle bli snöyra nästa dag, så efter lunch var det dags att ”vädra” skotern lite. Blev en tur upp på fjället bort till Närfjällstugan (skymtar vid röda pilen lite till höger om mitten). Skoterleden uppe på fjället var bred och jämn som en motorväg (till skillnad från leden på väg upp som mera påminde om en puckelpist).

Ett kort stopp vid stugan efter ca 9 km åktur. Såg att det fanns dragna längdspår både från Tandådalen och Stöten. Såg också några skidåkare som kom från Stötenhållet. Stugan är inte avsedd för övernattning, men det går absolut att göra upp eld och värma sig. Finns även ett torrdass där.

Solen lyste över fjället och det blåste bara lite grann. Var ändå riktigt kylslaget att sitta på skotern, skönt att det finns handtagsvärme. Räckte jättebra med cirka 17 km skotertur.

Precis som meteorologerna förutsagt var det rejäl snöyra hela måndagen. Vi promenerade lite och röjde lite snö, annars hände det ingenting.

Nästa dag bättrade vi på gångarna till servicehuset som vi röjt kvällen innan, i väntan på att traktorn skulle ploga rent på ”vår” väg. Är ju ganska många vägar att ploga inne på campingen, som har 770 säsongsplatser och 52 gästplatser, så ibland kan det ta ett tag att få plogat.
Vi fortsatte med snöröjning tills det var hyfsat rent på vår plats.
Sen gav sig Einar ut i backarna och åkte några timmar

Innan Einar var tillbaka från backarna var det ordentligt plogat överallt inne på campingen.

Framåt sena eftermiddan blev det ett varv runt Kalven på längdskidor. Märktes att det varit rejält kallt och snöigt. Det som syns på bilden är en frusen och översnöad bäck. Då vi var upp i februari såg man hur vattnet porlade fram, där det nu var snö- och is-täckt.

Var ganska dåliga spår, men då det var knappt 3 km kvar blev det ett möte med spårmaskinen och sen kunde man åka i riktigt fina spår.

På kvällen fick vi äntligen chans att se norrsken. Var första gången, fast vi var inne på vår 6:e säsong i Tandådalen. Mobilkameran förstärkte färgen på norrskenet, var i verkligheten lite ”blekare”.

Dan efter hade vi storstädning i husbilen och då det var dags för lunch gick vi till Fjällkyrkans café där man kan äta en prisvärd lunch.

På kvällen blev det middag på ”Ubbes” och sen lite slötittande på Netflix. Då klockan började närma sig 23 gick vi ut för att spana efter norrsken, och det var på gång även denna kväll.

Gick bort till skoterleden för att inte få så mycket ljus från omgivningen.

Dan efter var det dags att åka hem, efter att ha haft riktigt fina dagar uppe i Tandådalen.

Stannade vid ICA Supermarket i Lindvallen, eftersom vi har seniorrabatt på 5% även där. Dessutom finns där laddstolpar från Incharge (Vattenfall). Trodde först att lastbilen på bilden parkerat fel, men det var en eldriven Volvo lastbil som också stod på laddning.

Var blå himmel hela vägen hem och inget speciellt hände under resan.

Det kom flera decimeter snö hemma i slutet av mars. Kändes ”onödigt” då all gammal snö precis töat bort. Väderprognoserna lovade riktigt fint väder uppe i Dalafjällen, så vi packade bilen och åkte upp.

Gjorde ett kort stopp vid Fänforsen på vägen upp. Såg att isen sakta började försvinna.

Precis som förra gången då vi åkte upp blev bilen rejält skitig på de blöta och saltade vägarna. Stannade även den här gången i Malung för en snabbtvätt.

Hade kommit lite mer snö sen sist vi var upp. Blev lite snöröjning och vi började även hacka bort det tjocka islager som fanns runt trall och husbil.

Dan efter blev det utförsåkning för Einar. Som man ser på bilden var många backar helt folktomma.

På kvällen såg vi ett konstigt ljusfenomen då vi tittade åt nordöst. Ingen aning om vad som orsakade det.

Ett högtryck hade parkerat sig över Sverige, så det var många soliga dagar.

Åkte skoter upp på fjället. Såg ett sällskap med 15 skotrar som var på utflykt. De svarta prickarna i mitten av bilden är skotersällskapet.

Vi åkte till Storfjällsgraven, som är Sälens ädsta fjällcafé. Stugan ligger ganska skyddad i en ravin.

Visade sig att det inte bara var vi som hittat dit i det fantastiska vädret. Var rätt lång kö för att beställa. Vi tog varsin gulaschsoppa och dessutom delade vi på en våffla. Mätta och belåtna åkte vi tillbaka mot Tandådalen. Åkte förbi Hemfjällstugan, och där var det också en hel del folk. Totalt blev det drygt 3 mils skoteråkning.

Framåt sena eftermiddan åkte Einar Kalven runt. Märkligt nog mötte han spårmaskinen på nästan samma ställe som förra gången.

Blev totalt 12 övernattningar i husbilen under mars månad.

Tandådalen februari 2023

I början av februari åkte vi upp till husbilen igen. Var inte alls lika mycket snö som då vi åkte hemåt i januari. Ungefär i höjd med Borlänge var det lite snö i naturen, men absolut inget snötäcke.

Åkte ”vanliga vägen” upp och stannade för lunch vid Fänforsen.

Var först då man kom upp på fjället som det var rejält med snö i naturen. Var också rejält dimmigt då man kom längre upp.

Då vi kom fram till husbilen var det inte nyplogat, men det var bara ett tunt snötäcke som kommit sen sist vi var upp. Tog bara drygt 5 minuter att skyffla bort. Temperaturen var runt nollan och det blåste rejält, så det var skönt att komma in i en varm husbil.


Vinden ökade rejält i styrka under natten och i byarna lät det som om tältet skulle flyga bort. Var dock knappast någon risk med den skog av pinnar som håller upp ett vintertält. Dessutom var ju tältet förankrat i trallen. Blåste fortfarande rejält på morgonen då vi åt frukost.

Eftersom det klarnade upp tog vi en promenad bort mot Hundfjället. Funderade inte ens på längdåkning eftersom det blåst så mycket, spåren brukar vara fulla med barr, kvistar och lavar då det blåst mycket. I området som döpts till ”Fjällsåsen” var det lätt att se vilka som bodde i stugorna. Blev en promenad på drygt 5 km innan vi var tillbaka på campingen.

Om man gick bort mot Hemköp kunde man se att flaggorna vid rondellen var rejält sträckta av den kraftiga vinden.

Tittade man åt andra hållet såg man backarna skymta längre bort. Var inte så mycket folk som åkte utför fast himlen var blå (blåste nog en hel del i backarna).

Fick en blåsig dag till och sen drygt 10 cm nysnö, så blev lite snöröjning igen.

Var skapligt väder så det blev lite utförsåkning i Tandådalen. Inte så mycket folk, men många backar blev ändå ganska slagiga.Trysil skymtar i bakgrunden och i mitten syns en skidåkare som tog en selfie liggande i en snödriva (med skidorna på).

Då det blev dags för middag plockades grillen fram.

Bettans syster Eva hade hyrt en lägenhet i Tandådalen då hennes barn hade sportlov. Var roligt att träffa henne och barnen, blir inte så ofta eftersom det är långt till Köpenhamn.

Einar följde med ut i backarna då det var dags för skidåkning.

Bettan satt hellre i solen, som värmde riktigt bra.

Som vanligt då det varit vackert väder blev det en fin solnedgång.

Dan efter var det också vackert väder och det blev en tur till backarna i Trysil för de som ville åka utför. Eva, Ida och Einar står i liftkö och väntar på att börja åka. Linus och hans kompis, Theo, hade redan gett sig iväg. Vi blev lite fördröjda av parkeringsstrul, som berodde på att man börjat ta betalt för parkeringen (precis som i Tandådalen).

Einar är beredd att ta sig nerför en av de långa nerfarterna.

Efter några timmars åkning tog vi oss upp i Skihytta ekspress, och vid toppen kan man blicka ut över en del av fjället.

Vi var hungriga så vi tog oss ner till Høyfjellssenteret och restaurangen Spiseriet. Där åt vi lunch, som smakade bra men det strulade lite då vi skulle få vår mat. På bilden ser man i alla fall två som är mätta och belåtna.

Åkte sen upp i Familletrekket, som är en 1,7 km lång ankarlift.

Man kom ganska långt upp med den liften och var faktiskt högre upp än en av topparna.
Fortsatte sen att åka i lite olika nerfarter ända tills liftarna stängde och det var dags att åka tillbaka till Sverige.
På kvällen blev det en favorit, nämligen taco/burrito-afton, i lägenheten.

Dan efter hade vi tänkt åka en skotertur upp på fjället, men det var rejäl dimma. Vände om innan skoterleden gick upp på fjället. Blev bara totalt 10 km skotertur.

Efter att vi sett Sveriges damer ta guld och silver i skidskytte-VM tog vi en liten promenad. Var rejält dimmigt i backarna och det verkade vara fler som satt på after-ski än som åkte i backarna.

Dan efter skulle det bli skapligt väder i Trysil, så vi åkte dit igen.

Var inte riktigt lika klart och fint som några dagar tidigare, men absolut helt ok att åka utför i backarna. Einar och Eva fick åka själva eftersom Linus och Ida hittat kompisar att åka med. Gick inget vidare, eftersom Einar och Eva inte kollade tillräckligt på pistkartan och hamnade i barnområdet. Blev mycket köande i olika liftar innan de lyckades ta sig därifrån.

Einar, Eva och Ida åt lunch på Taste mat & vinhus. Maten var helt ok, men inte riktigt prisvärd. Då vi ätit lunch hade det klarnat upp betydligt. Bilden är tagen då vi var på väg upp i Skihytta Express.

Sen fick vi ganska många fina åk i backarna. Funkade jättebra att åka ner till Fjellexpressen och ta den sittliften upp och sen åka ner igen. Einar på bild innan ett av åken och Ida står till höger i bild.

Ibland var det rejäl kö i liften, men det flöt ändå på ganska bra.
Då det började bli lite sämre sikt tog vi oss till restaurang Laaven och tog varsin varm choklad med vispgrädde.

SMHI hade varnat för att det fanns risk för snökaos nästa dag. Einar åkte Kalven runt i snöyra och sen hjälptes vi åt med snöröjningen.
På kvällen blev vi bjudna på middag hos Eva och barnen.

Dan efter blev det mycket skidåkning i Tandådalsbackarna. En del vind var det, men också mest blå himmel.

Blev gemensam middag på ”Ubbes” . Einar försökte sig på att föreviga middagen. Kanske inte bästa kortet han tagit, men alla kom i alla fall med på bild.

Nästa dag var det blå himmel och inte lika mycket vind. Vi tog skotern upp på fjället, kort stopp några hundra meter innan Hemfjällstugan för att ta ett kort.

Stod bara en skoter vid Hemfjällstugan så vi stannade där. Tog som omväxling inte gulaschsoppa utan istället varm choklad med vispgrädde och en ciabatta med ost och skinka.

Tog ett kort innan vi gav oss iväg upp på fjället. I mitten av bilden skymtar ett tiotal skotrar, hade kommit lite fler efter oss. Konstaterade att det var både kortare och snabbare att åka mot nordväst över fjället än att åka tillbaka via Snögubben. Blev totalt drygt 30 km på skoter.

Vi kom tillbaka till husbilen precis då sista tävlingarna i skidskytte-VM skulle avgöras. Blev otroligt spännande då svenska herrarna tog både guld- och silver-medaljer i masstarten över 15 km.
Då det var dags för damernas masstart över 12,5 km blev det lika spännande då Sverige till slut tog guld-medaljen.

Snöade och blåste rätt mycket på natten, så efter frukost ägnade vi oss åt snöröjning.

Sen var det skönt att sitta ute i solen och pusta ut.

Efter lunch blev det lite mulet, och då tog sig Einar ut i längdspåren. Blev Kalven runt, som vanligt, med start i skoterleden (för att komma fram till spåret). Tyvärr blev det 12 jobbiga km utan ordentliga spår att åka i.

Var inte så mycket folk i backarna dan efter, fast Mälardalen hade sportlov. Einar åkte lite utför i Tandådalen. Vissa backar var helt folktomma, Åsbacken på bilden ovan. Vi konstaterade att det var mindre folk än vad det brukar vara då det är sportlov även inne på campingen.

Eftersom det var fettisdagen var det givet att vi åt varsin hetvägg då det var dags för lunch.

Åkte hem dan efter i snöyra, som upphörde efter att vi passerat Vansbro. Då vi åkte upp i början av februari var det inte så mycket snö utefter vägen, men nu var det ett snötäcke hela vägen hem.

Vi bodde i husbilen 14 nätter i sträck under februari.

Tandådalen januari 2023

Var ett bra tag sen vi var upp till Tandådalen, men i början av januari var det äntligen dags.

Vi testade att låta navigatorn i personbilen bestämma vägen upp. Stannade till vid rastplatsen som ligger intill Spjutmosjön. Var skapligt väder hela vägen upp. Konstaterade att vägvalet som navigatorn gjorde inte blev det bästa. Att åka E4 var väl ok men ”Vasaloppsvägen” var väldigt ojämn och dessutom svår att köra om på. Låg väldigt länge efter en osäker förare som höll runt 50 km/h, utom på raksträckorna.

Var plogat mellan vårt tält och grannens husvagn, men var ändå en hel del snö att ta hand om. Tyvärr var det temperatur runt nollan, så snön var rejält tung. Blev ett antal timmar med snöröjning innan det var dags att äta middag.

Dan efter röjde vi bort resten av snön runt husbilen.

Sen gick vi runt och rensade bort tung blötsnö från nertyngda tält. Ett av våra grannars tält på bilden, innan vi tagit bort snön från tältet. Tyvärr hade tyngden gjort att flera tältpinnar blivit böjda.

Efter att ha röjt bort massor av snö från nertyngda förtält gick vi bort till vår skoter. Blev mera snöskottning för att få fram skotern.

Som man ser på bilden hade det kommit en hel del snö sen vi ställde upp skotern.

En av våra grannar hade en tältsträckare. Tillsammans med Einar lyckades han spänna upp tältpinnarna som blivit böjda på tältet som vi tagit bort snön ifrån, några dagar tidigare. Tyckte att det såg riktigt bra ut jämfört med tidigare.

Några bekanta till oss, som har sin vagn längre bort på campingen, undrade om vi kunde kolla hur deras tält såg ut och det var ganska nertyngt. Blev mera snöröjning.

Tog ett bra tag, men till slut var snön borta från tält och markis. Tyngsta jobbet var att skotta sig fram till tältet och sedan se till att det inte låg massor av tung packad snö mot tältet. Har man otur kan tältet annars bli skadat då traktorn plogar på platsen.

En av vagnarna på samma slinga var rejält snötäckt. Var mer jobb att gräva fram den än vad vi orkade, så vi bad våra bekanta att meddela ägarna hur det såg ut.
På kvällen blev vi bjudna över till Ann och Magnus, som har husvagnen bredvid vår husbil.

Sandra, Stefan och Wilma hade kommit upp tillsammans med Anette och Hasse för att bo en vecka i stuga intill backarna.

Var fint väder ute och inte så mycket folk i liftar och backar, så det blev lite utförsåkning.

Stefan och Wilma tog sittliften i Tandådalen.

Wilma skulle börja i skidskola dan efter, för att träna på att bromsa och svänga, men det gick bra att ta sig ner i familjebacken när Stefan hjälpte till lite.
På kvällen blev vi bjudna på middag i stugan.

Dan efter var det det inte lika fint väder, men Einar tog sig ut i slalombackarna. Var disigt, men helt folktomt i en del av liftarna.

Var fortfarande dimmigt på eftermiddan, men Wilma ville åka i Trollskogen. Vi var några stycken som åkte några vändor där. Som man ser på bilden var det både disigt och mörkt då vi åkte ner mot transportliften.

På onsdagarna kan man köpa extra liftkort för att åka på ”manchester” i Tandådalen, med start 07:15 på morgonen. Einar hade fått ett sånt kort i födelsedagspresent av Sandra, Stefan och Wilma. Snön hade vräkt ner hela natten, men vi bestämde oss ändå för att testa. Vi var på plats i god tid och fick vänta ett tag vid liften. Blev totalt 4 åkare som orkat upp.

Skidåkningen blev bättre än förväntat, eftersom det var 15-20 cm nysnö som täckte backen. Att det snöade och blåste lite gjorde inget, eftersom det var medvind nerför backen. Kortet taget innan andra åket nerför ”Specialen” (svart backe).

Efter att ha pustat ut efter skidåkningen var det bara att sätta igång med snöröjning igen. Efter snöröjningen träffade vi de andra på fjällkyrkans café, där vi åt sopp-lunch. Tände också några ljus till minne av de som lämnat oss.
På kvällen gick vi, ”som vanligt”, över till stugan för att träffa de andra.

En dag såg vi några som skaffat sig eldrivna ”snowracers” åka runt på campingen.

En av dagarna då det var riktigt härligt väder gick Bettan och Anette på långpromenad i ett riktigt vinterlandskap.

Einar och Hasse passade på att åka längdskidor i spåren i närheten av Myrflodammen. Bilden ovan är tagen intill dammen.

Var avslutning på skidskolan för Wilma. Barnen och Valle förbereder sig för dragkampen mot skidlärarna. Naturligtvis var det barnen och Valle som vann.
Efter avslutningen träffades vi vid en av grillplatserna intill skidbacken för att grilla korv.

Var lika fint väder nästa dag så Einar passade på att åka Kalven runt medan Bettan tog en långpromenad.

Sen var det tävlingar i både skidskytte och vanlig längdåkning på TV. Tävlingarna sändes samtidigt i olika kanaler, men vi vände på TV´n i sovdelen så att vi inte missade något.På kvällen åt vi middag på ”Ubbes” tillsammans med de andra, som skulle åka hem dan efter.

Det fina vädret fortsatte så Einar tog sittliften upp i Tandådalen. Var fortfarande ”lågsäsong” så det var nästan folktomt.

I backarna som ligger närmare Östra Tandådalen var det faktiskt ingen som åkte. Kan ha berott på att det var skugga där.

Var rätt lugnt i ”Stora Backen” också. Man skymtar Trysil lite snett till höger ovanför mitten i bilden.

Skickade upp drönaren till 50 meters höjd och tog kort på ett snötäckt landskap.

Det fina vädret ersattes av högre temperatur och rejäl dimma. Kortet taget en morgon vid 8-tiden.

Framåt eftermiddan var det fortfarande lika dimmigt. Kortet är taget då drönaren var på 37 meters höjd. Bredbandet ingick ju i campingavgiften så det blev en del tittande på TV.

Dan efter var det fortfarande rejält dimmigt, men Einar åkte ändå ett varv runt Kalven. Sikten var alldeles för dålig för utförsåkning eller en tur på skoter.

Nästa dag skottade vi fram skotern igen, eftersom det kommit ganska mycket snö sen vi grävde fram den. Einar tog en kort tur till Östra Tandådalen för att kolla att skotern funkade. Sen jämnade vi till marken där skotern var parkerad. På eftermiddan tog Einar en tur runt Kalven. Då det blivit mörkt ute blev vi bjudna över till Anna och Togge, som gjort en relaxhörna bakom sin husvagn. Var jättetrevligt att sitta där ute. Blev bjudna på varsin ”Mora-Nisse”, som bestod av likör43 i botten och sen ett lager blåbärssoppa toppat med väl vispad grädde.

Hade tänkt åka hem dan efter, men det skulle bli riktigt fint väder så vi bestämde oss för att stanna en dag till.

Var riktigt härligt väder, då vi gick bort till skotern. På vägen dit såg vi en skoter som nog skulle bli svår att hitta om det kom mera snö.

Tog vägen mot restaurang Snögubben, men fortsatte upp på fjället. Stannade efter ett tag och knäppte ett kort.

Bettan har precis klivit av skotern, vid Hemfjällstugan, på bilden ovan. Vi blev lite överraskade över att det var jättemånga skotrar som stod parkerade i närheten (syns inte i bild).

Var jättemycket folk inne i stugan, tror att vi fick sista sittplatserna. Pratade med en kille som verkade ha koll, och han berättade att det var ett sällskap med 44 skotrar som var på utflykt. Vi fick vänta ett tag, men till slut fick vi vår gulaschsoppa (som var lika god som vi kom ihåg den).

Då vi gick mot skotern såg vi ett snötyngt träd som såg ut som en stor snögubbe, lite till vänster om mitten i bilden. Man kan också skymta några av alla 44 skotrarna lite till höger om ”snögubben”.

Tog det lugnt upp på fjället så att utflyktsgänget kom långt före oss. Bilden ovan är tagen då vi var på väg ner för fjället. i svackan till höger ligger Högfjällshotellet (syns inte i bilden).
Hade haft en riktigt fin skotertur och var jättenöjda över att vi stannat en dag extra.

Hade en bra hemresa, men lät inte navigatorn bestämma vägvalet den här gången. Vi hade bott i husbilen 15 nätter i sträck, och det var hela vistelsen i januari.

Tandådalen december 2022

Vi hade bokat service och hjulskifte på personbilen i slutet av november. Då det var avklarat åkte vi upp för att titta till husbilen. Inte så mycket snö i naturen på vägen upp, men vi visste att det snöat en hel del i Dalafjällen.

Det var 6:e säsongen som vi hade husbilen uppe i Tandådalen, och hade många gånger funderat på om järnvägen som går till Malungsfors någonsin används. Det fick vi ”äntligen” svar på då vi fick stanna i Norra Mon för att släppa fram tåget.

Var som vanligt plogat mellan vårt tält och grannens husvagn, men var ändå en del snö att flytta bort.

Dan efter åkte vi ner till Sälens Bygg & Järn för att köpa lite smågrejor. Var helt enkelt tvungna att stanna till vid Högfjället och ta kort på ett riktigt vinterlandskap. Gjorde inte så mycket mer, eftersom det var 15 minusgrader ute.
Ingår ju bredband i campingavgiften så det gick ingen nöd på oss.

En dag då det var mulet passade vi på att valla längdskidorna.

Tog ett kort med drönaren över delar av campingen, då det var lite sol och bara 5 minusgrader.

Sen passade vi på att testa skidvallningen i Kalven spåret.

Einar nästan startklar på bilden ovan.
Det var tyvärr bara kört med maskin för att trycka ihop snön, och alltså inga spår alls. Bettan var nöjd med åkning efter nån kilometer, men Einar åkte vidare.

Stora delar av Kalven runt såg det ut som på bilden ovan, inga spår men i alla fall åkbart.

Bäckarna som korsar spåret var fortfarande nästan helt isfria.

På en del ställen var det definitivt inte så bra underlag. Ett av dem på bilden ovan (var betydligt sämre än vad det ser ut på bilden). Gick i alla fall att ta sig runt de 11 kilometerna, men det var inget vidare skidåkning.

Dan efter var det riktigt svalt ute. Kollade med appen ”Kia connect” vad personbilen tyckte om temperaturen.

 Kylan gjorde oss inte så mycket, men då det ibland blev tjock dimma kändes det otroligt kallt ute. Promenerade lite varje dag och rensade också bort snö från några grannars förtält så vi fick frisk luft varje dag.

Började se ut som om det snart var dags att öppna backarna. På bilden ser man några av alla säsongsjobbare som gick runt och inspekterade sina kommande arbetsplatser.

Utanför Mezzo var det inte riktigt dags ännu att sitta på uteplatsen och kolla ut över backar och liftar.

Var ingen brist på snö nånstans, vad vi kunde se. Campingen skymtar från mitten av bilden och till vänster. Backarna i Tandådalen anas i diset, snett till höger lite ovanför mitten.

Då backarna öppnade i Tandådalen var det riktigt bra väder med -10 grader och sol. Vi sa att vi ändå väntar med utförsåkningen, Einar tog istället på sig längdskidorna och åkte bort till Pulsen och åkte ett varv på Pulsenslingan. Var bara tillplattat med maskin, men inte spårat. Var ändå helt ok att kunna njuta av ett vackert vinterlandskap.

Efter lunch kollade vi in skidskytte på TV och gick sen ut till afterski hos Anna och Togge. Magnus bjöd alla på jättegod rökt hjortstek. Sen var det VM-match mellan Brasilien och Kroatien.

Tog en kvällspromenad då det var fullmåne. All snö och fullmånen gjorde att man absolut inte behövde ficklampa.

 Efter en härlig vecka i Dalafjällen åkte vi hemåt. Hade kommit några centimeter lätt nysnö som vi tog bort från förtältet innan vi gav oss av.
Fint väder fram till någon mil innan Borlänge, där det snöade och blåste. Upphörde någon mil efter Borlänge. Då vi kom till Uppsala var det rejält snöoväder, som höll i sig tills vi kom hem.

 Pustade ut i några dagar då vi kommit hem, men sen bestämde vi oss för att äntligen måla om hallen. För länge sen hade vi sagt till varandra att: då barnen blivit stora skulle vi snygga upp väggarna i hallen. Hade stupat på att vi inte kunnat komma överens om tapetval. Nu bestämde vi att väggarna skulle målas istället.

Blev ändå inte så enkelt att komma överens. Till slut efter att ha provmålat med 6 olika kulörer bestämde vi oss för den nyans som är längst till vänster i bilden ovan.

Vi började med att ta ner skugglisterna och måla om dom samtidigt som taket målades om. Gjorde ”bara” i ordning den del av hallen som går fram till en portal. Blev ändå en hel del jobb eftersom vi även bytte foder och socklar, från den gamla bruna färgen till antikvitt. Syns på dörren längst in hur det ser ut med bruna foder och socklar.
Blev färdiga lagom till att vi skulle börja med julförberedelserna.

Eftersom färgen på väggen var i princip samma nyans som ränderna på gamla tapeten kom vi på att det gick att snygga till lite mer efter duschrumsrenoveringen, som vi gjorde i mars månad. Satte upp tejp och målade en smal rand.

Tyckte att det blev ok, fast gamla tapeten inte var rak (så vi blev tvungna att göra en rand med svag lutning för att möta randen i andra änden).
Fick duga tills det var dags att fortsätta med den delen av lägenheten.

 Blev bara 7 övernattningar i husbilen under december månad, men vi fick en nymålad hall hemma.

Tandådalen november 2022

Fick tillbaka husbilen från verkstan den 10:e november och vi packade in alla vintergrejor på eftermiddagen. Dan efter åkte vi upp mot Tandådalen. Vädret var mulet, men ingen nederbörd.

Resan flöt på, och det enda minnesvärda var att vägmätaren slog om till 8000 mil då vi var 2 mil från Avesta.

Som vanligt stannade vi vid Fänforsen och åt en sen lunch.

Var fortfarande ljust då vi kom upp till vår plats. Tur för oss att det varit ovanligt höga temperaturer i hela landet och i och med det ingen tjäle i marken och inte heller någon snö, ännu.

Dan efter var det riktigt härligt väder med sol och blå himmel. Började med att palla upp bilen så att den skulle stå i våg. Fick, som vanligt, höja den rejält vid vänster bakhjul.

Då bilen stod hyfsat jämnt var det dags att skruva ihop trallen och palla upp den i våg. Då det var klart fortsatte vi med att sätta tältet på plats, vilket tog tid. Sista delen gjordes efter skymningen (vi hade vår byggstrålkastare med oss).

Soligt och fint även följande dag, så efter lite småpyssel var det dags att gå upp för slalombacken. På bilden ser man Bettan på väg uppför.
Stannade och fikade en bit upp.

Efter fikat gick Bettan tillbaka neråt, medan Einar fortsatte uppåt.

Efter ett tag var Einar uppe vid toppen, och började sen gå ner i ”stora backen”. Man ser campingen i mitten av bilden. Kortet taget en bit ner i backen.
Totalt skilde det ungefär 200 höjdmeter upp till toppen. Var ganska jobbigt att gå uppför backen, men riktigt besvärligt att gå nedåt.

Efter promenaden blev det några kort från drönaren. I och med att man byggt Scandinavian Mountains Airport så får man inte flyga drönare på högre höjd än 50 meter i Tandådalen, om man inte begär tillstånd från trafikledningen. Man ser i alla fall att det var totalt snöfritt överallt.

Vår plats är lite nedanför mitten i bilden ovan. Vi tog det lugnt resten av dagen.

Nästa morgon var det rejält disigt. Fast efter några timmar var det blå himmel i Tandådalen. Åkte ner till Sälen för att köpa lite smågrejor, och där var det fortfarande dimmigt mitt på dan.

Dan efter hämtade vi skotern från sommarförvaringen, och ställde den på plats. Vi kände oss väldigt nöjda med att allt nu var förberett för en vintersäsong i Tandådalen.

Hade personbilen på laddning, och då vi hämtade den på kvällen var det ett tunt snötäcke.

Dan efter var det dags att åka hemåt, men först ett kort mot Hundfjället. Hade snöat ännu mer under natten. Var minusgrader ute och vi hörde att man startat upp snökanonerna i backarna.
Resan hem gick utan missöden.

Blev bara 5 övernattningar i husbilen under november månad.