Efter att ha haft ansvaret för östsvenska Caravanparet i 10 år hade vi (äntligen) lämnat över ansvaret till nya starka krafter. (Fast vi hade i ett svagt ögonblick lovat att ta hand om uppläggning av tävlingen samt registrering av scorekort, så riktigt frikopplade var vi ju inte.) Banan som valts var Ängsö GK, som ligger utanför Västerås. På grund av utrymmesbrist var max antal ekipage satt till 22. Eftersom det inte blev något västsvenskt Caravanpar detta år var tävlingen fulltecknad sen långt tillbaka.
Vi hade spelat GT+ tävling med Vassundas Grey Tops på Friiberghs GK dan innan, och övernattat där. Blev inte så många mils resa för att komma till Ängsö GK.
Vi fick en bra plats för husbilen och tog det lugnt tills det var dags för torsdagens samling. Arrangörerna hälsade alla välkomna och berättade om förutsättningarna.
När det var dags för utdelning av scorekort, för morgondagens runda, lyssnade alla uppmärksamt. Vi satt kvar ett bra tag och pratade med gamla bekanta, innan vi gick till husbilen.
Dagens husbilsresa var på knappt 6 mil.
Fredagens golftävling gick väl sådär för oss, fast vi kom inte sist.
Hade tur med vädret, så på kvällen kunde vi vara med vid ett gemensamt långbord.
Blev ett kort från ovan också. Långbordet syns tydligt, i mitten av bilden.
Lördagens golfrunda gick, tyvärr, inte så mycket bättre för oss. Kan delvis ha berott på att Einar´s handledsbrott i februari påverkade svingen.
På kvällen var det gemensam middag på restaurangens uteplats med prisutdelning.
Vi hade en jättetrevlig kväll och satt ute ganska länge.
Dagen efter var det dags att åka hemåt. Var absolut nöjda med vårt deltagande på östsvenska Caravanparet, fast golspelandet inte gick så bra. Hade varit otroligt skönt att slippa ta hand om en massa smådetaljer runt arrangemanget. Vi hoppades också hitta en lösning så att östsvenska Caravanparet 2026 hålls helt utan administrativ medverkan från oss.
Dagens husbilsresa var på knappt 8 mil.