När detta skrivs har det gått 1 månad sen vi kom hem från vår långresa, och vi har rätt dygnsrytm sen ett antal veckor tillbaka. Har fått lite distans till allt vi såg och upplevde, men tycker fortfarande att vi är lyckligt lottade som fått se och uppleva detta fantastiska land. (Tyvärr är det helt omöjligt att få fram bra bilder på alla vackra vyer.)
Klart att det blev många mil i husbil, men vi är ju vana att åka husbil och alla fantastiska vyer gjorde att det ibland kändes som om man var med i en film.
Singapore som ”bara” var tänkt som ett stopp på vägen var definitivt en positiv upplevelse, det lilla vi såg.
Har försökt komma på vad som var resans höjdpunkt, men nästan varje dag bjöd på något minnesvärt/fantastiskt.
En sak som vi dock absolut kommer att minnas, inte för att den var så mycket bättre än något annat, utan för att vi höll på att missa den: Hobbitonbesöket var vi lite tveksamma till, vi hade ju varit där för 15 år sedan. Tog bara den utflykten för att Sandra, Stefan och Wilma valt den. Hade hänt enormt mycket på 15 år och det gick inte att jämföra Hobbiton förr och nu. Bilden ovan visar ungefär samma vy, då och nu.
Tack vare internet, en fin guidebok, en stor karta, påläst resesällskap och MyPlanets grundplanering tror vi faktiskt inte att så mycket skulle gå att göra bättre, på den tid vi hade.
Ovan, till vänster, ser man MyPlanets reseförslag på NordÖn med övernattningspunkter för en eller flera nätter. Till höger ser man hur det faktiskt blev med övernattningspunkterna markerade med orange. Vi använde Copilot i en iPad då vi gjorde kartan för MyPlanets förslag, men kom på att GoogleMaps var bättre för att beskriva den faktiska resan (blev dock lite klippa och klistra för att få med så mycket som möjligt).
Ovan är kartor över SydÖn med MyPlanets förslag på övernattningspunkter, för en eller flera nätter, till vänster. Till höger är den faktiska resvägen. Blev stor skillnad på vägen från Punakaiki till Queenstown, eftersom den enda vägen som går utefter östkusten var avstängd på grund av ras. Var inget som vi sörjde eftersom vi fick se den fantastiska vägen via Arthurs Pass istället. Fick inte se Franz Josef glaciären den här gången, men åkte ju till White Horse Hill Campground i Mount Cook National Park som bjöd på snöiga vyer över.