2024-11-27
Kom en regnskur på morgonen och det blev frukost inne i husbilen.
Vi hade ringt journumret om spisen, eftersom bägge plattorna nu hade samma fel. Fick då en tid hos Mararoa Motors som ligger bara några kvarter bort från campingen. Kom en expert på gasspisar till verkstan, tyvärr kunde han bara konstatera att spisen inte fungerade som den skulle och förmodligen behövde bytas ut. Vi kunde fortfarande använda spisen, men måste manuellt inaktivera tändsäkringen genom att hela tiden hålla ner vredet för önskad platta.
Åkte mot Dunedin på väg 94. Såg att det växte massor av annorlunda buskar en bit från vägen. Vi svängde av dit och det var en ”Wilderness Sientific Reserve” och det var massor av myrtallar som växte där. Stod skyltar som bad att man höll sig på stigarna som fanns, för att hjälpa till att bevara buskmarkerna. Byggnationer, odling m.m. har gjort att stora buskmarker blivit sällsynta.
De låga molnen i fjärran gjorde att det nästan såg ut som om det brann, men så var det förstås inte.
Var verkligen ett annorlunda landskap, jämfört med vad vi sett tidigare.
Åkte vidare och efter ett tag var det ett mera bekant landskap med böljande kullar.
Åkte förbi en inhägnad där massor av betande får packat ihop sig i samma hörn.
Stannade i närheten av Balclutha och gjorde lunch. Passade på att ta ett kort vid rastplatsen.
Det mest spännande som hände på den här etappen var att vi kom ikapp ett långt tåg. Lite lustigt att det står ”PASSING LANE 400 m AHEAD” på skylten och vi körde förbi loket när vi var på omkörningssträckan.
Kom fram till Dunedin Holiday Park and Motels. Vi ställde upp husbilen och gick sen ner till stranden. Blåste en hel del och det var höga vågor som rullade in.
Då vi var ner på stranden i Dunedin för 15 år sedan lyckades Einar dränka sina skor då han stod i vattnet. Den här gången stod skorna kvar på stranden, men det kom plötsligt en väldigt stor våg som såg till att shortsen blev blöta. Det var sån kraft i vågen att Einar höll på att ramla omkull.
Då vi gick upp från stranden såg vi 2 sjölejon som låg i sanden. Trodde först att de inte levde längre, men de sov faktiskt. Var ganska långt ner till vattnet, så vi misstänkte att det tagit ett bra tag för dem att ta sig dit.
Då det var dags att göra mat gick vi bort och använde campingens stekbord. Satt sen ute och åt middagen.
Efter maten blev det några partier Skip-Bo inne hos Sandra och Stefan innan vi gick in till oss.
Dagens husbilsresa var på cirka 29 mil.