2024-11-09
Planen var att vi skulle åka olika vägar i några dagar. De andra tänkte åka till Coromandel, en resa på cirka 50 mil. Vi valde att åka åt ett annat håll, med lite kortare dagsetapper. Visserligen är det en fantastisk halvö, med många vackra vyer och spännande platser, men vi har ju sett en del av Coromandel för 15 år sedan. Mycket har säkert ändrats sen dess, men vi valde ändå ett annat alternativ.
Gjorde ett kort stopp i närheten av Kohokohu för att förvissa oss om att det går att ta en färja till Rawene. Passade på att ta ett kort när vi ändå stod still.
Då vi kom fram till färjeläget för Hokiangafärjan såg vi att det var lågvatten och ett mindre stup att åka nedför med husbilen för att komma ombord på färjan. Einar var tvungen att gå ombord på färjan och fråga om det var ok att åka ombord med en husbil. ”Absolutely no problem, bring it on” blev svaret.
Var inte alls lika brant på/av-fart i Rawene, så där var det inga problem att åka av.
Stannade till vid en utsiktsplats vid Kaikohe-Oue för att ta kort.
Stannade till i det lilla samhället Opononi, där vi såg en pickup fullastad med hundar på flaket.
Einar hade sett att det gick att köpa glass i en liten butik. Glasstrutarna var jättegoda och vi gick runt lite medan vi åt upp dem.
På andra sidan vattnet såg det lite märkligt ut, med massor av svart sten i sanden.
Stannade till vid ”Waimamaku Coastal Track” och gick en bit. Växte flera meter höga buskar/träd utefter vägen, som gick på en ås. Var lite som att gå i en labyrint med olika vägval här och var.
Efter ett tag kom man ut ur buskskogen och ner till havet, som inte lockade till bad. Såg flera som fiskade, men det verkade inte vara så lätt att få någon fisk.
Vi fortsatte färden mot Waipoua forrest för att kunna se kauri-träd.
Var lite svårt att hitta en parkeringsplats, men vi lyckades till slut. Innan man fick gå in i skogen skulle man rengöra sina skor i en sluss. Sen måste man följa stigarna, som delvis gick på spänger. Var många jättestora kauri-träd utefter stigen vi gick på.
Efter ett tag var vi framme vid ”Te Matua Ngahere”, betyder ungefär skogens fader. Man fick inte gå så nära, men man ser ändå att det är ett respektingivande träd. Med en omkrets på 16,41 meter räknas det som näst största kauri-trädet i världen. (Med hjälp av pi är det lätt att räkna ut att diametern är ungefär 5,2 meter.) Tyvärr var stigen till det allra största kauri-trädet avstängd.
Åkte vidare, på grusväg, till Aranga Lookout som låg på en höjd inne i skogen. Vi var helt ensamma där och hade inte mött en enda bil.
Man såg ganska långt från utsiktstornet, men vi hade definitivt redan set finare vyer. Var i och för sig lite disigt ute.
Då vi sen skulle köra över Waima river tvekade vi lite innan, såg smalt ut. Det var dock inga problem.
Till slut var vi framme vid Kauri Coast Top 10 Holiday Park, där vi stannade för natten. Vi fick en fin plats och efter att vi kommit i ordning drog Einar igång grillen.
Efter en delikat middag satt vi ute och väntade på att det skulle bli mörkt. Hade nämligen blivit informerade om att det fanns en buske full med lysmaskar under en bro inte så långt bort.
Var kolmörkt ute, men lysmaskarna i busken syntes bra. Var kanske inget att ta kort på, men gjorde det i alla fall.
Dagens resa i husbil var på drygt 21 mil + färjeturen.